Unik gemensam teologisk rapport Katolska kyrkan – Pingst om andliga nådegåvor och pingstkarismatisk förnyelse

Katolska kyrkan har genom Påvliga rådet för kristen enhet dialog med alla kristna samfund och inriktningar. Dialogen med Pingströrelsen har pågått under många år. Pingstvännen David du Plessis ”Mr Pingst” blev på sin tid den som fick vittna om äktheten i den Karismatiska förnyelsen och bli brobyggare mellan Katolska kyrkan, de äldre protestantiska samfunden och Pingströrelsen. Denna speciella brobyggartjänst var förutsagd i en profetia av Smith Wigglesworth 1936. Wigglesworth profeterade över David du Plessis att det kommer komma en väckelse inom de gamla samfunden större än vad de hittills sett. Samma kyrkor som opponerat sig mot pingströrelsen kommer uppleva det pingstvännerna har upplevt i så stor grad att pingströrelsen kommer bli liten i jämförelse med dem. Wigglesworth sa att Herren visat honom att du Plessis skulle ha en viktig roll i detta så länge han var ödmjuk och trofast.

Från 1959 åkte David du Plessis världen runt för att förkunna detta Andens utgjutande över kristna i varje samfund på varje kontinent. Vad kristna i andra samfund nu upplever, förkunnade han, är dopet i den helige Ande, samma nåd som Herren utgjöt över de första pingstvännerna på Azusa Street. Hans speciella tjänst var profetisk. Du Plessis insåg vikten av ett enhetligt uttryck för att beskriva den nåd som var gemensam för troende inom alla traditioner.

Jag träffade själv David Du Plessis i samband med en internationell karismatisk ledarkonferens i Rom 1984. Tyvärr har jag ingen bild från det tillfället.

David Du Plessis och påve Paul VI i Rom i samband med dialogen Katolska kyrkan-Pingströrelsen. David Du Plessis t.v. om påven.

I somras presenterades så en rapport från den sjätte omgången samtal Katolska kyrkan – Pingst som sträckte sig mellan åren 2011 – 2015. Rapportens titel är “Do Not Quench the Spirit”: Charisms in the Life and Mission of the Church. Det är ett unikt dokument där man i ekumenisk samsyn formulerar gemensamma teologiska utgångspunkter.

Dialogen har förts med en grupp präster och teologer tillsatta av Påvliga enhetsrådet, bland vilka kan nämnas p Peter Hocken från Wien som  är känd genom Sverige-besök och ett team av klassiska Pingstvänner som alla har varit uppbackade av sina samfund, några med officiellt representativt status. Bland Pingskyrkorna som sänt delegater finns  Church of Pentecost i Ghana, olika nationella kyrkor som ingår i World Assemblies of God Fellowship, Verenigde Pinkster– en Evangeliegemeenten från Nederländerna, the International Church of the Foursquare Gospel, och the Open Bible Churches. Dialogen har också alltifrån första början givits stöd av  Apostolic Faith Mission i Sydafrika.

Syftet med denna dialogfas har varit att presentera en gemensam reflektion över nådegåvorna i deras teologiska, pastorala och andliga dimensioner och lyfta fram sådant som katoliker och pingstvänner gemensamt är överens om, liksom att bena ut utmaningar och var man skiljer sig åt.

Rapporten finns på StuCom.nl som pdf med innehållsförteckning:

I. INTRODUCTION

II. CHARISMS IN THE LIFE AND MISSION OF THE CHURCH

A. What Pentecostals and Catholics Hold in Common
B. Biblical Foundations
C. Brief historical observations
D. The Church as a community enlivened by the Holy Spirit

III. REFLECTION ON SPECIFIC CHARISMS

A. Prophecy
1. PROPHECY IN SCRIPTURE
2. PROPHECY IN CHURCH HISTORY
3. PROPHECY IN THE LIFE OF THE CHURCH

B. Healing
1. HEALING IN SCRIPTURE
2. HEALING IN CHURCH HISTORY
3. HEALING IN THE LIFE OF THE CHURCH

C. Discernment of Spirits
1. DISCERNMENT OF SPIRITS IN SCRIPTURE
2. THE EXERCISE OF THE CHARISM OF DISCERNMENT OF SPIRITS

IV.PASTORALOVERSIGHTREGARDINGTHEEXERCISEOFCHARISMS

V. SUMMARY AND CONCLUSIONS

APPENDIX 1: PARTICIPANTS
APPENDIX 2: PAPERS
APPENDIX 3: PREVIOUS REPORTS Webpages

I rapporten konstateras att Katolska kyrkan inte har någon uttömmande officiell lära om nådegåvorna, och inte heller Pingströrelsen förfogar över någon jämförbar lära om nådegåvorna som kan användas som en objektiv enhetlig referens.

Detta är kanske inte så konstigt, nådegåvorna är något som praktiseras mer än fångas in i teoretiska beskrivningar. Som Jesus sade i samtalet med Nikodemus:”Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av anden.” (Joh 3:8)

Man konstaterar dock att i Bibeln finns de grundläggande elementen för en gemensam förståelse av nådegåvorna. Och mycket som gäller den Helige Ande och nådegåvorna finns konsensus kring. Den undervisning som funnits explicit inom Katolska karismatiska förnyelsen under många år ser vi här formulerat i denna gemensamma rapport från Påvliga enhetsrådet och företrädare för Pingströrelsen. Dokumentet är på så sätt en god grund för fortsatt dialog. Jag väljer att citera delar av dokumentet för att ni skall få en uppfattning om hur den gemensamma grund jag talar om ser ut (mina markeringar):

A. What Pentecostals and Catholics Hold in Common

9. Together Catholics and Pentecostals affirm the charismatic nature of the entire Church. Charisms are essential both for the life of the Church and for her evangelizing mission… Pentecostals and Catholics acknowledge the presence of charisms in the history of both traditions, and encourage one another to ‘pursue love and strive for the spiritual gifts’ (1 Cor 14:1).[2]

10. Charisms are gifts of the Holy Spirit given to all believers (1 Cor 12:7, 11). For Catholics, the foundation for receiving spiritual gifts is baptism and confirmation, although the Spirit often bestows gifts at later moments, especially in view of a new calling to service or mission. For many Pentecostals, Spirit-baptism is the essential gateway experience for the receiving of certain charisms. Catholics and Pentecostals agree, however, that charisms are not confined to the sacraments or to Spirit-baptism.

11. Although charisms are available to all believers, they are operative when Christians rely upon the power of the Holy Spirit to proclaim the gospel and to serve one another. Charisms manifest the creativity of the Spirit and are given generously and often beyond all expectations. Both the more extraordinary charisms (such as healings, miracles, prophecy, and tongues) and those that seem more ordinary (such as service, teaching, exhortation, contribution, administration, and acts of mercy) are vital for the life and mission of the Church.

12. With the assistance of the Holy Spirit, the community of faith, including both clergy and laity, is called to engage in a process of discernment to determine whether certain words or deeds are genuine manifestations of the Holy Spirit. Scripture teaches that the ultimate standards for discernment of charisms are truth and love (1 Jn 4:1-3; 1 Cor 13:1-3), the goal of our walk with God in Christ begun in baptism/conversion.

13. Charisms are gifts of the risen and ascended Lord Jesus through the Holy Spirit (cf. Eph 4:8-12). Christ’s presence in the world is revealed not only in his works of power but also in the weakness, poverty, and suffering that is part of the human condition (2 Cor 12:9). Even the most powerful charisms do not exempt Christians from taking up the cross and embracing the cost of discipleship. Pentecostals and Catholics prophetically challenge cultures and theologies that deny the significance and spiritual meaning of suffering. While they believe, for example, that God’s power is revealed in healings, miracles, and his provision for his people, they are critical of any emphases that would contribute to escapist or triumphalist tendencies in the Church.

14. … Both Catholics and Pentecostals recognize the contemporary outpouring of the Holy Spirit as a grace for the whole body of Christ that has exceeded their expectations.

Man konstaterar att de karismatiska nådegåvorna var starkt framträdande under de första århundradena i Kyrkans historia men att manifestationen av dem sedan ebbat ut. Detta beror enligt rapporten ingalunda på att dessa karismatiska yttringar endast var avsedda för den tidigaste perioden av kyrkan, utan beror på andra orsaker. I punkt 22 spekulerar man kring detta:

22. Among the reasons given by scholars for the decline in the manifestation of charisms are the large influx of unformed converts after Christianity was legalized in the Roman Empire, the ecclesial reaction to the excesses of charismatic movements such as Montanism, latent Manicheism with its disparagement of the body, an underdeveloped pneumatology, and the responses to various heresies. Later in history, the Reformation debates, Enlightenment rationalism, and a climate of skepticism toward the supernatural contributed to a waning of expectation of the extraordinary manifestations of the Spirit.

Sedan tar man upp förnyelsen i den Helige Ande och den pingstkarismatiska strömning som tog sin början kring sekelskiftet 1900 och Andra Vatikankonciliets betydelse för dess inflytande i Katolska kyrkan:

23. Catholics and Pentecostals agree that the twentieth-century Pentecostal revival brought renewed attention to the charisms as essential to invigorating the Church’s life and mission. Attention to the charisms was further intensified with the dawn of the Charismatic Renewal in the Protestant and Anglican churches in the 1950s and 1960s and with the emergence of the Catholic Charismatic Renewal in 1967. The teachings of Vatican Council II had a particular role in the revival of charisms and the affirmation of the importance of the charismatic dimension of the Church (cf. Dogmatic Constitution on the Church 12). The growth of Pentecostal and charismatic movements, especially in the global South and East, have helped to revitalize Christianity throughout the world.

Läs mera:

Patti GallahgerMansfield, vittnesbörd från student-reträtten vid Duquense-universitetet i Pitsburgh, USA 18 februari 1967 som var startpunkten för Karismatiska förnyelsen i Katolska kyrkan

Karismatiska förnyelsens 50-årsjubileum, firande i Rom med påve Franciskus 31 maj-4juni

BLÅS LIV I NÅDEGÅVAN – Skrift av katolska teologer från USA om dopet i den Helige Ande och nådegåvorna under Kyrkans första århundraden

KKS – Katolsk karismatisk förnyelse i Sverige