Att kristna skulle föra en kulturkamp mot muslimer är det minsta problemet idag

Flera olika debatter tycks flöda samman på ett säreget sätt idag. Unikt är att tre prästers upprop till att bära sitt kors till stöd för förföljda kristna i världen, utlöst av det brutala mordet på en fransk präst nyligen har engagerat hela media-Sverige. Vem sade att Sverige är ett sekulariserat land?

I botten ligger identitetsideologin, där personer med viss bakgrund inte betros med rena motiv utan misstänkliggörs utifrån vilka de är.

Skärskådar man Göran Rosenbergs argumentation i Expressen ser man att hans argument för att underkänna legitimiteten av Mitt kors-initiativet inte bygger på några konkreta fakta, utan går helt ut på att misstänkliggöra initiativtagarnas motiv: Någon hade tidigare haft samröre med SD, någon hade låtit sig intervjuas av en extremistisk tidskrift, visserligen utan att förstå att journalisten var därifrån, och dessutom engagerar ju personen i fråga sig inte tillräckligt i de kristna palestiniernas situation, därför är hennes engagemang nu inte trovärdigt o.s.v.

Identitetsideologin är i avtagande och har inte längre hegemoni i den svenska debatten, men vissa håller fast vid den, t.ex. store och starke auktoriteten Göran Rosenberg som denna gång nog kommit helt fel i tolkningen av en inomkyrklig debatt han inte känner till ivrigt påhejad av av andra som  t.ex. advokatsamfundets ledare Anne Ramberg som som likt Bill och Bull förstärker vad elaka Måns sagt:
rambergtweet
Denna typ av mobbningsinslag är olustig. Vi lever i ett fritt land, tack och lov, men vi skall nog vara rädda om det demokratiska klimat vi har och låta det vara högt till tak i den fria debatten och respektera även meningsmotståndarna. I ett annat politiskt läge kan priset för att ha fel åsikter bli betydligt högre.

Sedan har vi debatten inom Svenska kyrkan där kritik framförts från många håll mot att Kyrkans ledning är alltför vag i att stå fast vid grunderna i den kristna tron och verkar ha en politisk agenda att skapa någon slags enhetsreligion. Ledningen lyssnar inte till  kritiken, istället misstänkliggörs kritikerna, och vi har fått en mycket infekterad debatt. Misstänkliggörandet av Mitt kors-initiativet var droppen som fick bägaren att rinna över.

Det är bra att allt får komma upp till ytan i en öppen debatt, men många efterlyser en annan intern samtalston och dialog mellan ledning och biskopar, präster och övrig personal inom kyrkan. Jacob Sunnliden, informatör i Svenska Kyrkan i Helsingborg är förvånad över att samtalet nu gå så snett:

– Vi borde vara bättre på att prata med varandra än så här, säger han i en intervju med Dagen. Annars är det inte ovanligt med debatter och konflikter i Kyrkan, och Jacob är övertygad om att detta inte är den sista. Jag känner mig lugn i stormen säger han, det kommer säkert värre stormar tids nog. Rent organisatoriskt kan det vara bra att reda ut hur det kunnat bli såhär menar han, men för Svenska kyrkan som kyrka känner han ingen oro: ”– Kyrkan behöver inte ha någon försvarare, på så sätt. Är det från Herren så kommer det att bestå, annars kommer det att trilla”, säger Jacob Sunnliden.

Så tror jag också, men Svenska kyrkan är också en viktig del av det svenska samhället och har ett evangeliserande uppdrag i Sverige. Om kyrkan mår bra i sin inre dialog kan den också bli mycket bättre i att nå ut och påverka samhället i positiv riktning. Det räcker inte med politiska utspel från ledningen (en del menar det är för mycket av det och för lite intern dialog mellan ledning och präster, se t.ex prästen Patrik Petterssons blogg), människor ser och reagerar också på det som finns under ytan.

Identitetsideologernas tes som kommer till uttryck också i kritiken av Mitt kors går ut på att det finns en dold agenda av främlingsfientlighet och islamofobi och att man vill driva en kulturkamp mot islam. Försvararna av Mitt kors å sin sida känner inte alls igen sig i den kritiken och reagerar kraftfullt och uppfattar det snarare som en kulturkamp i omvänd riktning. Så när några kyrkoledare tillsammans med ledare inom judendom och islam i en DN-artikel talar om att undvika kulturkamp uppfattar man det som att man skall se mellan fingrarna på militant islamism och inte tillåta oss själva att lyfta fram det positiva vi har att vara stolta över i vårt eget arv. Så stannar samtalet i ett slags rollspel där man har sina givna positioner istället för att det blir en äkta dialog.

anders_arborelius

En som försöker föra dialogen vidare är biskop Anders Arborelius. I en intervju med Katolskt Magasin förklarar han sin syn på vad han menade med kulturkamp som medundertecknare av DN-artikeln. Det handlar inte alls om att vika sig och se mellan fingrarna på islamistiskt inspirerat våld utan något helt annat, biskop Anders tar som exempel Bismarcks kamp mot Katolska kyrkan i Tyskland på 1800-talet och syftar på statligt ingripande som försvårar en minoritets religionsutövning. Översatt till vår tid:

”– I vårt fall kanske rentav religion som sådan. Vi hör ju att det finns röster som vill inskränka de statliga bidragen till de religiösa grupper som inte helt slaviskt följer gängse normer (till exempel när det gäller kvinnliga präster, samkönade äktenskap). Vi har hört en f.d. minister säga att man borde inskrida mot religiösa friskolor. Vi har hört att man inte skall tillåta utländsk finansiering av religiösa lokaler (om det nu gäller Saudi Arabien eller Bonifatiuswerk är osagt).  Mer och mer hör man röster som säger att all religion är av ondo och leder till terror och därför måste motverkas med alla medel. Det är dessa uttryck för kulturkamp som man måste försöka genomskåda.”

Jag uppfattar att biskopen talar om en kulturkamp från det sekulära samhället mot religioner med idén om en slags sekulär enhetsideologi. Också Joel Halldorf har tagit upp detta, och menar att en sådan ideologi i slutändan blir repressiv och förtryckande. Grundtanken är att bejaka en sekulär stat, men ett mångkulturellt samhälle där religionerna ses som en tillgång, inte en belastning.

Biskop Anders markerar också klart att han inte vill att vi kristna skall tona ner vår tro, vare sig i det offentliga livet eller i dialog med andra religioner och sekulära ideologier.
All religionsdialog bygger på att man står fast i sin egen tro, annars kan det lätt bli fråga om synkretism istället för dialog. – Därför är det ofta lättare för Katolska Kyrkan att delta i dialogen med andra religioner eftersom vi har en så tydligt formulerad dogmatik, påpekar biskop Anders.

För sin egen del avvisar biskop Anders alltså kritiken mot DN-artikeln på två avgörande punkter:

  • Med att undvika kulturkamp avsåg han inte förbud att kritisera och stå upp mot våld och terror och förtryckande sidor inom islam.
  • Han avvisar tolkningen att artikeln skulle uttrycka att man som kristen borde vara otydlig med att uttrycka sin egen tro för att undvika kulturkampen.

Frågan är om alla författarna till artikeln är ense om denna tolkningsgrund. Vad säger biskop Jackelén? Vad säger imam Mahmoud Khalfi som enl Per Gudmundson står Muslimska brödraskapet nära? Man undrar i alla fall om hur samarbetet kring artikeln gått till, vem som hållit i pennan, hur djupt samförståndet varit och om det bland författarna finns en gemensam tolkningen av texten.

Förutom i Bismarcks Tyskland kan man tala om kulturkamp i t.ex. Turkiet där utrensningarna av oliktänkande i mina ögon går betydligt längre än att bara göra upp med kuppmakarna, eller Putins Ryssland och den aggressiva politiken i Ukraina där alla andra kyrkor utom den Rysk-ortodoxa motarbetas. För att inte nämna många arab-länder där det är förbjudet att konvertera till kristendomen och där oliktänkande förföljs och straffas på olika sätt. Där kan man tala om kulturkamp, och i det perspektivet blir det löjligt att tala om Mitt kors-initiativet som ett försök att starta religionskrig.

Visst, det finns islamofobi, det finns de som längtar tillbaka till en svensk enhetskultur med kyrkan som ett garnityr mitt i byn, och kampanjen kan säkert missbrukas av några, men att kristna skulle vilja bedriva någon kulturkamp mot islam är nog det minsta problemet i Sverige idag.

———-

crossofrenewal

 

Till sist: I skrivande stund har Facebook-gruppen Mitt kors snart 7000 medlemmar. Jag har själv gått med, och till min glädje hörde jag att även Humanisternas ordförande Christer Sturmark gått med.

 

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan, Religion, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Att kristna skulle föra en kulturkamp mot muslimer är det minsta problemet idag

  1. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Varken du eller jag är några objektiva observatörer till vad som pågår i media runt Mitt Kors kampanjen alt Mitt Kors jippot.

    Du har dina preferenser, referenser, allianser och auktoriteter och jag har mina. Det gäller för jämnan oavsett vad debatten går ut på så positionerar vi oss i på förhand givna tvärkyrkliga förbindelser…….

    // Irène

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=19915
    http://www.katolskvision.se/blog/?p=19891
    http://www.katolskvision.se/blog/?p=19879
    http://www.katolskvision.se/blog/?p=19894

  2. Thorsten Schütte skriver:

    Intressant betraktelse om IS ondskan här:
    http://www.sandaren.se/kronika/skrackvalde-konkret-ondska

  3. Inez skriver:

    Bengt,

    Äntligen gör en biskop ett längre uttalande, biskop Eva Nordung Byström:

    ”Jag hoppas att vi kan lära oss något av den här debatten, nämligen hur lätt det är att dras med i ett polariserat debattklimat.

    Vi måste lära oss om hur kyrkans organisation ser ut innan vi kritiserar den.

    Tillvaron är så oerhört mångfacetterad och vi har länge efterfrågat debatt mellan olika teologiska riktningar, utifrån skilda verklighetsuppfattningar och erfarenheter, sådan som man har i många andra länder.”

    http://www.dagen.se/biskop-debatten-kring-mitt-kors-ar-en-storm-i-ett-vattenglas-1.768905

    Mycket glädjande.

    Inez

  4. Alma-Lena skriver:

    Rebella skriver mycket bra om denna Mitt kors-debatt, som ju är rent absurd. En så oförarglig sak som att visa sitt kors för omvärlden-nog måste det vara en riktigt öm tå i SvK om man inte fixar en sådan sak utan att gå till attack, som biskopen i Härnösand som citeras här. Hon försöker lägga locket på med den trista nedlåtande attityd mot alla uttryck för frimodig kristen tro som tyvärr också präglar många av hennes kollegor.

    Rebella tolkar henne mer välvilligt och jag tycker hennes tolkning också är mycket trovärdig: https://rebellasandra.wordpress.com/2016/08/23/finns-det-ingen-ledning-att-stalla-till-svars/#comments
    den här sammanfattningen är allt vi behöver för att förstå vad debatten handlar om (och ja, Sjöberg borde få kicken. Han verkar vara född med foten i munnen. Det passar inte för en kommunikationsansvarig i SvK att vara det.)
    https://rebellasandra.wordpress.com/2016/08/20/mitt-kors-debatten-for-dummies/
    Rebella skriver också klokt här:
    https://rebellasandra.wordpress.com/2016/08/25/fornekande-av-svensk-kultur-och-beredvillighet-att-tona-ner-korset/#respond

    • Rebellas andra skriver:

      Det handlar nu inte bara om att visa sitt kors för omvärlden utan också att gå med i en viss Facebookgrupp, arrangerad av personer som åtminstone på Twitter har en saftigt främlingsfientlig ”svans”. Skepsisen hade varit helt OK från en privatperson, men när den kom direkt från Kyrkans hus är det denna kritik mot kampanjen som blåst upp den till något mycket större än den annars hade blivit. Även kringdiskussionerna – som inte hålls inne i den strikt modererade gruppen – med många gånger otäcka övertoner, som Sjöberg kommenterar (jag har inte sett dem själv, men utgår från att han talar sanning) är ju något han själv hjälpt till att blåsa upp, genom allt ljus på denna FB-grupp.

      Sen borde man (jag) väl kanske sluta skjuta på Sjöberg, och inse att problemet är mycket större än bara hans person. Det faktum att det tog evigheter innan någon hög offentlig person, ärkebispen, offentligt sade något negativt om hans yttranden visar tydligt att snacket om ett kuriaproblem i Kyrkans inte bara är nys. Det är säkert synd om Sjöberg nu. Men om systemet funkat, hade någon hjälpt honom att bättre förstå sin funktion alt. diskret möblerat om lite bland personalen redan efter incidenten när Christer Sturmark blev sur och krävde ursäkt.

      En ärkebisp som faktiskt tillåts stå i direkt överordnad ställning, alltså vara komm.chefens chef eller dennes chefs chef, kunde nog vara en god början. Tror jag. Alt. får man anskaffa en VD – men blir inte det ganska konstigt i en kyrka som heter att den är episkopal?

      (Jag svarar här på Alma-Lenas kommentar snarare än på blogginlägget. Din blogg tenderar att bli samtalsarena Bengt, av många skäl, men huvudsakligen att du är bra på att bemöta folk plus att du är en bra web-moderator. Såna är sällsynta nuförtiden. Drar det iväg för långt, sätt stopp.)

      • Alma-Lena skriver:

        Håller helt med. Sjöberg har det nog inte helt lätt nu. Jag tycker det var så dumt och okristligt att inte låta Sjöberg gå med i gruppen. Nu har jag inte FB och vet inte hur kommentarerna ser ut. Kanske borde de modereras, kan man det där?

        Jo, SvK måste sluta vara något slags statligt ämbetsverk med maktlösa galjonsfigurer som kallas biskopar på samma sätt som vår statschef är det och kallas kung.

        Men kyrkan är numera inte en statlig institution utan en kyrka. Vi har starka band med anglikanska kyrkan och där finns modellen för hur SvK ska organiseras till en bättre kyrka som inte bakbinder biskopar och misstänkliggör normal kristen tro. Jag måste säga att med anglikaner känner jag mig alltid hemma och fullt accepterad som fullvärdig kristen utan att hålla med varje biskop där om exakt allt.

        Jag ser inte att åsiktslikhet är målet men som SvK nu fungerar är det bara en åsikt som får föras fram offentligt och den delas nog knappast av alla kyrktrogna ute i landet. Som denna debatt visar är det också omöjligt att framföra en annan åsikt än den som ”Kurian” hyser, hur mainstream-kristet oförarglig den än verkar vara på pappret.

      • Rebellas andra skriver:

        FB-gruppen modereras, och modereras såvitt jag förstår väl. Bl.a. har Birro fått ta bort något som var för aggro. Det som Sjöberg sett, har varit utanför gruppen. Jag tycker nog det är svårt att göra FB-gruppen och dess upphovshavare ansvarig för den svansen. Lika ansvarig för att ha sparkat igång den svansen är isåf rimligen han själv.

        Jag tror inte att vi rakt av kan kopiera CoE. De har säkert många engelska traditionella märkligheter, som vi bara säger ”oj, varför” om. Men vad gäller huvudlinjerna tror jag absolut att vi kan ta inspiration. Vi har ju låtit oss influeras av dem vad gäller gudstjänsternas utformning, i ganska hög grad, till och med av deras ”high church”. Så varför inte även vad gäller styrsystem.

        Om det sista du skriver måste jag dock säga att du minsann framför andra åsikter än de som Uppsala-kurian hyser. Alltså kan det inte vara omöjligt att göra så – däremot är det förmodligen inte befrämjande för kyrklig karriär. Och vi hör alldeles för sällan biskopar – eller andra kyrkligt högt uppsatta – som häver upp sin röst och tycker annorlunda än den ”offentliga linjen”, som i media representeras av ärkebiskopen. Det är nog inte riktigt sunt.

  5. Alma-Lena skriver:

    Sant att en lektant från norra glesbygden kan säga vad som helst, endast samvetet sätter min agränser. Men jag talar om just dem du nämner: de anställda, de vigda och de som gjort sig kända på något sött som ex.vis Annika Borg.

    Så de modererar gruppen ordentligt och får ÄNDÅ kritik! Inte förvånande att SvK framhärdar men oerhört tragiskt att tom Göran Rosenberg och hans vänner beter sig som de gör i medierna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s