Uppfostras vi idag till att inte våga säga uppenbara sanningar?

Är jag det jag självidentifierar mig som? Är jag en katt, en kvinna, en japan, så OK, cool. Uppfostras vi idag till att inte våga säga uppenbara sanningar: Titta på denna avslöjande video som visar intervjuer med några studenter från Södertörns högskola.

Jag tillhör nog dem som tänker att det inte är omodern metafysik att tala om människan som man och kvinna. Det är inte bara för att det står i Bibeln att människan skapades till man och kvinna, utan det är den naturens ordning som för de flesta framstår som självklar. Att det finns olika från grundmönstret avvikande former som homosexualitet, transsexualitet etc motsäger inte detta. Det är ett faktum att dessa former definieras just i förhållande till grundmönstret.

Jag menar att en ideologi som under gender-vetenskapens täckmantel vill relativisera könen är självdestruktivt för mänskligheten. Att detta har ett ganska stort inflytande på hur man tänker åtminstone i den akademiska världen visar intervjun med studenterna. De verkar märkbart besvärade, nästan som de får dåligt samvete för att de inte är fördomsfria nog att bejaka vad intervjuaren som exempel vill identifiera sig som. Det blir en konflikt mellan det som deras förnuftet betraktar som uppenbart och det normkritiska förhållningssätt de tror de borde underkasta sig.

Det finns de som vill gå så långt att de vägrar att behandla sina barn som pojkar eller flickor för att de skall få välja själv vad de vill identifiera sig som när de blir vuxna. Detta är ett feltänk som bara skapar identitetsförvirring, precis lika orimligt som det vore att tänka att man inte pratar med sina barn för att de skall få välja vilket språk de vill ha som vuxna. Man växer alltid upp i en kontext, kulturellt, språkligt, religiöst, etc. och det är inget ont eller dåligt med det, för människan behöver en kontext att identifiera sig i. Jag tror det blir lättare med identifieringen även för de barn som avviker från normen, t.ex. sexuellt om man inte relativiserar hela systemet utan har något att utgå från.

selfidentify

(bild från adam4d.com)

 

Läs också: Olof Edsinger: Queer är inte vetenskap – utan ideologi

Från min blogg tidigare: Benedikt XVI: Skapelsen är inte queer.

Mer länkar till texter jag skrivit om queer

Det här inlägget postades i Samhälle och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Uppfostras vi idag till att inte våga säga uppenbara sanningar?

  1. Rebellas andra skriver:

    Fast behöver man verkligen behandla barn som pojkar resp som flickor. Räcker det inte fint med att behandla dem som ungar. I 99,9% av fallen kommer de ändå att bli tjejer och killar, utan att det råder någon som helst tvekan om den saken. (Men visst, de där föräldrarna som inte vill berätta för omgivningen vilket kön det är på barnet. Det låter lite flipprigt. Såvida det faktiskt inte är så att ungen föddes med oklar könsidentitet, rent medicinskt – det är ett jättebra skäl att avvakta, och låta ungen välja själv senare.)

    Filmen hade varit mer spännande om de tagit exakt samma människor och börjat med ”vad säger du om jag säger att jag är två meter lång”, och sen gått över till kön. Fast det går ju inte att göra, så här i efterhand. Man behöver ”naive subjects” och det är de inte längre. Antar att filmerna fick vaska igenom ett antal personer för att hitta de som svarade ungefär som de tänkt sig och ville visa. (Filmen är en nästan exakt rip-off på amerikansk förlaga. https://www.youtube.com/watch?v=xfO1veFs6Ho )

    • Alma-Lena skriver:

      Om det är självklart och biologiskt vilket kön man tillhör (vilket det är enligt mig) behövs ingen speciell fostran för att få fram den identiteten. Om man måste fostra fram flickor respektive pojkar har ju Bengt 1 och Bengt 16 fel i att kön är en naturlig biologisk grundidentitet. ”Låt oss göra människor”, så tänker jag när jag fostrar mina barn, helst rejäla människor också.

      För mig är det definitivt viktigare att fostra barnen till hederliga och rättvisa personer än till pojkar och flickor, ändå är de just det; tre pojkar och två flickor, utan att jag ägnat någon möda åt att fostra dem till det.

      • Rebellas andra skriver:

        Ja, exakt så! De av könens egenskaper som är genombiologiska behöver ingen hjälp på traven.

      • bema skriver:

        Ja, så menar jag också, att könen är givna och inget man behöver fostra fram. Vad jag uppmärksammat är en upp och nervänd ideologi som relativiserar könen. Det blir osunt.

      • Rebellas andra skriver:

        Som jag ser det har hela queersvängen utnyttjat den lilla gruppen transsexuella, vars upplevda kön inte stämmer med kroppen, in absurdum. Det finns människor som vi borde respektera vad de upplever att de är, fast våra ögon säger att det är fel. Men i de fallen finns en rimlig förklaring till att de människorna upplever sig som något annat än det fysiska könet, nämligen om vi faktiskt föds med en uppfattning om vilket kön vi tillhör – att detta grundläggs i moderlivet – och att det ibland blir knas, så kropp och upplevelse inte följs åt. Däremot finns inget sådant skäl att respektera en felaktig kroppsuppfattning vad gäller längd eller hudfärg, eller art, som i någon mening mer sann än den fysiska…

        Men osunt vet jag inte. De här mänskorna vill bara väl, de vet att de ska respektera människors upplevda kön ty det har man sagt åt dem, men sen har de inte tänkt igenom saker. Tror jag. Jag kan inte se att det åstadkommer skada, direkt. (Fast jag skakar på huvudet.)

      • Alma-Lena skriver:

        Håller helt med Reblla. osunt att ta till vara några få människors intressen kan det väl knappast vara. Däremot , som du skriver, drar queer-teorin alldeles för stora växlar på detta fåtals livsberättelser.

  2. StaffanW skriver:

    Bengt, delar helt din syn här. Vet inte om man ska se studenternas svar på frågorna som en rolig grej. Men man får då betänka att man är studenter vid genus-”vetenskapens” högborg. Det som började med könet som en social konstruktion har alltmer övergått i en allmän relativism – där allting flyter. Och där det absolut inte kan finnas någon objektiv sanning. Tycker ett ledarstick i Expressen – som inleder Olof Edsingers bok ”när Minoriteten tar Majoriteten som gisslan” på ett lysande sätt beskriver förvirringen: ”Du väljer själv din identitet – tjej eller kille, straight eller gay, kinky eller drag. Och du har ständig ångervecka”.
    Hade varit intressant om motsvarande intervju hade gjorts vid ett industriprogram någonstans. Jag tror nog man tydligt markerat att den lilla tjejen som höll i mikrofonen, inte kunde vara en 2 m lång man. Inte ens om hon kände sig så.

    • Alma-Lena skriver:

      Förstår ärligt talat inte dsingers fixering vid detta. Vi fostrar väl inte våra barn till könsidentiteter elelr? Jag vill ha snälla barn, generösa barn som inte mobbar andra eller tanklöst förbrukar jordens resurser för sin egen del. Om nu någon vill kalla sig katt eller kanelbulle, vem mår dåligt av det? Utom möjligen kanelbullen den 4 oktober.

      Som kristen lever jag i den tagna identiteten av inympad i judendomens vinträd(fråga ortodoxa judar vad de tycker om denna min självidentifikation) och Guds eget barn, lillasyster till Jesus. Mitt fokus i barnuppfostran och självfostran är godhet. Mina barn hoppas jag ska bli så goda som möjligt. Jag strävar efter att bli mer människa och mer medmänsklig och mer lik Jesus. Enligt Edsinger är det egentligen ett psykiskt sjukt tillstånd. ”Det ser ju vem som helst att du inte är en judisk man som korsfästes för typ 2000 år sedan.”.

  3. Rebellas andra skriver:

    Själv reagerade jag på frågan Vad säger du om jag säger att jag är japan. Jag hade svarat att då tror jag du är född i Japan av västerländska (eller västerländsk-ättade) föräldrar och är japansk medborgare.

    • Alma-Lena skriver:

      Ja, den frågan var verkligt avslöjande för agendan bakom detta, från början amerikanska, projekt. Menar de att en som ser etniskt japansk ut skulle kunna ställa frågan: Vad säger du om jag säger att jag är svensk?

      I am not amused.

    • bema skriver:

      Naturligtvis kunde det vara så, men i inslaget var det väl tydligt att etnisk japan avsågs.

      • Rebellas andra skriver:

        Det sades inte alls rent ut. Det är bara vad dramaturgin, ordningen som frågaren tog upp de olika sakerna, leder tittaren till att tänka. Frågaren var ute efter absurda påståenden, men när det finns helt naturliga sätt att få påståendet att stämma blir det lite knasigt. Även om kanske ”oj, så perfekt svenska och hur kommer det sig att du flyttat till Sverige” är en rätt rimlig följdfråga isåf.

        Någon satt i radio och tyckte filmen var obehaglig. Det kan jag inte se. Filmen är rätt absurd, i mina ögon. Jag undrar mest hur många människor man fick intervjua för att hitta dessa, som svarade som önskat.

  4. Alma-Lena skriver:

    Jag tycker din skämtserie säger allt, även vi kristna bestämmer själva om vi ska tillhöra Guds husfolk, familj eller inte. Genom en enkel självidentifikation som Guds barn blir vi Guds barn i realiteten, tror jag. Den identiteten kan ingen ta ifrån oss; varken liv eller död, varken makter i höjden eller makter i djupet.

    Alltså är väl vi kristna de som sist av alla skulle häcka med häcklarna i fikarummet som föraktar den man som vill ha snygga kläder ibland.

    • bema skriver:

      Ingen häcklar någon för något.
      Fint du tar upp den kristna identiteten. Vi väljer att kalla oss kristna, identifiera oss som sådana. Samtidigt är det en nåd, något som blir oss givet utifrån. Människans Ja till Kristus. Guds nåd som blir oss given.

      • Alma-Lena skriver:

        Javisst , vi är Guds barn av nåd men vi behöver också identifiera oss som sådana (erkänna vår far) för att verkligen tillhöra Guds husfolk. Så protestant jag är, är jag mer katolik i den frågan än lutheran.

      • Alma-Lena skriver:

        Men den här filmen häcklar väl det fåtal människor som upplever att deras kropp inte stämmer med deras självupplevda könsidentitet. Eller är de bara ute efter att visa att etnicitet står över medborgarskap? Typ judar och samer är inte svenskar och lille Love i Tokyo är inte riktig japan eftersom hans pappa är svensk fast han är född där och japansk medborgare.

        Tips om en mycket intressant dokumentärfilm som jag tycker passar in på detta med identitet och etnicitet: http://urplay.se/program/193437-crossing-the-line
        dessutom får denna film en att tänka över frågan om politiska agendor ett varv till. Varför trivs Joe i Nordkorea, kan man trivas där, gör han det verkligen, är hans barn nordkoreaner? En you tube- film av SDU tex, är den bara en kul grej eller har den en politisk agenda?

      • Rebellas andra skriver:

        Nja Alma. Tror att filmen häcklar den mer luddiga svans av queera människor som identifierar sig som ditt eller datt, vilket nog i somliga fall mest är ett politiskt statement.

        Alltså, jag skulle också gärna slippa ifrån en hel del av det som det medför att vara kvinna. Fast då syftar jag inte på biologiskt kön utan resten av paketet.

      • Alma-Lena skriver:

        Jo, nog fattar jag att de tycker det är fånigt att identifiera sig som ditt eller datt för att vara coola, och där håller väl de allra flesta med. Men det är ändå SDU som gjort filmen och det där med japanen är ju alls inte orimligt, så nog avslöjas deras tänkande iaf om de tycker att det är lika absurt att den där tjejen säger att hon är japan som att hon är två meter lång eller en katt.

        Jo nog slapp man gärna ha halva lönen för dubbla jobbet och att utstå ett konstant förakt i olika frekvenser. Men jag tror det är värre att vara man på alla plan, utom det ekonomiska. Det är ju också fler som könskorrigerar sig i riktningen från man till kvinna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s