Allvarligt när Svenska kyrkan talar med kluven tunga om judar

Två svenskkyrkliga präster, Annika Borg och Johanna Andersson skriver idag på DN debatt om Mitri Raheb, evangelisk luthersk präst från Betlehem som idag predikar i Uppsala domkyrka under Svenska en högtidsgudstjänst som firas tillsammans med ärkebiskop Jackelén i samband med den s.k. Teologifestivalen.

Raheb hör till dem som lyfter fram och sätter fokus på det palestinska folkets lidande i samband med Mellanöstern-konflikten. Så långt är allt gott och väl. Problemet, som artikelförfattarna lyfter fram är att denne präst predikar en ersättningsteologi färgad av antisemitiska övertoner.

Enligt ersättningsteologin äger judendomen inte längre något existensberättigande. Kristendomen är arvtagare till Guds löften. Bibelns texter används mot judarna. Efter Jesus finns inget mer att tillägga och judarna som väntar på Messias omfattar föreställningar som är meningslösa.

Ersättningsteologin har varit grogrund för så mycket antisemitism under historien och majoriteten av världens kyrkor, officiellt också Svenska kyrkan, har tagit avstånd från den. Därför menar Borg att Svenska kyrkan talar med kluven tunga då man bjuder in denne predikant.

—————–

Mer om ersättningsteologin:

• Katolska kyrkan och Israel (min blogg)
• Nostra Aetatae (Andra Vatikankonciliets deklaration om Katolska kyrkans relation till icke-kristna religioner)
• The Jewish People and their Sacred Scriptures in the Christian Bible (Påvliga Bibelkommissionen)

Johannes Paulus II i Jerusalem år 2000

 

——————

Artikelförfattarna kommenterar Rahebs bok ”Tro under ockupation” som sprids till reducerat pris under teologifestivalen:

”Raheb driver i sin bok tesen att Israel, ”imperiet”, är en rasistisk apartheid- och terrorstat, arvtagare till såväl den romerska ockupationen av området som korsfararna. Med samma metoder och motiv som dessa imperier terroriserar israelerna den palestinska befolkningen. Det är Israel som skapar palestinsk terrorism, eller ”frihetskämpar”, som Raheb kallar det. Han drar därifrån paralleller till Jesus, som han menar var en palestinsk jude och frihetskämpe mot imperiet.

Raheb skriver att ”dagens Israel kan ses som det sista kapitlet av den västerländska kolonisationen” och han ifrågasätter starkt den judiska kopplingen till landet och för fram tankar om att föreställningen om en judisk-kristen tradition egentligen är en uppfinning av kolonisatörerna. ”Israel” har inga historiska eller teologiska rötter utan planterades i regionen av det brittiska imperiet…

Även en variant på föreställningen om den judiska världskonspirationen dyker upp: ”israelisk statsterror begränsas inte enbart till Palestina och palestinier”, utan starka judiska lobbygrupper påverkar hela världsopinionen och har makt att ge oliktänkande repressalier, menar Raheb. Att stå emot imperiet har ett pris, för Jesus var det korsfästelsen.”

Raheb är medförfattare till, det så kallade Kairosdokumentet skrivet av palestinska kyrkoledare för att lyfta palestiniernas svåra situation, men innehåller också politiska och ersättningsteologiska ställningstaganden som starkt ifrågasatts men givits legitimitet och spridits i Svenska kyrkan genom kyrkomötesbeslut 2012. Annika Borg har tidigare skrivit om detta.

Mitri Rahebs teologiska och extrema politiska uppfattningar har väckt kritik runtom i världen. Då han mottog ett mediepris i Tyskland protesterade bl a Simon Wiesenthal center mot utnämningen. Då han skulle föreläsa i Boston 2014 protesterade såväl kristna som judiska företrädare.

Artikelförfattarnas slutsats:

”Vi anser att Svenska kyrkans aggressiva propalestinska aktivism nu nått sin topp, eller sin bottennotering, och kan inte som medlemmar i kyrkan och som ämbetsbärare längre acceptera att hatpropagandan mot Israel får fortsätta och att den farliga ersättningsteologin tar fart och får spridning.

Kan man inte se skillnaden på kritik av Israels politik och hatpropaganda, känner man inte igen demonisering och kan man inte teologiskt avgöra när det är ersättningsteologi som blossar, har man ett stort upplysnings- och utbildningsarbete att göra från Svenska kyrkans sida.

Om inte den kyrkoledning som driver fram och genom sitt agerande legitimerar dessa uppfattningar förstår allvaret är det alarmerande.”

Jag hoppas Svenska kyrkan ledning är bejakar behovet av ett öppet samtal om dessa frågor och inte hamnar i försvarsställning och i identitetspolitisk anda försöker marginalisera kritikerna. Detta är för allvarliga frågor att inte föra ett öppet och respektfullt samtal om.