Luddigt om ersättningsteologi och Rahebs antijudiska tankefigurer

Den palestinske prästen Mitri Raheb predikade i Svenska kyrkans Teologifestivals högtidsgudstjänst i söndags. Två präster, Annika Borg och Johanna Andersson visade i en debattartikel i DN att hans böcker och förkunnelse innehåller flera element som associerar till antisemitism:

  • Förnekelse av judarnas historiska rötter. Raheb ifrågasätter den judiska kopplingen till Israel och för fram tankar om att föreställningen om en judisk-kristen tradition egentligen är en sentida uppfinning. ”Israel” har inga historiska eller teologiska rötter utan planterades i regionen av det Brittiska imperiet.
  • Alludering på tankefiguren om judar som dödar barn (israeliska tjänstemän på flygplatsen liknas vid kung Herodes, som slaktade gossebarn när Jesus hade fötts).
  • Tanken på en judisk världskonspiration (enl Raheb finns starka judiska lobbygrupper som påverkar hela världsopinionen och har makt att ge oliktänkande repressalier. Israel och den judiska maktlobbyn sorteras in under begreppet ”imperiet” som står för den förtryckande makten. Att gå emot imperiet har ett pris, för Jesus var det korsfästelsen).

I sin bok Faith in the Face of Empire: The Bible through Palestinian Eyes ifrågasätts judarnas anspråk på att vara ett genetiskt sammanhållet folk. I själva verket, framhåller Raheb, kan den lokala befolkningen i Palestina rasmässigt vara närmare judar än t.ex. centraleuropas eller sydeuropas judar (s 12-13) i det han citerar Ber Borochow som skriver:

”The local population in Palestine is racially more closely related to the Jews than any other people, even among the Semitic ones. It is quite probable that the fellahin in Palestine are direct descendants of the Jewish and Canaanite rural population, with a slight admixture of Arab blood… Hence, the racial difference between the diaspora Jews and the Palestinian fellahin is no more marked than between Ashkenazi and Sephardic Jews.”
(Borochow, ”on the issue of Zion and the Territory” in Works [Hebrew], Tel Aviv 1955 quoted in Shlomo Sand, The Invention of the Jewish People (engelsk upplaga London 2009).

I en föreläsning från 2010, under konferensen Christ at the checkpoint i Betlehem, menade Mitri Raheb att palestinier som han har en dna-gemenskap med de bibliska förfäderna, vilket många judiska israeler inte har:

”Jag är säker på att om vi gjorde ett dna-test på David, som var från Betlehem, och Jesus, född i Betlehem, och Mitri, född tvärs över gatan från den plats Jesus föddes, så är jag säker på att dna skulle visa att det finns ett spår. Medan om du tar kung David, Jesus och Netanyahu så skulle du inte få något, eftersom Netanyahu kommer från en östeuropeisk stam som konverterade till judendomen på medeltiden.” (Citat från Borgs o Anderssons DN-artikel)

KoestlerThehirteenthribeIdén att Östeuropas judar inte härstammar från det ursprungliga judiska folket utan är ättlingar till andra folk som konverterat till judendomen härstammar bl.a. från Artur Koestlers bok Den trettonde stammen. Koestler studerade ett intressant turkiskt folk, khazarerna som levde mellan Svarta havet och Kaspiska havet och som konverterade till judendomen på 900-talet (s.k. bergsjudar). Koestlers hypotes är att dessa migrerade västerut till Europa på 1300- och 1400-talen när Khazar-riket kollapsade och att dagens östeuropeiska judar är ättlingar till dem. Samma tes framförde Shlomo Sand i den ovan citerade boken The Invention of the Jewish People. Men denna teori är knappast bevisad och får betraktas som ett hugskott idag, även om den gärna används av personer som vill förneka staten Israels legitimitet.

Att konversioner till judendomen förekommit är inte kontroversiellt, inte heller att ingiften ”spätt ut” det judiska blodet, men att Europas judar inte skulle ha ett släktskap med de judar som lämnade Palestina finns inga vetenskapliga data som styrker. Genetiska studier på senare tid styrker tvärtom att det faktiskt föreligger ett klart släktskap mellan dagens europeiska judar och en gemensam judisk anfader. Jag kan inte se det på annat sätt än att Raheb bedriver desinformation och antijudisk propaganda.

I den nämnda boken Faith in the Face of Empire skriver Raheb (Sid 5):

”The occupation of Palestine by Israel today is thus another link in a long chain of uniterrupted occupation. Such occupation is the defining feature of our history, beginning with
the Assyrians (722 BC),
the Babylonians (587 BC),
the Persians (538 BC),
the Greeks (333 BC),
the Romans (63 BC),
the Byzantines (326),
the Arabs (637),
the Tatars (1040),
the Crusaders (1099),
the Ayyubids (1187),
the Tatars (1244),
the Mamluks (1291),
the Mongols (1401),
the Ottomans (1516),
the British (1917),
and the Israelis (1948/67), to name just the major occupiers.”

Jag tog med hela listan pga det historiebildande innehållet. Mitri Raheb driver tesen att Israel  är en terrorstat, arvtagare till såväl den romerska ockupationen av området som korsfararna. Med samma metoder och motiv som dessa imperier terroriserar israelerna den palestinska befolkningen. ”Imperiet” blir namnet på maktens terrorism och förtryck under alla tiden där Israel är det sista konkreta uttrycket i raden av dess representanter, arvtagare till den västerländska kolonisationen. Jesus betraktas som en palestinsk jude som på sin tid kämpade mot den tidens imperium.

En teologi som proklamerar att judendomen är obsolet och inte längre har existensberättigande utan har ersatts av kristendomen är kärnan i det vi kallar ersättningsteologin.  Om det inte finns sådana drag i Rahebs förkunnelse, så vet jag inte vad man kan kalla ersättningsteologi. Men Raheb förnekade i sin predikan i Uppsala att han stöder ersättningsteologi, men frågan är om han menar samma sak, så här sade han:

”Ersättningsteologi… är farlig därför att den är exklusiv, den tolererar inte pluralism… den bygger på arrogans. När folk tar sig rättigheten att bestämma vem som är utvald och vem som inte är det, vem som är ond och vem som inte är det, då handlar det om hybris, och det har ingenting med sann tro att göra. Sann tro inkluderar människor, exkluderar dem inte. Sann tro är ödmjuk och hopas på frälsning för alla människor…

Problemet med ersättningsteologi är att den har ersatt en trosuppfattning med en religiös ideologi. På trons område finns det ingen plats för ideologi.”

Den inomkristna debatt som uppstått efter Rahebs Sverige-besök har blivit polariserad i för eller emot. Eftersom Raheb säger att han inte är för ersättningsteologi, så är han väl inte det resonerar en del, men andra känner i det innehåll han presenterar igen tydliga ersättningsteologiska element, vad han än säger sig vara för eller emot. Nåväl, låt oss inte fastna i etiketterande utan diskutera innehållet i  förkunnelsen.

I den citerade passusen från predikan pläderar Raheb mot en alltför fundamentalistisk tolkning av tron som bara ser till dogmerna i yttre mening och mera är ute efter att kontrollera andras rättrogenhet än att verkligen låta sig förvandlas av Guds kärlek och inkludera andra i den.  Jag associerar genast till påve Franciskus som ofta återkommer till samma kritik, t.ex. i Evangelii Gaudium:

 ”Spiritual worldliness, which hides behind the appearance of piety and even love for the Church, consists in seeking not the Lord’s glory but human glory and personal well-being. It is what the Lord reprimanded the Pharisees for: ‘How can you believe, who receive glory from one another and do not seek the glory that comes from the only God?’ (Jn 5:44). It is a subtle way of seeking one’s ‘own interests, not those of Jesus Christ’ (Phil 2:21). It takes on many forms, depending on the kinds of persons and groups into which it seeps. Since it is based on carefully cultivated appearances, it is not always linked to outward sin; from without, everything appears as it should be. But if it were to seep into the Church, it would be infinitely more disastrous than any other worldliness which is simply moral. (p 93)

I Faith in the Face of Empire drar Raheb parallellen mellan Imperiet och byggandet av Babels torn (1 Mos 11). Mot-berättelsen blir den första pingsten som beskrivs i Apg 2. Pingstberättelsen representerar den spiritualitet som behövs i Mellanöstern. Jerusalem den första pingsten som korrektiv till Imperiet och Babel.

Att kontrastera det pånyttfödda, förlösta mot det korrupta, förfallna är ju vad evangeliet handlar om. Jerusalem kontra Babel, Jesus kontra Adam, Guds rike kontra Mammon,  den pånyttfödda människan kontra den gamla människan, Gudsstaten kontra Djävulsstaten etc. Det är inte svårt att stämma in i mycket av det Raheb säger i denna anda. Ändå blir det något för mig som inte stämmer, hans texter lyfter inte för mig utan dras istället ner i en alltför snäv inomvärldslig tolkning där problemställningen dessutom även som inomvärldslig politisk blir alltför förenklad och snedvinklad.

Anna-Karin Hammar vill bortse från detta i det hon talar om kontexten i vilket allt detta skall förstås: Människorna i det palestinska territoriet som är förtryckta av Imperiet representerat av Israel.

”Det är en kontextuell, partikulär berättelse som får andra berättelser att också framstå som kontextuella, partikulära berättelser. Därmed förlorar imperiet legitimitet som upphöjd sanning.” (AKH på Teologifestivalens blogg)

 Men det kontextuella förhåller sig hela tiden till något, Kyrkan förvaltar tron på Jesus Kristus som den universelle frälsaren och återlösaren. I Rahebs tappning kunde Jesus ersättas med vilken karismatisk frihetshjälte som helst. Om det bara blir kontextualitet men ingen klippa att förankra kontextualiteten till, kastar man då inte ut barnet med badvattnet? Varje anspråk på att förvalta det uppenbarade blir i Anna Karins kontext i sig själv som att ställa sig på Imperiets sida. Jag inser att även jag bara genom att antyda ett sådant resonemang riskerar att betraktas som att jag ansluter mig till Imperiet, enligt Anna Karins tolkning på grund av att jag, liksom DN-artikelns författare drivs av en inre oro att Imperiet skall förlora sin legitimitet.  Här ber jag henne förhålla sig till oss enligt samma skolastiska princip som hon vill att vi skall förhålla oss till gentemot Mitri Raheb: ”Kritik som inte innefattar den skolastiska principen att motståndaren ska kunna känna igen sin egen ståndpunkt är inte trovärdig.” Det är en bra princip Anna Karin!

Och fokuseringen på Israel som enda orsak till problemen i regionen: Var finns igenkänningen av Imperiet på andra håll i regionen? I IS nya imperiebyggande. I Hamas terrror och förtryck också av den egna befolkningen. Vad händer om Hamas samarbetar med IS och Gaza-remsan, Västbanken och Israel införlivas i Kalifatet? Jag tror inte Mitri Raheb är så naiv att han inte funderar och reflekterar över sådant. Därför känns hans texter väldigt propagandistiska.

Till sist vill jag peka på Rahebs kritik av modern västerländsk ekumenik som jag finner intressant. Här sätter han fokus på en viktig skillnad mellan väst och öst: Han menar att västerländs ekumenik lider av en överdriven monopolistisk enhetssträvan som går tillbaka till Konstantin och hans strävan att ena hela kyrkan kring en härskare och en dogmatiskt definierad tro. Denna strävan, som är främmande för de mera pluralistiska kyrkorna i öst sätter fortfarande sin prägel på västerländsk ekumenik. Raheb skriver:

“Emperor Constantine thought that by forcing one creed at Chalcedon, he could unite his empire behind one emperor and one faith. The Oriental identities and expressions of faith were thus declared heretical and were alienated. The ecumenical movement today, centuries later, is still suffering from this forceful unification…

There was never a single Catholic Church that monopolized the Christian faith in the Middle East, but rather national churches: Copts, Syriac, Marinates, Greeks, and so on, each worshiping in its own native language and possessing, as they do today, a distinct cultural identity.” (från Faith in the Face on Empire)

 

Det här inlägget postades i Church, Samhälle och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Luddigt om ersättningsteologi och Rahebs antijudiska tankefigurer

  1. Alma-Lena skriver:

    Tack för den gedigna genomgången av Rahebs (och Hammars) ideologi och teologi.

  2. Ulf Silfverling skriver:

    Om den kristna religionen inte kan ersätta alla de andra – vad är den då? Ett – komplement? Så förkunnade inte Jesus. Vilka är de omskurna idag? ”Det är vi som är de omskurna, vi som tjänar genom Guds Ande och berömmer oss av Kristus Jesus och inte förlitar oss på yttre ting. ” (Filipperbrevet 3:3) Tron ersätter inte lagen, men den ersätter bokstavstroheten. Så fullbordas lagen, och därför rämnade förlåten i templet.

    • bema skriver:

      Ulf!
      Jag bejakar det du säger i denna kommentar. Det gamla förbundet fullkomnas i det nya som vi alla döpta är delaktiga i.

      Men med ersättningsteologin avser jag en för judarnas del negativ tolkning av detta, att Gud övergivit det Gamla förbundet och att judarna är förtappade, vilket gett upphov till århundradenas antisemitism inom och utanför kyrkorna.

      Gud gör nytt och utvecklar, men han överger inte det han en gång upprättat. Paulus, själv jude, är mycket tydlig med detta: ”Tack vare Kristus Jesus är hedningarna genom evangeliet arvingar som vi (judar), tillhör samma kropp som vi och har del i löftet som vi” (Ef 3:6). Hednakristna (kristna utan judiskt ursprung) är vilda grenar som ympats in på det äkta olivträdet, Israels folk (jfr Rom 11:17-32).

      Men synagogan och den äldsta kyrkan förkastade varandra på ett tidigt stadium och den judekristna delen av kyrkan försvann. Sedan följer hela historien med antisemitism genom tiderna.

      I Andra vatikankonciliet (1962-65) slog Katolska kyrkan fast att judarna är Guds älskade folk och att Gud aldrig tar tillbaka sina gåvor och sin kallelse (Rom 11:29). När påven Johannes Paulus II 1986 besökte synagogan i Rom förklarade han att judarna är våra mycket älskade äldre bröder. Påven själv, biskopar och många andra katoliker har otaliga gånger bett judarna om förlåtelse för gångna tiders försyndelser. Inspirationen har kommit bland annat från påven Johannes Paulus´ rundbrev Ut unum sint, där han uppmanar alla oss kristna att erkänna våra misstag, att omvända oss, att förlåta och försonas. I mars 2000 bad han själv i Jerusalem om förlåtelse för katolikers synd mot judarna i alla tider.

      Bland judarna växer samtidigt en ny syn på de kristna fram. År 2000 sammanställde mer än 150 judiska forskare, lärde och rabbiner i Israel, England, USA och Kanada, ett unikt dokument, Dabru Emet (Tala sanning), som innebär en försoning och omvärdering av de kristna och kristendomen.

      Ett framträdande fenomen idag är vidare den messiastroende judendom som i all tysthet breder ut sig idag. I de messianska synagogorna firar man de judiska festerna och utvecklar samtidigt tydligt judiska mönster i sin bekännelse av Jesus Kristus som Messias.

      • Rebella undrar skriver:

        Eftersom ersättningsteologi kan betyda allt ifrån ren antisemitism till all kristendom utom den som omfattar den trots allt mer sällsynta tvåförbundsteologin http://en.wikipedia.org/wiki/Dual-covenant_theology är det förmodligen bättre att antingen undvika det ordet och istället specificera vad man menar, eller om man använder på en gång specificera. De flesta som slänger ordet omkring sig bäddar för missförstånd.

      • Ulf Silfverling skriver:

        Ytterst få judar praktiserar sin tro idag. Från en undersökning 2009 framgår att 8% av israelerna bekänner sig vara Haredim, alltså strikt ortodoxa; 12% ”religiösa”; 13% som etniska traditionella ; 25% som ”icke-religiösa traditionalister” (de följer ej halakha) och hela 42% som ”sekulära”. .USA till exempel är de sistnämnda i stor majoritet, även i Sverige, där församlingen mera är som en etnisk förening. Man måste alltså definiera vad man menar med ”judar”. Om man menar ”DNA”, alltså släktskap, så verkar det besynnerligt om man alltså enbart genom detta skulle ha tillträde till det himmelrike, som vi andra har så svårt att nå, som kräver att vi inte bara accepterar Gudsbegreppet, utan underkastar oss Guds vilja och öppnar oss för hans nåd. Om man nu parar ihop detta med att ”Gud aldrig tar tillbaka sina gåvor”, med p. Cantalamessas budskap, att man måste faktiskt ha en personlig relation till Jesus Kristus för att kalla sig kristen, ja då går ju inte ekvationen ihop. Å ena sidan -. inte ens lagen. Å andra sidan mer än lagen, ja mer än till och med tron själv, alltså beslutet att tro, som kan ske utan varje ”personlig relation” eller kontakt med änglar och helgon! Själens dunkla natt.

  3. Ulf Silfverling skriver:

    Att önska judarnas omvändelse kan väl knappast kallas antisemitism. Det finns ingen förpliktande tro, som säger att man enbart genom släktskap på mödernet får en väg till himmelen. Men man får aldrig likställa anslutning till Jesu krav på att följa Honom, med förakt för dem som inte gör det. Hela frågan är full av missförstånd och förhastade slutsatser. Om ordet ”ersättninsgteologi” används pejorativt skapar det konstiga föreställningar, att det finns alternativ till tron på Jesus som sanningen, vägen och livet, som även de leder till vår frälsning och att vi får skåda Gud..

    • Rebella undrar skriver:

      Jag håller i stora drag med dig US. Om man däremot anser att judarnas omvändelse är mer angelägen än andra människors är man inne på grumliga vatten – som kristendomen historiskt sett fiskat en hel del i.

      • Ulf Silfverling skriver:

        Enligt Thomas ab Aquino (Summa II.II 10:6) så felar heretikerna mer än judarna, men judarna mer än hedningarna. Ty heretikerna överger evangeliet, som judarna aldrig accepterat, emedan judarna ej vill förstå de skrifter och sanningar som hedningarna aldrig ens vetat om. Alltså är det inte fel att be för judarna omvändelse före hedningarnas. Thomas var alltid mildare mot hedningar än mot avfällingar och heretiker. Mot islam var hans största invändning att religionen förmenade folket kännedom om Evangeliet och därför ”berövade” dem tron och frälsningen. Men numera tycks man vilja glömma allt detta och bara (låtsas) vara snäll.

      • Rebella undrar skriver:

        Tanken på vart detta resonemang burit bör stämma till eftertanke.

  4. Ulf Silfverling skriver:

    Hur då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s