Både historievetenskaplig Bibelforskning och teologisk forskning utgående från Kyrkans tro behövs

Både textkritisk bibelforskning som utgår från humanistisk historievetenskaplig metod och teologisk reflektion över Bibeln som Guds uppenbarade Ord är berättigade och det skulle inte behöva råda någon polemisk strid mellan företrädare för dessa båda betraktelsesätt. Detta har belysts i den senaste tidens debatt i Dagen, där Hägerland och Wassén försvarar den historievetenskapliga metoden för Bibelforskning som bedrivs vid våra universitet medan Stefan Gustavsson står som representant för teologisk reflektion och forskning med utgångspunkt från Kyrkans tro.

Att betrakta verkligheten utifrån vetenskap och förnuft utan att förutsätta en övernaturlig andlig verklighet kan aldrig motbevisa tron, lika lite som vi med naturalistisk forskning kan komma fram till avgörande vetenskapliga bevis för att den tro som Kyrkan förvaltar är sann.

Då skulle ju tron inte längre behövas, alla skulle genom förnuft och ovedersägliga fakta vara överbevisade. Å andra sidan: Om hypotetiskt så skulle vara fallet skulle människor inte bli överbevisade ändå. Smaka på begrepp som faktaresistens, åsiktsbubblor. Människors behov att vara kvar i fördomar, villfarelse, föreställningar som gynnar den egna gruppens makt och storhet, magiskt tänkande eller vad det kan vara är så stark att förnuft och vetenskapliga fakta står sig slätt. Därför är det viktigt med filosofisk, psykologisk och förnuftsmässig reflektion också av vad vi människor tror på.

De flesta anar och tror att varat är större och mer komplext än den lilla flik vi kan förstå genom att genom vårt begränsade medvetande. Vi anar en andlig dimension, och tron på Gud och den judisk-kristna Uppenbarelsen är inte mindre rimlig än att tro på ingenting. Den kristna tron är i sig inte orationell och tål och behöver utsättas för förnuftsmässig filosofisk reflektion och studium. Därför behövs också teologin som en disciplin knuten till Kyrkan.

Tydlighet med trons innehåll och teologisk reflektion utesluter inte varandra. Den uppenbarade trons grundsatser ligger fast och förvaltas av Kyrkan. Kyrkan har inte mandat att ändra den, utan förvaltar den, lever den och vittnar om den. Däremot blir den hela tiden föremål för reflektion och fördjupad förståelse, samt måste hela tiden omsättas i liv relaterat till varje tidsepok och lokal kultur.

Detta gäller oberoende av om vi befinner oss i en svensk frikyrklig kontext eller i en katolsk kontext. I den katolska världen har vi katolska universitet och läroinstitutioner därför att det är nödvändigt med filosofisk och teologisk reflektion och studium av tron också av teologer som utgår från Kyrkans tro. För lärare och professorer knutna till katolska universitet som har bemyndigande att undervisa i Katolska kyrkans namn krävs att de är lojala mot Kyrkans tro. Är de inte det kan de bli fråntagna sin auktoritet att undervisa i Katolska kyrkans namn. Det har skett vid en del tillfällen, inte utan stora protester.

Ibland har protesterna varit berättigande, för det har kanske skett inte utifrån reflektion och eftertanke, utan utifrån maktmissbruk och att statuera exempel. Jämför Martin Luther vars kritik mot Katolska kyrkan som varje reflekterande människa på den tiden ansåg riktig och berättigad, inte togs till vara som utgångspunkt för reflektion, dialog och rimlig reformering utan istället urartade i en disciplinär bestraffning till skada för hela kristenheten.

Men om teologerna tror att de kan uppfinna tron på nytt eller hitta på den utifrån sitt eget tänkande då är man inne på något annat. Vare sig det handlar om ställningstagandet att man utifrån förnuftet kommit fram till att man inte kan omfatta Kyrkans fullödig tro utan måste tunna ut den i liberalteologisk riktning eller att man hittar på nya teorier, t.ex. influerade av nyandliga strömningar i tiden, så talar vi om gnosticism. Gnosticistiska attacker mot Kyrkans tro har förekommit i alla tider, men Kyrkan har hela tiden försvarat sitt  trosarv genom tiderna förtydligat och avgränsat mot olika heresier. I våra dagar tycks det utkristallisera sig en ny postmodern doktrin (neoliberalteologi var det någon som kallade det) enligt vilken Kyrkan inte får sätta ner foten och säga att något är mer sanning än något annat. Påve Franciskus har definierat gnosticism som en av de stora farorna för dagens kyrka.

Joseph Ratzinger, påve emeritus Benedikt XVI var noga  att skilja mellan förvaltningen av Trons skatt som tillkommer läroämbetet och teologin som är en intellektuell disciplin som reflekterar över trosinnehållet. Jag hittade en text av kardinal Ratzinger om Katolska kyrkans katekes från 2002 – Är Katolska Kyrkans Katekes aktuell idag? Tankar tio år efter utgivningen. Texten finns i boken På väg till Jesus Kristus (Catholica förlag 2006 med texter av Joseph Ratzinger/Benedikt XVI). Jag läser:

”Teologin ‘uppfinner’ inte genom en intellektuell reflexion vad som är möjligt att tro och vad inte – om det vore så skulle den kristna tron bara vara en produkt av vårt eget tänkande och alltså ren religionsfilosofi. Teologisk vetenskap som förstår sin roll rätt är istället ett försök att förstå den ingenkännandets gåva som föregår den. I detta sammanhang  citerar katekesen Augustinus berömda sentens som sammanfattar det teologiska bemödandets väsen på följande klassiska sätt: ‘Jag tror för att förstå och jag förstår för att bättre tro’ (KKK 158, Sermones 43,7,9:PL38)”

Pope_Benedict2015

Till sist: livlig debatt om trosfrågor är inte något farligt, utan snarare tecken på att vi har en vital kyrka. En kyrka som inte håller sig med heretiker är ingen levande kyrka var det någon som sade.

Annonser
Det här inlägget postades i Church, Religion, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Både historievetenskaplig Bibelforskning och teologisk forskning utgående från Kyrkans tro behövs

  1. Krister H skriver:

    Tro – vetande är en intressant konstellation. Dels finns ju kyrkans tro – den som ska förkunnas i vilken kristen kyrka som helst. Sedan finns min egen lilla tro. Den senare är ju ofta beroende av kyrkans tro för att överleva.
    Biblisk tro kommer inte att dö ut, som ateister tror. Hedenius avvisade en kristen livsåskådning och andra d:o. Men själv kunde han inte undgå att vara en dogmatiker, som trodde att den vetenskapliga intelligentian en dag skulle omyndigförklara det enkla folkets tro. Men den kristna tron har ett kunskapsinnehåll som kan fattas av alla. Kyrkan förmedlar den kunskapen, så att tron på den grundas och växer. Till slut är allt beroende av tilltro – både kristendomen och vetenskapen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s