Abort nödlösning, liv och samvetsfrihet mänskliga rättigheter

Jag skriver tillsammans med kollegan Tomas Seidal ett debattinlägg på Aftonbladet.se om domen i Jönköpings tingsrätt mot barnmorskan Ellinor Grimmark.  Tingsrätten väljer att inte ens pröva hennes mål mot de allmäna regler för samvetsfrihet som råder i Europa eftersom de nöjer sig att se det som ett fall för religionsfrihetslagstiftningen där DO redan fastslagit att hennes religionsfrihet inte har kränkts.
Hela domslutet kan ni läsa här.

Grimmarks juridiska ombud Ruth Nordström framför som framgår av domen en mycket bra och tung argumentation för att det bör prövas  utifrån samvetsfriheten, och att domstolen väljer att inte göra det och anger som domskäl just att hon är kristen måste i sig betraktas som en kränkning av religionsfriheten. Grimmark blir nämligen inte likabehandlad här just för att hon har en kristen tro. Det underförstådda resonemanget i Tingsrättens dom är att hennes inställning att ett foster är mänskligt liv som inte får dödas och att hon följdaktligen inte kan medverka vid abort inte är ett grundat ställningstagande utifrån hennes samvete, utan något som hänger hänger med på köpet för att hon är kristen. Skulle en person som inte är kristen eller har någon annan religiös tro framföra samma betänkligheter, så skulle man vara tvungna att pröva fallet utifrån samvetsfriheten.

Detta är i sig diskriminering och ett okunnigt sätt att se på kristendom som en sekt vars anhängare slaviskt följande vissa regler och förnekande av att kristna agerar utifrån förnuft och samvete. Ställningstagandet om rätten till liv gör vi kristna inte utifrån att vi med frånkopplat förnuft och samvete slaviskt följer en lära, utan vi gör det utifrån ett naturrättsligt ställningstagande oberoende av vår tro. Att sedan vår tro ytterligare förstärker och sätter människans värdighet i centrum är en annan sak. Jönköpings tingsrätt borde anmälas till DO för de domskäl som anges.

Att nu också ministrar lägger sig i processen och prisar Jönköpings doms tingsrätt innan den vunnit laga kraft och interfererar med enrättsprocessen som inte ännu är avslutad (Gabriel Wikström, Åsa Regnér) gör att jag får ännu mer vatten på min kvarn att det är av största angelägenhet och allmänintresse att denna dom måste prövas upp till högsta instans och om så behövs också i Europadomstolen.

Vår artikel som också kan läsas på Aftonbladet.se återger jag här:

Tingsrätten i Jönköping har – för tillfället – fällt domen i frågan om samvetsfrihet i vården. Rättsväsendet är dock knappast färdigt med samvetsfrihetsfrågan än på länge. Barnmorskan Ellinor Grimmarks försvarare har både före rättegången och omedelbart efter domslutet förklarat att avsikten är att föra fallet vidare, i sista änden till Europadomstolen.

Det var inte helt oväntat att tingsrätten skulle falla för trycket från politiker och fackförbund och neka barnmorskan skadestånd för att hon nekats arbete med hänvisning till hennes samvetsbaserade rätt att slippa utföra aborter. Det finns dock tecken i domslutet som pekar på att segern för abortförespråkarna kan komma att vändas i en annan riktning i högre instans.

Att tingsrätten valde att enbart granska barnmorskans skadeståndskrav utifrån diskrimineringslagstiftningen utan att ta ställning till hennes krav på samvetsfrihet är otillfredställande då det är den väsentliga aspekten i detta mål.

Av domskälen framgår också att man avstår från att pröva hennes fall utifrån samvetsfrihetsaspekten just på grund av att hon hade en viss religiös uppfattning. Detta domskäl i sig själv liknar en särbehandling på grund av tro som borde granskas ur diskrimineringssynpunkt. Det finns ett starkt allmänintresse att detta fall förs upp till högsta instans, om så krävs ända till Europadomstolen.

I tingsrätten är majoriteten av nämndemännen politiskt tillsatta. Det är därför inte otänkbart att en majoritet i domstolen redan på förhand var starkt influerade av den hållning som gång på gång hamrats in av samvetsfrihetens fiender. Deras vanligaste argument inför rättegången har varit att om samvetsfrihet skulle införas, skulle den utgöra ett hot mot den fria aborten i Sverige. Det rättsliga skyddet för samvetsfrihet är dock synnerligen starkt i såväl Europakonventionen, vilken är bindande svensk lag, samt i Europarådets resolution 1763, som är vägledande för en tänkbar förhandling i Europadomstolen. Samvetsfriheten understryks därtill i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, samt ligger dessutom uttalad i förarbetena till abortlagen.

Argumentet att samvetsfrihet radikalt skulle försvåra den möjlighet till abort är även det taget ur luften. Det är bara att se på den överväldigande majoritet av andra länder i Europa som garanterar vårdpersonal friheten att slippa medverka vid abortingrepp. Dessa länder har visat att det går alldeles utmärkt att samordna sjukvårdens arbete samtidigt som samvetsfrihet råder. Detta gäller inte minst i Norge dit Ellinor Grimmark nu är hänvisad, och där hon är fullt välkommen att utföra sitt arbete som barnmorska och samtidigt avstå från att utföra aborter.

Eftersom det rättsliga stödet för samvetsfrihet är så pass starkt är det knappast ett orimligt antagande att tingsrätten i Jönköping insåg sannolikheten att en högre instans skulle döma i barnmorskans favör. Att tingsrätten nu tog det oväntade beslutet att inte pröva stämningsansökan utifrån kravet på samvetsfrihet kan därför tolkas som en indikation att domstolen helt enkelt inte ville ta det avgörandet på sina axlar, utan lämnade det vidare till högre instans.

Det är högst troligt att fallet kommer att prövas vidare i hovrätten, där majoriteten av nämndemännen är jurister istället för politiker. Det är ingen orimlig gissning att ett överklagande i hovrätten kommer att utfalla till barnmorskans fördel. Allt talar dessutom för att en prövning i Europadomstolen slutligen kommer att garantera svensk vårdpersonal den rätt till samvetsfrihet som finns i andra länder.

Bengt Malmgren, överläkare

Tomas Seidal, överläkare

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet.
Claphaminstitutet är en kristen tankesmedja.

 

Annonser
Det här inlägget postades i Samhälle, Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

17 kommentarer till Abort nödlösning, liv och samvetsfrihet mänskliga rättigheter

  1. StaffanW skriver:

    En bra artikel i Aftonbladet. Domen, liksom många kommentarer i kvällspress och av bloggare visar att frågan inte i första hand handlar om samvetsfrihet. Nej, det handlar om kvinnohälsa och rätten till fri abort som man menar hotas av en barnmorskas rätt att av samvetsskäl slippa utföra abort.
    Hur ska man annars tolka vissa inlägg – bl a där en bloggare som är gästskribent på ett katolskt forum drar paralleller mellan extremister som IS och barnmorskan Ellinor Grimmarks kamp för att slippa utföra aborter.
    Eller en ledare i Aftonbladet som lyder: ”Tokhögerns abortkamp är fullfjädrat rättshaveri – Ideologiskt motiverad kamp om kvinnors kroppar”.
    Och i DN skriver en ledarskribent:” Tingsrätten friar Region Jönköping på alla punkter i målet mot abortmotståndaren Ellinor Grimmark. Det var både väntat och välkommet. Domen visar att de politiserade diskrimineringsanspråken varit rent bisarra, skriver Hanne Kjöller”. Och fortsätter: ”Men när man läser domen, och särskilt den svarande partens redogörelse, så framstår hela processen som ett bisarrt, politiskt spektakel.” Skribenten avslutar: ”på en kvinnoklinik hade läkarna ”abortdagar” när de under en dag utförde kirurgiska aborter på löpande band. Få torde ha tyckt att det var de roligaste dagarna på jobbet. Men samtidigt insett att ingreppen var en nödvändig del för det övergripande målet om en god kvinnohälsa”.
    Alltså, att ibland fullt livsdugliga barn tas bort är ingen stor sak, utan det handlar primärt om en god kvinnohälsa. Kan det uttryckas tydligare?

    • Rebella undrar skriver:

      Man anser att abort i normalfallet inte är etiskt problematiskt. Man omfattar inte trossatsen att det okränkbara livet börjar vid befruktningen – vilket är en trossats, inget annat. Det är inte ägnat att förvåna. Från ett sekulärt perspektiv finns här inget att bli upprörd över. Bara från det antiabort-troende.

      Jag skulle kunna skriva indignerade texter (eller kommentarer) om abortmotståndares förakt för kvinnors hälsa och bestämmanderätt i sina egna liv, men avstår; jag befinner mig på en antiabort-troendes blogg och tänker försöka uppföra mig. Jag vill bara påpeka att fallet Grimmark verkligen handlar om just abortmotstånd. Hon tycker det är utmärkt om det blir svårare att göra abort (”det ska inte vara för lätt”) och har haft siktet inställt på Europadomstolen från första början. Man börjar med barnmorskorna, eftersom det pga yrkesgruppens namn låter mest ömmande att de inte skulle behöva hantera något annat än födseln av rosiga söta bäbisar; sanningen är att barnmorskor är specialutbildade sjuksköterskor inom fältet ”allt som har med kvinnans underlilv att göra”. Sen försöker man dra åt skruv efter skruv. I Sverige behöver man ingen remiss från allmänläkare, annars hade vi snart haft ett förslag motsvarande det norska att allmänläkare kan underlåta att skriva en remiss till abort om de inte känner för att utföra den arbetsuppgiften. (Jag tror inte lagförslaget gick inom den här gången, men har inte råkoll.)
      http://www.ottar.se/artiklar/het-debatt-om-samvetsfrihet-kring-abortfr-gan-i-norge
      För jo, jag tror att Europadomstolen kommer att tvinga Sverige att vika sig. Ni kommer få skäl att fira.

      Peace out.

      • StaffanW skriver:

        Rebella,
        när börjar då livet, och när övergår en ”geléklump till att bli en människa? Är det i vecka 12, vecka 18 vecka 21, eller kanske vecka 22? Och vad avgör? Har du talat med blivande föräldrar som ängsligt följer det lilla barn som sprattlar i mammas mage, och nogsamt följer vara ultraljudsbild.

        Du skriver också ”Jag vill bara påpeka att fallet Grimmark verkligen handlar om just abortmotstånd.”
        Ja, detta är ju uppenbarligen feministernas inställning vilket gör området till minerad mark. Jag, och många med mig, hävdar att detta med samvetsfrihet är en betydligt bredare fråga som är nära kopplad till de mänskliga rättigheterna – en rätt och frihet att följa sitt eget samvetes röst.

      • Rebella undrar skriver:

        Det finns inget magiskt ögonblick då vare sig livet eller personen blir till, som när det rings i klocka i den katolska mässan och berättar att NU har bröd och vin blivit till Kristi kropp och blod. Biologiska processer brukar ske stegvis.
        https://rebellaundrar.wordpress.com/2015/09/26/abort-8-lbivb-1-nej-livet-borjar-inte-vid-befruktningen/

        Vad fallet Grimmark handlar om är uppenbart när man lyssnar på vad hon säger och när man kollar upp vad antiabortrörelsen håller på med i resten av västvärlden. Samvetsfrihet är deras nya svarta. Den som har öron, han höre.

  2. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Det är viktigt att komma ihåg att Ellinor Grimmarks samvetsbetänkligheter även gällde preventivmedel.
    Det råder inte någon samvetsfrihet i Norge, det fanns förslag på en sådan lag men den avslogs för att den skulle orsaka för stora problem för patienterna.
    Från de länder där det finns samvetsfrihet kommer avskräckande rapporter, så att säga att det fungerar smidigt stämmer inte med verkligheten.
    Allt detta och mycket mer samt försett med länkar skriver jag om i en blogg https://annelimagnusson.wordpress.com/2015/11/17/en-kristisk-blick-lasarens-basta-van/
    Anneli

    • Rebella undrar skriver:

      Ur Ottar-artikeln som jag länkar till ovan, från januari 2014:

      Regeringen, med partiet Høgre och statsminister Erna Solberg i spetsen, lade tillsammans med Kristdemokratiska partiet och Framstegspartiet ett kontroversiellt förslag i höstas om att utöka Norges regler kring samvetsfrihet inom vården.
      I Norge ser systemet lite annorlunda ut än i Sverige. Om en kvinna vill göra abort söker hon först vård via en allmänläkare (motsvarande svenska allmänläkare i primärvården) som i sin tur skickar remiss till en gynekolog eller kvinnoklinik där aborten kan utföras.
      I dag kan norska läkare vägra att utföra vissa medicinska ingrepp – som abort – om det strider mot läkarens religiösa eller moraliska övertygelse, men det har fram tills nu inte omfattat allmänläkarnas uppdrag att remittera abortpatienter.

      Så enligt Ottar har Norge samvetsfrihet – om än inte så extremt utökad som antiabortaktivisterna hade önskat; jag utgår från att det är detta lagförslag som avvisats. Texten nämner läkare men jag antar att reglerna är likartade för gyn-sjuksköterskor a.k.a. barnmorskor.

    • StaffanW skriver:

      Anneli, i din artikel på din bloggsida jämför du faktiskt Ellinor Grimmarks kamp för samvetsfrihet med den fanatiska mördarsekten IS. Och mig kallar du fanatisk abortmotståndare. Trots att vi inte diskuterade abortfrågan utan rätt till samvetsfrihet. (den som är intresserad kan själv läsa på Annelis blogg).

      Vill gärna citera Stefan Swärd som skriver i en artikel: ” Frågor som rör våra djupaste övertygelser om liv och död behöver vi närma oss med ödmjukhet och respekt. I tider av allmänt sökande efter värderingar bör beaktandet av inre övertygelse och etisk integritet respekteras och bejakas. Bristen på skydd för och rätten till samvetsfrihet utgör en svår brist i den svenska sjukvården, vilket hindrar många goda krafter från att medverka, trots rättighetens juridiska konstruktion och skydd på europeisk nivå.”

      Och Anneli, visst tillämpas samvetsfrihet i Norge, liksom i alla de 21 länder inom EU som har fri abort, med undantag av Sverige och Finland. Bevisligen arbetar både Ellinor Grimmark och Linda Steen som barnmorskor i Norge, samtidigt som de vägrar medverka vid aborter. I Norge ser man detta som ren schemaläggningsfråga.

    • Alma-Lena skriver:

      Jag svarar dig här liksom på din blogg eftersom det kan vara av intresse för hela samtalet: arnet som lämnades att dö fanns på Gällivare sjukhus och dog inlindad i en filt. Personal på sjukhuset anmälde saken. Mycket lätt att kolla fakta här, Anneli.

      Så här var det i korta drag:
      En flicka lämnades att dö efter abort, personalen lindade in henne i en filt och upplevde stor frustration eftersom ingen ansvarig gav dem riktlinjer och de fick maktlösa se hur flickan dog fast det tydligen är sagt att så livsdugliga barn ska föras till barnkliniken på samma sjukhus. Hon levde i 20-30 minuter.

      Händelsen inträffade alltså på Gällivare sjukhus, när 1 mars 2014. Bakgrunden är att en kvinna i november 2013 hade försökt genomgå en medicinsk abort, som inte fullföljdes, trots att föreskrivna läkemedel intagits. Detta upptäcktes inte, då sjukhuset missade att kalla henne till återbesök, varför graviditeten fortgick.

      I februari 2014 gjorde gynekologmottagningen på Gällivare sjukhus en ansökan till Socialstyrelsen om tillstånd att utföra en sen abort, vilket beviljades 21 februari 2014. Graviditeten var då framskriden till 21 veckor och 2 dagar. Inte förrän 1 mars avslutades graviditeten, efter 22 veckor och 3 dagar. Flickan föddes levande, enligt uppgift i IVO-anmälan som gjordes av överläkare Andrea Kischkel. Uppgifter från lokalpressen i detta fall NSD,

      Lätt att kolla är också detta radioprogram om fransk abortlag som tillåter abort fram till nionde månaden: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=6299773

      • Rebella undrar skriver:

        En ytterst svårhanterlig situation, då barnet föddes efter att abortgränsen egentligen gått ut och ingen väl egentligen vet hur man då ska göra – bör man försöka rädda barnet eller inte? Gissar att detta fall är skälet till att man nu sagt att man vid sen abort ska avliva fostret först, innan det föds fram, det kan ju ibland ta flera dygn. För att undvika sådana situationer där man står och inte vet om man ska försöka rädda eller inte.

        Förstår att det var gräsligt för personalen. Dock ett specialfall som kanske inte bör användas för att diskutera handhavandet av sena aborter som sådana. (Helt utan att förringa att sena aborter säkert är svåra för personalen hur som helst, ja för alla inblandade.)

  3. Alma-Lena skriver:

    Frågan om samvetsfrihet kommer upp i alla möjliga sammanhang. Jag ser det som en fördel att handläggare på försäkringskassan och socialtjänsten, lärare, poliser och vårdpersonal m.fl. har ett aktivt samvete och att en etisk debatt ständigt förs i våra yrken.

    Jag kan inte se att Grimmark kan hävda samvetsfrihet vad gäller preventivmedel eftersom det knappast kan vara en mänsklig rättighet som kränks om en människa vill använda preventivmedel, vi har ju ingen mänsklig skyldighet att bli föräldrar. Däremot är frågor om liv och död förknippade med den mänskliga rättigheten till liv oavsett kön eller antal kromosomer. När läkare vägrar utföra åldersbestämningar på ensamkommande flyktingungdomar är det rätten till liv och trygghet som de hävdar kränks. Jag tycker det då är självklart att de ska slippa utföra dessa undersökningar. Läkare som gör etiska ställningstaganden vill jag behandlas av.

    Jag vill inte ha ett samhälle, eller enskilda myndigheter, som fostrar robotar utan egen tankeförmåga även om en del har samvetsbetänkligheter som inte liknar mina. Är det uppenbart att en av FNs mänskliga rättigheter kan kränkas måste den enskilda tjänstemannen eller vårdpersonalen ha rätt att säga stopp för att vi ska slippa ett totalitärt samhälle med omänskliga myndighetsutövare på poster där just medkänsla och etisk reflektion behövs allra mest.

    • Anneli Magnusson skriver:

      Alma-Lena,
      Jag förstår nu varför Staffan W inte ville länka till någon källa. Fallet i Gällivare handlar om en serie fel begångna av vården. Och det anmäldes korrekt till IVO. Jag för ett utförligare resonemang i svaret på min blogg.
      Staffan W. jag förklarade flera gånger på min blogg vad jag menade med att jämföra fundamentalister av olika slag. Men alla har inte läst det så jag tar den som jag tror är åskådligast.
      Det fundamentalister av olika slag delar är en vilja att tvinga på andra sina värderingar och sitt sätt att leva. De mest extrema abortmotståndarna i Sverige använder sig av samvetsfrihet, deras meningsfränder i USA hotar och mördar.IS befinner sig givetvis längst ut på skalan. Men drivkraften hos olika fanatiker och fundamentalister tror jag är den samma. Skillnaderna i våldsbenägenhet beror förmodligen på omgivningen. Vilket kan vara värt för politikerna att ta hjälp av i kampen mot radikalisering.
      När det gäller problem med samvetsfrihet hänvisar jag till signaturen Inez kommentar på min blogg.
      Anneli

      • Alma-Lena skriver:

        Ja, det var en tragisk händelse i Gällivare som anmälts. Bra om du tar upp vård som misslyckats, just i dessa fall ser jag en viktig uppgift för samvetsfrihet, om en vårdpersonal vill anmäla ett missförhållande, vilket som helst, kan en lag om samvetsfrihet vara ett stöd. Vi har ju redan Lex Maria, men vet att den inte alltid fungerar som tänkt. Det kan finnas ett väldigt tryck på enskilda i personalen och möjligen kan en samvetsfrihetslag hjälpa till med etisk reflektion och stärka personal att våga göra kontroversiella anmälningar. Åtminstone skulle en sådan lagstiftning kunan aktualisera frågor om varje människas eget ansvar för vården och göra det svårt att gömma sig i ett anonymt kollektiv.

    • Alma-Lena skriver:

      Jag läste Inez inlägg och anser fortfarande att samvetsfrihet är en bra idé eftersom människor som reflekterar etiskt är mer lämpade att handha vård, omsorg, skola, polis osv. Ingen lagstiftning är väl helt idyllisk. men vad jag ser så är det inte så att alla aborter är lika akuta som den i Gällivare och Norge har dessutom en hög grad av decentralisering , det har inte Sverige. Det innebär två saker: i Norge finns få anställda på varje enhet, men också närhet till nästa medan Sverige är väldigt centraliserat vilket skulle innebära att en polis som inte vill utvisa en gömd flykting inte är ensam på arbetsplatsen, precis som en barnmorska inte är den enda på sin arbetsplats, inte ens på sommaren då vården centraliseras ännu mer.

      Alternativet, att vi har enbart själlösa robotar inom vård och myndighetsutövning känns oerhört mycket mer skrämmande än att en och annan barnmorska enbart jobbar med mödravård och förlossningar och att en enskild polis vägrar utvisa folk utan bara sköter vanliga polisiära ärenden.

      För övrigt skulle fler må bättre inom förlossningsvården om de slapp sena aborter med allt vad det innebär för alla inblandade parter. Att sänka den absoluta abortgränsen för att ha felräkningsmarginal borde de flesta kunna gå med på. Jag personligen känner en del som skulle gå till jobbet med lättare steg om det vore så.

      Men framför allt är samvetsfriheten inte till för att gagna den enskilda barnmorskan/ läkaren/polisen/läraren/försäkringskassehandläggaren etc utan för att göra myndigheter och omsorgspersonal mänskligare och uppmuntra etisk reflektion i dessa yrken. Samvetsfrihet gagnar alltså hela samhället.

  4. Inez skriver:

    Bengt, Staffan, Rebella, Alma-Lena,

    Apropå en artikel i Dagen ”Därför firar vi Livets söndag” skriven av tio kyrkliga ledare och som en fortsättning på diskussionen om samvetsfrihet har jag skrivit ett inlägg på Annelis blogg.

    Jag har tre konkreta frågor att ställa till förespråkarna för samvetsfrihet. Hur vill ni reglera samvetsfriheten? Hur visar sig den omtalade etiska medvetandehöjningen i de länder som har infört samvetsfrihet? Hur vill ni förebygga aborter?

    Jag vill med ett europeiskt och ett amerikanskt exempel illustrera hur oreglerad samvetsfrihet vid aborter riskerar att bli ett sluttande plan som direkt drabbar patienten och belastar övrig personal.
    De här båda exemplen visar hur personal behandlar patienter som besmittade av synd, spetälska som smittar ned rena människor. Personalen vill inte ens komma i närheten av patienten, vill inte vidröra henne.

    Läs mer här:

    https://annelimagnusson.wordpress.com/2015/12/16/skillnad-pa-samvetens-varde-inez-staller-fragor-till-debattorer/

    Inez

    • Alma-Lena skriver:

      Jag känner att jag tydligt gett mina argument här ovan, men eftersom vi diskuterade detta på min blogg just i dagarna svarar jag ännu en gång. I övrigt förstår jag inet varför ni enbart kopplar frågan till sjukvård eftersom jag argumenterar för samvetsfrihet i alla yrken där det är relevant. Läs gärna mina kommentarer ovan om det känns viktigt för er att veta vad jag tycker.

      Fråga två: Jag vet en del om Frankrike och samvetsfrihet inom förlossningsvården, jag hänvisar till radioprogrammet jag länkat till för att visa hur det fungerar i praktiken.

      Svaret på fråga tre är: på samma sätt som nu plus att man informerar om vad det innebär att ha ett barn med Downs syndrom så föräldrar vågar ta emot denna variation av mänskligt liv. I Frankrike får man knappt veta något utan det framställs som en katastrof av vård och samhälle och barn med 47 kromosomer får i stort sett aborteras fram till förlossningsdagen. Det är en tragedi för alla berörd, men mest för Frankrike som berömmer sig av att ha besegrat Hitler men fortfarande idkar rashygien.

      Lite julglädje vill jag sprida här: https://youtu.be/aCJQAm_uKyg

      Här en lite lugnare lyckofilm: https://youtu.be/Ju-q4OnBtNU

  5. Inez skriver:

    Bengt, Alma-Lena,

    Jag svarar på Annelis blogg eftersom jag började skriva där.

    Jag menar att talet om etisk medvetandehöjning är ett trick. Abortmotståndarna ändrar strategi och startar t.ex. metodiska och utstuderade förtalskampanjer mot Planned Parenthood. Ett annat medel är att utvidga samvetsfriheten successivt. Vi kan alla iaktta hur samvetsaktivister internationellt börjat använda juridiken som verktyg för att nå sina mål.

    Läs mer här:

    https://annelimagnusson.wordpress.com/2015/12/16/skillnad-pa-samvetens-varde-inez-staller-fragor-till-debattorer/

    Inez

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s