Påve Franciskus till starkt försvar för arvet efter Pius XII: ”En stark försvarare av judarna”.

I en intervju i den spanska dagstidningen La Vanguardia (Barcelona) med påve Franciskus berörs också Pius XII, påven under Andra världskriget som många gånger beskyllts för allt ont när det gäller medlöperi med Hitler och försummelse att försvara judarnas mänskliga rättigheter (den svarta legenden).

piusxii

Vatikanen håller på att öppna arkiven från Andra Världskriget och Förintelsen, något som kommer att kasta mycket ljus över den epoken, säger påven. Det kan vara intressant att ta del av vad han sade i intervjun, Rorate Coeli-bloggen har en engelsk översättning av den spanska orginaltexten (mina markeringar):

”In this theme, what concerns me is the figure of Pius XII, the pope who led the Church during the Second World War. Everything has been thrown upon poor Pius XII! But it has to be recalled that, before, he was seen as the great defender of the Jews. He hid many in the convents of Rome and of other Italian cities, and also in the summer residence of Castel Gandolfo. There, in the Pope’s room, on his very bed, 42 babies were born, Jewish children and of other persecuted people who were sheltered there.

I do not mean to say that Pius XII did not make mistakes – I myself make many – but his role must be viewed according to the context of the time. Was it better, for example, that he did not speak so that more Jews would not be killed, or that he did?

I also want to say that at times I feel a kind of existential rash [urticaria existencial] when I see that all gather together against the Church and Pius XII, and they forget the great powers [United States, Soviet Union, United Kingdom]. Did you know that they knew perfectly well the rail network used by the Nazis to take the Jews to the concentration camps? They had the photographs. But they did not bomb these rail lines. Why? It would be good if we spoke a little bit about everything.

 

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan, Vatikanen och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Påve Franciskus till starkt försvar för arvet efter Pius XII: ”En stark försvarare av judarna”.

  1. Gert Gelotte skriver:

    Bengt,
    det blir ytterst intressant att se om det finns dokument i Vatikanens arkiv som kan kasta nytt ljus över Pius XII:s agerande under andra världskriget. Men det skulle förvåna mig. Vatikanen har haft goda skäl under mycket lång tid att publicera uppgifter som talar till Pius XII:s fördel.
    Som jag uppfattar forskningsläget nu så är det klarlagt att Pius XII:e gjorde betydande insatser för att skydda Roms judar, men att han inte med samma kraft motsatte sig förintelsen.
    Det senare är märkligt eftersom han bör ha känt till förintelselägren. Regeringarna i Stockholm, London och Washington gjorde det. Källorna var flera. Bland annat utförliga uppgifter från en ledande SS-officer via en svensk diplomat, men också en kurir från den polska motståndsrörelsen som lyckades ta sig till London. Pius XII som hade informatörer i varje polsk församling kan inte rimligen ha varit sämre informerad.
    Varför hans enda protest mot förintelsen var en mycket försiktig formulering, dold i en julpredikan, är svårt att förstå. Företrädaren Pius XI vågade betydligt mer i skrivelsen ”Mit brennender Sorge” som distribuerades till och lästes upp i tyska kyrkor. Det var före kriget när förföljelsen av Tysklands judar intensifierades, men innan förintelsen påbörjades.
    Det har spekulerats i att Pius XII var rädd för repressalier mot katoliker i Tyskland och av Tyskland ockuperade länder om han talade klarspråk om förintelsen. Det är en obehaglig teori – minst sagt.
    Det har också spekulerats i att Pius XII, som varit nuntie i Tyskland och var känd för sina sympatier för Tyskland, inte ville eller kunde förmå sig till att angripa Tyskland. Men om han kände starka sympatier för Tyskland borde skälen att protestera mot nazismen och förintelsen ha varit så mycket starkare.
    Kanske trodde Pius XII att han hade goda skäl att agera som han gjorde. Det kan vi inte veta. Men med facit i hand är det svårt att undgå slutsatsen att Pius XII inte höll måttet.
    Det gjorde inte regeringarna i Stockholm, London och Washington heller, men det ursäktar inte att Pius XII näst intill teg när han borde ha satt in all sin auktoritet för att väcka omvärlden. Kanske hade han kunnat tvinga fram allierade bombanfall mot de järnvägslinjer som var en förutsättning för nazisternas industriella massmord och som var den polska motståndsrörelsens förhoppning.

    Gert

    • A skriver:

      Nästan alla judar i Nederländerna dödades. Nästan alla judar i Italien överlevde. Den stora skillnaden? Biskoparna i Nederländerna gjorde, med Pius stöd, ett kraftigt uttalande från alla predikstolar. Någon dag senare arresterades alla katolska judar, och man kammade igenom alla katolska kyrkor, kloster, prästgårdar, skolor, sjukhus etc på jakt efter gömda judar. 10 dagar efteråt var alla döda, inkl ett antal kända katoliker som Edith och Rosa Stein. 20.000 människor, om jag minns rätt. Dessutom införde man hårdare lagar för kvarvarande judar, och skruvade upp takten på transporterna, med följd att dödssiffrorna blev högre än för i stort sett alla andra länder.
      Uttalandet var från början ekumeniskt, men protestanterna gav efter för tyska påtryckningar och läste aldrig upp det. Nästan alla protestantiska judar och judar gömda i protestantiska byggnader överlevde.
      Hela förfarandet var givetvis menat som ett budskap till Pius, och han var naturligtvis inte dummare än att han förstod det. Det blev inga fler så skarpa uttalanden, men tyst var han aldrig. Det är något som folk fått för sig efter KGBs lyckade 60-talskampanj. Så länge kriget pågick och ända fram till sin död så hyllades han som den ende ledaren som INTE var tyst.
      Och vad han ansåg om nazisterna är nog tämligen klarlagt. Han kallade Hitler för ‘Lucifer’ och andra mindre smickrande tilltal. Och nog vet du väl att Mit Brennender Sorge till stor del skrevs av Eugenio Pacelli, dvs den blivande Pius XII?
      Nej, Pius XII kunde nog inte säga så mycket. Det är svårt att tala när tiotusentals människor blir dödade om man öppnar munnen. Den som KUNDE gjort mycket mer var Pius XI.

    • bema skriver:

      Gert! Anonym (tack för värderfulla synpunkter, ännu värdefullare om du inte valde att vara anonym)!

      Man kan ha synpunkter på huruvida det vore mer moraliskt rakryggat och/eller taktiskt riktigt på sikt att vara mer explicit i sin kritik av Hitler, själv finner jag mig inte ha underlag för ett auktoritativt omdöme om saken på det sätt som Gert föreslår.

      Det har funnits en kampanj mot Pius XII. Rolf Hochhuth’s fiktiva teaterpjäs från 1963 ‘Der Stellvertreter’ (The Deputy) gav näring åt denna kampanj. Pjäsen bedömdes som vinklad och orättvis, det har även påståtts att en kampanj från KGB bedrivits med syfte att svärta ner Katolska kyrkan på grund av hennes antikommunistiska engagemang och att pjäsen skall ses i det sammanhanget.

      Mera av mig om Pius XII:

      Dokument om Pius XII och Andra världskriget blir tillgängliga via internet

      Pius XII´s rykte på väg att fullständigt rehabiliteras

  2. Gert Gelotte skriver:

    A,

    att Eugenio Pacelli skrev Mit brennender Sorge är inte så märkligt. Han var så att säga Pius XI:s talskrivare.
    De italienska fascisterna var inte antisemiter av samma blodiga slag som de tyska nazisterna. Det dröjde därför till den tyska ockupationen i september 1943 innan judeförföljelserna tog fart i Italien. Då stod de allierade redan i Syditalien och gav tyskarna mycket annat att tänka på och den italienska befolkningen samarbetade inte i jakten på judar, med få undantag.
    Planerna för den slutliga lösningen drogs upp vid Wannseekonferensen i Berlin den 20 januari 1942. Där noterades hur många judar som levde i de olika europeiska länderna, även Sverige, och beslutades att de skulle mördas. Därefter genomfördes deportationerna till förintelselägren systematiskt i alla länder som stod under tyskt herravälde.
    Hur deportationerna lyckades berodde på hur samarbetsvilliga de ockuperade länderna var. I Frankrike samlades judarna ihop av den franska polisen innan de överlämnades till tyskarna. I Danmark smugglades nästan alla judar över Öresund till Sverige.
    Om Pius XII:s agerande gjorde någon skillnad i Nederländerna känner jag inte till. Men totalt mördades cirka sex miljoner europeiska judar och mellan en halv miljon och två miljoner romer. Att hålla tyst hjälpte inte.
    Pius XII:s roll under nazismen är motsägelsefull. Kanske gjorde han vad han ansåg sig kunna göra. Ingen vet vad som hade hänt om Pius XII exkommunicerat Hitler, uppmanat katoliker att göra motstånd mot nazismen och avslöjat för hela världen vad han visste om förintelselägren. Kanske ingenting, kanske hade förföljelserna utsträckts även till katoliker. Men även motsatsen är möjlig. Eutanasiprojektet avbröts sedan bland andra de katolska biskoparna protesterat. Hitler var inte alls okänslig för opinionen.
    Den plågsamma frågan kvarstår: Varför gjorde Pius XII så lite när han visste så mycket? Kanske var han bara mänskligt rådlös. Men att i efterhand försöka göra honom till en hjälte i motståndet mot nazismen torde vara utsiktslöst. Och att helgonförklara honom som ett föredöme för hela kyrkan vore ytterst omdömeslöst. Efter hjältar och helgon får vi leta på andra ställen – Franz Jägerstätter, syskonen Scholl, Dietrich Bonhoeffer, Alfred Delp, Edith Stein.

    Gert

  3. Agnes skriver:

    Det gör mig glad att er påve försvarar det judiska folket
    Gud välsigna alla som försvarar det judisk folket och deras land Israel.

  4. Anneli Magnusson skriver:

    A,
    Ditt sätt att argumentera påminner om en likaledes anonym person jag diskuterade med en gång. Då var ämnet homosexualitet som personen i fråga hävdade var en 1800-talskonstruktion. Det stämmer när det gäller begreppet homosexualitet, men inte själva läggningen som ju alltid funnits. Den gången kunde jag ämnet tillräcklig bra för att lägga till rätta och hindra missförstånd.
    Den här gången är det jag och förstås andra som inte är så pålästa om Pius XII och Katolska kyrkans roll i samband med judeförföljelserna under 2:a världskriget som har anledning att vara tacksamma för att Gert Gelotte sätter in dina uppgifter i ett sammanhang. Så vitt jag kan förstå är de inte felaktiga, men som du presenterar dem leder de läsaren till fel slutsatser om vad som skedde.
    Anneli

  5. Polonius skriver:

    Jag tycker nog att Gert Gelotte väljer att vara negativ mot Pius XII angående förintelsen utan att ha tillräckligt med underlag för det.

    Det vi vet helt klart är att Pius XII gjorde väldigt mycket för att rädda de italienska judarna, trots fara för sitt eget liv. Detta är faktiskt tillräckligt för att kalla honom hjälte. En person som räddar tusentals människor – brukar man inte kalla en sådan person en hjälte?

    Angående förintelsen så har jag tre synpunkter:

    1. En del personer verkar tro att förintelsen var det enda stora brottet under andra världskriget, men faktum är att det skedde brott mot mänskligheter hela tiden. Det polska folket levde under konstant förtryck under tyskar och ryssar (Polen förlorade 6 miljoner människor, varav 3 miljoner var icke-judar). Ukrainska nationalister mördade tiotusentals polacker och judar. I Polen, där förintelsen skedde, blev också katoliker mördade eller förtryckta hela tiden – dock var judarna helt klart de mest utsatta. Samtidigt stod den fulla omfattningen av förintelsen av judarna inte helt klar för Västeuropa förrän efter kriget. Jan Karski, den polske kurir som rapporterade om förintelsen till väst, blev tyvärr egentligen inte helt trodd. Utifrån detta vill jag göra följande poäng: Hur kan du, Gert Gelotte, vara så säker på att Pius XII visste så mycket? Om den fulla omfattningen av förintelsen inte stod helt klar för väst förrän efter kriget, samtidigt som Pius XII också hela tiden fick rapporter om förtrycket av katolikerna, kan vi då verkligen vara säkra på att Pius XII kände till att nazisterna höll på att utrota Europas judar? Det är lätt att vara efterklok, men framstod inte förtrycket av judarna på den tiden för väst och Pius XII som en av flera brott mot mänskligheten som skedde, utan att man kände till den fulla omfattningen av vad som höll på att ske med judarna? Det fanns i så fall väldigt många brott som påven hade kunnat uttala sig mot, och hans främsta ansvar var ju katolikerna – men se punkt 2.

    2. Hur kan du, Gert Gelotte, vara så säker på att det hade varit bättre om Pius XII klart, tydligt och skarpt hade uttalat sig? För det första så hade ett sådant uttalande kunnat medföra stora repressalier mot judarna. För det andra befann sig påven själv i stor fara – det finns rapporter om att Hitler planerade att mörda påven, och hade detta skett så hade det inte hjälpt judarna.

    3. Om Pius XII inte är en hjälte, varför hyllas han av historikern och rabbin David Dalin?
    ” ‘Det judiska folket hade ingen större vän under 1900-talet’, säger historikern.
    Enligt Rabbi Dalin, som i onsdags höll ett anförande på ett möte organiserat av den katolska rörelsen Gemenskap och Befrielse (Communion and Liberation), räddade Pius XII under 2:a världskriget fler judiska liv än någon annan person, inklusive Raoul Wallenberg och Oskar Schindler.”
    http://www.katoliknu.se/html/artcl_pius12.htm

    Visst, ingen är perfekt och det är möjligt att Pius XII hade kunnat göra ännu mer. Men det han gjorde, det är faktiskt en hel del och mer än de flesta andra.

  6. Ping: Vatikanens utrikespolitik har alltid varit pragmatisk | Bengts Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s