Att leva är att exkludera

Mitt kors-initiativet på Facebook är snart uppe i 6000 medlemmar. Jag har bestämt mig för att också gå med. En del vill kalla initiativet rasistiskt eller exkluderande eller att man har en dold agenda, men det är rena spekulationer som de som kommit med dessa anklagelser inte givit några som helst konkreta skäl för.

Korset är den mest inkluderande symbol som finns, det betecknar Guds kärlek till alla människor. Jag skäms inte för min kristna tro, och att bära korset också i solidaritet med mina bröder och systrar som lider och förföljs ser jag som naturligt och riktigt.

Kritiken mot Mitt kors-initiativet har dock fått mig att fundera över detta med att exkludera och inkludera. Vad innebär det egentligen, är det förstnämnda alltid fel och det sistnämnda alltid rätt?

Men som människa i världen kan man inte leva utan att exkludera. Bara detta att jag säger att jag skäms inte för korset innebär att jag exkluderar något annat, nämligen att leva som om korset inte hade någon betydelse i mitt liv. Varje val jag gör, varje ställningstagande innebär med nödvändigt att jag exkluderar det som ligger utanför mitt val. Vi kan inte leva utan att exkludera. Det har ingenting med nedvärdering eller uteslutning av andra människor att göra. Vi klarar att leva tillsamman trots att vi inte är en amorf massa med exakt samma världsbild. Jag tror det om mig själv, och jag har förtroende för att mina medmänniskor är lika bra som jag på det.  Därför blir en kritik som utgår från att man inte är tillräckligt inklusiv diffus och missvisande. Man måste precisera sig bättre.

Vi människor är etiska varelser som har nedlagt en önskan i vår natur att välja det goda. Men synden finns också i världen som en realitet att räkna med, vår ursprungliga godhet är skadad och vi har alla en benägenhet att också välja det onda. Genom att välja det goda exkluderar vi det onda, men vi kan också välja det onda och därigenom exkludera det goda. Vårt samvete kan vara mer eller mindre grumlat så att vi inte riktigt ser. Det finns uppenbar ondska i världen som vi inte kan blunda för och som vi måste benämna vid namn och stå upp emot. Men då gäller det att vi har tränat vårt eget seende och skärpt vårt samvete så mycket som möjligt. Jesus uppmanar oss att först ta bort bjälken i vårt eget öga innan vi ägnar oss att ta bort grandet ur vår grannes.

crossofrenewal

Detta kors kallas Cross of the Renewal och är tänkt som ett vittnesbörd om den Helige Andes kraft i bärarens liv. Blod och vatten springer fram från Jesu sida upp i en halvcirkel ovanför korset. Det symboliserar den Helige Andes utgjutande. I slutet på halvcirkeln syns en duva, och texten ”VENI CREATOR SPIRITUS, Kom Helige Ande, uttrycker vår ihärdiga bön för ett kontinuerligt utgjutande av den Helige Ande. Utan den Helige Ande står vi oss slätt. Med Anden blir vi starka och kan ge ett effektivt vittnesbörd om Guds kärlek till alla människor.

Annonser
Det här inlägget postades i Religion, Samhälle och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Att leva är att exkludera

  1. Ping: Visad medkänsla inom en grupp eller familj är inte ett angrepp på utomstående | Rebellas andra

  2. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Självklart gör vi val, väljer och väljer bort. Vissa kristna vill enbart alt.mest stödja kristna flyktingar medan andra, som jag, vill stötta alla behövande. Personligen tycker jag att det är illa att ens misstanken finns att gruppen ”Mitt kors” väljer bort hjälpbehövande. Just att spela ut utsatta grupper mot varandra är en viktig invändning. Jag har sett någon argumentera för ”Mitt kors” med att folk ju går i Prideparader, utan att mötas av invändningar, vilket i sig faktiskt inte stämmer. Men då stödjer man en utsatt grupp, utan att välja bort någon annan.

    Korset är också en symbol för alla kristna, en grupp kristna kan inte lägga beslag på det och kalla det ”mitt”, anser jag. Ska den som är kristen, men inte vill associeras till den här gruppen, låta bli att bära kors?! Att, om än oavsiktligt, antyda en äganderätt till korset som symbol, kan jag inte tänka mig är särskilt kristet.

    När det gäller ens egna val gäller det också att komma ihåg att dessa inte får tvingas på andra människor.
    Anneli

    • Rebellas andra skriver:

      Att tolka titeln ”Mitt kors” som något annat än att den ska handla om den kors som varje deltagare i gruppen har om halsen – eller någon annanstans, som Nuri Kinos tatuering – finner jag vara en extremt långsökt, synnerligen illvillig tolkning.

      Resten överlåter jag åt Bengt att kommentera.

      • Anneli Magnusson skriver:

        Rebella,
        Inte kan du väl mena att kampanjen handlar alltså om enskilda personers mer eller mindre tilltalande smycken och prydnadsföremål?!
        Fast med tanke på att vi lever i en individualistisk tid så kan du förstås ha rätt.
        Jag tror att det behövs en ordentlig diskussion om vad korset som symbol har för innebörd idag. Det har använts i tvivelaktiga sammanhang genom historien.
        Anneli

      • Rebellas andra skriver:

        Nej, det kan jag inte mena och jag förstår inte hur du kan läsa mig så.

    • Rebellas andra skriver:

      Jag syftade på

      Korset är också en symbol för alla kristna, en grupp kristna kan inte lägga beslag på det och kalla det ”mitt”, anser jag. Ska den som är kristen, men inte vill associeras till den här gruppen, låta bli att bära kors?! Att, om än oavsiktligt, antyda en äganderätt till korset som symbol, kan jag inte tänka mig är särskilt kristet.

      Den reflektionen, antydd äganderätt till korset, har jag inte sett någon annanstans än hos dig. Må så vara att den kanske finns även hos andra, men för den skull bör man nog inte projicera den på de som står för gruppen och de som går med.

      • Anneli Magnusson skriver:

        Inez,
        Tack för tänkvärda citat! Upphovskvinnorna till ”Mitt kors” har inte direkt utmärkt sig för en kärleksfull inställning tidigare och jag tror att det är en orsak till tvivlet på deras goda uppsåt. Jag funderar på hur det skulle ha sett ut om några andra startat en korsgrupp med mer spridning på kärleken?
        Anneli

  3. Inez skriver:

    Bengt, Anneli, Rebella,

    Franciskanen fr. Richard Rohr skriver utifrån sina amerikanska erfarenheter av hårda motsättningar mellan progressiva/liberala och konservativa kristna på ett allmängiltigt sätt. Dolda motiv kan finnas i båda läger. Svenska kyrkans motsättningar står mellan progressiva och liberala medan de konservativa håller sig i bakgrunden. Den specifika tvedräkten skiljer förmodligen Svenska kyrkan från andra kyrkor. Jag skriver med trött hand och ger ordet till Rohr:

    “Even peace work can be a cover for the dark warrior, and I have met ‘peace and justice people’ who’ve never faced their needs for power and control. I’ve known military men more in charge of their aggressiveness than are many church folks and peaceniks. This is why we all need to do our spiritual work, and why spirituality is much more demanding than merely adopting a positive image, title, or job description, such as peace worker or soldier.”

    ”On the Threshold of Transformation”, 2010, s 338

    “Over the years I met many social activists who were doing excellent social analysis and advocating for crucial justice issues, but they were not working from an energy of love except in their own minds. They might have the answer, but they are not themselves the answer. In fact, they are often part of the problem. Too many reformers self-destruct from within. For that very reason, I believe, Jesus and great spiritual teachers first emphasize transformation of consciousness and soul. We need less reformation and more transformation.

    The need to be in power, to have control, and to say someone else is wrong is not enlightenment. Such unenlightened leaders do not love true freedom for everybody but freedom for their new ideas. That’s been my great disappointment with many liberals. Untransformed liberals often lack the ability to sacrifice the self or create foundations that last. They can’t let go of their own need for change and control and cannot stand still in a patient, humble way as people of deep faith often can. It is no surprise that Jesus prayed not just for fruit, but ‘fruit that will last’ (John 15:16). Conservatives, on the other hand, idolize anything that lasts, but then stop asking the question, ‘Is it actually bearing any fruit?’

    If we are going to have truly prophetic people who go beyond the categories of liberal and conservative, we have to teach them some way to integrate their needed activism with a truly contemplative mind and heart. I’m convinced that once you learn how to look out at life from the contemplative eyes of the True Self, your politics and economics are going to change on their own. Once you see things contemplatively, you’ll begin to seek the bias from the bottom, you’ll be free to embrace your shadow, and you can live at peace with those who are ‘different.’”

    ”Contemplative Prayer”, 2007, CD, MP3
    “Everything Belongs: The Gift of Contemplative Prayer”, 1999, s 73-75.

    “Sin, for Jesus, is the very act of accusing itself—whenever you try to expel and accuse evil groups, nations, religions, or people, and somehow leave yourself out of the equation, you end up ‘sinning.’ That is very different than almost all organized religion in history. Jesus would never deny objective evil, but he knows that any human attempts to conquer it, or control it, can only be done according to the pattern of the crucifixion itself. There he teaches us how to hold it, carry it ourselves, and finally transform it—by recognizing our own complicity in evil but our eagerness to attack it elsewhere.

    His justice strategy is solidarity with suffering itself, wherever it is. This is the core meaning of his crucifixion, and why the cross is our very unique agenda for salvation and liberation (1 Corinthians 1:17-18) —even more than working or fighting for justice per se, which disappoints many activists. Even justice work, as needed as it is, can be an ego and power agenda.

    True spiritual action (as opposed to reaction) demands our own ongoing transformation, often changing sides to be where the pain is, and even requires a new identity, as Jesus exemplified in his great self-emptying. His solidarity and compassion was itself the healing. It feels like weakness, but it finally changes things in very creative, patient, and humble ways. Such solidarity is learned and expressed in two special places—contemplation (non dual or unitive consciousness of things) and specific actions of communion with human suffering.”

    “Standing with Jesus”, 2015
    https://34dj3l269uzv2uy0oh3yzb0w-wpengine.netdna-ssl.com/wp-content/uploads/2015/11/1-STANDING-WITH-JESUS.pdf

    Inez

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s