Evangelii Gaudium en maning till alla kristna till omvändelse och att bli Evangeliets budbärare i världen

På Kristus konungens dag 2013, avslutningsdagen för Trons år presenterades detta drygt 200 sidor långa dokument av påve Franciskus, Evangelii Gaudium en evangelisk maning adresserad till ”biskoparna, prästerskapet, ordensfolk och de kristtrogna lekmännen”, d.v.s. till hela Guds folk. Dokumentet vänder sig alltså inte som många påvliga dokument under senare tid till ”alla människor av god vilja”, utan just till de kristna. Anledningen är att huvudbudskapet är en maning till att bli bättre på det som är Kyrkans och därmed alla kristtrognas specifika uppdrag i världen: Att vittna om evangeliet. Det innehåller också mycket självkritik och analys av varför vi kristna och Katolska kyrkan blivit så ljumma och ineffektiva i detta avseende, varför så många särskilt i västvärlden vänder Kyrkan ryggen och inte anser hon har de svar man söker på den existentiella frågorna.

Jag menar att detta är ett mycket starkt dokument som borde läsas med eftertanke och begrundan av varje biskop, varje präst och ordensperson och varje katolik och kristen lekman som bejakar det som Kyrkan betonat alltsedan Andra Vatikankonciliet: Att vi alla döpta har ett ansvar att vara representanter för Guds rike och vittna om evangeliet i världen.

Dokumentets längd bör inte avskräcka oss. Vill vi verkligen sätta oss in i en uppgift finns inga genvägar, även om vår internet-baserade mediekultur kan lura oss att tro att det är så. Svar på tentamensprov kan man ju hitta på internet, texter till uppsatser kan man plagiera genom att enkelt klippa och klistra. Tyvärr finns denna attityd också bland oss kristna. Efter dokumentets publicerande kom snabbt ut kommentarer där man presenterar ”highlights” i form av korta citat eller kommentarer av enskildheter som man gillar eller inte gillar. Detta kan bli helt missvisande och säger mer om den som valt ut texterna än vad påven faktiskt vill säga med dokumentet.

Min uppmaning till alla som anser sig delaktiga i Kyrkans evangeliserande uppdrag är därför detta: Bortse från alla kommentarer, läs Evangelii Gaudium själva från pärm till pärm, inkl förordet, sakta, meditativt, under bön. Jag tror det är så det är tänkt att inhämtas. Jag hoppas också Stockholms katolska stift ordnar med en översättning till svenska så snart som möjligt.

Påvliga skrivelser tituleras alltid med textens inledningsord. Evangelii Gaudium betyder Glädjens Evangelium. Redan Paulus VI, påven som fick fullfölja och avsluta Andra Vatikankonciliet, skrev ett berömt  dokument om evangelisation: Evangelii Nuntiandii (Om evangeliets förkunnelse i dagens värld). Principerna därifrån är fortfarande grundläggande för det som utvecklats i Kyrkan sedan dess alltifrån Johannes Paulus II som lanserade begreppet ”den nya evangelisationen” till biskopssynoden om den nya evangelisationen 2012 som Evangelii Gaudium är en sammanfattande syntes av. Det handlar om att evangelisation är Kyrkans grundläggande uppdrag här på jorden, det är inget man kan göra eller låta bli, att evangelisationen är en kallelse som alla döpta har del i, inte bara förbehållet präster, ordensfolk och särskilda missionärer, och att evangeliet förkunnas både genom kärlekens gärningar, socialt hjälparbete och genom proklamation, det kerygmatiska budskapet om Jesus Kristus, Guds son och att varje människa på vår jord kan finna frid, glädje och evig frälsning i honom.

Paulus VI ställer i början av Evangelii Nuntiandi frågan:

”-Vad har det i våra dagar blivit av Evangeliets dolda kraft som förmår att påverka människors samveten?” (4)

Evangelii Gaudium har många referenser till Evangelii Nuntiandii och utvecklar ämnet praktiskt och uppfordrande för alla oss kristna som uppmanas att reflektera över detta. Har vi verkligen tagit till oss Evangeliets glädje och känner från vårt hjärtas djup ivern att föra det vidare, eller har vi gripits av letargi och ljumhet eller anpassat oss till ett helt inomvärldsligt perspektiv?

Påve Franciskus skriver i inledningen:

”In this Exhortation I wish to encourage the Christian faithful to embark upon a new chapter of evangelization marked by this joy, while pointing out new paths for the Church’s journey in years to come.

The great danger in today’s world, pervaded as it is by consumerism, is the desolation and anguish born of a complacent yet covetous heart, the feverish pursuit of frivolous pleasures, and a blunted conscience. Whenever our interior life becomes caught up in its own interests and concerns, there is no longer room for others, no place for the poor. God’s voice is no longer heard, the quiet joy of his love is no longer felt, and the desire to do good fades. This is a very real danger for believers too.”

Påvens text är inte tänkt som ett lärodokument utan som en uppmuntran och maning att besinna det som Kyrkan redan lär. Det är ingen heltäckande beskrivning av detta område, utan han stannar vid vissa frågor som han berör mera ingående bl.a. med utgångspunkt från Andra Vatikankonciliets konstitution om Kyrkan, Lumen Gentium och utifrån vad som är mest brännande att ta upp idag:

a) Kyrkans behov av reformering för att nå ut i sitt missionerande uppdrag
b) Frestelser som dagens själavårdare konfronteras med
c) Kyrkan förstådd som hela Guds folk som evangeliserar
d) Predikan och hur den förbereds
e) Inkluderingen av de fattiga i samhället
f) Fred och dialog i samhället
g) Den andliga motivationen för missionen

Det har sagts förr, och påven säger det igen: Kyrkan måste alltid börja med att evangelisera sig själv. Ständigt på nytt måste vi höra evangeliet och begrunda det och ta emot det i vårt hjärta.
I nästa steg innefattar evangelisationen:

1. De som redan går i kyrkan men inte uppfattar att de har ett evangeliserande uppdrag och inte brinner för det.
2. Avfallna kristna som inte längre regelbundet går i kyrkan och inte ber.
3. Alla de övriga, icke döpta som ännu inte hört budskapet eller inte tagit emot det i sitt hjärta.

Påvens svar på Paulus VI´s uppfordrande fråga vad det blivit av evangeliets dolda förvandlande kraft är drömmen om en levande evangeliserande kyrka med Jesus i centrum, ledd av den helige Ande, utåtriktad, fri från allt introvert navelskådande:

”I dream of a ‘missionary option’, that is, a missionary impulse capable of transforming everything, so that the Church’s customs, ways of doing things, times and schedules, language and structures can be suitably channeled for the evangelization of today’s world rather than for her self-preservation. The renewal of structures demanded by pastoral conversion can only be understood in this light: as part of an effort to make them more mission-oriented, to make ordinary pastoral activity on every level more inclusive and open, to inspire in pastoral workers a constant desire to go forth and in this way to elicit a positive response from all those whom Jesus summons to friendship with himself. As John Paul II once said to the Bishops of Oceania: ‘All renewal in the Church must have mission as its goal if it is not to fall prey to a kind of ecclesial introversion’.”(27)

En orealistisk dröm? Lika lite eller lika mycket orealistisk som Martin Luther Kings dröm om ett samhälle utan diskriminering. Vare sig realistiskt eller inte betraktad ur ett inomvärldsligt perspektiv, som kristna är vi kallade att vända våra hjärtan till Gud som kommer oss till mötes i Jesus Kristus och följa honom. Vi är fria att säga ja eller säga nej. Gud är beroende av vårt ”ja” som han var beroende av Marias ”ja” för att kunna födas in i vår värld. Läs Evangelii Gaudium, begrunda, be. Fördjupa ditt ”ja”!

Alla ni kristna som känner er delaktiga i Kyrkans evangeliserande uppdrag: Läs detta viktiga dokument!

 

Dagen Vatikanradion Världen idag