Min kluvenhet till Svenska kyrkans klockringning

Jag älskar kyrkklockornas klang.  De har alltid följt mig såväl till vardags som i avgörande livshändelser, i glädje och sorg.  Vid dop, konfirmation, bröllop, begravningar. En vanlig vardagmorgon i en liten mellaneuropeisk by medan människorna samlas i mässan innan dagens arbete tar vid, ut över dalboslätten ringer de till gudstjänst en sommarsöndag eller i midvinterns mörker medan vi är på väg till julottan. I min barndom ingick alltid i nyårsfirandet att vi familjer som var samlade vid tolvslaget på radion lyssnade till Sveriges domkyrkoklockor som ringde in det nya året.

Kyrkklockorna ledsagar tidens gång, både till vardags och i ödesstunder. De påminner om det heliga, Guds tält som är rest bland människorna.

Varför känner jag då en sådan kluvenhet inför att man gör en stor publik sak av att Svenska kyrkans klockor skall ringa då en liten nazistsekt på några tiotal personer skall samlas till torgmöte i olika städer? Jag har självklart inget till övers för nazism, det är en människoföraktande gudlös ideologi. Men det känns som ett antiklimax att göra det faktum att några få personer med sådana sympatier samlas till huvudskäl för att ringa i klockorna.

Vem ringer man för? Vad är syftet utöver det som klockringningen har varje dag då det rings till gudstjänst för att vi skall besinna att vi är stoft, fokusera på det hopp vi har i Jesus Kristus och be om Guds ljus och kärlek i våra hjärtan och i vår mänskliga gemenskap.

Det finns stora och närliggande och hot i vår vardag. Som människorna i Irak och Syrien som under de mest fruktansvärda förhållanden fördrivs från sina hem, blir torterade och mördade. Eller antisemitismen mitt i vårt svenska samhälle som minsann inte bara underblåses av vissa araber och muslimer eller från den lilla nazist-sekten, utan det är ett utbrett fenomen mitt i vårt svenska folkhem. Och det vi ofta inte ser eller döljer genom att fokusera på yttre fiender: Girigheten och egoismen i våra egna liv som ständigt hotar att bereda mark för korruption och maktmissbruk, sätta hinder i vägen för en ekonomi byggd på rättfärdighet och ärlighet och öppna för mörkrets krafter.

Att en liten sekt får Svenska kyrkan att ringa i sina klockor är att bjuda på alltför stor uppmärksamhet för denna sekt, och det får en anstrykning av självrättfärdighet och politiskt jippo över sig som devalverar innebörden i vad klockklangen borde stå för. Om denna lilla nazist-sekt verkligen signalerar att det är fara å färde, så handlar det ju inte om dem, så få personer kan inte ställa till med så mycket, utan om oss alla, som förutsätts vara mottagliga och öppna våra hjärtan för detta människofientliga odemokratiska budskap. Men att vaccinera oss mot det, är det inte det som den dagliga vandringen med Gud och strävan efter helgelse i våra liv handlar om. Det är fokus för det dagliga gudstjänstfirandet och allt det Kyrkan står för eller borde stå för.

Vi har alla syndat och gått miste om härligheten från Gud, skriver Paulus (Rom 3:23). Klockorna ringer varje dag och manar oss till omvändelse från vår egen inre tomhet, kluvenhet, girighet, maktfullkomlighet, och för det hopp och det ljus som Gud tänt i världen genom Jesus Kristus.

skaradomkDärför finns kyrkan i världen. Nu i helgen firar vi 1000 år med kristendomen i Sverige (Ansgars mission i Birka på 800-talet tog ju inte riktigt fart). Skara stift firar 1000-årsjubileum. Det tänker jag vara med på. Skara är det stift där jag en gång kom till världen och döptes i Ryda församling. Det blir som ett led i firandet katolsk mässa i Skara domkyrka kl 17.00 på fredag med biskop Anders Arborelius tillsammans med den apostoliske nuntien ärkebiskop Henryk Jozef Nowacki m.fl.  Mässan firas som votivmässa för Herrens törnekrona i Skara. Den salige Brynolf Algotsson, biskop av Skara 1278-1317, mottog en tagg ur Kristi törnekrona genom den norske kungen 1304.

Skara stift bjuder på en massa programpunkter under fredagen och lördagen, och jag gläds med biskop Åke Bonnier som får stå som värd för allt detta.  1000 år av kristen närvaro i Sverige, det gör skillnad. Samtidigt kan vi kristna inte slå oss för bröstet och berömma oss av att vara så bra. Det är en smärta att kristenheten är delad, det är en synd vi alla har ansvar för.

Dagens läsning i mässan kan vara nyttig självrannsakan för oss alla:

Vid den tiden sade Jesus: ”Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som ger tionde av mynta och dill och kummin men försummar det viktigaste i lagen: rättvisa, barmhärtighet, trohet. Det gäller att göra det ena utan att försumma det andra. Ni blinda ledare, som silar mygg men sväljer kameler!
Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare som rengör utsidan av bägaren och skålen, medan de inuti är fulla av vinningslystnad och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först bägaren ren inuti, så blir också utsidan ren.” (Matt 23:23-26)

Bön i dagens mässa:

”Herre, tag emot vår bön, och låt ljuset av din kärlek falla in i hjärtats dolda djup, så att inga dunkla begär behärskar dem som blivit helade av dopets nåd. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. Amen.”

 

Angelusbönen

Ni som bor nära en katolsk kyrka har kanske märkt att klockorna ringer kort tre gånger om dagen, morgon, middag, kväll. Det är en gammal katolsk sed att tre gånger om dagen förrätta en kort bön och påminna sig om inkarnationens mysterium mitt i vår vardag:

Herrens ängel kom med bud till Maria
– och hon blev havande av den Helige Ande

Var hälsad, Maria, full av nåd,
Herren är med dig.
Välsignad är du bland kvinnor,
och välsignad är din livsfrukt,
JESUS.
Heliga Maria, Guds Moder,
bed för oss syndare,
nu och i vår dödsstund.
Amen
Se jag är Herrens tjänarinna:
– Må det ske med mig som du har sagt.

Var hälsad, Maria…

 Och Ordet blev människa
– och tog sin boning ibland oss.

Var hälsad, Maria…

Bed för oss, heliga Guds moder
– att vi blir värdiga Kristi löften.
Låt oss bedja:

Herre, ingjut din nåd i våra hjärtan,
så att vi,
som genom ängelns budskap fått veta
att din Son blivit människa,
genom hans lidande och kors
når fram till uppståndelsens härlighet.
Genom samme Kristus, vår Herre.

– Amen.

Pilgrimsmadonnan, vår Fru av Sverige i Katarina kyrka i Stockholm

Pilgrimsmadonnan, vår Fru av Sverige i Katarina kyrka i Stockholm

Advertisements
Det här inlägget postades i Church, Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

10 kommentarer till Min kluvenhet till Svenska kyrkans klockringning

  1. Bengt Holmberg skriver:

    Så mitt i prick – tack! Det behövde verkligen sägas.

  2. Staffan Wadström skriver:

    Instämmer i Bengt H’s kommentar.
    Riskerar bli lite som i fabeln om Pojken och vargen, när det blir skarpt läge, är det ingen som lyssnar på kyrkklockornas ringande.

  3. Bra inlägg som fångade mycket av min egen kluvenhet. Ska länka till detta. Tack!

  4. Ping: Kluvenhet och klockor | Rambling thoughts

  5. Irene Nordgren skriver:

    Bengt
    ”Det blir som ett led i firandet katolsk mässa i Skara domkyrka kl 17.00 på fredag med biskop Anders Arborelius tillsammans med den apostoliske nuntien ärkebiskop Henryk Jozef Nowacki m.fl. ”

    Hur gick det till vid kommunionutdelningen under den katolska mässan Skara domkyrka ?

    // Irène

    • bema skriver:

      Två rader i mittgången fram till kommunionutdelarna som står framme vid altarrummet. Kommunion under endast brödets gestalt. Ingen särskild pålysning att endast katoliker får ta emot kommunionen. Det var mycket folk, så jag kunde inte så noga observera, men jag antar att de protestanter som är vana vid katolska mässor lade handen på axeln och fick en välsignelse som brukligt. Men det var ju många där, det gick ju inte att kontrollera vem som var katolik eller inte. Också Skara-biskopen Bonnier och hans fru fanns i kommunionkön.

  6. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Ingen särskild pålysning att endast katoliker får ta emot kommunionen.”

    Hur ska jag tolka denna din information………..? Att du tyckte det var bra ?

    Positivt ? Underförstått icke-katoliker har icke uppmanats att låta bli att delta i katolikernas gemenskapsmåltid dvs om ingen pålysning ……… fritt fram för icke-katoliker bara ni inte frågar …….?

    Praxisändring smygande på gång………eller ?

    // Irène

    • bema skriver:

      Jag tror nog en praxisändring är smygande på gång. Från en legalistisk fundamentalism till en mera öppen syn som motsvarar det ekumeniska läge som är idag.

      Jag menar att det är bra. Jag skulle uppleva det som pinsamt med en markering vid ett stort ekumeniskt sammanhang som detta att markera att bara vissa får gå till kommunion. De medvetna är fullt införstådda med att Katolska kyrkan förutsätter att de som tar emot kommunionen accepterar samhörighet med Katolska kyrkans herdar och det Katolska kyrkan lever och lär, utifrån det väljer de om de tar emot kommunionen eller bara en välsignelse. Om det finns icke teologiskt bevandrade protestanter som tar emot kommunionen av längtan efter att ta emot Jesus och är omedvetna om att det är något problematiskt, så låt det ske. För Gud är det säkert inte problematiskt, och sakramentet har sin verkan i dem.

      Dopet har vi gemensamt, redan nu kan ju biskopen i särskilda fall besluta om gemensam kommunion, jag vet inte om något sådant beslut fattats i samband med denna mässa, men något övervägande måste väl ha gjorts i och med att ingen annonsering om åtskillnad gjordes i samband med denna mässa där det var givet att många protestanter deltog.

  7. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Jag tror faktiskt inte att det räcker att försöka ignorera organisationer som Svenskarnas parti. Naturligtvis är det heller inte bra med det oväsen och våld som vissa motdemonstranter gjort sig skyldiga till.
    Svenska kyrkans klockringning tycker jag däremot är en värdig protest, liksom den stora gruppen vanliga demonstranters insats. Likaså sympatiserar jag med kippavandringarna också de lugna och värdiga.
    När det gäller Skarastiftets firande såg jag att ärkebiskop Antje Jackelén lett en gudstjänst med kunglig närvaro. Men det kanske inte var den du deltog i? Festligt såg det hur som helst ut att ha varit.
    Anneli

  8. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”……men något övervägande måste väl ha gjorts i och med att ingen annonsering om åtskillnad gjordes i samband med denna mässa där det var givet att många protestanter deltog.”

    Det tar sig !

    // Irène

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s