Vår kulturs patologiska fixering vid sexuella avvikelser och att spränga alla tabun

Nathan Shachars kolumn i DN om vår kulturs patologiska fixering vid sexuella snaskigheter och hur identitetspolitiken när det gäller ras och sexuella läggningar fått motsatt effekt: Gjort samhället mer inhumant och bristfälligt när det gäller det sociala kitt som inkluderar minoriteter och det avvikande.

Inte heller historien och de döda lämnas ifred En virtuell skändning av griftefriden sker då fritt uppfunna sexuella fanstasier om döda dras in i sexfixerade nyhetsförmedlares jakt på sensationer. Nyligen blev en brevväxling mellan tidigare påven Johannes Paulus II och en kvinnlig matematiker indragen i denna typ av speculation. Shachar ger fler exempel i sin artikel.

Shachars slutsatser:

  • Sverige är det – i dålig mening – mest amerikaniserade samhället i världen. Åsiktskommissariers aggressiva ältande av sex och ras är en importvara. Men effekterna är mycket svårare i vår konsensuskultur, där ras och sex visat sig vara idealiska tillhyggen för att pressa anpassliga ämbetsmän och politiker på anslag.

 

  • De homosexuellas sak var en gång medborgarrättsaktivism. Evelyn Hookers­ pionjärforskning, sällan berörd i Sverige, visade att homo­sexualitet var neutral i förhållande till andra egenskaper. Rönen mottogs med jubel av de berörda. Men då sexualiteten kapades av identitetspolitiken blev sexuella preferenser separata identiteter, ja communities! Idealet var inte längre likställdhet utan särbehandling.

 

  • Det är ett stort armod som i hudfärg och sexuella preferenser ser gemenskapens byggstenar. De som vill utveckla samhället på det receptet är inte riktigt vuxna, och de går mörka ärenden.

 

popewoman

Advertisements
Det här inlägget postades i Samhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Vår kulturs patologiska fixering vid sexuella avvikelser och att spränga alla tabun

  1. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Förhoppningsvis kommer i framtiden inte sexuell läggning att spela någon roll för forskningen om offentliga personer. Men som det är nu kan t.ex korrespondens och annat ha bränts av anhöriga till någon som dog för låt säga 100 år sedan. Bara för att de var rädda att något i materialet skulle visa att vederbörande var homosexuell. Länge var det ju straffbart, ta Oscar Wilde t. ex.
    Sedan förmodar jag att patologisk,så som du använder begreppet, också är tillämpbart på katolska kyrkans fixering vid sex .
    Anneli

  2. StaffanW skriver:

    Ja, Nathan Shachars artikel i DN var viktig – äntligen – vill man ropa – finns det någon som har modet att ifrågasätta den ”sexploatering” som breder ut sig – på TV, i litteraturen, i film, i musik, konst, teater. Fakta blandas med fiction eller rent påhitteri – där sex och nakenhet blir en dygd. Den pågående normupplösningen – eller, mer modernt, den normkritiska ideologin – bygger mycket på att visa att alla sexuella preferenser är lika goda och naturliga. Och alltid funnits också bland kända historiska personer och också bland djur.
    Tänk om vi istället för att utveckla normlösheten och sexualiseringen, kunde lyfta fram några av de klassiska kristna dygderna som tro, hopp, kärlek, ödmjukhet och kyskhet. Kyskhet, som motsatsen till den sexuella exploateringen och promiskuiteten – är naturligtvis det mest förbjudna ordet i vår tid. Och kanske också det mest missförstådda. Om vi med kyskhet menar sexuell trohet och varaktig gemenskap i en ömsesidig kärleksrelation – vad är det för fel i det?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s