Liturgi, läroämbete och karismatik, form och innehåll hör ihop i Kyrkan

imagePå sin turné till katolska församlingar i Sverige med sin nya bok besökte Ulf och Birgitta Ekman tillsammans med Thomas Fredestad från bokförlaget Catholica i söndags Katolska domkyrkoförsamlingen.

Jag har börjat läsa boken som jag finner mycket givande därför att Ulf Ekmans sätt att närma sig Katolska kyrkan är lite ovanligt. Utgångspunkten var församlingsbyggande från en kongregationalistisk frikyrkomodell på karismatisk grund som verkade utmärkt så länge allt fungerade. Men när Trosrörelsen växte och det uppstod problem och tvister var man tvungen att fundera över saker som legitim auktoritet och vad som i sista hand är Kyrkans väsen. Under resans gång insåg Ekman att Trosrörelsen var inte Kyrkans centrum, inte sig själv nog, att det måste finnas en balans mellan innehåll och form och att man är infogad i ett större sammanhang. Han fann då att Katolska kyrkan hade genomtänkta svar på dessa frågor. Genom att själv brottats med och ha haft de ecklesiologiska frågorna in på livet och upptäckt meningen med Katolska kyrkans svar ger boken genomtänkta och bra förklaringar till katolsk teologi utifrån verkliga problem och behov idag. Jag hoppas många frikyrkor som jobbar med församlingsbyggande, en kvantitativt allt större del av det som sker inom kristenheten i Sverige idag och som går på tvärs mot sekulariseringen, har nytta av detta och skall kunna övervinna motståndet mot det katolska precis som Ulf och Birgitta har gjort. Det är nyttigt också för oss katoliker att ta del av boken, för ofta nöjer vi oss kanske med att luta oss mot vår kyrkas tradition utan att egentligen fråga efter meningen med det hela.

Boken är flyhänt skriven och använder ett bildspråk som bidrar till att illustrerar vad han menar. Jag vill bara ge ett par exempel:

1992 var Ulf Ekman i det kommunistiska ateistiska Albanien som nu blivit lite mer öppet och hade ett stort offentligt kristet möte på Tiranas stadium som även direktsändes på TV. En tid efteråt träffar Ulf Ekman den blivande presidentens sekreterare, och denne säger glatt: ”Jag är också katolik”. Sekreteraren kände inte till någon annan kristendom än katolicismen och antog därför att Ulf Ekman också var katolik, och han gladdes åt den spirande religionsfriheten i landet. Ulf reflekterar över vilka tankar som gick genom hans huvud då:

”I mitt inre passerar blixtsnabbt stora delar av kyrkohistorien revy. Jag är ju protestant, inte katolik, och jag vet inte vad jag skall svara honom. Lutherdomen, metodismen, baptismen, pingströrelsen, den karismatiska rörelsen, trosrörelsen; alla dessa kristendomens olika varianter fladdrar snabbt förbi och jag liksom ser mig själv sittande allra ytterst på en liten gren, högst uppe i ett stort träd. Där svänger jag lite i vinden, inbegripen i någon intern tvist om tungotalets olika bruk. Det känns mycket märkligt.” (s 18 i boken)

När Ulf blir katolik börjar han inte på ruta noll, utan han har genom sitt aktiva kristna engagemang med församlingsbyggande på pingstkarismatisk och biblisk grund sett och upptäckt att det måste finnas en balans mellan innehåll och form och att formen inte var oväsentlig och inte ett hinder, utan en hjälp att låta Andens liv flöda.  Jag tycker han beskriver det så bra här:

”Jag insåg hur bedrägligt det var att spela ut Kyrkan gentemot Skriften eller gentemot Evangeliet. Det var så fel att välja mellan Kyrkans tro och min personliga tro; det måste hänga ihop…

Anden behöver ämbar. Livet flödar genom kroppen. Andens liv är inte en flyktig känsla, utan det liv som ständigt håller kroppen levande. Anden, som jag visste är bunden till Skriften, är också bunden till Kroppen, Kyrkan. Så är det med den mänskliga kroppen; vi kan inte utan att dö skilja anden från kroppen. På samma sätt är det också med Kristi kropp. Skiljer vi Anden och Kroppen ifrån varandra skulle denna separation sluta med stagnation och död. Faran ligger inte i formen, utan i formlösheten.” (s 41 i boken)

Kyrkan är både karismatisk och har en form med liturgi och läroämbete. De båda hör ihop. Därför är det inte så överraskande att man närmar sig Katolska kyrkan när man reflekterar över frågorna ur ett pingstkarismatiskt perspektiv.

Söndagen den 13 december inledde biskop Anders Barmhärtighetens jubelår i Katolska domkyrkan genom att symboliskt öppna den heliga porten.

Söndagen den 13 december inledde biskop Anders Barmhärtighetens jubelår i Katolska domkyrkan genom att symboliskt öppna den heliga porten.

Annonser
Det här inlägget postades i Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Liturgi, läroämbete och karismatik, form och innehåll hör ihop i Kyrkan

  1. bokmalin skriver:

    Tack för ditt inlägg. Det är nog den avgörande frågan på många sätt, detta med ecklesiologin. Boken står på tur för läsning.

    /bokmalin

  2. Thorsten Schütte skriver:

    ”Söndagen den 13 december inledde biskop Anders Barmhärtighetens jubelår i Katolska domkyrkan genom att symboliskt öppna den heliga porten”. – Prästen eller biskopen på bilden ser inte ut att vara Anders 🙂

  3. StaffanW skriver:

    Bema, du skriver ”Under resans gång insåg Ekman att Trosrörelsen inte var Kyrkans centrum, inte sig själv nog, att det måste finnas en balans mellan innehåll och form och att man är infogad i ett större sammanhang. Han fann då att Katolska kyrkan hade genomtänkta svar på dessa frågor…”
    Så, UE har trott att LO och trosrörelsen varit kyrkans centrum? Förklarar kanske då varför han talat och predikat som han gjort.
    Även UE’s upplevelser från mötet i Tirana 1992, förvånar något. Några år dessförinnan, 1989, skrev UE en artikel i Livets Ords dåvarande tidning Magazinet en mycket påvekritisk artikel. Som också starkt kritiserade katolska kyrkans villoläror, med vidskepelse och ockulta inslag. Och kritik av påvens falska ekumenik. Från denna rätta svarta beskrivning, är det ju svårt att förstå Ulfs fortsatta resa i rakt motsatt riktning.
    Men trots detta får vi utgå ifrån att UE varit ärlig och genomgått en förvandling. Har ju hänt många före honom. Du har säkert läst artikeln och det vore intressant hur höra du värderar det UE då skrev.

    Beträffande ekumeniken, som vi diskuterat tidigare, säger UE i nämnda artikel också:” I Sveriges religiösa ”ekumeniska” klimat välkomnas en större gemenskap med den romersk-katolska kyrkan. Företrädare för i stort sett varje samfund skall gå i procession i Uppsala domkyrka och påven kommer att uttala sin välsignelse i gudstjänsten där. från påvens sida har ekumenik alltid varit betydelsefull. Men för den romerska kyrkan har detta alltid betytt att de ”skingrade bröderna” skall komma tillbaka till ”moderkyrkan” i Rom. Detta är den ekumenikens egentliga mening!” Det som UE då benämnde den falska ekumeniken.

    I en intressant artikel skriver teologen Per-Axel Sverker följande kring detta: ”När det gäller enheten blir det problematiskt att övergå till en kyrka som inte ser andra kyrkor som sanna kyrkor utan som ”kyrkliga gemenskaper”. Vi har inte motsvarande exklusiva krav på enhet men vi uppmuntrar en mer realistisk syn på praktisk och i möjligaste mån synlig enhet mellan kristna församlingar. På den sista punkten måste vi ifrågasätta en auktoritet som påstår sig vara ofelbar (i vissa uttalanden) men som är lika hemfallen åt fel som övriga kristna. Fullkomlig auktoritet tillkommer enbart Gud och Guds Ord. Vi ställer påven under samma prövning som all annan mänsklig auktoritet.” ( http://www.sverkersteologi.se/).

    Avslutningsvis, du skriver ” Jag hoppas många frikyrkor som jobbar med församlingsbyggande, en kvantitativt allt större del av det som sker inom kristenheten i Sverige idag och som går på tvärs mot sekulariseringen, har nytta av detta och skall kunna övervinna motståndet mot det katolska precis som Ulf och Birgitta har gjort” – ska det tolkas som att vi alla därmed – i likhet med Ulf och Birgitta – ska bli katoliker för att enhet ska bli möjlig?

    • bema skriver:

      Staffan!

      Dra inga långtgående slutsatser genom citat av lösryckta meningar. Tror det är bättre du läser boken i dess helhet för att få en rättvisande bild.

      Svar på frågan i sista meningen:
      -Nej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s