Så har invigningen av Enhetens kyrka vid Östanbäcks kloster ägt rum (20 juli). Fader Caesarius Cavallin, benediktinmunk vid klostret som är inom Svenska kyrkan har varit primus motor för projektet, men flera profiler i det ekumeniska Sverige inklusive biskop Anders Arborelius har varit involverade och givit det sitt stöd.
Foto: Per Englund
Jag har varit medveten om vad som pågått, men måste erkänna att mitt engagemang varit minimalt, ibland har jag varit skeptisk och tänkt att det är människoverk att bygga monument på detta sätt. Kommer det verkligen att få någon betydelse? Är det inte bättre att fortsätta med den andliga ekumeniken, lära känna varandra ännu bättre personligen, fortsätta samtala, arbeta praktiskt tillsammans, be tillsammans, och ibland anordna större nationella och regionala evenemang.
Andra har varit skeptiska av andra orsaker. Vissa inom Stockholms katolska stift undrar varför inte munkarna lika gärna konverterar och blir katoliker var och en individuellt. Gert Gelotte, skribent på Katolsk Vision-bloggen tycker att det är en enhet för bara delar av kristenheten som manifesteras i kretsen kring Enhetens kyrka, andra skribenter på den bloggen drar slutsatsen att ivrarna för Enhetens kyrka alls inte har troheten mot det kristna arvet och enheten som riktmärke, utan bara kort och gott att man är emot kvinnliga präster och samkönade äktenskap, en ståndpunkt som jag verkligen tycker är att förminska hela saken. Det handlar snarare om den ekumeniska samling som sker kring bekännelsen av Jesus som sann Gud och sann människa, som kommer till uttryck i sådana sammanhang som t.ex. Jesusmanifestationen och som är ett påtagligt tidens tecken.
Min skepsis förbyts emellertid sakta i en undran om det kanske ändå inte ligger något profetiskt i detta bygge och att det är ett viktigt tidens tecken. Intressant nog berättar broder Cesarius för Världen idag (1 aug) att redan 1925 hade lärardottern Aina Borgstedt en vision om en kyrka ungefär på den plats den nya kyrkan nu ligger. Hon bodde i ett hus på den plats klostret nu finns och ansågs lite galen.
Länge har vi kristna som delar väsentligt samma teologiska syn på Eukaristin längtat efter nattvardsgemenskap och tänkt att tiden borde vara mogen för det. Vi har ju redan dopgemenskap mellan alla de kristna samfunden. Som katoliker har vi varit lydiga mot den restriktiva hållning vår kyrkas ledarskap angivit, men många anser det vara en skandal att vi inte kommit längre. Gunnel Vallquist föreslog en gång i tiden att Katolska kyrkan skulle införa ett interdikt (förbud att ta emot sakramenten) som ett självpåtaget kyrkostraff till dess man lyckats övervinna den sakramentala splittringen.
Östanbäcks kloster eftersträvar sakramental gemenskap med Romersk katolska kyrkan och 2010 bildades den internationella Augustanagemenskapen.
Foto: Per Englund
Biskop Anders predikade i samband med invigningen om profeten Elia och dennes nitälskan (iver) för Guds verk. Nitälskan är ett vackert ord från en äldre bibelöversättning. Broder Cesarius har verkligen haft en sådan nitälskan i att få kyrkan färdig och att det skall vara en enhetens plats med visionen att också dela det eukaristiska brödet kristna emellan. Det räcker inte med att bara allmänt längta och tycka att det vore bra med en viss utveckling. Nitälskan innebär att man också strävar och kreativt använder sina själsförmögenheter för att få till stånd det man tror är Guds vilja.
Tänk om Enhetens kyrka verkligen får bli ett andligt centrum för ekumeniken i Sverige dit man vallfärdar och där man helt i av respektive samfund godkänd ordning firar mässa och delar brödet såsom en spjutspets mot den enhet vi alla vet är kristenhetens gemensamma kallelse. Då måste jag be om förlåtelse för min tidigare ljumhet till detta projekt.
Bengts Blogg 
”Länge har vi kristna som delar väsentligt samma teologiska syn på Eukaristin längtat efter nattvardsgemenskap och tänkt att tiden borde vara mogen för det.”
Kan du utveckla det här lite mer Bengt? Vad jag vet finns det inte en enda protestantisk grupp som ser mässan som ett blodlöst upprepande av Jesus Kristus offerdöd på korset.
Även om de skulle dela samma syn så finns det andra stora hinder. Bara en sådan sak som att nästan alla protestanter, och alla frikyrkliga till skillnad från t.ex. de Ortodoxa saknar ett giltigt prästerskap och de därmed oavsett vad de tror inte har någon riktigt eukaristi. Skulle de åtmindstone tro på Realpresensen och vörda det de kallar eukaristi så ändrar det inte att det enda som delas ut vid livets ords söndagssammankomster endast är en brödbit. Märk väl att även om Ortodoxa till skillnad från dessa grupper faktiskt har giltiga präster, giltig eukaristi osv så är katoliker likväl inte tillåtna att ta emot kommunion eller ens uppfylla sin söndagsplikt hos dem.
Konciliet i Trent uttryckte sig så här om frågan: “If anyone says that in the Mass, a true and proper sacrifice is not offered to God or that the sacrificial offering consists merely in the fact that Christ is given to us to eat, let him be anathema.”
Ja Peter, det är svårt. Man får ha en tro som kan försätta berg. För människor är det omöjligt, men för Gud är allt möjligt, sade Jesus vid ett bekant tillfälle till lärjungarna. Angående katolsk syn på mässoffret, så tycker jag mig ofta möta en sådan bland protestanter, det har hänt både inom Svenska kyrkan och i frikyrkor.
Peter
Nu vet jag i o f s inte om att Kyrkan uttalat sig om giltigheten i protestantiska ”mässor”.
Jag tror att Kyrkan har fullheten, men har samtidigt svårt att se ALLA mina tidigare protestantiska nattvardsgångar som rent o skärt enbara saftkalas…
Pingback: Katolsk Vision » Enhetens kyrka med biskop Anders befäster vår tids kristna sprickbildning
Anders !
Jo Johannes Paulus har uttalat sig om detta. Istället för att kasta smuts omkring sig bör man kontemplera på Guds ord om ”grandet och bjälken”. Dumheter och felaktigheter begås inom ALLA kyrkor nån gång. Därför säger jag: Kontemplera över bibelstycket som avser ”grandet och bjälken”. Det är god läsning.
Pingback: Påvens hjärtliga hälsning till evangelikal konferens ett uttryck för Katolska kyrkans andliga ekumenik | Bengts Blogg
Deo Gratia !
Bengt, jag är den som kan ge alla svaren om när, varför, och vad som var tänkt av vår Herre då jag fick uppdraget redan 1992 att gå till klostret och uppfylla den sagda profetian: ”Det är inte Vi bröder som skall bygga kyrkan, utan en som kommer utifrån som skall bygga den”. Namnet Enhetens Kyrka kom från Herren till mig 1993 och som jag avslöjade 1996 med all de tankar som Herren hade om denna kyrka. Många års böner, forskning och internationella kontakter nästan datgligdags under många år ligger till grund för denna byggnation som är större än själva kyrkan. Dock så har nu istället klostret brutits sönder och där det borde varit 14 bröder är det idag 4 kvar… allt åldrade.
Min bok om hela det GHeliga kyrkobygget och vad som var / är meningen med den samt dess namn skall då avslöjas helt. Men visst jag har berättat att pilgrims-gång är en av flera mycket viktiga inslag.
Så Bengt ! Om du önskar veta mer så hör av dig. Tag gärna kontakt med min vän Br. Caesarius Cavallin så kan han även han berätta. Guds välsignelse till dig och alla som läser detta +++ Amen
Lars Erik Hanhart Bergqvist
Erik: Tack för dina visa ord! Visst är det så att kristen ekumenik och gemenskap inte uppnås förrän vi kan dela både ordet OCH bordets gemenskap med varandra, oavsett andra skillnader! Jag tror att katolska kyrkan, som den största, kan förändra och revolutionera kristen gemenskap, genom att godkänna, inte bara dopet, som reda skett, utan också fullständig nattvardsgemenskap med andra kristna kyrkor. Detta kräver egentligen inga andra förändringar i den kristna kyrkliga mångfalden.
Vi erkänner varandras dop, även när kvinnliga präster döper! Samma sak borde gälla nattvarden!
Dop och nattvard är de grundläggande sakramenten för en kristen. Utan denna nattvardsgemenskap kan vi glömma ekumenik och allt tal om denna. Den splittring som vi nu upplever är en utmaning att komma över för kristenheten. Låt oss därför notera denna bjälke hos oss själva (Luk 6:41f) – reformationens år borde få Alla kyrkor att samla olika kristna kring det gemensamma: Ordet OCH Bordet!
Tack för de fina orden Krister !
Men jag vill nog påpeka att det nog ej kan uppnås ”oavsett skillnader” utan det är absolut endast de som erkänner Heliga Treenigheten och Heligheten av Herrens instiftade Heliga Nattvard som faktiskt kan dela densamma med varandra och förstår och erkänner denna. Här går en viktig skiljeväg mellan de olika synen som olika kan ha uti sin lära. Vilken kristen som helst som erkänner GUDs Heliga Treenighet, GUD Fadern, sonen Jesus Kristus Frälsaren, Helige Ande (ej Anden), Hjälparen och livets upprätthållare, kan döpa en annan likt Johannes Döparen. Där behöves inget mer än det allmänneliga Prästadömet såsom Kristen. Dock går det bara att döpa en enda gång annars så hädar man GUD själv. Sedan tänkler jag inte luras in i detta ”sekulära axiom” som t.o.m. Margit Sahlin själv tog avstånd ifrån på äldre dagar, (jag var med då på plats så jag vet och vi två gick och fikade sedan). Men Kyrklig Enhet är icke detsamma som ekumenik, då lurar man sig själv, tyvärr. Splittringen står den sekularism som påtvingats kyrkligheter från olika sekulära håll genom tiderna och Där Är Själva Splittringens djupa brunn som man fiskat upp allehanda underligheter ifrån som man sedan ur egna påhittade och skapade trender, genom olika århundraden har pådyvlat GUD utan att ens ta hänsyn till vad GUD vill, utan istället framtvingat vad Vi vill.
Det är detta som är till djävulens stora glädje en påhittad och skapad schism som denna potentat tillsammans med mänsklighetens potentater har lierat sig samman med. Nej om man skall kunna ingå i ”Enhetens kyrka” så måste man (ALLA) böja sig för GUDs vilja och icke för människornas vilja. Det vill säga, att lyda GUD mer än människorna.
Och det är detta som de flesta människorna alltid har så svårt med att göra. I alla fall under de senaste 2000 åren !
Med vänliga hälsningar
Lars Erik Hanhart Bergqvist