”Lasaros kom ut!” David Bowie öppnar upp andliga djup

David Jones har somnat in efter att i 18 månader ha kämpat med en cancer. Han sörjs inte bara av fru och anhöriga men av en hel värld av fans som uppskattat artist-personan David Bowie. Jag har inte tillhört hans allra hängivnaste beundrarskara, men eftersom han är en världskändis har jag ändå inte kunnat undgå att göra mig en bild av honom, vilken huvudsakligen varit positiv. Intuitivt har jag anat ett andligt djup som jag förstår att även andra gjort. Och av alla positiva och beundrande eftermälen förstår man att han verkligen var en stor allkonstnär, inte bara en pop-stjärna.

I avskedsvideon Lazarus inspelad precis innan hans död öppnar han upp andliga djup som berör på ett helt annat sätt än när andra artister, som t.ex. Madonna eller Lady Gaga använder religiösa motiv i sina videos. I de senare fallen är intrycket att det främst handlar om att fästa uppmärksamhet på den egna personen, men David Bowie sätter andra strängar i vibration. Det är ett vittnesbörd om Gud som bär också över de stora djupen och lidandet och som överskrider döden. Det är ingen diabolisk dödskult, ingen mörk och depressiv bild av livet som en liten uppflammande gnista i mörkrets och intighetens hav, men heller ingen glättig uppståndelsetro. Men det är ett vittnesbörd om en tro på ett liv som hänger ihop, där timlighet och evighet möts.

Livet är inte bara konsumism och egoism och materialism och sedan finns inget mer. Det finns en andlig dimension som genom Guds människoblivande blivit uppenbarad för oss, hinnan mellan himmel och jord har blivit transparent. Därför har allt gott och rätt vi gör här på jorden, allt handlande av kärlek en evighetsdimension.

Att David Jones på sin dödsbädd kan prestera ett konstverk som denna video vittnar om att han reflekterat över dessa frågor. Berättelsen i Johannesevangeliets 11:e kapitel om hur Jesus uppväcker Lasaros handlar just om denna transcendens, detta överskridande mellan himmel och jord. Linnebindlarna som Bowie har på sig i videon för direkt tankarna till de linnebindlar Lasaros hade på sig då Jesus kallade honom ut ur graven.  Lasaros uppväcktes visserligen till ett fortsatt jordeliv, men endast för en kort tid. Han var fortfarande dödlig som alla andra, men samtidigt är det en bild av det förvandlade liv som väntar oss då vi går in i evigheten.

Joh 11:

En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. (Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)

……..

När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven. Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg, och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern.
När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma. Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.
Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.”

Jesus sade: ”Din bror kommer att uppstå.”
Marta svarade: ”Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.”
Då sade Jesus till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?”
Hon svarade: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.”
Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: ”Mästaren är här och kallar på dig.” När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom.

Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom.
Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där.
När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.”
När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De sade: ”Herre, kom och se.”

Jesus föll i gråt. Då sade judarna: ”Se, hur mycket han höll av honom.” Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?”

Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: ”Ta bort stenen.” Den dödes syster Marta sade då: ”Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.”

Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?”
De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.”

Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut.”
Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”

Bowie text

Look up here, I’m in heaven
I’ve got scars that can’t be seen
I’ve got drama, can’t be stolen
Everybody knows me now
Look up here, man, I’m in danger
I’ve got nothing left to lose
I’m so high it makes my brain whirl
Dropped my cell phone down below
Ain’t that just like me

By the time I got to New York
I was living like a king
Then I used up all my money
I was looking for your ass
This way or no way
You know, I’ll be free
Just like that bluebird
Now ain’t that just like me
Oh I’ll be free
Just like that bluebird
Oh I’ll be free
Ain’t that just like me

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Att David Jones även tidigare varit influerad av kristendomen är inte svårt att se. Här en video från 1992, minneskoserten på Wembley stadion i London för Freddie Mercury där han knäböjande leder hela publiken i bönen Fader vår:

 

Man kan också antaga att David Jones var väl förtrogen med CS Lewis och Narnia-böckerna. Skåpet som han går in i i videon för direkt tankarna till det klädskåp barnen i Narnia-serien försvinner in i för att komma till Narnia där lejonet Aslan, en symbol för Kristus råder, men också genom att vädja till det goda hos människorna för en kamp mot de onda krafterna. Skåpet representerar både hos CS Lewis och Bowie transparensen mellan vår verklighet här och nu och den andliga dimensionen. Människan i sin bristfällighet, men också med sin möjlighet att välja mellan ont och gott, hoppet om frälsning, allt detta går igen i Bowies text såväl som hos CS Lewis.

Vissa rader i Bowies text associerar också till Jesus liknelse om den förlorade sonen.

bowieavsked

jesusbotar

Advertisements
Det här inlägget postades i Church, Konst och kultur, Religion och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till ”Lasaros kom ut!” David Bowie öppnar upp andliga djup

  1. Helena skriver:

    Hej Bengt!

    Jag såg en dokumentär våren 1987 som handlade om några av mina rockhjältar: Freddie Mercury, Eric Clapton, David Bowie. Intervjuaren frågade Bowie om det kors han bar om halsen, vad det betydde. Då blev B. lite bragt ur fattningen och svarade bara allvarligt att det var en gåva från hans familj. Man såg på honom att det var känsligt och faktiskt berörde honom.

    Vissa delar av Bowies produktion har jag haft svårt att förstå mig på, andra har hängt med ända sedan tonåren (fyller 55 i april). Vi ungar satt och lyssnande på albumen Ziggy Stardust och Diamond Dogs. Många texter kunde vi mer eller mindre utantill och sjöng högt tillsammans. Jag blir fortfarande berörd av texten till ”Life on Mars”, om den ensamma flickan med musfärgat hår som inte trivs hemma och tar sin tillflykt till biografen, fastän filmen de visar där är så trist och hon redan har sett den tusen gånger… Eller låten Soul Love. Eller Space Oddity, där astronauten Major Tom råkar ut för något tekniskt fel och inser att han aldrig kommer att återse de sina igen.

    Jag kommer att sakna honom. Den sista videon är djupt gripande.

  2. Lars Söderholm skriver:

    Intressant att du tydliggör detta!

  3. Wladimir skriver:

    Mycket bra text, det var en fin påminnelse om vår gemensamma bräcklighet inför livets mysterier.

  4. Thorsten Schütte skriver:

    Imponerande musikvideo som rör i djupet. Och mycket bra analys, Bengt! Har annars lite överhörning med popmusik, trivs bäst i sedan länge döda kompositörers sällskap, men det här spränger gränser.

  5. StaffanW skriver:

    Bengt, en intressant analys. Bowie var onekligen en person som är svår att etikettera. Han var väl egentligen en sökare, som han själv beskriver i en bok:” I was young, fancy free, and Tibetan Buddhism appealed to me at that time. I thought, ‘There’s salvation.’ It didn’t really work. Then I went through Nietzsche, Satanism, Christianity… pottery, and ended up singing. It’s been a long road.”
    Sedan landade han i en slags ateism, där han i en intervju 2003 säger:”I’m not quite an atheist and it worries me. There’s that little bit that holds on: Well, I’m almost an atheist. Give me a couple of months.”
    Men som du beskriver hans sista tid, och den gripande avskedsvideon Lazarus, tycks han till slut ”hittat hem”.

  6. Ragnhild skriver:

    Tack för dina kommentarer kring Bowie och Lazarus. Har saknat det i sorgeflödet efter hans död. Tack också för videon där han ber Fader Vår för Freddy Mercury vittnar om en kristen tro som han utvecklade under sitt liv. Han lyckades, tänker jag, förlika sig med döden och visade det för oss – och det är stort. Han är djupt saknad men lämnar ett fantastiskt livsverk efter sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s