Intet nytt från Uppdrag granskning om Livets ord

Det är bra att olika sektorer i samhället inklusive kyrkor och samfund granskas. Om Livets ord har några hundar begravna är det bra för kristenheten i Sverige och som Joakim Lundqvist skriver också för Livets ord själv att sådant kommer fram. Sanningen gör oss fria (jfr Joh 8:32).

Bra granskande journalistik fyller därför en  oerhört viktig funktion i samhället. Desto större besvikelse då på Uppdrag granskning som sumpat en strålande chans att med sina resurser göra en bra fördjupad granskning och vända på nya stenar för att se om det ligger något mer i det som framförts av Livets ords kritiker bl.a. på bloggen Aletheia.se under de senaste åren. Nu blev programmet bara en megafon åt den kritik som redan framförts, man redovisar endast sådant som stöder det scoop man vill föra fram och tar inte med med det som redan sagts i denna debatt och redovisning av fakta som talar i annan riktning. Huruvida det handlar om medveten sovring eller att man helt enkelt inte brytt sig om en fullödig faktainsamling vet jag ej. Stor är besvikelsen också på Anna Lindman som tidigare gjort många bra program om religion och som borde besitta kunskap som kunde ligga till grund för en mera ingående granskning och diskussion om religionens roll på gott och ont i samhället. Nu blev det istället ett billigt skandalreportage som surfade på vågen av den tidigare negativa mediebilden av Livets ord.

Men den vågen är inte så mycket att surfa på längre. Man skulle behöva ha kommit med något kvalitativt nytt, och man fick med rätta mycket kritik för sin granskning. Det är klart att UG gör vad man kan för att rädda sin heder och bemöta kritiken. Men tyvärr hade man inget nytt att komma med heller i sitt bemötande av Joakim Lundqvist i Dagen. Låt oss punktvis se vad som konkret går att vaska fram ur artikeln:

1. Nästan halva artikeln går åt till att diskutera detaljer hur långt i förväg man genom mail och telefonsamtal meddelat Livets ord att man begärde information. Man får ett intryck av maktfullkomlighet som om UG tror sig vara en myndighet som har rätt att kräva ut information.
2. Man föreslår nu att Lundqvist skall avsätta de styrelsemedlemmar som fortfarande sitter kvar och öppet kritisera Ulf Ekman. Det var ju intressant, det har man inte man föreslagit tidigare. Men är det inte församlingsmedlemmarnas sak att föreslå något sådant? UG skall ägna sig åt faktagranskning, inte opinionsbildning.

Ulf Ekman och den tidigare styrelsen har redan fått kritik för att man beslutade om sina egna pensioner + senfärdighet att ordna pensionsavtal åt resten av personalen. Vad exakt skall man kritisera mera menar UG?

Jag vet inte om Joakim Lundqvist har makt och befogenhet att avsätta styrelsemedlemmar, men om han hade det, vilka skulle få gå, och på vilka grunder?
2014 bestod styrelsen enligt årsredovisningen av Jonathan Ekman, Robert Ekh, Joakim Lundqvist, Svante Rumar, Jan Blom, Maj-Kristin Svedlund och Magnus Westergård. Sedan dess har Jonathan Ekman tagit timeout och Robert Ekh har lämnat både församlingen och styrelsen och Sverige under tragiska omständigheter.

3. Man fortsätter krama ur de sista dropparna ur historier man inte kunnat bevisa och som redan bemötts av Livets ord, t.ex den norska stiftelsen och och ett kvitto från en insättning där. Man väljer helt enkelt att fortsätta misstänkliggöra trots att man inte har några bevis. Det verkliga självmålet gör man då man fortsätter att argumentera för att Livets ord i ett videoinslag felaktigt påstår att ett visst kyrkobygge i Ukraina finansierats med gåvor från Livets ord trots att det explicit framgår då man ser hela sekvensen att just kyrkbygget inte var det. Här avslöjar UG verkligen sina metoder och hur man ljuger genom att selektera ut faktamaterial.

4. Aletheia.se har på sin blogg nämnt en engelsk Livets ord-stiftelse. Denna nämns också i UG-artikeln och man frågar sig om det finns fler stiftelser i andra länder. Det gör det enligt Livets ord eftersom Livets ord har verksamhet över hela världen. Återigen samma metod – misstänkliggöra utan att ha bevis. Sätt igång och gräv UG, och återkom när ni har något av substans att visa upp.

5. Man anklagar Joakim Lundqvist för att ”slå blå dunster i människors ögon” genom att ”få medlemmar att tro att styrelsen avsagt sig de kostsamma pensionsavtalen”. Men det är ju precis vad de gjort. Detta utreddes redan för ett år sedan och finns offentligt tillgängligt genom ett pressmeddelande från Livets ord och rapporterat bl.a. i Uppsala nya tidning. Det är allvarliga anklagelser man kommer med.

UNT hade tagit reda på Ulf Ekmans taxerade månadsinkomst 2012, den var 49.000 kr. Om pensionerna framgår följande fakta av pressmeddelandet:

Det fanns ett avtal med Stiftelsens 5 ursprungliga medlemmar som innebar att den anställde efter sin pensionering får ut en tjänstepension från Livets Ord. Det belopp som betalas ut är mellanskillnaden mellan den allmänna pensionen och den slutlön den anställde har vid pension. Efter tio år trappas beloppet ner succesivt till 75% av slutlönen. Detta avtal finansierades genom en tjänstepensionsförsäkring och en kapitalförsäkring som Livets Ord tecknat, samt avsättningar i Livets Ords budget. Joakim Lundqvist tolkar grundtanken med den förmånliga tjänstepensionen var att den skulle ses som en lön till pionjärerna samt att de skulle  skulle fortsätta att aktivt arbeta i Livets ord efter pensionsåldern.

2007 införde Livets Ord ett tjänstepensionsupplägg för hela personalen, där ett belopp motsvarande 3% av lönesumman sätts av till pension. Som en engångskompensation kompenserades alla som var anställda vid 2007 års början retroaktivt för alla år utöver 10 anställningsår. Anställda som hade fyllt 55 år den 31/12 2006 kompenserades retroaktivt för alla år utöver fem anställningsår. Den 1 januari 2015 kommer Livets Ords pensionsavtal att motsvara ITP1-planen för alla anställda. Samma avtal gäller även för  styrelseledamöter.

Ulf och Birgitta Ekman valde efter sin konversion till Katolska kyrkan att inte göra anspråk på den extra ersättningen utan har endast pension enligt ITP 1-planen för PTK. Sedan har alla andra i den tidigare styrelsen också avsagt sig extrapensionen.

Slutsatsen blir att den enda person som man fortfarande betalar ut den dyra extraersättningen till är Robert Ekh. Det hade naturligtvis sett snyggt ut om han också i och med att han lämnade Livets ord följde de andra styrelsemedlemmarnas exempel, men det har han inte gjort och man har inget val annat än att betala ut den dyra ersättningen eftersom det är ett juridiskt bindande avtal. Det är det som gäller Robert Ekh som är sekretessbelagt och som man inte lämnar ut. Jag menar att det är korrekt att inte lämna ut uppgifter utan Roberts tillåtelse. Men om man utgår från att Robert hade en slutlön motsvarande Ulfs, så kan man lätt räkna ut hur mycket han får ut.

Denna information som finns offentligt tillgänglig nämner inte UG något om, utan upprepar på nytt samma mönster: Misstänkliggörande utan objektiv grund och får det att låta som att man i hemlighet fortsätter att betala ut excessiva pensioner. Om man inte kände till informationen som funnits sedan ett år tillbaka, hur är det då med grundligheten i deras grävande journalistik? Om man kände till den men inte nämnde den för att det inte passade in i den bild man ville måla upp – ja, vad skall man säga om det?

6. Slutligen vill UG enligt deras artikel att Livets ord skall backa från den del av Ulf Ekmans teologi som bidragit till att människor farit illa. Vad exakt skall backas från? Vill UG rentav att Livets Ord skall följa Ulfs väg och bli katoliker?

Teologi och själavård och situationer då människor far illa genom religionen, skillnaden mellan sekterism och sund tro etc. är ständigt i fokus i den inomkyrkliga debatten, det gäller alla kyrkor och är en  nödvändig del i den interna kvalitetssäkringen och utvecklingen. Det händer att människor far illa i kyrkan, det gäller inte bara i Livets ord och kristendomen, utan i många andra sammanhang, och jag behöver inte nämna det alla vet: också Katolska kyrkan.

Det är intressant att UG nu intresserar sig för teologi, men jag tvivlar på att man läst Ulf Ekmans självbiografiska böcker eller de senaste årens teologiska verk, t.ex. Andliga rötter från 2009 och artiklar i Keryx, eller att man tagit del av Livets Ords nuvarande teologiska utveckling. Jag tänker att Anna Lindmark som ändå är specialintresserad av religion borde ha förutsättningar att göra detta, och då kunde det finnas utrymme för ett seriöst samtal. Men i ett sådant seriöst samtal skulle det vara svårt att upprätthålla mediebilden av Livets Ord som en extrem sekt som lovar automatisk rikedom bara man tror tillräckligt starkt.

En avslutande reflektion: Det är med sorg jag ser nedmonteringen av professionell granskande journalistik i moderna media. Det kommersiella intresset att skapa underhållning tar alltmer över, och då är inte fakta det primära intresset utan att skapa och tillrättalägga en berättelse som man tror skall tilltala publiken. Gränsen mellan dokumentär/fakta och dokusåpavärlden flyter alltmer samman. När Anna Lindman med team tar sig rätten att tränga sig in i församlingssalen i Katolska kyrkan i Jönköping och utan tillåtelse filma och intervenera då Ulf o Birgitta Ekman presenterade sin nya bok så är det något annat än seriöst granskande journalistik man iscensätter. I och för sig tyckte jag det var en fin bildsekvens när kameran svepte bakom Anna Lindman som tog sig ut från församlingsalen genom korridorerna till ytterdörren. Man fick en härlig bild av det myllrande livet i en katolsk församling i Sverige.

ueal

Nu på söndag den 13 dec kommer Ulf och Birgitta Ekman till Katolska domkyrkan i Stockholm för att presentera sin nya bok. Anna Lindman är hjärtligt välkommen om hon är positivt intresserad att tillsammans med andra lyssna och ställa frågor. Dock utan filmteam denna gång.

—————————–

 

Mera av mig om Ulf Ekman:

Om De första stegen, del 1 av självbiografiserien

Om I medvind och motvind, del 2 av självbiografiserien

 

 

 

Advertisements
Det här inlägget postades i Church, Samhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till Intet nytt från Uppdrag granskning om Livets ord

  1. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Jag anser att du förbrukade ditt förtroende som Ulf Ekmans sanningsvittne i samband med att pensionsförmånerna i Livets Ord började granskas av media och som då – men inte förrän då – fick Ulf Ekman att backa. I din försvarsiver var du snabb redan då att anklaga media och försvara Ulf Ekman som vore han ett oskyldigt, försvarslöst litet lamm som blivit offer för medias dåliga källkritik. ”Klarhet och transparens” menade du var kännetecknande egenskaper för Ulf Ekman.

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=15072

    Vi har inte samma uppfattning om Ulf Ekman. Det är bara att konstatera att kristenheten i Sverige (och i världen) är splittrad och uppdelad i olika läger och nätverk inom-och utomkatolskt.

    Jag kommer fortsätta protestera mot strömmen av de nya svenska katolska kyrkolärarnas förkunnelser, precis som du inte missar ett tillfälle att rycka ut som försvarsadvokat å deras vägnar.

    Jag talar inte bara om Ulf Ekman utan även andra nyfrälsta och nyblivna katoliker (typ Thomas Idergard) inklusive blivande katoliker (Peder Bergqvist och Mikael Karlendal) för att inte tala om allvetaren om katolska kyrkan Marcus Birro.

    Jag har sagt det många gånger förr och säger det igen. Katolska kyrkan i Sverige är en ANKDAMM. Jag beklagar att Stiftets enda katolska – läs allmänneliga – biskop medverkar till detta.

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=18276

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!
      Angående Ulf och Birgittas extrapension: Du anser jag förbrukat mitt förtroende för att jag väljer att inte misstro. Jag står fast vid samma uppfattning nu som för ett år sedan: Jag ser ingen anledning att betvivla vad som sagts från Livets ord och som bekräftats av Ulf och Birgitta, att de i samband med sin övergång till Katolska kyrkan valde att avstå från sin extrapension från Livets ord och att detta efter vissa administrativa förvecklingar verkställdes.

      Angående konvertiter och deras inställning till Katolska kyrkan: Jag var själv en gång konvertit, och var nog lite på samma sätt, att man var glad över sitt nya hem och kanske mer ivrig att försvara Katolska kyrkan än vad dess erfarna medlemmar är. Kanske finns en tendens hos oss konvertiter att betona Katolska kyrkan som vårt hem, medan det ligger i Katolska kyrkans själ att betona universaliteten, ekumeniken, enheten i mångfalden. Som de tre sista påvarna alltifrån JPII och ekumenikencyklikan Ut unum sint inleda ett samtal med hela kristenheten, både ortodoxin och de reformatoriska kyrkorna också om påveämbetet och hur det skulle kunna vara en tjänande funktion för hela kristenheten.

      Konvertiter kan ju närma sig Katolska kyrkan på olika sätt. Man kan ta med sig allt gott och positivt man funnit i sin tro in i Katolska kyrkan, men man kan också ta med sig sina fördomar och uppbindningar i det partikulära och fortsätta odla det i Katolska kyrkan. Min förhoppning är att de nya konvertiterna skall vara berikande för inte bara Katolska kyrkan utan för hela kristenheten i Sverige i det de fortsätter att verka i de nådegåvor Gud har givit var och en på vår väg mot den enhet som Herren själv visar vägen mot.

  2. Gert Gelotte skriver:

    Bengt,
    varför inte ett filmteam?
    Gert Gelotte

    • bema skriver:

      Gert!
      Vi är en öppen församling. Var och en som är intresserad av Katolska kyrkan och Ulfs och Birgittas bok är självfallet välkommen.
      Att ta dit ett filmteam att göra ett reportage tycker jag inte jag på egen hand kan bestämma om. Det borde i så fall i god tid avtalas och planeras med arrangörerna, bokförlaget Catholica och Ulf och Birgitta själva.

  3. Erik Stenberg Roos skriver:

    När det gäller pengar har Ulf Ekman varit solklar från den dag han började undervisa om kristen tro i Livets ords regi: En riktig kristen tro leder enligt Ekman till stark personlig ekonomi, eller ‘framgång på det ekonomiska området’. Någon måste naturligtvis betala denna framgång.
    Det har församlingsmedlemmar gjort, som varit en del av trosrörelsen. Såvitt jag kan förstå har dock dess församlingsmedlemmar endast i undantagsfall själva blivit ekonomiskt framgångsrika. Jag tror det är där den största kritiken aangående hanteringen av pengar inom Livets Ord ligger: Den ofta utlovade framgången på det ekonomiska området har aldrig infunnit sej, mer än för församlingens ledning.

    • bema skriver:

      Erik! Det låter som ett väldigt enkelspårigt och schablonmässigt budskap. Var du själv med i församlingen då och omfattade den tron? Var det ditt intryck att majoriteten av församlingsmedlemmarna omfattade det på samma sätt?

      • Erik Stenberg Roos skriver:

        Jag var aldrig betalande medlem i församlingen Livets Ord. Jag var nog lite för misstänksam. Min egen Kyrkans Ungdoms grupp sprack pga trosrörelsen, några av mina allra närmaste slätktingar och vänner gick med, jag själv besökte församlingen och läste flera böcker. Jag menar att jag hade ganska bra koll på Livets Ord under 80-90 talet.
        Det jag reagerade starkast mot var löftena om framgång. Mina främsta kristna förebilder var de befrielseteologiska prästerna i Latin-Amerika (där jag faktiskt bodde en del), Jim Wallis, Moder Teresa, Nelson Mandela m.fl. Jag var ung och fick en två vitt skilda bilder av kristen tro från å ena sidan mina förebilder och å andra sidan Livets Ord.
        Som svar på din fråga skulle jag vilja säga ‘Ja’. Jag tror att församlingsmedlemmarna uppfattade att Gud skulle tillgodose dom på det ekonomiska området. Jag minns särskilt ett radioreportage i samband av invigningen av den nybyggda kyrkan. SR gjorde ett reportage och intervjuade människor som hade skänkt stora summor. Dessa menade dock att det endast var ett lån, eftersom man räknade med att man skulle få mångdubbelt tillbaka.

        Men låt mej få höra din syn på saken i just denna fråga. Jag vet inte hur mycket du har studerat församlingen Livets Ord eller hur mycket du har varit där. Vad är din uppfattning? Vad tycker du att Ulf Ekman har kommunicerat ut när det gäller ekonomi?
        Ekman undervisade i många år i ämnet ‘Guds syn på pengar’ på församlingens bibelskola, han höll många föredrag på temat och han skrev flera böcker. Själv tycker jag att Ekman varit solklar hela tiden. Hans åsikter kan man naturligtvis tycka vad man vill om, men dom är ju onekligen väldigt tydliga i ämnet?

      • bema skriver:

        Erik! Du frågar: ”Vad tycker du att Ulf Ekman har kommunicerat ut när det gäller ekonomi?”

        Jag har känt Ulf sedan början av 2000-talet, varit på konferenser i församlingen och också träffat många av Trosrörelsens pastorer. Aldrig har jag hört minsta tillstymmelse till ett så enkelspårig s.k. ”framgångsteologi” förkunnas eller omfattats av församlingsmedlemmar. Jag har också läst flera av Ulf Ekmans teologiska böcker samt de två första delarna av hans biografi. Där hittar du inga spår av detta. Tvärtom tar Ulf avstånd från det. I en artikel i Keryx för några år sedan ifrågasatte han om framgångsteologin någonsin existerat, och jag funderar i samma banor.

        Jag tror såhär: Trosrörelsen kommer in i ett sammanhang när den svenska kristenheten, både Svenska kyrkan och frikyrkan var väl etablerad i en politisk och andlig miljö där tron på en levande Gud som faktiskt också kan påverka och förvandla våra liv var nedtonad genom sekularism och liberalteologi. Där kommer trosrörelsen in som något nytt som stör denna ordning, och det blir en ideologisk konfrontation.

        Framgångsteologin i betydelsen att man automatiskt blir rik på pengar om man tror tillräckligt mycket är en vulgärbild som jag tror skapats av det sämsta i amerikansk konservativ evangelikalism och möjligen har den på allvar omfattats av några sådana grupper. Studerar man Ulf Ekman och vad han säger i sina skrifter står det klart att han aldrig omfattat något sådant.

        Har då budskapet som förkunnats på Livets ord ändå uppfattats på ett så förenklat sätt av några? Kan så vara, men det är i så fall ett själavårdsproblem, inte en effekt av medvetet förkunnad teologi. Att ändå Livets ords kritiker så benhårt hållit fast vid påståendet att en sådan teologi förkunnats tror jag beror på att de då får något substantiellt att kritisera i den ideologiska konfrontation som skedde på 1980-90-talen.

      • Erik Stenberg Roos skriver:

        Bengt, jag har uppenbarligen svårt för att uttrycka mej begripligt. Jag gör ett nytt försök. Det jag vill diskutera är vad Ulf Ekman och övriga pastorer på Livets Ord förkunnade om ekonomi under församlingens första låt säga 15 år.
        Jag menar att församlingen var tydlig med deras uppfattning, nämligen att en rätt tro leder till framgång på det ekonomiska området. Jag menar att det kom fram i framförallt möten i församlingen. Jag menar också att det blir tydligt i en del skrifter. Jag skulle särskilt vilja nämna ‘Ekonomisk frihet’, ‘Guds syn på pengar’ eller ‘Född till seger’. Man skulle också kunna exemplifiera med Göran Skyttes intervju i SVT av Ulf Ekman i programmet ‘Skytte’. I det programmet får Ekman frågan vad Framgångsteologi är. Svaret är ungefär att Gud är en god Gud som kan ge människor framgång på alla livets områden. Jag uppfattar att Ekman menar att ekonomi är en del av livets områden.

        Vad Ulf Ekman tycker idag är en helt annan sak. Vad han tyckte under sin tid som pastor i församlingen under 80 och 90 talet är för mej klart. Jag trodde också det var helt klart för alla som var intresserade.
        Jag försöker formulera min fråga igen. Menar du att Ekman inte har förkunnat ekonomisk framgång för den person som tror på rätt sätt? Alltså inte under 80-90 talet heller? Och inte i de böcker/skrifter jag hänvisar till?
        Mvh Erik

      • bema skriver:

        Erik!
        Nej då, du uttrycker det begripligt. Jag tror mer det handlar om att vi gör olika tolkningar. Tag intervjun med Skytte som exempel. Jag har ett svagt minne av att jag har sett den men upplevde inte något framgångsteologiskt i den. Det är möjligt att Ulf där sade ungefär som du relaterar: ”Gud är en god Gud som kan ge människor framgång på alla livets områden”. Min spontana förståelse av det var och är inte att det betyder att man automatiskt blir rik på pengar om man tror på Gud. Jag tolkar det snarare som en uppmuntran till en förväntansfull tro på att Gud faktiskt kan intervenera i våra liv, och att för den som älskar Gud och ber kan vi ha förtröstan på att allt samverkar till det bästa. Be så skall ni få, sök så skall ni finna säger Jesus. Detta dock inte som någon trollformel och att vi kan föreskriva hur Gud skall handla, men att be med förtröstan och lägga allt i Guds händer. Vi kan be för sjuka, vi kan givetvis också lägga vår ekonomi i Guds händer istället för att hela tiden oroa oss om vi har ekonomiskt skralt, eller om vi har mycket pengar att Gud skall ge oss nåd att förvalta rikedomen på ett bra sätt så att det inte bara går till onödig lyxkonsumtion utan till uppbyggande av Guds rike.

        Läser man Ulf Ekmans självbiografiska böcker så står det klart att det är så han själv tolkat det hela och menat. De tidigare böckerna du nämner har jag inte läst, och jag har inget behov av att göra det vare sig för att bli övertygad om att de är framgångsteologiska, eller för att konstatera att de inte är det. Men den som vill får gärna försöka övertyga mig genom att komma med textutdrag som otvetydigt bara kan tolkas som framgångsteologi i dess vulgariserade betydelse.

        Trosrörelsens agenda är framförallt att föra fram tron som kontrast till en urvattnad liberalteologi som inte längre tror på Guds kraft i det vardagliga livet.
        Att ha en förväntansfull tro förutsätter att vi i övrigt också lever efter Evangeliet och i saligprisningarnas anda och tillämpar de goda dygderna. Försöker vi tillämpa detta för egen vinning eller som trollkarlen Simon tror att vi kan ha kontroll över det och till och med köpa detta för pengar, då är det givetvis dömt att misslyckas. Framgångsteologi uppfattat i dess vulgärform blir något åt det hållet, girighet kombinerat med magiskt tänkande.

  4. Gert Gelotte skriver:

    Bengt,

    … och varför måste hon vara positivt intresserad? Räcker det inte med intresserad?

    Gert

  5. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”……..Ulf och Birgitta, att de i samband med sin övergång till Katolska kyrkan valde att avstå från sin extrapension från Livets ord och att detta efter vissa administrativa förvecklingar verkställdes.”

    Om jag inte minns fel tog det ett halvår för Ulf Ekman att efter mycket möda och stort besvär äntligen få stopp på LO utbetalningar av extrapension till hans bankkonto och detta råkade precis sammanfalla med att media uppmärksammade överföringarna …….dvs det du beskriver som ”vissa administrativa förvecklingar……. ” Din påhittighet när det gäller Ulf Ekman och eufemismer är imponerande.

    Vad nyfrälsta konvertiter beträffar så skulle jag inte säga PIP om inte vissa hårdlanserades av Stiftet till att offentligt representera katolska kyrkan i olika sammanhang. Jag har inget emot att människor konverterar till katolska kyrkan bara jag slipper höra dom i media och i paneldebatter som katolska språkrör.

    Du skriver

    ”Min förhoppning är att de nya konvertiterna skall vara berikande för inte bara Katolska kyrkan utan för hela kristenheten i Sverige………”

    Ve och fasa säger jag. Det du anser ”berikande” kan få mig att gå i inre exil.

    // Irène

    • bema skriver:

      När Ulf och Birgitta blev katoliker avsade de sig sin extra pension från Livets ord. Det kommunicerades muntligt i juni. Sedan fortsatte pengar att komma in på kontot några månader till. Dessa har betalats tillbaka till Livets ord. Jag har ingen anledning att betvivla vad Ulf och Birgitta som jag känner personligen sagt till mig. Allt annat är ren spekulation.

      Representerar katolska kyrkan: Alla vi döpta katoliker är representanter för Katolska kyrkan. Den som håller ihop gemenskapen och är länk till världskyrkan är biskopen. Du har ju sagt att det finns fler (icke nykonverterade) katoliker som du inte gärna ser som representanter för kyrkan.

      Det spelar ingen roll om nykonverterad eller inte, vi är alla kallade att representera kyrkan med de begåvningar och nådegåvor Gud givit oss. De som har verkat utåtriktat offentligt eller i journalistik och media innan de blev katoliker, det finns ju ingen anledning att inte verka inom det området även som katoliker. Det är upp till biskopen vad han vill lyfta fram.

      Ditt missnöje handlar, som du ofta brukar påpeka i slutet av en sådan här diskussion, om att biskopen inte promotar KV. Det vore bättre att fortsätta förbättra relationerna mellan KV och biskopen än att klaga på att han lyfter fram andra.

  6. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Jag har ingen anledning att betvivla vad Ulf och Birgitta som jag känner personligen sagt till mig. ”

    Exakt du är JÄVIG och som du vet så räknas inte JÄVIGAS utlåtanden. Som JÄVIGA UTSAGOR betraktas dina spaltkilometrar av försvar för Ulf Ekman och som JÄVIGA alla dina förkastanden av de resultat UG och Aletheia kommit fram till.

    ”Det är upp till biskopen vad han vill lyfta fram. ” Så talar en sann ja-sägare !

    Det är upp till svenska katoliker att respektera eller inte respektera vad ”biskopen vill lyfta fram”. Eftersom biskopen ensidigt promotar ja-sägare så blir ju resultatet det förväntade. Det biskopen vill lyfta fram det lyfts fram……

    En biskop har plikt att lyssna på OLIKA röster och vill han ha respekt för sina beslut så bör han visa respekt för åsikter han inte delar dvs ge OLIKA åsikter SAMMA förutsättningar att vinna gehör i sitt stift.

    ”Ditt missnöje handlar, som du ofta brukar påpeka i slutet av en sådan här diskussion, om att biskopen inte promotar KV.”

    Mitt missnöje handlar om att biskopen E N S I D I G T promotar konservativ katolicism.
    Mitt missnöje handlar om att biskopen inte promotar RÄTTVISA dvs promotar de lydiga -läs konservativa- och straffar de olydiga -läs de progressiva.

    ”De som har verkat utåtriktat offentligt eller i journalistik och media innan de blev katoliker, det finns ju ingen anledning att inte verka inom det området även som katoliker.”

    Att fortsätta verka inom ”sitt område” är en sak en helt annan sak att offentligt börja verka som katolsk kyrkolärare dvs uttala sig i debatter i egenskap av sakkunnig i kyrkohistoriska spörsmål eller i olika tros-och lärofrågor. Ty ju mer nyfrälst du är som ny konvertit ju mer fyrkantig blir förkunnelsen. Det visar debatten som hållits i DAGEN där nyblivna och blivande katoliker inte ens lärt sig skilja på romersk-katolska Kyrkan och den odelade Kyrkan.

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!
      Det är klart att man lyssnar till en vän och tillmäter det han/hon säger betydelse. Jäv är inte alltid dåligt. I en domstol tillmäts vad den svarande säger betydelse, och för att vara säkert att det tydligt skall komma fram tilldelas han också en försvarsadvokat. Därför borde du inte bara lyssna till vad jag som hans vän säger, utan också låta honom själv komma till tals genom att du läser hans böcker. Den nya boken är en bra början, vill du fördjupa dig rekommenderar jag de två tidigare delarna av självbiografin. Men akta dig, det kan vara farligt att läsa dem, för det kan göra att du tvingas modifiera din ensidigt negativa bild.

      Ja, en biskop måste vara allsidig, men jag säger som jag sagt tidigare, istället för att skälla på biskopen är det bättre att jobba på att förbättra relationerna mellan KV och biskopen.

      Angående konvertiter har du delvis rätt, men du generaliserar för mycket. De konvertiter vi talar om nu är inte en enhetlig skara. Angående debatten i Dagen håller jag med dig, jag läste ditt eget inlägg där. Alla konvertiter kan man dock inte påstå har dåliga kunskaper, i alla fall inte att uttala sig om saker de ännu inte har grepp om. Ulf Ekman har mycket att inhämta ännu, men han har också läst mycket, och hans sätt att närma sig Katolska kyrkan är ju lite ovanligt. Från en kritisk och fördomsfull attityd till att undan för undan upptäcka att det i Katolska kyrkan fanns svar på frågor han ställde. Det gäller speciellt reflektioner över kyrkans väsen han tvingades göra då han såg problem och svårigheter som uppstod i de många församlingar som planterats genom Trosrörelsen. Undan för undan fann han att det fanns genomtänkta svar i Katolska kyrkan. Om bl.a. detta kan man läsa i hans och Birgittas nya bok.

  7. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Det är klart att man lyssnar till en vän och tillmäter det han/hon säger betydelse. Jäv är inte alltid dåligt. I en domstol ………”
    Vi sitter väl inte i någon domstolsförhandling. Du och jag tycker olika om UE och det mesta som handlar om tingens katolska ordning. Jag känner inget behov av att fördjupa mig i UE teologi och har inte heller något pockande behov av att följa UE på hans ”upptäcktsfärd” till katolska kyrkan.

    ”Ja, en biskop måste vara allsidig, men jag säger som jag sagt tidigare, istället för att skälla på biskopen är det bättre att jobba på att förbättra relationerna mellan KV och biskopen.”

    Snälla Bengt när ska du äntligen förstå att det inte rör sig om att ”att förbättra några relationer.”

    För hundrade gången. KV la ut sitt Manifest på nätet och någon vecka senare förkunnade biskop Anders officiellt på Stiftets hemsida att KV ”inte hade bemyndigande att kalla sig katolsk.” Detta gav alibi för stenkastare. Och ja vi kastade sten tillbaka. Då inbjuder biskopen oss till samtal. Fel tågordning men KV ställde upp och vi var ett 10-tal som träffade biskopen vid några tillfällen varvid jag insåg faktum att biskop Anders varken kunde förstå eller ville tillåta att katoliker i hans stift för första gången offentligt – under namn av Katolsk Vision – pläderade för kvinnliga ämbetsbärare och hetero-och homosexuellas likaberättigande – för att sammanfatta det hela. Även i de bästa jämställda ”relationer” finns olika åsikter utan att det behöver spela roll om ömsesidig åsiktsrespekt finns. Men när olika åsikter finns i kombination med ojämlika relationer dvs mellan makthavare och underställda och makthavaren KRÄVER att de underställda delar makthavarens åsikter då uppstår per automatik problem som inte löses av att makthavaren i efterhand skyller ifrån sig med att de underställda hade ”fel tonläge.” Sanningen är den att biskop Anders inte VILL att kvinnor ska kunna vigas till ämbetsbärare och inte VILL att homosexeulla ska ha samma rättigheter som heterosexuella.

    Så länge biskop Anders anser att vilja detta inte kan anses KATOLSKT så länge kan KV med bästa vilja inte förbättra något.

    Att säga detta högt anser jag inte vara ”att skälla på biskopen.”

    Jag delar inte BÄ kyrkopolitik varken i vad som hände för 10 år sedan med KV eller vad som nu hänt i samband med Berget eller UE konversion och bokskrivande.

    // Irène

    PS Föreståndaren på Berget är ingen broder Roger eller någon Enzo Bianchi så något Taizé eller Bose ska vi inte förvänta oss av Berget.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s