Livets Ord, akt 3: Pensionerna

Jag hade egentligen inte tänkt skriva något om detta, ärendet hade redan enligt mig fått större mediala proportioner än det förtjänar, men eftersom den tweet jag skickade 28 november uppmärksammas på nyhetsplats i Dagen idag känner jag mig föranledd att reda ut hur jag tänkte.

Felaktiga uppgifter som sedan korrigerades hade blivit dagens sanning och vidarebefordrades både i både kristna och sekulära media. UNT har föredömligt följt upp och korrigerat, men på Kyrkans tidnings hemsida ligger fortfarande en artikel med uppgifter utan korrigering av vad som framommit senare. På Dagen gjordes stor sak av det hela med ledarartikel av Elisabeth Sandlund med krav på omförhandling av pensionsavtalen som fick korrigeras med ny sådan redan samma dag efter presmeddelandet från LO. Jag tyckte man kunnat vänta till bilden klarnat mera. Därför slängde jag iväg följande tweet 28 nov vilken föranledde Carl-Henric Jaktlund att gå i svaromål, vi hade sedan en lång konversation på twitter.
lotwitter1

I min tweet länkade jag till pressmeddelandet från Livets Ord som lagts ut på deras Facebook-sida samma dag. Jag återger delar av pressmeddelandet här:

————-
Livets Ord den 28 november Angående pensionsavtalet för styrelsens ursprungsmedlemmar:

Det finns sedan ett antal år tillbaka ett avtal mellan Livets Ord och stiftelsens fem ursprungliga styrelsemedlemmar, som innebär att den anställde efter sin pensionering får ut en tjänstepension från Livets Ord. Det belopp som betalas ut är mellanskillnaden mellan den allmänna pensionen och den slutlön den anställde har vid pension. Efter tio år trappas beloppet ner succesivt till 75% av slutlönen. Detta avtal finansieras genom en tjänstepensionsförsäkring och en kapitalförsäkring som Livets Ord tecknat, samt avsättningar i Livets Ords budget.

2007 införde Livets Ord ett tjänstepensionsupplägg för hela personalen, där ett belopp motsvarande 3% av lönesumman sätts av till pension. Som en engångskompensation kompenserades alla som var anställda vid 2007 års början retroaktivt för alla år utöver 10 anställningsår. Anställda som hade fyllt 55 år den 31/12 2006 kompenserades retroaktivt för alla år utöver fem anställningsår. Den 1 januari 2015 kommer Livets Ords pensionsavtal istället att motsvara ITP1-planen för alla anställda. Samma avtal gäller även för oss och övriga nyvalda styrelseledamöter.

Några saker bör här nämnas som ger en mer komplett bild:

– Ulf och Birgitta Ekman valde själva redan strax efter sin konvertering i våras att avstå från mellanskillnaden mellan pension och ordinarie lön, och att inte heller i framtiden göra några ekonomiska anspråk utifrån ursprungsstyrelsens pensionsavtal. Det som betalas ut till dem, såväl idag som framåt, är med andra ord endast de pensionsmedel som redan tidigare avsatts för detta syfte.

– Den pension Livets Ord idag betalar ut utifrån den ursprungliga styrelsens pensionsavtal, utöver tidigare avsatta medel, är totalt c:a 36000 kr/månad. Här bör markeras att Svante Rumar själv valt att arbeta kvar på heltid även efter sin pension, utan någon ytterligare ersättning.

– Pensionsvillkoren för de ursprungliga styrelsemedlemmarna var ett förslag som togs fram av Livets Ords personal- och ekonomiavdelning, för att hedra de centralgestalter som pionjerat och lett hela Livets Ords arbete under dess första 30 år. Liknande villkor för övriga styrelsemedlemmar eller andra i ledningen existerar inte, och är heller inte aktuella i framtiden.

…..

– Vi slutligen understryka att vår tydliga ambition är öppenhet, kommunikation och transparens i Livets Ords arbete. Vi genomför nu löpande en rad åtgärder för att ytterligare stärka detta. Bland annat kommer det att tillsättas en extern nämnd som ger råd och rekommendationer angående löner och förmåner till styrelsemedlemmar, pastorer och personer i chefsposition på Livets Ord.

Joakim Lundqvist, Pastor Livets Ord

Jonathan Ekman, Ordförande Stiftelsen Livets Ord
————–

Livets Ord har under tidigare år varit en nagel i ögat på sekulära media och kultureliten som haft en vulgäruppfattning av evangelikal kristendom och den s.k. ”framgångsteologin”, hur man nu skall beskriva den. Under en viss period var förföljelsen enorm och resulterade i bombdåd mot Livets Ords lokaler och mot familjen Ekmans hem, busschaufförer som inte ville släppa av barnen vid Livets ords skola m.m. som man kan läsa om i Ulf Ekmans memoarbokserie del 2. Men när det var som värst började förföljelserna ebba ut och man fick t.o.m. en del sympatier efter bombdåden.

Svårast att acceptera Livets Ord har nog ändå delar av övriga kristenheten haft, och många har intill dags dato inte kunnat släppa motståndet. För en del, också vissa i den sekulära kultureliten är och förblir det ett axiom att Livets ord är en sekt.

Om akt 1 var motståndet under de första åren,  så var akt 2 den inomkristna kritiken kanaliserad bl.a. genom bloggen aletheia.se där Livets Ords ledning anklagades för att svika evangelikala värden och genomdriva en smygkatolicering av församlingen. Konspirationsteorier florerade friskt, trots att den dåvarande ledaren Ulf Ekman under alla år varit tydlig och öppen med sitt teologiska tänkande genom böcker och predikningar.

Nu bevittnar vi akt 3: Kritiken av pensionerna och anklagelser att ledningen fortfarande går bakom församlingens rygg genom finansiella transaktioner som man inte säger hela sanningen om. Dagen har ägnat saken två huvudledare under sista veckan. Jag är skeptisk till denna uppståndelse i kristen rikspress som bottnar i information som gavs på ett medlemsmöte i Livets ord för några veckor sedan angående frågor om den tidigare styrelsens pensionsavtal och där några missnöjda medlemmar tydligen gått till pressen, Upsala Nya tidning som ursprungligen skrev om detta.  I den ursprungliga artikeln får vi veta att några medlemmar är upprörda över höga pensionsavtal, det finns också fakta som UNT tagit fram angående Ekmans slutlön (49.000 kr i månaden). Artikeln följs sedan upp med de fakta som kommit fram sedan dess, jag tycker på ett helt juste sätt.

Jag ser följande komponenter i den turbulens som uppstått:

1. Kritik av ett alltför förmånligt tjänstepensionsavtal för medlemmarna i Livets Ords ursprungliga styrelse, och i synnerhet att det också gäller Ulf o Birgitta som blivit katoliker.

2. Att dåvarande styrelsen inte informerade medlemmarna om detaljinnehållet i pensionsavtalet då man fattade beslut om det.

3. Att insynen fortfarande är för dålig och krav att ”alla kort måste läggas på bordet”.

4. Att ledningen inte var tillräckligt snabb att omedelbart på förfrågan servera journalisterna alla fakta.

5. Att det finns ett stort missnöje från några medlemmar som gärna pratar med utomstående om det, att det finns andra mera realistiska kritiker som ser att församlingen utvecklas och kan lära av sina misstag.

6. Att utomstående utifrån några individrapporter spekulerar och drar långtgående slutsatser hur det står till med förhållandet mellan ledning och medlemmar i församlingen.

7. Att det finns en grupp som alltid hakar på kritik av Livets Ord och oberoende av halten av faktaunderlag hakar på och mistänliggör och hånar på ett obehagligt sätt.

Ad 1: Vi vet alla att det finns dels den allmänna statliga pensionen, dels tjänstepension som avsätts från lönen i det företag man arbetar. Ibland avsätts inte medel som täcker  hela pensionsavtalet i samband med löneutbetalningarna, utan när pensionen sedan skall betalas ut sker det via löpande budget. Så sker som jag förstår också i Stockholms Läns Landsting. Jag känner mig lite jävig i detta eftersom jag har många års tjänst i Stockholms Läns Landsting och kan se fram mot en bra tilltagen tjänstepension, förmodligen bättre än styrelsemedlemmarnas (men jag har inte räknat siffermässigt på det än).

Jag har förståelse för den som tycker att ersättningsnivån är för hög, men finner det samtidigt hycklande att moralisera över detta då det finns mycket mycket mera flagranta exempel på liknande tjänstepensions- och fallskärmsavtal på andra håll. Sett till vad som är gängse i det civila samhället är detta inget som avviker i extrem riktning. T.ex. biskopar i Svenska kyrkan har liknande nivåer på sina pensioner skulle jag gissa. Vi har lätt att kritisera andras höga förmåner men avstår inte så gärna själva från något då det väl kommer till krita.

Jag kan speciellt förstå Elisabeth Sandlunds upprördhet. Hon tillhör en betydligt fattigare församling än Livets Ord, S:ta Clara kyrka i Stockholm där prästerna, diakonerna och andra avlönade funktionärer säkert har ganska låga löner, och mycket arbete sker av volontärer med ingen lön alls. Ändå utför man ett beundransvärt socialt arbete bland alla de fattiga och mest behövande i Stockholms city. Lokalmässigt har man en underbar kyrka med vackra valv att fira gudstjänst i, men knappast funktionella lokaler för att bedriva arbete i. Diakonissan har ett minimalt rum med ingång från vapenhuset dit kön ringlar sig lång av hjälpbehövande under öppettiderna.

Livets Ord är en rik församling med helt andra resurser och ändamålsenliga lokaler och anställda med förmodligen helt andra lönenivåer. Livets Ord representerar en ny typ av inte samfundsansluta församlingar, ofta i storstäder som inte drar sig för att kreativt använda entrepenörsanda av samma slag som uppmuntras i det privata näringslivet för att skapa tillgångar och värden, också i evangeliets tjänst. Man tillämpar samma principer som i näringslivet när det gäller lönesättning etc.

Även om mitt hjärta ligger närmare de fattigas kyrka, så kan man inte säga att det är något fel i detta, om tillgångarna i form av materiella resurser, ekonomi och mänskligt kapital i form av mänsklig kreativitet och begåvning i kombination med andliga nådegåvor används på ett etiskt sätt för att tjäna Guds rike.

Resonemanget att ge styrelsen något extra för de oerhört tuffa åren på 1980-talet tycker jag inte man behöver håna, det är inte orimligt. Att Ulf och Birgitta då de blev katoliker ändå avsade sig den extra förmånliga tjänstepensionen var förutseende då de nog anade att den diskussion som uppstått idag skulle komma förr eller senare.

Ad 2: Kritiken att man inte informerade församlingen om detaljerna i det hela, speciellt som styrelsen tilldelade sig själva detta är förståelig. Det kanske fanns en fartblindhet, det gick bra för församlingen, man bedrev mission och öppnade bibelskolor över hela världen, och människor offrade gärna till allt detta. Att också funktionärerna och ledningen skulle avlönas och ha pension var det kanske inte så många givare och församlingsbor som bekymrade sig om.  Nu i ett senare skede då församlingen konsoliderats och mognat finns en ny dynamik, både med nyktert kritiska medlemmar (t.ex. David Nyström som intervjuas i Dagen) som förstår att ställa relevanta frågor och en ledning som inser att detta med öppenhet och transparens är viktigt.

Ad 3. Att insynen och informationen är dålig har jag som utomstående lite svårt att förstå. Årsredovisningar har Stiftelsen Livets Ord haft under många år offentligt tillgängliga på internet (för verksamhetsåret 2013/2014 här). Där finns balansräkningar, inkomster och utgifter, löner, vad som avsätts till pensionsfonder etc. Naturligtvis inte ner på individnivå, så att man kan utläsa vad var och en har i lön, där är det rimligt att det finns en viss sekretess, vilket Jonatan Ekman har en poäng med då han var återhållsam med detaljerad information till jobbet. Det intressanta är vilken typ av pensionsavtal som givit styrelsen, vilket också gavs information om på mötet som vi kan förstå av nyhetsrapporteringen, men hur det ser ut för varje individ och huruvida Ulf o Birgitta utnyttjar sina förmåner eller inte är egentligen inte intressant.

Resonemanget att det skulle vara särskilt olämpligt att Ulf och Birgitta utnyttjar sina avtalade förmåner bara för att de lämnat Livets Ord finner jag särskilt stötande. Som om min pension skulle ifrågasättas för att jag skriver kritiskt om Landstinget eller ändrar livsåskådning. Ett pensionsavtal är arbetsrättsligt en avtal med en person som gäller den tid han/hon tjänade i företaget, och avtalet gäller oberoende av vad man hittar på sedan.

Ad 4 Att Dagen försvarar sitt sätt att skriva som de gör med att Livets Ords ledning inte var snabba nog att svara på frågor finner jag vara journalistisk hybris. Jag hävdar fortfarande att man kunde ge sig rådrum. Då hade man sluppit ändra ledarartiklar redan samma dag, och man har nästan målat in sig i ett hörn då man i efterhand måste försvara sitt handlande. Elisabeth Sandlunds ledare i dag andas lite av sådant konstruerat försvar i efterhand. ”Av allt att döma skakas Livets ord i Uppsala just nu av något som kan leda till den värsta krisen i församlingens drygt trettioåriga historia”, skriver hon. Det återstår att se, jag tycker ej alls man kan sluta sig till det utifrån nuvarande rapportering, det kan lika gärna vara en mediakonstruktion. Hon fortsätter: ”…att inte när först UNT och sedan Dagen tar kontakt omedelbart säga hela sanningen är inget annat än en informationsmässig härdsmälta. Tills klara bevis presenteras kommer misstanken om att det handlar om en efterhandskonstruktion – ett vackrare ord för osanning – att hänga kvar”. Återigen, långtgående slutsatser på magert underlag. Till sist håller jag med henne om vad som är Dagens publicistiska ansvar, nämligen att ”så långt möjligt klargöra och analysera vad som hittills hänt och vad som sker nu, att ge utrymme för den oro som församlingsmedlemmar känner men också för de svar som ledningen är villig att ge.

När det gäller nyhetsartiklarna i Dagen märker jag i skrivande stund ett alltmer hysteriskt uppskruvat flöde av påståenden och dementier. Detta är verkligen en prövning för Jonathan och pastor Joakim att hålla jämna steg med denna accelererande process där man försöker informera församlingen via e-mail, men där någon/några som misstolkar det hela genast läcker till pressen (Dagen, andra tidningar är kanske kloka nog att inte hoppa på detta) som genast agerar språkrör åt de missnöjda. Kanske var det oklokt att i det läge som var för några dagar sedan försöka nå ut med information via en pressrelease. Istället kanske man skulle ha haft is i magen och samla sig till en mera djupgående information till hela församlingen och i samband med det också informera utåt.

Nu handlar det om att alla sansade Livetsordare, ledning såväl som medlemmarna att hålla huvudet kallt medan allt i lugn och ro kan redas ut. Att Dagen genom snabba uppdateringar av artiklar på sin nätupplaga bidrar till detta kaos känns för mig i alla fall inte riktigt professionellt.

Jag tror församlingen kommer att lära sig mycket av detta och att den kan gå styrkt ur det hela i slutändan. Vad medlemmarna måste ta ställning till är om de så här i efterhand accepterar de förmånliga pensionsavtalen, och om inte, om de i så fall ändå är beredda att försonas med det som varit och ge förtroende åt sina ledare utifrån den grundval Jonathan och pastor Joakim angav i pressreleasen och som säkert också informerats om inåt till medlemmarna. Som utomstående tycker jag inte avtalen är av en sådan art att man med moralisk emfas kan kräva att de skall förhandlas om. Lämna den gamla styrelsen i fred och fokusera på framtiden istället.

Ad 7: Till sist noterar jag att bloggen aletheia.se fortsätter med spekulationer och konspirationsteorier. För dem verkar det som ett axiom att styrelsen ljuger. Katolsk vision verkar haka på lite i samma anda. Det är ett sätt att tala illa om varandra som jag inte tycker anstår kristna bröder och systrar. Har man något emot varandra går det också att framföra med saklighet och respekt.

alkv

Advertisements
Det här inlägget postades i Church och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

41 kommentarer till Livets Ord, akt 3: Pensionerna

  1. Staffan Wadström skriver:

    Bengt, läs gärna de nya turerna kring pensionsavtalen som Aletheia redogör för idag.
    Inte så lätt för utomstående att hänga med, när inte ens ledningen verkar vara klar över vad som gäller.

  2. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Livets Ord representerar en ny typ av inte samfundsansluta församlingar, ofta i storstäder som inte drar sig för att kreativt använda entrepenörsanda av samma slag som uppmuntras i det privata näringslivet för att skapa tillgångar och värden, också i evangeliets tjänst. Man tillämpar samma principer som i näringslivet när det gäller lönesättning etc.”

    Jag förstår att du tex tänker på den amerikanska och asiatiska ”entreprenörsandan” inom bibelbranchen eller hur? På MEGAKYRKORNA i Asien ? Några av dessa ”kreativa entreprenörer ” brukade Ulf Ekman invitera till Sverige. Att dessa ”entreprenörer” var misstänkta för skattefiffel och förskingring undvek du nogsamt att skriva om ……..det ingår väl så att säga i den ”kreativa entreprenörsandan” dvs inget att orda om i det småskurna Sverige ……

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=10059

    ”Som om min pension skulle ifrågasättas för att jag skriver kritiskt om Landstinget eller ändrar livsåskådning. Ett pensionsavtal är arbetsrättsligt en avtal med en person som gäller den tid han/hon tjänade i företaget, och avtalet gäller oberoende av vad man hittar på sedan.”

    Att du jämställer en kristen ”familjeförsamling” som vilar på generös frivillig gåvoverksamhet med Landstinget som finansieras via allmänna skattemedel ……..jag saknar ord och blir mållös.

    ”Det är ett sätt att tala illa om varandra som jag inte tycker anstår kristna bröder och systrar. Har man något emot varandra går det också att framföra med saklighet och respekt.”

    Du har slutat att tala med oss på KV blogg. Men du vet ju bäst vad som ”anstår kristna bröder och systrar.”
    Du behöver inte anstränga dig mer att hälsa på mig när vi ses IRL i katolska sammanhang.
    Jag befriar dig från sådana onödiga artigheter.

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!

      Det gäller att skilja på form och inehåll. Entreprenörsanda innebär inte med nödvändighet fiffel och korruption. Det skall gå rätt till både i det sekulära samhället och i Guds rike.

      Nej, jag menar just inte megakyrkor där det gått fel och girighet och korruption tagit över. Att ta det som modell är samma sak som att man skulle säga att Katolska kyrkan kan man inte rekommendera eftersom där förekommer pedofili och övergrepp.

      Det är ett faktum, ett fenomen i tiden att sådana församlingar finns, alla är inte dåliga. Sedan har den formen av stiftelser som är familjeföretag nog inte framtiden för sig när det gäller att bygga kyrka.

      ”…jämställer en kristen ”familjeförsamling” som vilar på generös frivillig gåvoverksamhet med Landstinget som finansieras via allmänna skattemedel…”

      Jag jämför storleken på tjänstepensioner för att få perspektiv på det hela. För frikyrkliga sammanhang är det höga pensioner, jag förstår att man reagerar. Men jämförelse med biskopar, präster o högre tjänstemän inom Svenska kyrkan är mer adekvat här.

      Det är till sist Livets Ords medlemmar som måste ta ställning till vad som de tycker är acceptabelt och hur de skall ha det framöver.

      Jag har sagt dig tidigare att jag inte gillar tonen på KV-bloggen. Jag känner mig mycket mer bekväm med att debattera med dig här på min blogg.

  3. Rebella skriver:

    Bengt. Om du inte hade närkontakt under de tidiga åren kanske du inte bör uttala dig om hur LO då funkade och var…? Jag var inte med men har släktingar som var. Jag säger att det som du kallar ”vulgäruppfattningen” nog tyvärr var ganska korrekt. Det där att en och samma sak kan ha både bra sidor och djupt destruktiva är något som vi människor ofta har svårt att hantera. Sen kan det väl vara sant att LO delvis utvecklats därifrån och att människors bilder av församlingen ibland är lite föråldrade.

    Jag tolkar det du ger uttryck för som ”jag vet att en del som sägs som Livets Ord är överdrivet, och jag tycker om en del människor där. Därför utgår jag från att all kritik mot Livets Ord är överdriven, så länge jag inte har mycket starka bevis för motsatsen.”

    • bema skriver:

      Rebella: ”jag tolkar det du ger uttryck för som…”
      – Ja, det stämmer när det gäller första delen, men inte så att jag dristar mig säga att all kritik är överdriven.

      Angående vulgäruppfattningen av framgångsteologi: Den är ju så uppenbart orimlig och utanför all kristen tradition att jag kan bara inte tro att hela Livets Ord som organisation lärde ut och främjade detta. Däremot kan jag tänka att det fanns obalanserade personer som blev ledare och att det kunde fungera så i vissa grupper, och man hade inte kontroll på vad som skedde överallt. Jag betvivlar inte att människor kunde fara illa.

      • Rebella skriver:

        Livets ord har aldrig haft transparens som ledstjärna, men just nu när så många upplever att familjen Ekman smusslat med det katolska under minst sju år är känsligheten på denna punkt stor. Jag tror det är i det sammanhanget upprördheten kring pensionen bör förstås. Att den info som kommer ut till Livets ords medlemmar är filtrerad blir blixtbelyst i ett känsligt skede. Vad Livets ords medlemmar bör fråga sig är om de är beredda att vara med i en församling där de inte har insyn – i förlängningen om de tror att deras ledare är så omänskligt goda att de aldrig någonsin skulle låta sig korrumperas.

        Men min kommentar rör (som vanligt) eg. mest ett sidoämne. Min ton nedan balanserar på gränsen till hårdare än jag egentligen gillar. Jag vill inte bidra till pajkastning och hoppas att jag klarar att balansera rätt.

        Det jag smått går i taket över är ditt användande av frasen ”så kallad” i samband med framgångsteologin. Det är ett rent ekmanskt språkbruk, ett nyspråk, ett historierevisionistiskt språkbruk. Ulf Ekman tog avstånd från sin tidigare JDS-lära – som väl iofs aldrig varit huvudnummer på Livets ords bibelskola, men som lärts ut där – under bloggtiten ”apropå den s.k. JDS-läran” http://ulfekman.nu/2008/04/11/apropa-den-sk-jds-laran/ Ser det ut som en avbön? Nix. För okunniga läsare ser det ut som något som andra spritt, inte han själv. Huruvida UE någon gång gjort någon liknande icke-avbön för paret Whaleys demonläror, som de under något år flitigt spred på Livets ord, känner jag inte till. Det är den som refereras till när folk berättar om att spy upp demoner i hinkar och sånt. ”Det var en särskild period på Livets ord” heter det när någon drar upp det, underförstått att det är helt irrelevant att prata om det idag – precis som alla andra läror som vandrat igenom LO genom Ulf Ekmans egen andliga och teologiska resa där bibelskoleelever och församlingsmedlemmar länge tjänstgjorde som försökskaniner. Den resan är nu (förhoppningsvis) slut. Jag tror och hoppas att det är ett bra slut för alla inblandade, till slut även för Livets ord som säkerligen fortfarande lider av efterskalv.

        Om Livets ord har undervisat så kallad framgångsteologi är du så kallad läkare, så kallad bloggare och så kallad katolik. Att Livets ord och Trosrörelsen än i denna dag av exv. Nationalencyklopedin i främsta rummet klassas som framgångsteologi är förmodligen ganska diskutabelt (man kan fråga sig hur gamla de artiklarna är), men framgångsteologin var en realitet i början och åtminstone det första årtiondet (efter det dristar jag mig inte att göra en bedömning). Det är ingen term som svensk press har hittat på, ”prosperity theology” om du vill gå vidare. Det finns inget skäl att ifrågasätta termen framgångsteologi genom att stoppa in den lilla frasen ”så kallad”. Att framgångsteologi aldrig varit den benämning som rörelsen själv använder är irrelevant. Inte var det Luther eller Calvin som hittade på ordet ”protestant”. ”Kväkare” var från början en nedlåtande term. Och så vidare.

        Människorna på LO fick lära sig att se demoner bakom varje knut, att se allt möjligt som angrepp av demoner… den som satte sig upp mot auktoritet var angripen av Jezebels ande… livet som ett bönekrig, där bönen är en kamp mot onda andar snarare än ett sätt att fördjupa förtröstan på Gud… är sånt som fått många på LO att må väldigt, väldigt dåligt. På Livets Ord har helt enkelt funnits mycket som var djupt osunt – säkert också blandat med bra saker, och som sagt blir blandningen rent mänskligt väldigt svårt att hantera eftersom vi så gärna vill måla saker i vitt och svart.

        Jag är inte teolog och har inte läst in mig på detaljerna kring framgångsteologin. I grunden tänker jag att hela pingstsvängen och rörelserna i dess ytterkant, miljöer som betonar bönesvar och helande, måste förhålla sig till detta: hur hanterar man frågan att inte all bön blir besvarad? Berättelserna om att det upplevts som djupt oroande och ett problem hos personen själv att man inte blir t.ex. helad är så många att det inte kan ignoreras. Ingen har förstås sagt från ett podium ”det är ditt eget fel att du är sjuk” – med viss teologi, med fokus på vissa saker och ignorerande av andra blir slutsatsen ändå oundviklig. Att människor drar den kan då omöjligen skyllas på enstaka dåliga ledare. Snarare är det inte konstigt om en omogen pingstaktig rörelse, vars ledare hamnar på för hög piedestal, kan hamna där. Jag antar att det reparerats helt enkelt genom ändrat fokus. Fokus kan göra stor skillnad, vilket t.ex. visas av påven Franciskus.

        Om du vill fortsätta säga offentligt att framgångsteologin inte kan ha funnits kanske du skulle skaffa någon bok av Kenneth Hagin av de årgångar som användes på Livets ords bibelskola då när det begav sig. (Samma borde väl jag, om jag ska diskutera det ämnet mer än så här.) Jag kan minnas fel men tror att det var Torbjörn Swartling som skrev om undervisning på bibelskolan som fick honom att må bra och undervisning som fick honom att må dåligt. Att undervisning om allt positivt man skulle eller kunde få som kristen – framgångsteologi – bara stressade honom men undervisning om Guds nåd som han upplevde som (i sammanhanget paradoxala ord, iofs mitt ordval) helande och läkande.

        Om jag dristar mig att använda ett ekmanskt språkbruk skulle jag kunna säga att det så kallade mediadrevet är en ekmansk uppfinning för att framställa sig själv som martyr. Själv föredrar jag framställningar med fler nyanser. Det fanns ett mediadrev, visst! (sent 1980-tal samt 1990-tal, väl?) men det faktum att kvällspressen sin vana trogen går till överdrifter medför inte att man förtjänar martyrgloria, inte heller att allt i själva verket var väldigt bra. Att röken inte alltid stod i proportion till elden betyder inte att inget brann.

        Personligen förlåter jag inte Ulf Ekman av det enkla skälet att det inte är mig han skadat, och jag har inte rätt eller makt att förlåta honom för vad han gjort mot andra. Jag placerar kanske väl stor del av skulden på Ulf Ekman personligen men menar att med den auktoritära konstruktionen där kritik dessutom avfärdas som resultatet av angrepp från ”kritikandar” blir det berättigat – den som tar sig makt tar sig rätt tar sig ansvar. I realiteten kanske svärfadern, frun eller övriga i styrelsen hade lika mycket med Livets ords tidiga framfart att göra. Det är svårt att veta så mycket om.

        (…vill man förlåta Ulf Ekman kan man förstås se honom som stackars vilsegången får, övergiven av ett SvK helt på fallrepet, då är det inte konstigt att… men nä. Alla har ansvaret för att försöka överblicka och dra slutsatser om konsekvenserna av sina handlingar)

      • Rebella skriver:

        Jag trodde att jag lagt en kort inledningskommentar men det verkar jag inte ha gjort. I korthet, en sammanfattning av det långa:

        1) Viss framställning av vad framgångsteologin innebar är förstås överdriven, men konceptet som sådant är inte påhittat, har negativa inverkningar på människor och tål väl att kritiseras – även om det idag är mer av historiskt intresse (och historia är förvisso viktigt) vad gäller Livets ord.
        2) Felen med Livets ord, under den första halvan av Livets ords existens (den andra halvan uttalar jag mig inte om) kan säkerligen spåras till bägge av följande:
        a) dålig/felaktig teologi med ensidigt fokus (som över tiden ändrats, växlat – till både bättre och sämre, meni stort sett såvitt jag förstår mjukats upp).
        b) auktoritatär ledarstil, ledare på för hög piedestal utan strukturer som balanserar upp.

      • bema skriver:

        Rebella!
        Angående din sammanfattande kommentar, punkt 1-2:
        Det tycker jag verkar som rimliga slutsatser.

      • bema skriver:

        Rebella!
        Angående din längre kommentar. Jo, jag tyckte du lyckades väl att hålla tonen enligt den intention du angav.
        Tack för denna text som jag inte har kunskap att kommentera och ha åsikter om i detalj, den får tala för sig själv och jag tror den är ett mycket värdefullt bidrag till att förstå Livets Ords historia. Tack att du delade med dig av den och att den får finnas här som del av dokumentationen för dem som vill fördjupa sig.

        Bara en viktig reflektion från dig vill jag kommentera. Du skriver:

        ”I grunden tänker jag att hela pingstsvängen och rörelserna i dess ytterkant, miljöer som betonar bönesvar och helande, måste förhålla sig till detta: hur hanterar man frågan att inte all bön blir besvarad?”

        Däri har du helt rätt. Förhåller man sig inte teologiskt sunt till detta kan det gå väldigt snett som det gjort i många sammanhang, bl.a. Livets Ord. Därför är det så viktigt med gott ledarskap och professionalitet i själavården och att man är förankrad i den stora kristna traditionen. I Katolska kyrkan är det alltid den lokale biskopen som med hjälp av kyrkoherdar i de olika församlingarna har ansvar och auktoritet att vaka över detta. Inte desto mindre är inte heller Katolska kyrkan förskonad från misstag.

      • Rebella skriver:

        Det jag trodde var Swartling, var det. N.b. att Swartling tillhörde den allra, allra första årskullen. Hans skildring ska förstås inte läsas som ”den ultimata sanningen om Livets Ord” men är en persons vittnesbörd, om Livets ord vid just den här tiden. Förstår jag rätt är det mesta och värsta av avarterna borta nu.
        http://solascriptura.se/wordpress/?page_id=1142
        (lite bisarr URL att ge till en katolik, med det sajtnamnet, men men)
        Det jag syftar på finns i avsnittet ”Bibelskola”. Just detta med vikten av att förstå Guds nåd återkommer flera gånger i texten.

      • bema skriver:

        Tack för denna länk. Swartlings bok är mycket intressant och hans vittnesbörd känns ärligt och genuint. Borde kunna vara bra material i pastorsutbildningar i studiet av vad som kan gå fel då entusiasmen går över styr.

        Swartling skiljer på felaktig teologi och tankestyrning vilket leder till problem vilken teologi eller vilket ideologiskt system man än utgår från.

        Swartling argumenterar för att det fanns en felaktig teologi från början utgående från Haigin. Jag är inte teolog av facket och kan inte säga emot. Det är möjligt att det var så. Läser man Ulf Ekman finner man att han tolkar det annorlunda. Ulf erkänner att han utvecklats i sitt teologiska tänkande och det är uppenbart att han rört sig mot en allmänkristen teologi som också en katolik kan känna igen sig i. I påsättandet av en teologi i levande livet måste man alltid ha förnuftet med sig och lita till sitt omdöme. Så gjorde Swartling från början, men drogs sedan in i något och förlorade kontrollen

        Hela tiden handlar det ju om en balans mellan människans ansvar att ta vara och göra något av den nåd man fått ta emot å ena sidan, å andra sidan förtröstan på Guds kärlek och nåd som vi får ta emot utan att ha förtjänat den. Det går igen i Swartlings bok också.

      • Rebella skriver:

        Håller med om bedömningen att ”balans” verkar vara ett nyckelord. Utöver det finns det väl en allmän konsensus i kristenheten att det där med onda andar osv. lätt blir onyttigt att fördjupa sig i.

        Jag är ju verkligen inte rätt människa att bedöma det teologiska. En del saker i Swartlings beskrivningar av vad som skett i Trosrörelsesammanhang, i bokens första fyra kapitel, får mig att baxna och undra ”kan det verkligen vara sant, det låter helt orimligt”. Å andra sidan är han själv öppen för att en del saker kan ha rört sig om suggestion, så tja. Jag håller helt med om att berättelsen ger ett genuint självupplevt intryck och människors ärliga berättelser har alltid värde även om man inte behöver tro på varje bokstav.

        Jag har inte läst Ulf Ekmans egna böcker – det vore iofs intressant – men tänker att en människa så djupgående skolad i det talade ordets makt (Swartling kap 4) kommer att få väldigt, väldigt svårt att närma sig besvärliga delar i den egna historien på ett sätt som närmar sig vad en tänkt objektiv betraktare skulle beskriva. Jag skulle mao läsa Ekmans egna ord mycket kritskt.

        Torbjörn Swartling var den första Livets ord-avhopparen som tog det till offentligheten i större format. Han och hans föräldrar var med och skapade Föreningen Rädda Individen (som det förvisso finns många negativa omdömen om, ”FRI är själva en sekt” osv.) och hans berättelser tillhörde de första och var den mest välformulerade av de som trycktes och spreds av tidiga FRI. Jag tycker att han har mildrat sina ord och blivit mer nyanserad över åren. FRI på den tiden körde ju med strategin att stämpla rörelser som sekter och därmed göra det möjligt för människor att betrakta de sammanhangen som direkt onda – demonisering som strategi (i sammanhanget ett lustigt ord, jag skriver ”demonisering” i dess allmänna, språkliga betydelse.) ”Tankekontroll” så som det beskrivs i denna moderna Swartling-bok behöver uppenbarligen inte handla om onda syften. Den där gången då hans föräldrar samlade ihop avhoppare att prata med honom går att beskriva som ”avprogrammering”, om man så vill. Alla dessa termer är så drastiska och leder till svartvitt tänkande vilket jag menar i sig är skadligt.

        Swartling gör bedömningen att den felaktiga/skadliga teologin finns kvar i LO
        http://www.kyrkaochfolk.se/nyavaktaren/nyavaktarenXXXIII.pdf
        men Swartling gör sin bedömning på tryggt avstånd från Trosrörelsen. Jag är skeptisk till att sådant går att bedöma av Ekmans officiella uttalanden och skriverier – av de skäl jag nämnde i förra stycket.

      • bema skriver:

        Rebella!
        Du skriver att du inte läst Ulf Ekmans böcker, och du tror att han som är skolad i ordets makt kommer ha svårt att närma sig besvärliga delar i den egna historien och att man bör läsa honom kritiskt.

        – Absolut kan det vara så. Men du, som ur ett perspektiv utifrån betraktar allt detta och har så mycket kloka och konstruktiva synpunkter på Livets Ord, jag skulle önska att du ville läsa de två första delarna i Ulf Ekmans memoarer, gärna med dina kritiska glasögon på. Jag är mycket intresserad av att höra dina tankar efter att du läst dem. Jag har själv skrivit om böckerna:

        Del 1 De första stegen 1950-1983

        Del 2 I motvind och medvind 1983-1994

      • Rebella skriver:

        Vad gäller förankring i den stora kristna traditioner så är det ju knappast någon slump att Knutby-tragedin utspelades just i en pingstförsamling, då dessa är väldigt fristående och ingen kan ta en församling i hampan där ledarna börjar få för sig konstiga saker. Samtidigt finns sannerligen också exempel på felaktigheter som kommer sig just av att de som bestämmer vad som är rätt är människor högt uppe i en hierarki, utan att lyssna så mycket på folket där nere. Balans igen, tänker jag. Både och, vinner nog de flesta typer av organisationer på, Även kyrkliga.

  4. Irène Nordgren skriver:

    Bengt
    ”Nej, jag menar just inte megakyrkor där det gått fel och girighet och korruption tagit över.”
    Jag tänkte väl det……
    Varför har du då inte använt din blogg och i så fall beklagat att Ulf Ekman ofta bjudit in ”giriga och korrumperade” tex Yonggi Cho och Kong Hee till Sverige. Din talförhet när det gäller att backa upp Ulf Ekman är enorm. Det spaltutrymme på din blogg som du som Sveriges främste Ulf Ekman apologet ägnar Ulf Ekman är talande i sig. Jämför med din minimalism när det gäller tex Ulf Ekmans asiatiska kollegor.

    Världen Idag febr 2014
    ”David Yonggi Cho har dömts till ett villkorligt fängelsestraff för förskingring av motsvarande 136 miljoner kronor och trolöshet mot huvudman, alltså församlingen. Men pastorns organisation Church Growth International framhåller att Cho har blivit lurad att underteckna olika papper.”

    http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/02/24/Yonggi-Cho-villkorligt-domd/

    Sept 2014
    Kong Hee som Ulf Ekman varit mentor för och ofta bjudit till Sverige säger
    ”I will shoulder the blame. I admit I have erred. Please forgive me.”
    ”Kong, Chew and four other CHC leaders are on trial for misusing more than $50 million of church funds.
    Some of the money was allegedly used to fund the music career of singer Sun Ho, who is married to Kong, through ”sham bonds” invested into two companies – Xtron Productions and Firna.

    http://news.asiaone.com/news/singapore/kong-hee-wrote-confession-letter-come-clean#sthash.wrJee3oD.dpuf

    I Sverige tycks det bara varit Aletheia och KV som uppmärksammat Ulf Ekmans asiatiska entreprenörers mångsidiga ”kreativitet”
    http://aletheia.se/2014/08/28/rattegangen-i-singapore-pastor-kong-hee-utnyttjade-medlemmarnas-godtrogenhet/
    Du skriver
    ”Jag jämför storleken på tjänstepensioner för att få perspektiv på det hela.”

    Du är hal som en ORM ! Försök inte slingra dig ur följande pinsamma kommentar

    ”Som om min pension skulle ifrågasättas för att jag skriver kritiskt om Landstinget eller ändrar livsåskådning. Ett pensionsavtal är arbetsrättsligt en avtal med en person som gäller den tid han/hon tjänade i företaget, och avtalet gäller oberoende av vad man hittar på sedan.”

    Du skriver
    ” Jag har sagt dig tidigare att jag inte gillar tonen på KV-bloggen. Jag känner mig mycket mer bekväm med att debattera med dig här på min blogg.”

    Nu slingrar du dig igen.

    Jag har ingen annan ton på din blogg än på KV blogg. Du anklagar andra bloggare för

    ”att tala illa om varandra som jag inte tycker anstår kristna bröder och systrar. Har man något emot varandra går det också att framföra med saklighet och respekt.”

    Du sätter dig på höga hästar. Hur gör du själv när du ”har något mot någon/något” typ KV vars ”ton” du har något mot ?

    Jo du skyller på ”fel ton ” för att osynliggöra meningsmotståndare på KV blogg dvs du slutar tala med KV blogg överhuvudtaget samtidigt som du oerhört gärna predikar för andra bloggare vad som anstår ”kristna bröder och systrar.”

    // Irène

  5. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Även ”föredömlig klarhet och transparens” kan ibland i efterhand behöva kompletteras.

    Alethea vet besked uti fall att du vill skriva något kompletterande du också dvs om ”den mänskliga faktorn” som medfört en massa merbesvär för stackars Ulf Ekman som MOT SIN UTTRYCKLIGA VILJA under ett halvår fått inbetalningar på sitt konto och som han äntligen till slut lyckats att retroaktivt reglera.
    Så mycket onödigt trassel den mänskliga faktorn ställer till….

    http://aletheia.se/2014/12/02/i-kvall-ny-forklaring-fran-livets-ords-ledning-kring-paret-ekmans-pensioner/

    //Irène

  6. Irène Nordgren skriver:

    Bengt
    ”Men det är inte sant att jag inte framfört kritik. T.ex. var jag kritisk när Benny Hinn var inbjuden till Europakonferensen i Uppsala”

    Jag var inte tydlig nog. Jag nämnde inte Benny Hinn eftersom Ulf Ekman själv drog åt sig öronen ang honom och då var det ju fritt fram även för dig….

    Men du skulle aldrig våga kritisera något Ulf Ekman sagt eller gjort eller några av hans kollegor som han inte FÖRST själv framfört kritik mot.

    ”Kong Hee känner jag inte till så mycket om………”

    Du menar att för säkerhets skull har du undvikit att googla på honom …….det man inte känner till ….det känner man ju inte till …… och sånt man inte känner till behöver man ju inte bekymra sig om……Det är ju inte obligatoriskt att googla på varenda pastor som Ulf Ekman umgås med …..

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène:

      ”du skulle aldrig våga kritisera något Ulf Ekman sagt eller gjort eller några av hans kollegor som han inte FÖRST själv framfört kritik mot”

      – Jasså, tror du det

      ”Det är ju inte obligatoriskt att googla på varenda pastor som Ulf Ekman umgås med”

      – Nej, helt rätt, det är det inte.

  7. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Jag menar öppen offentlig kritik i någon tidningsartikel !

    Bevisa att jag har fel!

    // Irène

  8. Marcus sr skriver:

    Ulf Ekman är en kristen person som har genomgott en märkvärdig utvecklingsprocess under sin livstid.
    Jag råkade på honom i ett osannolikt sammanhang och vi hade en timmes intressant samtal. Jag blev förvånad att han kunde berätta så mycket om sitt liv för en främling och så öppet.

    Jag har träffat ett antal sökare, men naturligtvis inge i hans eller motsvarande position. Han är i själva verket mer vanlig nutidsmänniska än ovanligt. Kyrkohistorien är full av högt uppsatta sökande personer.Att inte tala om våran tid. En andlig identitet är inte givet ens för dom tongivande kristna ledargestalter. Därför följer jag med intresse vart han kommer att hamna till slut.

    Just på grund av hans speciella särdrag i hans vandring , är det svårt att i efterhand kräva ställningstagande och lojalitet för hans tidigare handlingar som samfundsledare. Han har lämnat det bakom sig och det intressanta är vilka vägar han kommer att vandra i framtiden.
    Det vore intressant om han kunde bli en präst i det katolska sammanhanget och kunna utnyttja sin speciella gåva som en karismatisk förkunnare även inom Katolska kyrkan .

  9. Nils skriver:

    Sorgligt med en så lång utläggning då den innehåller så mycket faktafel.
    Du gör en bakgrundsbeskrivning som förvanskar. Din nulägesanalys är inte heller med sanningen överensstämmande.
    Den främsta felaktigheten bottnar i att du inte verkar förstå stiftelseformens avart.
    Det har egentligen inte med en evangeliska församling att göra.

    Det som nu skett och belyses av media har pingströrelsen kraftigt i ett tidigt skede påtalat angående synen på Livets Ord och dess grundförutsättningar i stiftelseform och familjeministry i synnerhet.
    Att sedan partsinlagor förmedlas beroende på hur avhängig skribenten är familjeministryt eller tillhör den välkomnande katolska miljön, blir också återspeglingar av partsinlagor.

    Dagen analys av Elisabeth Sandlund var synnerligen kärnfull och välbalanserad:
    http://www.dagen.se/ledare/fr%C3%A5gorna-m%C3%A5ste-tas-p%C3%A5-stort-allvar-1.302479
    (Jag kommenterade denna i dess kommentatorsfält)

    • bema skriver:

      Nils!
      Jag erkänner gärna att min utläggning är subjektiv, från min horisont. När du säger att den är full av faktafel utan att gå in och precisera detta på någon enda punkt blir jag dock undrande. Här har du chansen att korrigera mig, men gör det inte utan förblir diffus.

      Stifteleseformens för- och nackdelar har jag nog ganska klart för mig, och att den och särskilt i kombination med familjeministry inte är en modell att rekommendera som mall för församlingsbyggande, det är jag helt överens med dig om, och det är en viktig principiell diskussion. Men nu finns Livets Ord i sinnevärlden, man har uträttat en hel del och satt sig på kartan i den svenska kristenheten och har ett omfattande evangelisationsarbete världen över och en levande församling med många medlemmar i Uppsala.

      Att en del medlemmar, kanske ganska många, är missnöjda med bristande information från ledningen har jag förstått, men trots all rapportering på aletheia.se och nu i Dagen har jag som flera påpekat inte riktigt lyckats förstå vad man konkret är missnöjd över. Jag ser årsredovisningar som är tillgängliga t.o.m. på internet, tillbörligen synade av auktoriserade revisorer.

      Jag behöver inte veta mer heller, utan säger att jag tycker det är en intern fråga för Livets Ords medlemmar och dess ledning att reda ut. Men när det nu görs till en offentlig sak och det larmas om stora missförhållanden, då har jag försökt förstå. Längre än till det jag redovisat här har jag inte kommit.

      • Nils skriver:

        Jag har följt LO på nära håll sedan dess tillblivelse. Visst har jag lärt mig uppskatta en evangelisk djärv framtoning. Men det överskuggande är att församlingen inte byggts enl. apostolisk förebild som pingstförsamlingar och många andra samfundsförsamlingar.
        När dessutom Ekman vid flertalet tillfällen raljerat över dessa församlingars grundvalar med äldste, så är det grundskott mot den klippbyggnad som Jesus själv konstituerade. Dvs. inte påvedöme utan lokalförsamling, som Paulus också fick uppdrag att grunda.
        ”Det är en annan Jesus som Ulf Ekman predikar” myntades tidigare av en utav pingströrelsens ledare. Det var en välgrundad sanning.
        Att sedan Ekmanska familjeimperiet tonat ned avarterna som inte finner bärighet i Nya Testamentets församlingsmodell, ger inte bekräftelse till sant evangeliskt uppdrag.

        ”Kristus blir visserligen predikad” & Jesus själv menade att ytterligheter utan samsyn ändå kan främja evangeliets spridning.
        Detta gör att vi inom andra samfund ändå kan se på LO som en kristen företeelse, pss. som medlemmar från SvK & även Katolska Kyrkan.
        Därmed inte sagt att dess struktur är evangelisk församlingsmodell.

        Nej !
        Även om vissa fraktioner enstämt vittnar om välsignelse från Ulf Ekmans förkunnelse och dess församling, så är det ändå altför många vittnesmål om människor som farit illa – likt slagna, vilsna får.
        Det om något gör att Ekman likt andra syndare får göra upp och lägga till rätta det som skadats och sargats.
        Det räcker inte med en exklusiv journalistintervju, där läsaren med bästa tolkningsförmåga ska läsa in nyansskillnader.

        Det bästa för LO just nu är att så snabbt som möjligt avveckla stiftelsen Livets Ord & ombilda församlingen med nya stadgar och grunder som gör att förtroendet kan återskapas, först och främst för deras egna trogna medlemmar. Inte för den övriga kristenheten.

      • bema skriver:

        Nils!

        Jag har förstått att du och många av Livets Ords kritiker på t.ex. bloggen aletheia.se har en annan syn på den lokala församlingen än Katolska kyrkan. En evangelikal modell där den lokala församlingen grundad i Guds ord är suverän och det skall inte finnas några andra jordiska bindningar eller överbyggnader, en syn som klassiska pingstförsamlingar alltid stått för. Man kan ju säga att det är en tradition som utvecklats inom Pingströrelsen som gett viss stadga och stabilitet.

        Katolska kyrkan däremot har ju synen att den lokala kyrkan samlad kring sin biskop visserligen är suverän, men står i organiskt samband med helheten, den globala kyrkan och att biskopskollegiet med biskopen av Rom som samlande punkt har auktoritet att utöva ett läroämbete. Det är på samma gång en andlig gemenskap och en synlig struktur. Det finns ett spänningsförhållande mellan dessa två, givetvis, och den synliga strukturen kan vara behäftad med fel och behöver ständigt reformeras.

        Nya pingstkarismatiska församlingar som Livets Ord är ett exempel på har som jag förstått inte samma församlingssyn som den klassiska Pintgströrelsen. Det har å ena sidan lett till starka ledare som ansett sig ha ett apostoliskt uppdrag, och dragit med församlingarna i olika halsbrytande projekt som sedan kraschat.

        Andra har insett att man inte kan vara isolerade från övriga Kristi kropp utan behöver en förankring och har då dragits till de gamla etablerade samfunden, så att man inte längre ser sig som ensam representant för framtidens kyrka och betraktar de gamla samfunden som döda, utan erkänner sitt organiska samband med hela Kristi kropp och betraktar även katoliker som jämlika medkristna. Ulf Ekmans utveckling är inte unik härvid.

        Det gäller att skilja konflikten när det gäller kyrkosyn från kritiken angående för förmånliga pensionsavtal och brist på insyn, så att man benar ut vad som bottnar i det ena och vad som bottnar i det andra.

        Angående församlingen Livets ord så är vi säkert båda överens om att vi hoppas på en bra utveckling, så att den kan fortsätta att vara en blomstrande församling med Jesus i centrum och rik på andliga nådegåvor och inte slitas sönder av interna konflikter.

  10. Irène Nordgren skriver:

    Nils
    Du ska ha en eloge för att du -i motsats till Bengt Malmgren- i allt tal om jämförelser av löner tycks vara den ende som lyft fram en svensk katolsk biskopslön som du skriver är hälften av vad överhuvudet för Livets Ord har / hade.
    Katoliken Bengt tycker uppenbarligen att det är mer relevant att jämföra med Landstinget och Svenska Kyrkan utan att låtsas om att Livets Ord endast har ca 3.300 medlemmar och på vars ansvar det till stor del vilar att finansiera sin verksamhet, inklusive personalkostnader.
    Som katolik anser jag att Bengt Malmgrens kroniskt onyanserade försvar av Ulf Ekmans göranden och låtanden skadar katolska kyrkan i Sverige.
    Om det är något jag uppskattar mycket hos Franciskus så är det hans syn på ekonomi och hans föresats att personligen vara en förebild i världen på att leva som man lär.

    Bengt Malmgren skulle säkert svara att han håller med om det senaste ……..detta SAMTIDIGT som han försvarar Ulf Ekman som ju å ena sidan också lever som han lär ……..ju mer pengar man kan tillskansa desto bättre ……men å andra sidan därmed också LÄR OCH LEVER efter ett annat ideal än Franciskus, som ju till och med tagit sitt namn efter Guds lille fattige ……

    // Irène

    PS Vad man än säger om Ulf Ekman så kan man i alla fall inte kalla honom för Guds lille fattige……

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=15072

    • bema skriver:

      Irène!

      Jag tänkte också på katolska präster när jag skrev mitt inlägg, men valde bara ta S:ta Clara kyrka som exempel på en enklare fattigare livsstil och lägre löner (jag vet dock inte nivån på lönerna där). Katolska präster och biskop Anders gissar jag har låga löner som är anpassade til en enklare livsstil, detta även om man kompenserar för faktorer som fri bostad och att man inte har försörjningsansvar för familj och barn (men jag har ingen detaljkunskap om lönennivåerna).

      Min poäng var, utan att göra en vare sig positiv eller negativ värdering av detta, att Livets Ord och den typ av församlingsgemenskaper de representerar är mera anpassade till det civila samhället och att dess lönenivåer därför mera naturligt kan jämföras med motsvarande tjänstemän i privat näringsliv eller stat och kommun. Svenska kyrkans biskopar och präster är också en grupp som jag tror hör till denna kategori. Medellönen för en biskop är har jag hört kring 60.000, rätta mig om jag har fel.

      Ulfs personliga egenskaper när det gäller förhållande till pengar har du ingen grund att uttrycka dig så om bara på grund av lönenivå och pension. I så fall bör du i konsekvensens namn ha samma kritik mot alla kyrkans män och kvinnor som har liknande eller högre löner.

      Till sist, jag uppskattar som du påve Franciskus syn på ekonomi och att leva som man lär.

  11. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Idag 4 dec skriver du

    ”Jag erkänner gärna att min utläggning är subjektiv, från min horisont. ”

    Så lät det inte 2 dec när du skrev ditt blogginlägg eller högtidligt tweetade ”Föredömlig klarhet o transparens från LivetsOrd om pensioner. Anmärkningsvärt dålig källkontroll från pressen.”

    Det jag tycker är viktigast när det gäller dig Bengt det är att du inte tillåts stå oemotsagd på din blogg som något slags språkrör för allmän katolsk uppfattning.
    Du är oerhört ambitiös med att göra långa analyser utan att som nu för ovanlighetens skull bekänna att du är subjektiv. Får du inte mothugg så vill du oerhört gärna framstå som sakligt objektiv.

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!

      Jag vill inte stå oemotsagd. Det är därför jag har kommentarsfältet öppet på min blogg. Min tanke är att dialog leder till ökad klarhet.

      Angående min uppmärksammade tweet, de fakta jag utgick från var huvudsakligen följande:
      1. Stiftelsen Livets ords årsredovisningar, den senaste för verksamhetsåret 2013/2014
      2. Pressreleasen från 28 nov
      3. Vetskapen genom nyheterna att man hade haft medlemsmöte på Livets Ord för några veckor sedan där det frågats om och givits svar om pensionsavtal, svar som var utgångspunkten för upprördheten över att dessa var alderles för förmånliga.

      Att man tycker pensionsavtalen är för förmånliga har jag förståelse för, men jag tycker fortfarande att information som givits (punkterna 1-3) är klargörande, och jag finner mig i alla fall inte som utomstående ha någon anledning att engagera mig i att vara upprörd över bristande information. Så länge inte mer fakta finns offentligt redovisade tycker jag inte detta är ett riksintresse, möjligen ett Uppsala-intresse, men framförallt något att hantera internt inom Livets Ord. Att som Elisabeth Sandlund skriver Livets ord i Uppsala ”skakas av något som kan leda till den värsta krisen i församlingens drygt trettioåriga historia” vill jag gärna se fler bevis på innan jag tror.

  12. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Ulfs personliga egenskaper när det gäller förhållande till pengar har du ingen grund att uttrycka dig så om bara på grund av lönenivå och pension.”

    Tänk om du kunde lära dig att du inte bestämmer vad andra myndiga människor har för ”grund” för sina uttalanden.

    ”Medellönen för en biskop är har jag hört kring 60.000”

    Ulfs som Jonathan 37 år har en månadslön som alltså ligger ungefär på en biskopsnivå ……..

    Ingen risk att han blir katolik före pensionsåldern……….

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!
      Det är med lönenivåer som politik, det diskuterar man inte lika enkelt som vädret, och människor tycker olika. Min avsikt här är inte att värdera för högt/för lågt, men bara för att ge perspektiv: Livets Ord är inte bara en församling på drygt 3000 medlemmar. Stiftelsen Livets Ord som Jonathan Ekman är VD för är en koncern som en senaste årsredovisningen har en nettoomsättning på 140 miljoner kr, har 200 anställda och bedriver skolverksamhet, bokförlag, utlandsarbete och social verksamhet.

  13. Rebella skriver:

    Ang. Aletheia och öppenhet om vart Ekman var på väg. Din bild där tycker jag är knepig och jag betvivlar att din position är riktigt den rätta för att avgöra i vilken mån församlingen visats denna öppenhet. Om han varit öppen, om församlingen beretts möjlighet att reflektera över vad den förändrade teologin innebar. Om den getts en rimlig bakgrund. Då hade rimligen ingen kyrkbävning inträffat. Istället förnekar man konsekvent betydelsen av ikoner och mariastatyer och annat. N.b. att jag inte är allergisk mot någondera… men öppen har man inte varit.

    Jag tycker förvisso att Aletheias blogg verkar jobbig i vissa stycken, men detta baxnar jag faktiskt över. Om du på motsvarande sätt baxnar över att jag säger att UE mörkat vart han är på väg – med metoder som funkat i just hans rätt unika position – har vi knappast mycket att säga varandra i denna fråga.

    • bema skriver:

      Rebella!
      Jag har tänkt på detta en del. Vad som varit tydligt för mig som följt Ulf Ekmans teologiska utveckling genom hans böcker behöver alls inte ha varit tydligt för församlingen på samma sätt. Jag får backa där och ge dig rätt att jag inte har den kunskapen. Men jag tror inte UE haft en dold agenda, snarare att han och den del av församlingen som är kritisk utvecklats åt olika håll, och att man uppfattat det som förkunnats på olika sätt.

  14. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Stiftelsen Livets Ord som Jonathan Ekman är VD för är en koncern som en senaste årsredovisningen har en nettoomsättning på 140 miljoner kr, har 200 anställda och bedriver skolverksamhet, bokförlag, utlandsarbete och social verksamhet.”

    Bra att du sätter fingret på det egentliga problemet. Det är viktigt med språket, med vilka ord vi använder!
    Jag menar allvar när jag beskrivit Ulf Ekman som bibelbranchens Ingvar Kamprad. Båda oerhört skickliga och framgångsrika ”koncernchefer” inom sina olika brancher. Livets Ord är som bibelbranchens Ikea som även har skaffat dotterbolag utanför Sverige. Och jag raljerar inte när jag jämför med bokhyllan Billy som ska se ut på ett visst sätt var i världen den än är till försäljning …..på samma sätt har Ulf Ekman krävt att Livets Ords koncept – läs produkt – ska vara identisk var än i världen det säljs under varumärket Livets Ord. I Donetsk försökte en pastor ändra på konceptet ……..oj oj oj vilket ramaskri och upptuktelse det blev från koncernledningen i Sverige.

    Bara vi talar klarspråk så har jag inga synpunkter. Det amerikanska ”Ministrie” konceptet” är just ett koncept för bibelkoncerner.
    Låt oss helt sluta tala i termer av ” församling” och ”församlingsföreståndare” så är jag med på noterna.
    Ulf Ekman tröttnade på att vara lågavlönad anonym präst i svenska kyrkan utan omskolade sig under 1 år i USA på Kenneth Hagins ” Rhema Bible Training Center i Tulsa, Oklahoma.”
    ”Bibelträningscenter” ……..du hör ju själv hur det låter……
    Väl framtida investerad tid och pengar för Ulf Ekman inklusive hustru Birgitta och nu även sonen Jonathan i familjekoncernen Livets Ord.
    Jag hade inte brytt mig såvida inte min katolske biskop gått på det hela ……..Det är ju det som är det P I N S A M M A och för mig svårsmälta……särskilt som biskop Anders samtidigt har mage att be katoliker med reformvisioner i sitt Stift att Vända om ! Jag upprepar pinsamt är ordet.
    Biskop Anders vill stöta ut katoliker ur katolsk gemenskap samtidigt som han allierar sig med en koncernchef som tidigare som präst tagit avstånd från den episkopala svenska kyrkan dvs bidragit till splittring inom svenska kyrkan. Efter att ha tjänat tillräckligt med pengar börjar så koncernchefen plötsligt yra om kyrkosplittring inom kristenheten ……om vikten av ett enande biskopsämbete …….läs påve ……Jo jag tackar!

    // Irène

    • Rebella skriver:

      Ekman hann inte vara svenskkyrklig präst så länge att han hann lessna på låg lön (f.ö. vill jag påstå att SvK:s präster är rätt bra avlönade, fast de givetvis inte kommer upp i Pastor Ulf-klass). Han drog till USA för vidareutbildning/omskolning nästan på en gång. Vad gäller folks bevekelsegrunder ska man givetvis inte alltför andäktigt och okritiskt köpa officiella historieskrivningar. Här finner jag dock den officiella versionen trovärdig. Att Ekman chockats av liberal teologi och studiekamrater som på grund av prästutbildningens ifrågasättande av Skriften och dess ursprung tappat tron, och att han därför tog den nya väg som den blivande svärfadern pekade ut, låter i mina öron mycket mer rimlig än din version. Sen gillar Ekman säkert att tjäna pengar, men ren hycklande charlatan som bara är ute efter att sno naiva mänskor på kosing är han knappast. Han tror säkert på vad han gjort och gör, som präst pastor och lobbyist. Personligen är jag långt ifrån övertygad om förträffligheten i hans verk men det är en annan sak.

      Ju mer jag läser på, desto mer inser jag att den för Sverige ganska unika situationen med rätt hög grad av samarbete mellan RKK och diverse protestantiska kyrkor och särskilt inom Pingst-spektrat i form av ekumenisk dialog, böcker som folk skriver ihop, den årliga Jesusmanifestationen, osv. i ganska hög grad måste vara Ulf Ekmans verk. Han är ingen isolerad liten sektledare i Uppsala – faktiskt måste han vara den enskilda person som haft störst inverkan på svensk kristenhet under de senaste 50 åren. (Detta är inte avsett som ett positivt värdeomdöme. Utan tvivel är han den enskilde person som svensk kristenhet sett mest annorlunda ut om han aldrig funnits eller om hans väg kommit att bli en helt annan.) Livets ord har stegvis tagit in katolska element i såväl liturgi som teologi, och självklart har detta påverkat även andra i frikyrkospektrat. Svenska protestanter går numera ikonmålningskurser och går på retreat på ett sätt som man verkligen inte gjort förr. Att döma av de arrangemang i Rom som Ekman deltagit på har han dessutom uppenbarligen skaffat sig kontakter i Vatikanen. Om man talar i termer av ”enhet under påven” och de där koncentriska cirklarna som åtminstone Ulf Jonsson brukar tala i termer av så har ett antal protestantiska cirklar i Sverige – inte bara Ekmans helt egna – via Ekman bringats närmare fadershuset i Rom. Detta borde vara väsentligt mycket viktigare, ur katolsk/vatikansk synvinkel, än den rännil av konvertiteter från Livets ord och besläktade församlingar som just nu sipprar in i landets katolska församlingar.

      Skulle Katolska kyrkan visa sig helt kallsinnig inför detta? Det är knappast politiskt möjligt! och var det inte du själv (iaf någon på KV) som påpekade att Arborelius mycket väl kan ha fått synpunkter från Vatikanen på hur Ekmans konvertering borde hanteras? Jag menar att vi bör avstå från att läsa in alltför mycket av Arborelius’ personliga känslor i stiftets och hans eget agerande. Det är mycket möjligt att AA och UE har blivit snudd på bästa polare – men jag tror faktiskt inte att Katolska kyrkan i Sverige hade agerat särskilt mycket annorlunda om det varit så att Arborelius i djupet av sitt hjärta känt att han inte riktigt vet var han har den där hallelujahoppande Ekman med sin tvålförsäljarsvada.

      I största allmänhet framställer det en själv i dålig dager att hålla på och gissa om andras motiv. Det är ett bra sätt att få folk att ta riktigt, riktigt illa upp. Att du är besviken på din biskop kan jag förstå, Iréne. Samtidigt hoppas jag att du inser att du, för varje gång du skäller på honom offentligt och tillvitar honom alla möjliga grumliga åsikter och syften, gör en försoning svårare. Detta skäll ser så illa ut, även för de av oss som inte har några som helst band till biskop Arborelius, och gör dig själv så illa. Man kan vara rak, konfrontativ och spetsig men ändå skilja på hårda fakta och spekulation. Faktiskt blir det hela så mycket mer effektivt då, eftersom de delar av ens budskap som har mer substans blir mycket svårare att vifta bort.

      Detta skrivet i all välmening.

  15. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Jag saxar ur pressmeddelande på Livets Ords hemsida

    ”Vid tidpunkten för det församlingsmöte då pensionerna diskuterades kände församlingsledningen till att Ulf och Birgitta reducerat det belopp de tog emot från Livets Ord. Däremot hade deras önskan att avsäga sig samtliga pensionsförmåner inte kommunicerats vidare på grund av den mänskliga faktorn, och var vid denna tidpunkt därför ännu okänd för flera i ledningen. De reducerade beloppen betalades därför fortsatt ut till Ekmans.
    Under november påminde Ekmans om sin önskan att avstå från pensionsavtalet från Livets Ord. En ekonomisk avstämning gjordes för att reglera utbetalningarna bakåt i linje med detta. Detta är nu justerat och – som uttrycktes i meddelandet i fredags – det som betalas till Ekmans, såväl idag som framåt, är med andra ord endast de pensionsmedel som redan tidigare avsatts för detta syfte. ”
    http://www.livetsord.se/artiklar/pressmeddelande-om-styrelsens-pensioner#.VIGLPMnrXZ4

    Alltså

    Om jag förstår saken rätt så har Livets Ords styrelse totalt negligerat Ulf Ekman som MOT SIN UTTRYCKLIGA VILJA tvingats att ta emot oönskade inbetalningar på sitt bankkonto sedan ca ett halvår tillbaka och detta trots att han redan när han blev certifierad katolik TYDLIGT SADE IFRÅN. Inte förrän nu i november har Ulf Ekman äntligen lyckats få stopp på inbetalningarna och efter visst besvär även lyckats att retroaktivt ”reglera” det hela.

    // Irène

    PS Pressmeddelandet avslutas med orden ”Vi beklagar att informationen kring detta har varit otydlig från vår sida, och därför har kunnat leda till missförstånd. Det har däremot självklart aldrig varit vår intention att vilseleda någon eller undanhålla fakta.”

    Hoppas Ulf Ekman ordentligt kan visa dig uppskattning för din NÖDUTRYCKNING med twittermeddelandet ”Fördömlig klarhet och transparens”

    • bema skriver:

      Irène!
      Jag såg också det meddelandet som jag tycker förvirrar mer än det klargör. Det verkar tillkommet i hast.

      Jag tycker fortfarande att Årsredovisningen 2013/2014 i kombination med pressmeddelandet 28 november är klargörande och svarar på många frågor.

      Idag intervjuas församlingens pastor Joakim Lundqvist i Världen idag. Den intervjun är också klargörande och ger svar på fler frågor.
      http://www.varldenidag.se/nyhet/2014/12/05/Ingen-verksamhet-kan-byggas-pa-annat-an-fortroende

      Numera har alla anställda i Livets ord pensionsavtal enligt kollektivavtal som PTK tecknat, ITP1. När det gäller beslut om styrelsens pensioner är man ifärd med att tillsätta en extern ojävig grupp som skall ge rekommendationer om dessa.

      Dock kvarstår kritiken att man inte tidigare informerat explicit om innehållet i pensionsavtalen (som beslutades om 1998), som först nu efter en konkret fråga på mötet stod klart för många, samt att man tyckte de var för förmånliga och att det var olämpligt att styrelsen själv beslutade om pensioner åt sig själva.

  16. Rebella skriver:

    Iréne. Apropå http://www.katolskvision.se/blog/?p=15072&cpage=1#comment-149205
    så är jag övertygad om att Bengt släpper igenom dina kommentarer här om du bara låter bli personangreppen. Spekulationer om vad jag har att vara rädd för är exakt det: personangrepp. Det av dina inlägg som jag såg innan det försvann innehöll 100% personangrepp och inget annat öht. Sånt tar alla vettiga moderatorer bort. Ställen som funkar annorlunda deltar jag inte på. Mao: skriv om sak, inte om person.

    Personangrepp är webbens motsvarighet till ”där orden tar slut, tar nävarna vid.”

    Du förmodar att jag är anonym för att jag annars skulle skada mitt anseende där jag hör hemma (detta utvecklades mer i den kommentar som nu är raderad). Åter en sån där gissning! precis efter att jag berättat för dig att hålla på att gissa om folks egentliga motiv till att de gör ditt eller datt, och sen döma ut dem på grundval av dessa egna gissningar, är bland de bästa sätten som finns att göra andra irriterade och förbannade! Nåväl. Jag har inget religiöst sammanhang att vårda. Jag har gått från att vara agnostiker till att helt agera och tänka efter den icke-troendes världsbild, och därifrån hux flux till sökare där jag f.a. undersökt RKK men kommit fram till att jag inte kan anse att kristendomen är trovärdig (oavsett version). Fascinerad är jag dock fortfarande. Jag antar att jag ramlat tillbaka till agnostikerfållan igen. ”Inte troende” är nog bästa etiketten. Kyrko- och församlingslös. Har alltid varit, ända sen jag som ung gick ur SvK. Att jag inte anser mig troende framgår inte alltid, då jag inte är här vare sig för att propagera för ateism/agnosticism eller ifrågasätta andras tro. Jag vill dock poängtera att jag aldrig poserat som något jag inte är. Därmed punkt, vad gäller detaljer om min person.

    Jag har hyggligt stor respekt för de flesta av dina och KV:s mål men inte för dina medel, vilka då vi icke äro sagofigurer av Topeliuz ingalunda helgas av ändamålen. (Lägg märke till att jag avstår från kränkande spekulationer om dina motiv.)

    (Bengt, att jag skriver detta är enligt min uppfattning eg. lite över gränsen till god netikett. Jag ska inte göra det i flera led, mao får Irene nu svara vad som helst på KV blogg och jag ska inte tjafsa tillbaka här. Jag lovar! Det är en av fördelarna med nätanonymitet: man får mindre ära att försvara. Irene kan ju inte angripa mig, hon kan bara angripa den hon tror att jag är… och eftersom hon har fel missar hon målet)

  17. Stefan Sandell skriver:

    Tackar för den sansade utläggningen Bengt. Ibland får man intrycket av att det är bara åklagarna och domarna som har drivkraft att skriva om och kommentera en sådan historia.

  18. Ping: Ulf och Birgitta Ekman om den nya boken om deras väg till Katolska kyrkan | Bengts Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s