Inget absolut kondomförbud i Katolska kyrkan

Det är hög tid att Katolska kyrkan erkänner att förbudet mot kondomer inte är absolut menar Martin Lembke i en debattartikel i Dagen. Jag är helt ense med honom. Förbudet är är inte absolut, det menar också många katoliker inklusive biskopar och förre påven Benedikt XVI.

Kondomen har två funktioner. 1)hindra befruktning, 2) hindra överföring av smitta, t.ex. HIV. Dessutom används den ofta vid våra missionsstationer i sjukvården då man inte har tillgång till något annat för att stoppa blödningar i underlivet hos kvinnor som söker hjälp efter t.ex. illegala aborter. Man lägger då in kondomen och fyller den med vatten som en tamponad. Det är effektivt blodstillande och kan ofta vara livräddande.

Anledningen till att Martin Lembke behöver ta upp detta problem är att signalerna från Kyrkan och biskopar har varit så inriktade på att preventivmedel är förbjudet att många katoliker anser att man kan inte använda kondomer ens om syftet är att hindra smitta eller att rädda liv.

Min kollega Staffan Bergström som jobbat som gynekolog och hjälparbetare i Afrika under många år och professor i internationell hälsa vid KI berättar att det funnits situationer vid katolska missionssjukhus med svårt blödande kvinnor som kommit in och då behovet funnits av kondomtamponad för att stoppa blödningarna, men att de sjukvårdande nunnorna av sjukhusledningen förbjudits att använda sådana. Detta är tecken på att det uppstått en bisarr tankemässig hang-up kring kondomen. Ibland använde nunnorna metoden ändå i smyg och hoppades inte bli upptäckta, berättade Staffan.

Å andra sidan finns det andra katolska hjälparbetare som ser det på helt andra sätt. En nunna som jobbade med mission i ett afrikanskt land under den värsta HIV-epidemin berättar om afrikanska gifta män ofta hade många kvinnor vid sidan om, det var ett beteende de inte kunde sluta med. Hellre än att då riskera att männen skulle smitta sig själva och också föra över det till hustru och barn instruerade hon om bruket av kondomer och rekommenderade det. En högst kristlig välgärning, och katolsk morallära skulle slå knut på sig själv om den lärde att det förfarandet skulle vara förkastligt.

När jag 2009 tog upp kondomfrågan på min blogg i samband med att påve Benedikt varit i Afrika och berört temat så fick jag samma två typer av reaktioner i kommentarerna: En del ansåg att katolsk lära är att kondomförbudet är absolut, en del ansåg att självklart man kan använda kondom om syftet primärt är livräddande eller att förhindra överföring av smitta. I samband med Afrikaresan var förhoppningen stor att påven skulle vara tydlig med att Katolska kyrkan ändrat sig och att kondomer kunde tillåtas för att hindra smittspridning. Påven sade inte att kondomer var förbjudna, men han problematiserade inställningen att kondomer skulle vara enda lösningen på problemet, det måste till mycket fler och viktigare insatser, menade han och Katolska kyrkans lära är den enda säkra vägen att förhindra HIV. Naturligtvis fick påven mycket kritik för detta, och hans uttalande förvrängdes i media och anklagelser kom att Katolska kyrkans inställning bidrar till spridningen av HIV.

bokvl2010 kom en bok ut där en journalist, Peter Seewald intervjuade påve Benedikt. Boken heter Världens ljus. En fråga rörde Afrikaresan och reaktionen på vad han sagt om kondomer. Jag citerar delar av påvens svar från boken:

”Afrikaresan blev publicistiskt helt undanträngd av en enda mening. Man hade frågat mig varför den Katolska Kyrkan intog en orealistisk och verkningslös hållning i denna sak. Jag kände mig verkligen utmanad, för hon utför mer än alla andra… Detta var det egentliga svaret:

Kyrkan gör mer än de andra eftersom den inte bara talar från åskådarplats utan hjälper systrarna och bröderna på plats. Jag hade då inte tagit någon generell ställning till kondomer utan sade bara det som vållade så stor förargelse: Man kan inte lösa problemet genom att dela ut kondomer. Det måste hända mycket mer. Vi måste vara nära människorna, leda dem, hjälpa dem, och detta både före och efter insjuknande.

I själva verket är det ju så att när någon vill ha kondomer står de också till förfogande. Men detta löser inte ensam frågan. Det måste hända mer. Sedan dess har också den så kallade ABC-teorin utvecklats på sekulärt håll, där ABC står för ”Abstinence – Be faithful – Condom” och kondomen enbart ses som en utväg när de båda andra punkterna inte är effektiva. Det innebär att den blotta fixeringen på kondomer innebär en banalisering av sexualiteten. Just detta är ju den farliga orsaken till att så många människor inte mer kan se sexualiteten som uttryck för sin kärlek utan enbart som ett slags drog som de tilldelar sig själva. Att kämpa mot en banalisering av sexualiteten är också en del av kampen för att sexualiteten skall bli positivt värderad och för att den skall kunna utöva sin positiva verkan hos människan i hennes helhet.

Det kan finnas motiverade enstaka fall som när en prostituerad man använder kondom, när detta är första steget mot ett mer moraliskt liv…

Seewald ställer efter detta den direkta frågan om det betyder att Katolska Kyrkan inte i grunden är mot användningen av kondomer. Påvens svar:

Hon ser dem naturligtvis inte som en verklig och moralisk lösning. I ett eller annat fall då det är i avsikt att minska smittofaran kan det ändå vara ett steg på vägen till en annorlunda levd sexualitet, en mänskligare sådan.

 

Påve Benedikt var i mycket en kärlekens profet. Jag påminner om att hans första encyklika hette Gud är kärlek. Där pläderar han för att all kärlek är av Gud, också den erotiska, men att kärleken samtidigt är odelbar och måste integreras till ett helt för att bli mänsklig.

Kärlek är ett missbrukar ord menar påven,och det tycks finnas en avgrund mellan sekulärkulturens materialistiska biologiskt sexfixerade kärleksbegrepp och kärleken enligt Bibeln och Kyrkans tradition. Inte desto mindre hänger de många bilderna av kärleken ihop. I hela denna mångfald framstår, skriver påven, ”kärleken mellan man och kvinna, i vilken kroppen och själen på ett oskiljaktigt sätt samspelar och där för människan ett löfte om lycka framträder som tycks vara oemotståndlig, som varande urtypen för kärleken”. Men begreppet eros förekommer sparsamt i Bibeln, medan begreppen philia och agape dominerar i NT. Detta språkliga åsidosättande av eros som kommer till uttryck i ordet agape visar på något nytt i kristendomens förståelse av kärleken.

Den radikala kristendomskritiken, både i dess filosofiska form (Nietzsche: Kristendomen har givit eros gift att dricka) och i dess folkliga form där man uppfattar att kristendomen sätter upp förbudsskyltar och gör eros till last istället för lust, så har detta nya utvärderats som något alltigenom negativt. Men är det verkligen så? Nej, svarar påven och i en mycket spännande och intressant utläggning argumenterar han för varför svaret är nekande. Jag rekommenderar den till läsning. Gavs ut på svenska av Veritas förlag. Engelsk version här.

Fler länkar:

Humanae vitae

Casti Connubii

Familjesynoden, slutrapport på engelska

 

godjulcr

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Katolska kyrkan, Vatikanen och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Inget absolut kondomförbud i Katolska kyrkan

  1. Paul skriver:

    Bengt – Är detta konsekvent? Om det nu är OK att använda kondom för vissa ändamål (t.e.x. att förhindra smittspridning), varför är det då inte OK att använda den för andra – lika etiskt godtagbara – ändamål? Det anses väl t.ex. etiskt godtagbart att ett äkta par med många barn vidtar åtgärder (typ temporär/intermittent avhållsamhet, ”säkra perioder”) för att inte få fler barn? Varför är det då inte godtagbart att – med samma ändamål – använda preventivmedel? Är det själva den sexuella akten – inom äktenskapet! – som blir ”syndig”; inte om man iakttar ”säkra perioder” men däremot om man använder kondom? Kyrkan tycks ju anse att sexuellt samliv inte endast syftar till att få barn, utan också till att stärka banden mellan makarna och därmed skapa en trygg uppväxtmiljö för redan befintliga barn. Jag vill inte verka ”jesuitisk”, men om själva ändamålet – att ha sexuell gemenskap utan att få fler barn – är OK; varför gör det då skillnad vilket medel man använder för att uppnå det? Det känns som om den katolska Kyrkan reflexmässigt har reagerat mot en ”modernitet”, utan att tänka efter ordentligt./Paul

    • bema skriver:

      Paul!
      Du kan mycket väl ha rätt. I vilket fall kan jag inte övertygande argumentera mot dig. Kanske någon annan kan?

      Däremot är jag övertygad om att Katolska kyrkans syn på sexualitet, äktenskap och familj är i grunden sann, god och human. Sexualiteten skall inte banaliseras utan integreras i en biologisk (fortplantning), psykologisk (relation) andlig (man/kvinna liknar relationen Kristus/Kyrkan) helhet. Jag är också införstådd med resonemanget att preventivmedelskulturen bidrar till att underminera denna helhet och banalisera sexualiteten. På så sätt är preventivmedel av ondo, men att utifrån det säga att det moralteologiskt är absolut förbjudet att använda dem är ett långt steg som ju också ifrågasätter den enskilda människan eget ansvar och moraliska bedömningsförmåga.

      Ett parallellexempel kunde vara vapen: Vapen skadar andra människor, och ju mer vapen som finns, ju större risk att de missbrukas. Exemplet USA avskräcker. Men ingen hävdar att vapen skulle vara helt förbjudet. Obama vill skärpa vapenlagarna men ej förbjuda dem och kyrkan har inte kommit på idén att bannlysa vapen på samma sätt som preventivmedel. Man överlåter åt den enskilda människan att använda vapnen på ett ansvarsfullt sätt. På samma sätt skulle man kunna resonera angående preventivmedel.

  2. Åke Wahlberg skriver:

    Hej Bengt, tack för en mycket bra, kunnig och sympatisk blogg! Jag håller med om mycket i ovanstående blogginlägg. Ett tankefel tror jag dock att du begår, du skriver:

    ”En nunna som jobbade med mission i ett afrikanskt land under den värsta HIV-epidemin berättar om afrikanska gifta män som ofta hade många kvinnor vid sidan om, det var ett beteende de inte kunde sluta med. Hellre än att då riskera att männen skulle smitta sig själva och också föra över det till hustru och barn instruerade hon om bruket av kondomer och rekommenderade det. En högst kristlig välgärning, och katolsk morallära skulle slå knut på sig själv om den lärde att det förfarandet skulle vara förkastligt.”

    Om min fru skulle vara otrogen mot mig och en nunna skulle förse henne och hennes älskare med kondomer skulle jag i alla fall bli rätt sur. Och om jag skulle ägna mig åt promiskuösa handlingar och kyrkan skulle förse mig med kondomer, skulle jag ta det som en uppmuntran. Oavsett hur stor HIV-epidemin är skulle ett tillåtande eller ett aktivt utdelande av kondomer kunna bli till en indirekt eller ”performativ” legitimering av omoraliska handlingar. Och att det skulle finnas omoraliska beteenden som folk helt enkelt inte kan sluta med går emot katolsk antropologi.
    Detta är den springande punkten: Kyrkan avvisar (med rätta tycker jag) alla utilitaristiska resonemang som går ut på att man måste stödja ett mindre dåligt men ändock omoraliskt agerande (promiskuös sex med kondom) för att undvika värre konsekvenser (promiskuös sex plus HIV). Men samtidigt är det självklart att ett förhindrande av smittspridning i sig är av godo. Detta är naturligtvis väldigt svårt att förmedla, vilket Benedikts försök till klargörande och alla missförstånd av detsamma visar tydligt.

    Man kan ju ta våldtäkt som tydligt exempel: Självklart är det bättre om en HIV-smittad våldtäktsman använder en kondom, eftersom ett medvetet smittande av offret möjligen skulle vara ett brott mot femte budet (alltså ohyggligt allvarligt), vilket han undviker om han använder kondom. Ändock kan inte kyrkan förkunna att våldtäktsmän får och bör använda kondom, eftersom det åtminstone antydningsvis skulle legitimera våldtäkt. Inte ens Gudrun Schyman (som ju säkert inte har något emot kondomer principiellt) skulle väl svara jakande på frågan om huruvida våldtäktsmän bör använda kondom.

    Dessa ganska komplicerade frågeställningar kan dock inte sammanfattas under frågan om huruvida förbudet mot preventivmedel är ”absolut”. Det är en felställd fråga som inte gynnar diskussionen på något sätt. Då gillar jag Benedikts resonemang betydligt bättre, vilket du ju också återger på ett mycket väl reflekterat sätt.

    Jag önskar dig allt gott inför jul.

    Med vänlig hälsning

    Åke

    • bema skriver:

      Hej Åke, tack för synpunkter. Visst, det är en komplicerad fråga om vad tillhandahållandet av kondomer signalerar. Nunnan jag nämnde hade verkligen jobbat med den afrikanska man hon nämnde, men han kunde bara inte lägga av. När hon såg hustrun och barnen och vad de kunde råka ut för om mannen blev smittad kunde hon inte annat än informera om och tillhandahålla smittskydd. Vi har ju en liknande diskussion här i Sverige om det är rätt eller fel att tillhandahålla rena sprutor åt narkomaner.

  3. Ulf Silfverling skriver:

    ”En högst kristlig välgärning, och katolsk morallära skulle slå knut på sig själv om den lärde att det förfarandet skulle vara förkastligt.”
    Nej Bengt, här så du själv knut på moralläran. Betyder resonemanget att du förordar kliniskt rena aborter också, med brasklappen att du naturligtvis är emot aborter som sådana?
    Man kan i vissa lägen välja ett mindre ont om valet är tvunget, som till exempel när det handlar om att rösta på ett partiprogram.. Men I detta fall så innebär ju handlingen att man ger upp tanken på ett förändrat beteende.
    Förr isolerades smittbärare på särskilda sjukhus. Än idag kan man med Smittskyddslagen sätta smittade i karantän. Utdelandet av kondomer förefaller istället medverka till ytterligare smittspridning, då det permanentar ett sjukdomsspridande beteende. Här belönas detta ju istället för att straffas!
    Man behöver således inte ens dra in katolsk tro i detta – det räcker med sunt förnuft för att inse att systern handlar fel. I det enstaka fallet kan det kanske hindra smitta. men till priset att det i långa loppet permanentar smittorisken – som alltså är beteendet.

    • bema skriver:

      Hej Ulf!
      När det gäller kondomer och preventivmedel som generell metod är jag helt ense med dig och understödjer Katolska kyrkans syn. När det gäller t.ex. spridning av HIV kan t.o.m. generell spridning av kondomer ha en motsatt effekt (vilket även finns vetenskapligt stöd för i vissa afrikanska länder) + att det banaliserar vårt förhållande till sexualiteten och frikopplar den från reproduktion och andlighet.

      Men i det enskilda fallet tror jag även du skulle ha en mindre tvärsäker inställning om dina närmast anhöriga var inblandade i ett läge då kondom kunde säkerställa en betydlig minimering av risken för allvarlig smitta.

      På Facebook har jag varit inbegripen i en diskussion med Martin Lembke huruvida användandet av kondom är en i sig ond handling (intrinsic evil act) enligt definitionen i Veritatis splendor (en mycket bra och viktig encyklika av JPII) eller inte och vad kyrkan sagt om detta, och vad som är sanning. Lembke och också jag är inne på att det inte går att betrakta som en i sig ond handling i denna bemärkelse, eftersom det då är något som aldrig i något som helst läge kan tillåtas. Däremot menar Martin att skrivningar i olika kyrkliga dokument lutar åt ställningstagandet att det är en i sig ond handling, medan man i pastoral praxis, och även i olika uttalanden, t.ex. av påve Benedikt som öppnar för vissa speciallägen där det kan tillstyrkas, inte agerar som om kondomanvändning anses som en i sig själv ond handling. Här finns således en otydlighet och behov av ett klargörande från Kyrkan är Lembkes tes.

      Du själv tycks inte heller mena att det är en i sig själv ond handling, eftersom de argument du anför är av annat mera rationellt slag och hänvisande till konsekvenser.

      • Ulf Silfverling skriver:

        Det är inte prylen i sig vi diskuterar, utan bruket. Det är välkänt att man inte löser epidemier med enbart tekniska metoder – till och med Ebolaepidemin stoppades genom strikta levnadsregler, om än tillfälliga. När det kommer till den katolska synen, så handlar det om att bevara äktenskapets natur såsom ett gudomligt uppdrag (munus), och självklart innebär all användning av preventivmedel ett hot mot den naturrättsliga ordning, som kyrkan förespråkar i samtliga dokument, i synnerhet det Andra Vatikankonciliets. Gud skapade oss inte med avsikten att vi skulle bruka vår sexualitet som ett nöje. Sexuell praktik är därmed ingen mänsklig rättighet, såsom kyrkan ser på saken, och alltid har gjort. Det här är ju knappast kontroversiellt, men det blir märkligt om kyrkan lär ut en förpliktande ortodoxi och sedan tillåter – ja, förordar – en praxis som strider emot denna. Då blir saken verkligen svår att uppfatta. Vi är bortskämda med en lära som för det mesta kan förstås med förnuftet enbart. Låt oss hoppas det förblir så. Avslutar här. Tack för ordet.

  4. Irène Nordgren skriver:

    Ulf Silfverling

    Man får gnugga sig i ögonen när man läser din text…….man tror inte det är sant !

    Det kan inte vara möjligt……så inser man att det är det.

    // Irène

  5. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    I tävlingen ”Konsten att så knut på sig själv ” ger jag dig 1 PRIS !

    FANFAR !

    // Irène

  6. Ping: Att skilja på abortiva och icke abortiva preventivmedel ej viktigaste etiska principen, men prevention alltid bättre än abort | Bengts Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s