Biskop eller teolog?

Joseph Ratzinger, påve emeritus Benedikt XVI var noga  att skilja mellan förvaltningen av Trons skatt som tillkommer läroämbetet, biskoparna och teologin som är en intellektuell disciplin som reflekterar över trosinnehållet.

Jag hittade en intressant text av kardinal Ratzinger om Katolska kyrkans katekes från 2002 – Är Katolska Kyrkans Katekes aktuell idag? Tankar tio år efter utgivningen. Texten finns i boken På väg till Jesus Kristus (Catholica förlag 2006 med texter av Joseph Ratzinger/Benedikt XVI). Jag läser:

”Teologin ‘uppfinner’ inte genom en intellektuell reflexion vad som är möjligt att tro och vad inte – om det vore så skulle den kristna tron bara vara en produkt av vårt eget tänkande och alltså ren religionsfilosofi. Teologisk vetenskap som förstår sin roll rätt är istället ett försök att förstå den ingenkännandets gåva som föregår den. I detta sammanhang  citerar katekesen Augustinus berömda sentens som sammanfattar det teologiska bemödandets väsen på följande klassiska sätt: ‘Jag tror för att förstå och jag förstår för att bättre tro’ (KKK 158, Sermones 43,7,9:PL38)”

Är det inte så att Antje Jackelen i de uttalanden som uppmärksammats på sista tiden mer talar som teolog och religionsfilosof än som biskop, medan förväntningarna är att hon skall vara biskop och stå för Kyrkans tro utan att sväva på målet? Människor förväntar sig att kyrkans herdar står för en tro som har ett begreppsmässigt innehåll.

”Det finns en märklig uppfattning om att den enes tydligt formulerade ståndpunkt på något sätt exkluderar andras åsikter eller begränsar andras möjligheter att också formulera tydliga ståndpunkter”, skriver prästen Patrik Pettersson på bloggen Kyrkliga ting. Han fortsätter:

”Det är i konfrontationen mellan olika och tydligt formulerade övertygelser i den intellektuella dialogens form som vi lär oss något nytt om teologi och tro av varandra, inte i det tysta samförståndet kring en till intet förpliktigande och substanslös kyrklig slogan eller två. I den meningen och därför är teologisk tydlighet inte bara önskvärd utan helt nödvändig.”

Tydlighet med trons innehåll och teologisk reflektion utesluter inte varandra, men det tycks utkristallisera sig en ny postmodern doktrin (neoliberalteologi var det någon som kallade det) enligt vilken Kyrkan inte får sätta ner foten och säga att något är mer sanning än något annat. Jag tror varken Antje Jackelen eller Åke Bonnier vill gå så långt, men deras fans på t.ex. Dagens Seglora och Katolsk Vision tycks framhäva just otydligheten och stämplingen av dem som önskar tydlighet som ”trospoliser” med en ängslig och intellektuellt inskränkt tro som deras främsta merit.

Men nu är det inte bara de kyrkligt aktiva grupprna som önskar mer tydlighet, också de inte så engagerade kulturkristna, och nu kommer också Lena Andersson som ateistisk humanist med en filosofisk kritik av otydligheten. Det är sant att ateistiska humanister ofta föredrar att betrakta kristendomen ur fundamentalistiskt perspektiv, för att det är lättare att kritisera en sådan schablonbild än en mer teologiskt och filosofiskt utvecklad sådan, det kan man också kalla tankemässig lättja, men jag tycker inte det är frågan om det här, Lena Anderssons kritik har mera substans än så.

Tron förvaltad av Kyrkan har allderlses klart ett innehåll. Det är en sak man måste vara tydlig med. Sedan måste tron tolkas och omsättas i vardagen och bli levande reflekterad genom den Helige Ande.