Vare sig vi tillhör mörkret eller ljuset söker vi oss till det lika och flyr det olika

Jes ur kap 8,9hawkinglennox

Denna bild med citat av en ateistisk resp en kristen nestor hittade jag på Facebook. Bildens budskap är intressant, för det sätter ord på andliga sanningar som var och en som gjort dessa erfarenheter i sitt inre kan bekräfta. Ljus söker sig till ljus och mörker söker sig till mörker, men skyr det motsatta.

Nu är det inte så att vi enkelt kan dela in människor i mörkrets barn och ljusets barn, och för att i dessa tider föregripa alla invändningar från identitetsideologer vill jag skynda mig att framhäva att jag inte påstår att dessa båda nestorer representerar den ena eller andra sidan i kampen mellan ljus och mörker. Satan kan som bekant komma förklädd till en ljusets ängel. Den som för oss framstår som den mest fromma person kan inom sig hysa det djupaste mörker, omvänt kan en stökig person som av omgivningen uppfattas som omoralisk sträva mot ljuset och kämpa med sina dåliga sidor. Inom varje människa ryms både ljus och mörker.

Men det är grundprincipen jag vill sätta fokus på. En som verkligen studerat dessa inre fenomen är Ignatius av Loyola, och genom att med hjälp av de Andliga övningarna kan var och en göra samma resa som han och konstatera att det stämmer. I en regel angående andarnas urskiljande skriver Ignatius:

Hos dem som går från det goda till det bättre berör den gode anden själen milt, lätt och mjukt, likt en vattendroppe som tränger in i en svamp. Den onde berör skarpt, ljudligt och oroligt, som när vattendroppen faller på en sten.

Hos dem som går från det onda till det sämre berör de ovan nämnda andarna på motsatt sätt. Orsaken är att de nämnda änglarna förhåller sig antingen på olikartat eller likartat sätt i förhållande till själens disposition. När själens disposition är olikartad går de in märkbart med buller och bång. När den liknar går de in tyst som i sitt eget hus med öppen dörr.

[Ignatius av Loyola Andliga övningar p 335, översättning av Fredrik Heiding S.J. Artos förlag]

 

Med kristen terminologi innebär omvändelse att genomskåda mörkrets inflytande i vårt liv och att vi medvetet börjar en vandring mot ljuset:

Kristus är världens ljus.”

(inledningen till Lumen Gentium, Andra Vatikankonciliets grundkonstitution om Kyrkan)

 

”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.

I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

(Joh 1: 1-5)

 

”Man säger till er: ‘Fråga de dödas andar och spådomsandarna, de som väser och stönar!’  – Ja, skall inte ett folk fråga sina gudar, be de döda om budskap och undervisning för de levandes skull? – Så talar de för vilka ingen gryning finns.
Plågade och hungrande skall de ströva omkring i landet, och i sin hunger skall de gripas av raseri och förbanna sin kung och sina gudar. De må vända sig upp mot höjden eller se ut över jorden, överallt råder nöd och mörker, en ångestens natt, töcken utan någon ljusning. Men natten skall vika där ångest nu råder….

Det folk som vandrar i mörkret
ser ett stort ljus,
över dem som bor i mörkrets land
strålar ljuset fram.
     ….
Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans axlar,
och detta är hans namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.”

(Jes ur kap 8,9)

 

Det här inlägget postades i Church och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Vare sig vi tillhör mörkret eller ljuset söker vi oss till det lika och flyr det olika

  1. Thorsten Schütte skriver:

    Jag reagerar ungefär lika allergisk mot nyateisterna i Richard Dawkins fotspår som mot kreationister. Lika enfaldiga, på sitt sätt. Stephen Hawking har jag större respekt för och blir något förvånad över hans tvärsäkra yttranden.

  2. Alma-Lena skriver:

    Här låter du lite som Kalvin och det ligger mycket i det du säger och citerar av Ignatius. Jag tror dock ändå att vi är lite av ett oskrivet blad andligt sett från början och kan välja ljus eller mörker och ju oftare vi väljer det ena desto mer främmande blir det andra. Jag tror inte vi är predestinerade för det ena eller andra.

    Ignatius citat förklarar en del om hur vi känner igen Anden och hur vi luras av synden. men vi bör inte gräva och grubbla för mycket i detta. Det skapar bara ängslan och rädsla ska inte finnas hos oss enligt Johannes. Spröda sjlar kan börja tro att de tillhör mörkret och förtvivla. Gud är större och beskyddet vi har mot ondskans inflytande är enormt starkt; Jesus blod.

    Vår känslighet ökar också med tiden så vi väljer mer rätt och mindre fel. Går vi i rätt riktning med villighetens skor på fötterna blir vi mindre ängsliga, också med tiden. Att växa tar tid.

    Klockrena skämtbilder. Säger som Torsten Schütte att det verkligen inte rekommenderar någon att vara så kategorisk som Hawking är här.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s