Perspektiv på Reformationen. Nordiska biskoparna herdabrev till katolikerna inför mötet i Lund/Malmö

nordensbiskoparFrån konflikt till gemenskap kallar de Nordiska katolska biskoparna sitt herdabrev inför mötet mellan Katolska kyrkan och påve Franciskus och Lutherska Världsförbundet med dess ordförande biskop Munib Younan i Lund/Malmö med anledning av 500-årsminnet av Reformationen. Därmed anknyter de till dokumentet från 2015 med samma namn framtaget av den luthersk-romersk-katolska kommissionen för Kyrkans enhet. I den sistnämnda skriften sägs att inriktningen inte skall vara ett triumfalistiskt firande utan präglas av besinning. Biskoparna spinner vidare på detta tema:
Reformationen har nämligen – trots alla begripliga orsaker – förorsakat en splittring i kristenheten som den än i dag smärtsamt lider av. Av den anledningen kan 500-årsminnet av reformationsskeendet inte vara något som ska firas i egentlig mening. Det bör snarare vara något att minnas ångerfullt.
Samtidigt är det ett tillfälle att arbeta för att reparera splittringen och arbeta för försoning och enhet. Påve Franciskus har vid flera tillfällen, som vid den årliga vespern i Paulus-basilikan i Rom januari 2016 som avslutar Böneveckan för kristen enhet, då deltagandet i mötet i Lund annonserades, bett om förlåtelse för Katolikers förföljelse av protestanter.
Biskoparna anknyter till det i herdabrevet:
”Den katolska kyrkan var i början av 1500-talet verkligen i behov av reform, något som inte bara Martin Luther utan också andra på den tiden var medvetna om och gav uttryck för. Men i stället för att ta itu med de nödvändiga läromässiga frågorna gjorde de kristna i olika konfessioner varandra mycket ont. Som avslutning på Böneveckan för de kristnas enhet tidigare i år bad påven Franciskus om ”barmhärtighet och förlåtelse för katolikers beteende, som inte har varit i samklang med evangeliet, gentemot andra kristna”. Några evangelisk-lutherska präster i Sverige har bemött detta genom att också be oss katoliker om förlåtelse.”
I en intervju på flygplanet hem från Armenien juni 2016 fick påven frågor om sin medverkan i Reformations-jubileet. Han sade (mina markeringar):
I think that the intentions of Martin Luther were not mistaken. He was a reformer. Perhaps some methods were not correct. But in that time… the Church was not exactly a model to imitate. There was corruption in the Church, there was worldliness, attachment to money, to power….
…today Lutherans and Catholics, Protestants, all of us agree on the doctrine of justification. On this point, which is very important, he did not err. He made a medicine for the Church, but then this medicine consolidated into a state of things, into a state of a discipline, into a way of believing, into a way of doing, into a liturgical way and he wasn’t alone; there was Zwingli, there was Calvin, each one of them different, and behind them were who? Principals! We must put ourselves in the story of that time. It’s a story that’s not easy to understand, not easy. Then things went forward, and today the dialogue is very good.
That document of justification I think is one of the richest ecumenical documents in the world, one in most agreement. But there are divisions, and these also depend on the Churches.

In Buenos Aires there were two Lutheran churches, and one thought in one way and the other…even in the same Lutheran church there was no unity; but they respected each other, they loved each other, and the difference is perhaps what hurt all of us so badly and today we seek to take up the path of encountering each other after 500 years. I think that we have to pray together, pray. Prayer is important for this. Second, to work together for the poor, for the persecuted, for many people, for refugees, for the many who suffer; to work together and pray together and the theologians who study together try…but this is a long path, very long. One time jokingly I said: I know when full unity will happen. – “when?” – “the day after the Son of Man comes,” because we don’t know…the Holy Spirit will give the grace, but in the meantime, praying, loving each other and working together. Above all for the poor, for the people who suffer and for peace and many things…against the exploitation of people and many things in which they are jointly working together.”

Herdabrevet avslutas genom att blicka framåt och biskoparna lyfter fram fem principer som var och en behöver göra till sina i det fortsatta arbetet för enhet:

1. Utgå från enhetens, inte splittringens, perspektiv och stärka det gemensamma.
2. Låta sig ömsesidigt förändras genom de andras trosvittnesbörd.
3. Förplikta sig att söka synlig enhet.
4. Gemensamt återupptäcka kraften i Jesu Kristi evangelium för vår tid.
5. Gemensamt vittna om Guds nåd i förkunnelsen och i tjänsten för världen.

Alla katoliker inbjuds till sist att delta i förbön inför mötet i Lund/Malmö:

”Vi gläder oss och tackar Gud för att den helige fadern påven Franciskus kommer till Lund med anledning av reformationsminnet, för att stärka oss i tron.

Vi inbjuder sålunda alla katoliker till att ledsaga förberedelserna inför påvebesöket med sin bön och att så många som möjligt deltar såväl i det ekumeniska eventet i Malmö Arena som i mässan i Swedbank Stadion. Därigenom visar vi både glädje att som katoliker vara förenade med påven Franciskus och också respekt för våra evangelisk-lutherska medkristna, vars identitet vuxit fram ur reformationen. Trots att olikheter kvarstår är vi i förtröstan på Guds nåd övertygade om att det går att finna vägar till gemensam enhet.”

 

[Hela herdabrevet här]

Advertisements
Det här inlägget postades i Church och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s