Varför tror protestanter på katolska traditioner?

Protestanter omfattar i själva verket mycket av det som är Katolska kyrkans tradition. Därför är det paradoxalt att många är så kritiska till det de kallar Traditionen. Mikael Karlendal, pingstpastorn som blev katolik utreder på ett föredömligt pedagogiskt sätt begreppen. Jag citerar från hans inlägg och länkar till det nedan. Det har blivit en trend med konversioner till Katolska kyrkan på senare år bland aktivt troende evangelikala. Dessa konvertiter är kanske de bästa apologeterna när det gäller att förklara katolsk tro för protestanter. De har ju inte vänt sig från sin tidigare evangelikala tro, utan tvärt om tagit med sig kärnan av vad de tidigare trodde på in i Katolska kyrkan och funnit att det också var Katolska kyrkans tro. Dessutom tror jag vi katoliker kan ha glädje av vad dessa nykonverterade skriver. Det ger oss nya perspektiv. De flesta katoliker är sakramentaliserade, men kan ofta ha nytta av att höra evangeliet igen presenterat på ett nytt engagerande sätt. Läs också påve Franciskus Evangeliets glädje (Evangelii Gaudium), en strålande evangelisk appell som riktar sig till alla kristna inklusive katolikerna . :Påven  uppmuntrar alla kristna till en förnyad evangelisatorisk iver. Han skriver:

Påve Franciskus vill i sin apostoliska uppmaning Evangeliets glädje (Evangelii Gaudium) uppmuntra de kristna till en förnyad evangelisatorisk iver. Han skriver: Glädjen över evangeliet fyller alla som möter Jesus både i hjärtat och i det liv de lever, De som tar emot hans inbjudan till frälsning befrias från synd, sorg, själslig tomhet och ensamhet. Med Kristus föds glädjen ständigt på nytt. I denna uppmaning vill jag uppmuntra de kristtrogna att med sin inre glädje börja på ett nytt kapitel i evangelisationen. Sam tidigt vill jag visa på nya vägar för Kyrkans resa under de år som ligger framför oss. För Franciskus finns det ett oskiljbart band mellan den kristna tron och omsorgen om de fattiga. Han anför: ... jag föredrar hellre en Kyrka med blåmärken, som har värk och blivit smutsig, därför att den har varit ute på gatorna, än en Kyrka som mår dåligt därför att den sitter instängd och hänger fast vid sin egen säkerhet. Påven inskärper i Evangelii Gaudium den kristna glädjen. Han skriver: Gläd er i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. (jfr Fil 4:4) 160 sidor häftad. Översättning till svenska: Göran Fäldt.

”Glädjen över evangeliet fyller alla som möter Jesus både i hjärtat och i de liv de lever. De som tar emot hans inbjudan till frälsning befrias från synd, sorg, själslig tomhet och ensamhet. Med Kristus föds glädjen ständigt på nytt. I denna uppmaning vill jag uppmuntra de kristtrogna att med sin inre glädje börja på ett nytt kapitel i evangelisationen. Samtidigt vill jag visa på nya vägar för Kyrkans resa under de år som ligger framför oss.”

 

 

———————————-

Här följer utdrag ur Mikael Karlendals inlägg (mina markeringar):

Det finns många saker man skulle kunna skriva om utifrån tidningen Inblicks förra och lite mer anti-katolska nummer. Det är numret där de riktigt rejält frikyrkliga tar i från magen och uttrycker sin rädsla för katolicismen, i detta fallet mest representerad av den katolska vördnaden för Maria. Tillförordnade chefredaktören Ruben Agnarsson framför på olika sätt sin oro över att detta har sitt ursprung i forntida modergudinnekulterMariaInblick Det ligger naturligtvis ingenting i det överhuvud taget och av flera skäl, som jag ska återkomma till. Det har faktiskt lika lite med det att göra som bilder av solen på SMHI:s väderkartor har med dyrkan av Solguden att göra. Jämförelsen mellan modergudinnekulter och vördnaden för Maria ligger på samma nivå….

En lämplig utgångspunkt för kommande resonemang om den katolska läran om Maria, är att börja fundera över varför vi överhuvud taget håller olika läror för sanna. Varför tror vi det eller det? Protestanter brukar hävda att vi bara ska tro på de läror som uttryckligen har sitt stöd i Bibeln (Skriften-allena-principen). Och de är därför negativa till det katolska talet om Skrift och tradition, och det katolska talet om ett läroämbete. Sven Nilsson som varit pastor inom både Örebromissionen (fint namn) och Trosrörelsen, skriver:

”Idag verkar det som om den avgörande frågan gällde Luthers övertygelse om rättfärdiggörelse genom ”tron allena” och att ”skriften allena” är grunden för kyrkans tro i motsats till Katolska kyrkans hävdande av traditionen som en fortsatt auktoritativ uppenbarelse. På dessa två punkter menar man från katolskt håll att man nått ett samförstånd med den Lutherska Kyrkan och att protestantismen därför är ett övervunnit stadium.”

………

Katolsk tro hävdar inte att traditionen är en fortsatt och ständigt pågående gudomlig uppenbarelse och att den skulle vara på samma nivå som Skriften. Enligt katolsk tro  tillkommer det inte några nya uppenbarelser från Gud, som lägger till nya sanningar eller tar bort gamla sanningar från det som redan är givet. Katolsk tro säger att den gudomliga uppenbarelsen är avslutad i och med den siste apostelns död. Det betyder att inga nya heliga skrifter kan tillkomma till de som redan är inkluderade i Bibeln. Ingen ny uppenbarelse som lägger till rätta eller förändrar, som till exempel Mormons bok eller Koranen, kan komma från Gud. Andra så kallade uppenbarelser som till exempel diverse Maria-uppenbarelser är sekundära. De räknas inte som mer auktoritativa av katoliker när det gäller läran, än vad profetior från högt uppburna pingstpastorer räknas som auktoritativa på det sättet i pingstkarismatiska kretsar. Tvärtom är Katolska kyrkan noga med att betona, att katoliker får tro på vissa av Kyrkan noga prövade och godkända uppenbarelser, men man måste inte det.

………………

Andra liknande katolska traditioner är tron på att Gud är en treenig Gud och läran om Kristus som sann Gud och sann människa, av samma väsen som Gud Fadern till sin gudom, och så vidare. Just dessa läror har ett mycket starkt stöd i Skriften. Här kan protestanter hävda att det finns en uttrycklig biblisk grund för lärorna. Men det är ändå ett val vi gör, när vi tolkar dessa bibeltexter på samma sätt som Kyrkan alltid gjort tidigare och inte på något annat sätt, som vissa moderna exegeter skulle vilja få oss att göra. Det är ett val att vi väljer att låta vissa bibeltexter vara styrande i tolkningen, och att vi väljer att tolka vissa texter i ljuset av andra, osv. När Kyrkan på 300-talet, i kyrkomötena i Nicea 325 och Konstantinopel 381, slog fast treenighetsläran, så var det efter en rejäl bibeltolkningsstrid. Sedan dess har Katolska kyrkan alltid lärt så, men så även alla andra kyrkor och samfund som uppstått senare. Och om något samfund inte lärt detsamma, så har de av andra betraktats som stående utanför den kristna tron.

Nu är det så med protestanter, att de hävdar att det är Skriften allena som är högsta auktoritet för vad vi ska tro. Men man kan inte utifrån Skriften bevisa varken att uppenbarelsen är avslutad i och med Nya testamentet eller ens vilka skrifter som ska ingå där. Här får man vila på katolsk tradition och på vad den Katolska kyrkans läroämbete har slagit fast. Protestanter kan inte heller bevisa utifrån Skriften att just principen Skriften-allena är korrekt, man kan bara hävda den som utgångspunkt. Och utifrån denna Skriften-allena-princip, om den vore riktig, så måste ju alla traditionella kristna lärosatser i princip alltid vara öppna för omprövning, eftersom alla våra tolkningar i princip kan vara felaktiga. Vi kan ju eller man kan ju förut har förstått saker fel. Det betyder att treenighetsläran vara eller icke-vara i princip alltid måste vara en öppen fråga utifrån protestantismens utgångspunkt. Utifrån denna kan det tänkas att Jehovas Vittnen till syvende och sist ändå har rätt. Eller Messianska föreningen eller unitarianerna eller någon annan grupp. Alla läror måste i princip hållas öppna för omprövning och eventuellt förkastande – om man igår från protestantismens princip om Skriften som högsta auktoritet. För hur ska man kunna avgöra vems tolkning som är rätt?

Men, så lever de flesta protestanter inte!

De allra, allra flesta, lever som om den Katolska kyrkans läroämbete och tradition har rätt i dessa nämnda frågor. Man utgår ifrån att Nya testamentets kanon är fast – dessa 27 skrifter och inga andra. Man utgår ifrån att det inte tillkommer någon ny gudomlig uppenbarelse efter Nya testamentet. Och detta trots att dessa läror inte uttryckligen kan beläggas utifrån Skriften. Man kan enbart så här i efterhand, hitta bibelord som harmonierar med dessa läror som man redan i förväg har beslutat.

Man utgår ifrån att treenighetsläran är en evig och absolut sanning som inte kan eller ska ändras. Man utgår ifrån den lära om Kristus som slogs fast på 300-400-talen som också en sådan sanning. Och detta gör man trots att dessa läror är en tolkning av vad Skriften och Kyrkans samlade muntliga tradition och praxis (liturgi, böner med mera) säger. Motståndarna på 300-talet, arianerna, gjorde en annan tolkning. Men här utgår protestanterna rätt och slätt ifrån att Katolska kyrkan så långt hade rätt och att detta inte behöver eller ska ifrågasättas.

Är det inte utifrån detta konstigt att man kan börja undra över protestantismens trovärdighet?

Hela Mikaels blogginlägg här: Varför tror protestanter på katolska traditioner?

Annonser
Det här inlägget postades i Church, Katolska kyrkan, Uncategorized och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Varför tror protestanter på katolska traditioner?

  1. Rebella undrar skriver:

    Det här är en poäng, absolut. Riktigt radikal protestantism borde förkasta treenighetsläran. Såna kyrkor finns i Nordamerika, resultatet av någon väckelse på 18 el 1900-talet, upptäckte jag härom dagen på Wkipedia.

    Lutheranismen är väl då den mest paradoxala protestantismen, den minst radikala som har kvar mest gammalt ”historiskt kyrkoskräp”, ja ur en radikalprotestantisk uppfattning alltså. (Anglikanernas reformation härrör väl inte på samma sätt från Luther så jag tillåter mig att hoppa över dem.) Mest konfunderad är jag över välsignelsen som prästen läser över församlingen, och att bara präster läser instiftelseorden. Ur protestantisk upfattning borde väl eg. vem som helst kunna göra detta. Prästen som mellanled mellan människorna och Gud borde inte behövas.

  2. Rebella undrar skriver:

    Vad gäller gudinnekulter är jag rädd att det finns goda religionshistoriska skäl att anta att den katolsk-ortodoxa versionen av Maria ärvt en hel del från Isis med Horusbarnet. Det avfärdar Karlendal med en hånfull jämförelse utan tillstymmelse till argument. Där har onekligen något lagts till, ungefär som med treenighetsläran. Återigen är lutheranismen en smula paradoxal med alla Maria-dagarna under ett kyrkoår.

    Luther visste ju inte mycket om hur Bibeln kommit till.

    För min egen del blir slutsatsen att kristendomen inte är trovärdig som något annat än rätt och slätt min kulturs religiösa tradition.

    • bema skriver:

      Rebella!
      Den springande punkter är inte eventuella likheter eller påverkan under historien från andra influenser i den kulturella miljön. Sådant har hela tiden skett under kristendomens historia. T.ex. julen och dess firande vid samma tidpunkt som tidigare hedniska midvinterfester.

      Att påvisa eller ha hyptoteser om sådant bevisar ingenting. Det viktiga är kärnan i den kristna tron, inte dess ev likhet med annat. Tron är existentiell, och den har med verkligheten att göra. Att det finns figurer eller isomorfismer som påminner om andra företeelser är inget förvånande och inget att dra växlar på. Min tro står och faller inte med att bevisa frihet från den typen av samband.

      • Rebella undrar skriver:

        Jag försöker inte övertyga någon alls och bryr mig inte om vad din tro står och faller med och inte… apologetik är i största allmänhet en tröttsam genre som mest är till för att övertyga apologeten själv; typiskt nog är det just nykatolikerna som med liv och lust slänger sig in i detta.

        Om du vill prata om kärnan i den kristna tron dit Maria inte hör, förstår jag inte varför du nämner henne. Mer radikal protestantism anser definitivt att Maria är perifer men katoliker brukar bli putta när sekulära svenskar säger om Maria att hon är det, så jag blir rätt förvirrad här.

        Diverse seder kring jul som t.ex. dess datum är ju något mer perifert. Om jag förstått rätt har intresset för Maria varit särskilt starkt i områden där kulter av gudinnor med barn. Man bör då inte tala enbart om ”likheter med andra religioner” som om de uppstått oberoende av varandra utan om direkt överföring av material från hedniska religioner. Om det är en del av trons naturliga utveckling – inte mig emot! Det var enligt Guds plan att så skulle ske, eller hur menar man? Att den patriarkala kristendomen behövde nåt kvinnligt som motpol är lätt att förstå.

        Idag är katolicismen som jag förstår det i full färd med att tolka om Maria, från symbol för renhet och jungfrulighet i sexualfientlig anda till en symbol för det hängivna ja:et till Gud. Det ligger något organiskt i detta sätt att utveckla saker i ett religiöst system som är djupt tilltalande, om än svår när ett läroämbete, som i sin natur har att bromsa förändringar, krockar med tider av snabb förändring av samhället. Då kommer tron att upplevas som hörande till föråldrad tid. Min hjärna upplever även denna typ av utveckling som svår att kombinera med sån här protestantnykonvertitsyn på katolicismen som Karlendal står för.

        Karlendals formulering om SMHI:s solsymboler syftar rimligen till den katolska distinktionen mellan ”dyrka” och ”vörda”. Jag tror väl nu inte att särskilt många i Sverige vördar varken solsymboler eller solen, men det låter väl som att han återkommer till ämnet senare. Jag hade öht inte kommenterat Maria om du inte twittrat ut länk med just det citatet.

      • bema skriver:

        Rebella, tack ändå för alla tankar du delade med dig som inbjuder till fortsatt dialog, men jag lämnar det då till en annan gång.

      • Rebella undrar skriver:

        Jo det blir ett sidospår. Mest on topic – ”on huvud-topic” av det jag skrivit är väl kommentaren om lutheranismen som långt ifrån radikalprotestantisk.

    • Il madonniere skriver:

      Jag har ofta hört det där; alltså att att det skulle finnas ”goda religionshistoriska skäl att anta att den katolsk-ortodoxa versionen av Maria ärvt en hel del från Isis med Horusbarnet.”

      Jag har dock inte kunnat hitta några skäl alls, varken i de egyptiska källorna eller i de kristna. Har du?

      Men även om det verkligen skulle finnas religionshistoriska band dem emellan, så undrar jag om man inte kan föra argumentation ännu längre, och säga att alla kulter av gudinnor med barn egentligen är kärleksfulla bilder av det mest mänskliga av allt: en mor med sitt barn.

      Det du ser som hedniskt material ser jag därför snarare som kärleksfulla mänskliga uttryck för vårt sökande efter det gudomliga, även i det nära, enkla och lilla.

      • Rebellas andra skriver:

        Jag har absolut inget emot dina två sista stycken. Det för oss osökt in på det där med större eller mindre mått av sanning i andra religioner.

        Nej jag har inte läst på om ämnet själv. Visst skulle jag kunna vara offer för en urban myt – även om detta är ett område med något färre urbana myter än chemtrails eller orsaker till cancer.

      • Rebellas andra skriver:

        Ang. påverkan från andra religioner är det väl kanske så här.

        När samma/mycket liknande sak finns i två religioner som funnits i angränsande områden, eller på annat sätt kommit i närkontakt, KAN det förstås vara så att samma sak har uppstått oberoende av varandra men troligare är att någon inspirerats av den andre. Jag antar att vetenskapen normalt tycker det räcker som någorlunda gott bevis.

        Detta ur rent sekulärt vetenskapligt perspektiv. Sen kan man förstås tänka sig att gudomlig ande ger olika religioner samma uppenbarelse om något som är på något vis sant, men det är en typ av antaganden som vetenskapen aldrig kan laborera med.

  3. StaffanW skriver:

    Bengt, vet inte dessa konvertiter är de bästa apologeterna när det gäller att förklara katolsk tro för protestanter. När jag läser Mikael Karlendals (MK) ”nya teologiska insikter”, blir jag lätt förundrad.
    MK var ju pingstpastor med en god teologisk skolning. Med, kan jag tro, också djupa kunskaper i den katolska läran. Som bara några år innan sin konvertering mycket kraftfullt tog avstånd från de flesta grundläggande katolska dogmer. I en serie artiklar 2009 (Skrift och tradition) och bloggande på sin hemsida skriver han bl.a. vad gäller detta ämne SKRIFT OCH TRADITION: ” … men vi evangelikaler hävdar att den romersk-katolska kyrkan här har grovt misstolkat Skriften, och att de gör det på grund av att de fäster för stor vikt vid traditioner, seder och bruk som uppkommit senare under kyrkans historia, långt efter Bibelns tid.”
    Och om HELGONDYRKAN bl. a: ” Om Abraham, Isak och Jakob är levande för Gud, som Jesus sade, så var de i så fall lika levande för Gud några hundra år efter sin död, då Mose fick lagen från Gud. Och i den lagen förbjöds kontaktsökande med döda. Och i så fall, lär det heller inte bli möjligt att be de döda om förböner. Sen spelar det ju ingen roll för vår del om de är levande för Gud, för oss är de döda. Det är en extremt märkligt tolkningstradition som den katolska kyrkan har här, och den bygger inte på sund bibeltolkningstradition, utan på att man vill söka stöd för en praxis som uppkommit senare, eller rättare sagt för hedniska vidskepelse som krupit sig in i kyrkan och som nu ska ”rättfärdigas”.
    Och om MARIADYRKAN: ” katoliker vill uttrycka det) eller tillbedjan (som det i realiteten framstår för oss och som det kanske mest liknar i mycken folkfromhet) av henne, av samma skäl fast tvärtom. Här kan vi inte hitta något bibliskt stöd för denna traditionsutveckling. Här kan vi varken se att det stämmer med Bibeln som sådan eller att det är en logisk konsekvens av vad Bibeln säger. Vi tror alltså inte att mariadogmerna är en genuin tradition som uppstått under den helige Andes ledning, eftersom de dogmerna inte stämmer överens med Bibeln.”
    Man ska naturligtvis ha respekt för att människors tro förändras och att man får nya insikter och gör nya vägval. Men precis som för Ulf Ekman, känns dessa 180-graderssvängningar, inte särskilt övertygande. Att så utan förbehåll köpa ett helt nytt ”trospaket”, det som man tidigare kraftfullt tagit avstånd ifrån – skapar inget direkt tillit – man skulle ialla fall velat se en viss ödmjukhet.

    • bema skriver:

      Staffan! Tolkningarna är olika. Katolikerna och konvertiterna ser det inte som 180-graderssvängningar utan att det som var centralt i min tidigare tro tar jag med mig in i det nya, och det bekräftas av Katolska kyrkan. Synen på Maria och helgonen förstår jag att protestanter inte utan vidare kan ta till sig,antikatolskt indoktrinerade som man varit under århundraden, men argumentationsmässigt talar vi förbi varandra i dessa frågor.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s