Förbundskansler Angela Merkel och påve Franciskus två framstående världsledare.

Kontrovers eller samarbete och fredlig samexistens? Valet är väl inte så svårt. I teorin föredrar vi det senare, men i praktiken agerar många människor och grupper som om de föredrog det förstnämnda. Först när jag och min grupps intressen får råda på bekostnad av alla andras, så kan det bli bra tycks man resonera i praktiken. Tyvärr är trenden idag att gruppegoism mer och mer ses som en lösning – vi har inte lärt av historien.

Katolsk sociallära bygger på fyra grundpelare: Personalitet (varje mänsklig persons värdefullhet och alla människors lika värde), det allmänna bästa, subsidiariet (att fatta beslut på lägsta möjliga effektiva nivå) och solidaritet. Många demokratiska politiska partier har outtalat införlivat mycket av detta, och Europas kristdemokratiska partier har medvetet lyft fram det som sin värdegrund. Att bygga på dessa värderingar borgar för fredligt samarbete även om vi människor på många andra sätt är olika. Stora statsmän har dessa grundvärderingar i ryggmärgen. Sedan är det inte alla som lever som de lär. I praktiken är alla ofta sig själv nog, man prioriterar sig själv och den egna gruppen framför det allmänna bästa.

Sedan finns det partier och ideologier som medvetet har andra utgångspunkter. Nazism bygger på att en etnisk folkgrupp har större värde än en annan, att ta avstånd från det finns en grundmurad värdegemenskap kring i vårt demokratiska samhälle. Islam bygger på att en religion skall dominera hela världen. Vi är inte lika avståndstagande till Islam eftersom det finns ett betydande tolkningsutrymme, alla tolkar det inte som de militanta islamisterna, och majoriteten av den muslimska befolkningen är fredliga och vill tona ner den imperialistiska sidan av sin religion. Påve Franciskus har varnat för att identifiera Islam med enbart fundamentalismen. Katolsk sociallära som jag refererade till ovan har extraherats ur Kristendomen som förkunnar Guds kärlek till alla människor och alla människors lika värde. Inte desto mindre lever inte alla kristna som de lär utan odlar det egna gruppintresset, inte sällan också inom de egna leden och håller sig till olika kontroversteologier som fundamentalistiskt slår fast att den egna gruppens tolkning är den enda riktiga och förföljer varandra. Kristna är egentligen kallade till att vara en del av lösningen, men blir då istället en del av problemet.

Det finns populistiska ledare och partier som kan ha sina rötter i nazistiska och främlingsfientliga ideologier men tar avstånd från sådant idag men som ändå spelar på människors rädsla för de andra och bygger sin popularitet på gruppegoism. Var och en associerar säkert till flera kända nutida presidenter, och till nya partier som SD i Sverige, Front National i Frankrike och AfD i Tyskland. Men jag tycker inte de andra etablerade partierna skall sätta sig på alltföt höga hästar därför att de lever inte själva som de lär. Trygghet i den egna värdegrunden kombinerat med en ödmjukhet inför den egna ofullkomligheten och att inte hålla sig för god att samarbeta med några andra människor av god vilja är en konstruktiv grund att stå på.

Två världsledare idag som i hög grad för mig representerar katolsk sociallära är förbundskansler Angela Merkel och påve Franciskus. Merkel är ledare för ett av de mest framgångsrika kristdemokratiska partierna i Europa idag och kombinerar i sitt ledarskap en medveten värdegrund med en praktisk realism.

I samband med att Merkel tog enot ett hedersdoktorat vid universitetet i Bern 3 september uppmanade hon européer som känner ångest för troende muslimer att istället närma sig sin egen tro och oftare delta i en gudstjänst. ”Vi har ändå alla möjligheter och friheter att bekänna vår religion om vi utövar den och tror på den”, sade hon.

En kvinna i publiken frågade Merkel hur hon ville skydda Europa och sin kultur mot islamisering, detta med tanke på de många flyktingarna från Mellanöstern. I sitt svar klargjorde Merkel att också människor från europeiska länder är inblandade i islamisk terror. Vi kan inte säga: ”Det är ett fenomen som inte angår oss, för det är ofta unga människor som har vuxit upp i våra länder.” Mot terroristiska faror måste man beväpna sig, men i allmänhet är rädsla inte någon god rådgivare, vare sig i det personliga eller det sociala livet, sade Merkel. Kulturer och samhällen som präglas av rädsla kan inte bemästra framtiden. [källa: Signum]

Om den egna europeiska kristna kulturen sade hon:

”Vi har ändå alla möjligheter och alla friheter att bekänna oss till vår religion om vi utövar den och tror på den. Har vi också modet att säga att vi är kristna? Har vi modet att säga att vi då inträder i en dialog? Men har vi då också traditionen att återigen gå i en gudstjänst eller en smula hålla fast vid Bibeln och kanske också kunna förklara en bild i kyrkan…

Hela debatten i Europa om dessa teman anser jag förs mycket defensivt. Man måste skydda sig emot faran för terror. Men den europeiska historien är så rik på dramatiska och förfärliga krigshandlingar att vi bör vara försiktiga med att genast beklaga oss när något annat ont sker på andra håll. Vi måste i stället ta itu med det, vi måste försöka bekämpa det, men vi har överhuvudtaget ingen anledning till något större högmod. Det säger jag nu som tysk förbundskansler.”

Jag tror det är helt sant som Merkel säger att på rädsla bygger vi ingen framtid. Grunden måste vara att positivt stärka sin egen värdegrund och verka i den.

Påve Franciskus, ledaren för världens 1,3 miljarder katoliker men också uppskattad i kristna kretsar långt utanför Katolska kyrkan och även i den sekulära världen är helt förankrad i den katolska socialläran och tillämpar den i praktiken då han försöker bidra till att mäkla fred i världen. Nyss var han i Colombia. Han fördömde mäns våld mot kvinnor, och vid ett tal till Colombias biskopar sade han att man måste själv vara beredd att ta första steget om man vill ha fred, och det är något som vi kristna särskilt har att förvalta:

“Let’s take the first step”. This is the theme of my visit and this is the first thing I would say to all of you. You know very well that God is the Lord of the first step. He constantly goes before us. Sacred Scripture everywhere speaks of God as exiled from himself for love. So it was when there was only darkness, chaos, and God, going forth from himself, brought all things into being (cf. Gen 1:2.4). So it was when he walked in the Garden and saw the nakedness of his creatures (cf. Gen 3:8-9). So it was when, as a pilgrim, he dwelt in the tent of Abraham, leaving him with the promise of an unexpected fertility (cf. Gen 18:1-10). So it was when he appeared to Moses herding the goats of his father-in-law and opened new horizons before him (cf. Ex 3:1-12). So it was when he refused to turn away from his beloved Jerusalem, even when she prostituted herself in the byways of infidelity (cf. Ez 16:15). So it was when he migrated with his glory towards his people exiled in slavery (cf. Ez 10:18-19).

 

Vid den avslutande mässan i staden Cartagena sade påven:

”Om Colombia vill ha en stabil och varaktig fred, måste det tas omedelbara steg i riktning mot det gemensamma goda, lika möjligheter, rättvisa och respekt för den mänskliga naturen och dess behov…”

Fred och försoning kan endast lyckas om man är beredd att själv ställa sig i på livets skuggsida, fortsatte han. Ingenting blir gjort med en ”steril legalism”. Man kan inte leva fredligt tillsammans om man inte helt undviker det som korrumperar och hotar livet. Även människor av god vilja kan inte förtiga att vissa framhärdar i synden och skadar samhället. Som exempel nämnde Franciskus narkotikahandel, miljöförstöring, utsugning av arbetskraft, ekonomisk spekulation, prostitution, människohandel, missbruk och slaveri.

För det mesta krävs det mer än att hänvisa till begångna oförrätter och att sedan bjuda in till försoning, menade påven. Statliga instanser och politiska initiativ – för att få fram sanningen, för rättvisa och gottgörelse – är alla nödvändiga. ”Men med allt detta står vi fortfarande i början av det kristna uppdraget. Vår uppgift är att åstadkomma en kulturell förvandling ’underifrån’. Vårt svar på dödens och våldets kultur är en livets och mötets kultur”, sade Franciskus.

merkelpåven

 

Annonser
Det här inlägget postades i Katolska kyrkan, Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Förbundskansler Angela Merkel och påve Franciskus två framstående världsledare.

  1. Inge skriver:

    Kanske dags att studera vad David Wilkersons profetiskt skrev i sin bok Synen (1973):

    Några citat hämtade ur denna bok.
    ”Genom en union mellan liberala ekumeniska protestanter och romersk-katolska kyrkan bildas en världsomspännande superkyrka. Man gör även gemensam sak politiskt. På så sätt blir den kyrkan en av de mäktigaste religiösa faktorerna i världen.

    Denna superkyrka blir andlig endast till namnet. Man använder fritt Jesu Kristi namn, men är i själva verket antikristlig och politisk i sin verksamhet. Denna mäktiga kyrkounion engagerar sig djupt i socialt arbete, väldiga välgörenhetsprogram och filantropisk verksamhet. Dess ledare gör storordiga uttalanden om vikten av att fylla alla människans behov och kallar folk till förnyat intresse för sociala problem, politisk intervention och vidgat inflytande i världsfinanserna.”

    ”Just när det ser ut som om den ekumeniska rörelsen skulle dö, får vi se en underlig kedja av händelser, som åstadkommer ramen för denna ekumeniska union. Rom insisterar på vissa eftergifter från de protestantiska ekumeniska ledarna och får sin vilja igenom. Denna union betraktar påven mer som en politisk ledare än som en andlig. Även de protestantiska ledarna utövar påtryckningar på Rom, som i sin tur gör eftergifter. Man begär inte att dessa skall betrakta den helige Fadern som kyrkans ofelbara huvud, utan protestanterna kommer i stället att acceptera hans politiska ledarskap, men inte hans roll som Petrus efterträdare.”

    • bema skriver:

      Inge!
      Jag har stor respekt för Wilkerson, och profetians gåva i Kyrkan borde förvaltas bättre än att som du gör ägnar dig åt allmänna spekulationer om Wilkersons profetia och använda den som argument i en diskussion.
      Jag kan inte bekräfta din tolkning och menar att du har helt fel. Ingen kan säga Jesus är Herre annat än i den Helige Ande. En ekumenik med Jesus i centrum är riktig och enligt Jesus vilja. Katolska kyrkan hade stora problem på medeltiden, och efter reformationen bands kristenheten upp i fruktlösa låsta konflikter mellan katolskt och protestantiskt. Detta håller på att lösas upp. Katolska kyrkan idag är inte en del av problemet utan en del av lösningen. Påve Franciskus förkunnelse är helt kristocentrisk. Boken Evangeliets glädje kan i sitt centrala innehåll bejakas av de flesta kristna.

      Vad Wilkerson avser tror ja g är en gnosticerande religion som förminskar Jesus och bygger på mänsklig kunskap och kraft, vi igenkänner det i liberalteologiska strömningar idag och politikersmtyrningen över Sv kyrkan. Jag tycker SKR har sådana tendenser då man överbetonar dagspolitiska uttalanden på bekostnad av Jesus- centrerad ekumenik och nyevangelisation. Men det är inte Katolska o Ortodoxa kyrkorna som ligger bakom det utan Jag tror det är Svenska kyrkan som är pådrivande. Gemenskap med påven är inget de övriga kyrkorna i SKR eftersträvar, möjligen vill man ha honom som en symbolfigur för den egna agendan, men det kommer man inte attlyckas med. Ekumenik måste bygga på ömsesidigt engagemang o respekt och Jesus i centrum.
      Men globalt samarbete för fred, rättvisa och miljö är i sig inte fel, utan Kyrkan har ett ansvar att bidra utifrån den position hon har i världen. Onekligen är påven en tung talesperson för kristenheten i världen. Det vore oansvarigt av honom att inte förvalta det på bästa möjliga sätt.

      • Inge skriver:

        Om du läser vad jag skriver så ser du att jag endast citerar vad David Wilkerson skrev i sin bok Synen från 1973. Det är upp till var ock en att tolka detta, men är det någon som faller in i spekulationer så är det möjligen du?

      • bema skriver:

        Inge! Det är en spekulation att sätta det jag skriver här i direkt relation till Wilkersons profetia.
        Eller är det faktiskt så att du påstår att det jag beskriver och inget annat är en uppfyllelse av profetian?

      • Inge skriver:

        Jag påstår ingenting, jag citerar endast en profetia given av en erkänd Guds man som tyvärr fick avsluta detta jordeliv allt för tidigt, enligt Guds Ord skall varje profetia prövas även denna, det är därför upp till var ock en att utifrån ordet och uppfyllelsen att antingen ta till sig detta och låta sig varnas, eller avvisa och bortförklara detta som en falsk profetia. Min uppmaning var att studera och därmed enligt ordet pröva denna profetia. Om du väljer att bortförklara eller avvisa den katolska kyrkans delaktighet i denna profetia så har du din fulla rätt till detta.

      • bema skriver:

        Inge!
        Jag blir lite förvirrad, du säger att du inte påstår någonting, å andra sidan verkar du påstå väldigt mycket.

        Hur som helst, jag avvisar ingenting, Du har rätt att profetia skall prövas. Låt så vår dialog vara en del av prövningen.

      • Inge skriver:

        Bengt det är lätt att bli förvirrad i den tid vi nu lever, men som oftast så har du en poäng i det du skriver, du gör nog klokt i att som du påpekar, inte avvisa detta utan att pröva väl vad David W fått se i sin syn, jag läste boken precis när den kom ut på sjuttiotalet, läste den på nytt för ett tag sedan och det är skrämmande hur mycket av det han skrev stämmer in på den tid vi lever i nu, exempelvis det penning system vi nu ser växa fram. När en människa blir upphöjd till en världsledare ja nästan som en frälsare i denna världen, oberoende om det är i politisk eller religiöst avseende så bör vi som kristna alltid se upp. Vi vet att endast en är frälsare och Han har vi ännu inte sett, vi vet att Han kommer men inte från någon politisk sammanslutning eller från någon kyrka. Här är bibeln väldigt tydlig samtidigt som det står att många kommer att bli lurade, ja troligen även de troende som borde veta?

      • bema skriver:

        Inge, profetia skall tas på allvar. Det betyder att vi skall låta Gud tala, inte filtrera budskapet genom våra egna fördomar och preferenser. Gäller inte bara mig utan också dig. Det
        är det som är prövningsprocessen. En profetia är inte främst en förutsägelse av vad som skall ske i framtiden, utan även för oss att ta som varning och för att vi skall välja rätt väg. Jfr Jona i Nineve. Jag tolkar inte profetian som att alla former av samarbete och ledarskap på det globala området vore av ondo, men att det skall ske på rätt sätt. Varning för att sätta den egna mänskliga makten i centrum, varning för att förlita sig på rent mänskliga lösningar och lämna Gud åt sidan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s