Vilka frågor brottas Familjesynoden med?

I fredagens Dagen var en intervju med p Anders Piltz om den pågående familjesynoden i Rom. I intervjun blir det mycket tydligt hur detaljerade kyrkojuridiska regler ibland står i vägen för kyrkans mera grundläggande uppdrag att sprida evangeliet. Det gäller speciellt i fråga om äktenskap och familj. P Anders exemplifierar:

”Att katolska kyrkan kan ge absolution (syndernas förlåtelse) till en ångerfull mördare, men inte till en skild person som inte fått sitt första äktenskap annullerat och lever i ett nytt förhållande, beror på att det nya förhållandet ses som en pågående synd. Då ånger, bot och bättring är förutsättningen för syndernas förlåtelse anser kyrkan att dessa katoliker är förhindrade att ta emot Kristus i den sakramentala nattvarden…

Jag undervisar i kat olsk troslära och liv. Ofta är det människor som först nu, 40–45 år gamla, har kommit fram till att de vill ha en tro att hålla sig till. De kommer till kyrkan. Det normala är att de har ett, två, kanske tre äktenskap bakom sig. Som det är i dag får jag tala om för dem att vi först av allt måste ordna upp det där med äktenskapet. I stället för att börja tala med dem om Jesus och det glada budskapet i evangeliet får jag ta fram en massa blanketter och starta en process för att ogiltigförklara deras tidigare äktenskap.”

P Anders listar ett antal punkter som synoden måste förhålla sig till:

• Att ungdomar är rädda för att binda sig varaktigt.
• Att vi lever i en omedelbar tillfredställelsekultur, där långsiktig planering inte är attraktiv.
• Att många ser barn som hinder.
• Att många ser barn som rättighet.
• Att kön ses som en social konstruktion.
• Den höga skilsmässofrekvensen.
• Att bara en minoritet lever enligt kyrkans ideal.
• Den i Afrika utbredda polygamin: vad händer om en man med fyra fruar vill bli kristen, vem tar hand om de tre han skickar iväg?
• Ensamheten, särskilt bland de äldre.

Vi ber för synoden och att biskoparna skall komma fram till förnuftiga pastorala förhållningssätt så att Kyrkan bättre kan nå ut med evangeliet. Det handlar ju inte om att Kyrkan skall ändra sin grundläggande lära om t.ex. att äktenskapet är för hela livet, men att förmedla hopp till människor istället för att deras misslyckanden och belägenhet i livet skall stänga dörrar. Som Anders Piltz säger:

”Det är en vision som vi får i Nya testamentet. En vision som man ständigt misslyckas med. Men bara för att man misslyckas ska man inte överge den. Kyrkan ska ge alla ett starkare hopp. En glad nyhet, evangeliet i min konkreta situation. Trots alla problem ska vi tänka på alla familjer som rår om varandra, tycker om varandra och visar det för varandra och andra.”

Det gäller alla familjer, frånskilda omgifta, homosexuella, sambopar, ensamstående med barn etc.

Även inom frikyrkorna framkommer liknande diskussioner. Vilka trösklar skall finnas, vilka krav skall man ställa för medlemskap i församlingen? I samma nummer av Dagen finns ett reportage om pingstförsamlingen Hillsong som nu börjar fira gudstjänster på Cirkus i Stockholm. Denna församling satsar på det grundläggande evangeliska budskapet, att väcka tro och hopp och vill attrahera tidigare inte ”frälsta” människor. Då är man medveten om att det inte går att börja med höga trösklar. Pastor Andreas Nielsen säger: ”För oss är låga trösklar inte att vattna ur evangeliet, utan att ta människor till en plats dit människor känner sig bekväma att komma. Även 2015 ges erbjudandet om frid med Gud.”

Det ligger något i detta. Om man inbjuder med armbågen kommer inte människor, och då blir de inte mottagliga för budskapet. Men när man öppnat sitt hjärta för Jesus följer automatiskt även nästa steg: Att man inser sin egen ofullkomlighet och behovet av omvändelse. Då faller Anden över oss och stynget i hjärtat drabbar också vår tids människor precis som de första kristna i Jerusalem då apostlarna förkunnade budskapet om Jesus Kristus (Apg 2:37).