Välkommen i Katolska kyrkan Ulf och Birgitta!

ulfobirgittaUlf och Birgitta Ekman är nu upptagna i Katolska kyrkans fulla gemenskap meddelar Signum och Världen idag. Jag jag var med vid mässan då det skedde i kapellet hos Birgittasystrarna i Djursholm.

Från att tala mot Katolska kyrkan och vara kritisk till påve Johannes Paulus II besök i Uppsala 1989, till en öppen ekumenisk attityd till samma kyrka för att nu ansluta sig till den. Att vara kristen är att bygga sitt liv på klippan, Guds ord och samtidigt vara öppen för förnyelse och beredd att bryta upp när Anden kallar. Ett uppbrott var det när Ulf lämnade sin prästtjänst i Svenska kyrkan och startade Livets Ord, ett uppbrott är det när han nu tar steget in i Katolska kyrkan. Och som alltid när man inte sitter stilla i båten får man kritiker. Men jag måste bara säga att kritiken mot Ulf och Birgitta i vissa fall spårar ur till gamla tiders värsta hatretorik mot Katolska kyrkan vilket är tråkigt och sorgesamt, men samtidigt inget som får hindra oss kristna att fortsätta samarbeta för uppbyggnad av kyrkans gemenskap med Jesus i centrum.

Biskop Anders höll en mycket fin predikan om kristen enhet inför de närvarande, både katoliker och protestanter. Katolska kyrkan dristar sig till att hävda att i henne ryms Uppenbarelsens fullhet, men alla vi döpta hör samman med Kristi enda kyrka och vi är alla pilgrimer på väg till Jesus Kristus. I denna djupa och fundamentala samhörighet får vi bejaka det syskonskap vi har i Kristus oberoende av alla samfundsgränser.

En del katoliker känner tvekan inför Ulfs upptagande eftersom han tidigare var så kritisk mot Katolska kyrkan, men jag tänker att en lämpligare attityd som Jesus anbefaller i liknelsen om det förlorade fåret är väl att glädja sig då någon hittar hem. Jag glädjer mig, men inte på ett triumfatoriskt sätt, för jag var vän med Ulf redan tidigare och uppskattade honom som predikant och förkunnare i Livets Ord med den allt större ekumeniska bredd han uppvisade med åren. 2010 talade han om livet i Anden på den Nordiska karismatiska konferensen i Stockholm som KKS (Katolsk karismatisk förnyelse i Sverige) var värd för. Jag har deltagit i Europakonferensen ett antal år, dit även katolska talare ofta inbjöds, och jag har varit med Trosrörelsens pastorer på studieresa till Rom. På så sätt har jag fått många vänner i Livets Ord, en vänskap som jag uppskattar och vill bevara.

Dagen

Annonser
Det här inlägget postades i Church, Katolska kyrkan. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Välkommen i Katolska kyrkan Ulf och Birgitta!

  1. Magnus skriver:

    Bengt! Tror du att Ulf såg sin konvertering till katolska kyrkan ytterst såsom en frälsningsfråga? Med detta menar jag insikten att det endast genom Katolska Kyrkan som man i reell mening kan mottaga Jesus Kristus i eukaristin. Jag tycker mig skönja dylika implicita tankegångar i hans Keryxartikel för ett anta månader sedan..

    Magnus

  2. bema skriver:

    Hej Magnus!
    Hur Ulf i detalj utvecklar sitt teologiska tänkande vill jag inte spekulera i, men han säger i en intervju att han vill vara brobyggare. Det är en förhållningssätt jag också försöker ha.

    • Magnus skriver:

      Hmm, hade han inte varit en bättre brobyggare för ekumenik om han stått kvar som protestant? Genom att konvertera har han de facto diskvalificerat alla andra samfund givet katolska kyrkans anspråk på att vara den enda sanna Kyrkan.

      En annan fråga Bengt: Måste Ulf och Birgitta gifta om sig detta eftersom KK inte ser andra samfunds äktenskap som sakramentalt giltiga?

      Magnus

      • A skriver:

        Vad har du fått det ifrån? Om de formella kraven är uppfyllda (löften om livslång trohet etc) så är äktenskapet alltid giltigt, oavsett mellan vilka det ingåtts. Om det dessutom är fullbordat och båda makarna var döpta före vigseln så är det sakramentalt och oupplösligt.

        Så något problem med deras äktenskap är det nog knappast. (Och hade det varit det så hade det nog redan ordnats, eftersom de annars inte kunnat gå till Kommunion.)

      • bema skriver:

        Magnus skriver:

        ”…de facto diskvalificerat alla andra samfund…”

        – Så fyrkantigt kan man inte resonera. Varat, existensen och kyrkans väsen har många dimensioner. Ulf o Birgitta har fattat sitt beslut, det får vi respektera utan att alla deras skäl i detalj redovisas. Men som jag sagt, att Katolska kyrkan ser på sig själv som en bärare av nådens fullhet innebär inte att alla andra samfund diskvalificeras. Dopet är grundläggande, därmed är alla som är döpta i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn fundamentalt inelemmade i den universella kyrkan som Kristus grundat.

        Äktenskapet är enl katolsk syn ett sakrament som makarna förmedlar åt varandra inför offentligheten. Prästen och församlingen finns endast med som vittnen. Sedan välsignar givetvis prästen det ingångna äktenskapet. Det innebär att Katolska kyrkan accepterar ingångna äktenskapsförbund både i andra samfund och borgerliga vigslar. Har man gett löften om livslång trohet åt varandra och fullbordat äktenskapet så betraktas man som gift.

      • Magnus skriver:

        Vart jag har fått detta ifrån? Catholic Answers Live! Där tydliggjordes att ett äktenskap som ingås utanför KK d.v.s. utan förmedlandet av ett giltigt prästämbete i realiteten inte är sakramentalt validerat. Jag har alltså fått detta om bakfoten. RKK erkänner alltså äktenskap som ingås i andra samfund som sakramentalt giltiga? I den meningen erkänner de indirekt också ämbets eller icke-ämbetsstrukturen i andra samfund.

        När det gäller min fyrkantighet bygger den ytterst på KK egna anspråk om att vara Kyrkan som Jesus grundade. Bengt du vet mycket väl att den generösa hållning som RKK uppvisar i nuet gentemot andra kyrkliga traditioner är en sen utveckling från mitten 1900-talet. I realiteten har man dogmatiskt sett inte ändrat något i sina anspråk på exklusivitet..

        Mot bakgrund av ovanstående: Ekman bränner broar och undergräver fruktbar ekumenik..

        I all välmening Magnus

      • bema skriver:

        Magnus!
        Ang äktenskapet – sakramentalt validerat nej, men likafullt giltigt, och när par som gift sig utanför Katolska kyrkan och äktenskapet blir validerat finner man det i allmänhet giltigt. (Omvänt: äktenskap som ingåtts i Katolska kyrkan kan ogiltigförklaras om det visar sig att de inte ingåtts av fri vilja, att de inte fullbordats eller ev andra vägande skäl).

        Ang det övriga: Jag lämnar dig i fred med den tolkning du gör. Jag hör att du inte är beredd att låta några argument rucka på den. Men du har ingen insikt i dogmutveckling, och ditt sätt att se har ingenting med Katolska kyrkans egen förståelse av sig själv och kyrkans väsen att göra.

      • Magnus skriver:

        Jag är villig att rucka på ganska mycket; är dock lite förvirrad över att katoliker ger rätt olika svar på frågor som jag ställer. När det gäller förståelsen om den dogmatiska utvecklingen får du väl upplysa mig om vari mina felaktigheter ligger..

        Om RKK erkänner andra kyrko och samfund (d.v.s. praktiserar dop i den Treeniges namn och håller sig till de tre gammalkyrkliga bekännelserna) som förmedlare av det evangelium som leder till frälsning; varför bör man då konvertera till RKK?

        Magnus

      • bema skriver:

        Dogmutveckling: Grundläggande trossatser fastlagda i den Gudomliga uppenbarelsen, Guds Ord ändras inte, däremot sker genom kyrkans erfarenhet av att leva det kristna livet och reflektera över ordet en utveckling till att bättre förstå innebörden av dogmerna och dess förhållande till det liv vi lever här och nu allt bättre genom tiderna. Det innebär att du inte kan ta de allra värsta missförhållanden eller påståenden från äldre tider som utgångspunkt för förståelse hur Katolska kyrkan ser på sig själv idag. Du måste i stället utgå från de senaste dogmatiska utsagorna. När det gäller synen på kyrkan och kyrkans väsen rekommenderar jag Andra Vatikankonciliets dogmatiska konstitution om kyrkan, Lumen Gentium. Läs ssk p 1-17.

        När det gäller ekumeniken och synen på andra kyrkor rekommenderar jag Andra Vatikankonciliets dekret om ekumeniken Unitatis Redintegratio
        I sistnämnda dokument läser vi bl.a.:

        ”Moreover, some and even very many of the significant elements and endowments which together go to build up and give life to the Church itself, can exist outside the visible boundaries of the Catholic Church: the written word of God; the life of grace; faith, hope and charity, with the other interior gifts of the Holy Spirit, and visible elements too. All of these, which come from Christ and lead back to Christ, belong by right to the one Church of Christ.

        The brethren divided from us also use many liturgical actions of the Christian religion. These most certainly can truly engender a life of grace in ways that vary according to the condition of each Church or Community. These liturgical actions must be regarded as capable of giving access to the community of salvation.

        It follows that the separated Churches(23) and Communities as such, though we believe them to be deficient in some respects, have been by no means deprived of significance and importance in the mystery of salvation. For the Spirit of Christ has not refrained from using them as means of salvation which derive their efficacy from the very fullness of grace and truth entrusted to the Church.”

        För studiet av Katolska kyrkans syn på ekumeniken rekommenderas också Johannes Paulus II´s apostoliska skrivelse Ut unum sint, (Att de alla må vara ett).

        Om man är övertygad om det som Katolska kyrkan säger om sig själv, att hon är den kyrka som står i direkt förbindelse med apostlarna och Kristus som grundade henne och att hon rymmer nådens fullhet, varför skulle man då inte ansluta sig till henne?

        Samtidigt är det så att Kristus inte ville att kyrkan skall vara splittrad utan en enda, och ur det perspektivet ligger det ju också något i att man stannar kvar i det samfund man rotats i och därifrån fortsätter att arbeta för ekumeniken. Olika människor gör olika val, och jag menar att man måste respektera var och en utifrån det val han/hon gör.

      • Magnus skriver:

        Alltså, bör vi utgå från att Andra Vatikankonciliets slutsatser omintetgör tidigare konciliers/kyrkomötens diametralt motsatta åsikter när det gäller synen på andra kyrkor och frälsning utanför RKK (t.ex. alla anatheman ifrån Tridentum)?

        Ok, om så är fallet är detta lovvärt och vi kan sålunda förpassa alla de tidigare dogmatiska besluten som är kontra Vatican II till historiens skräpkammare..

        Detta innebär alltså att RKK erkänner att mottagandet av den bokstavliga Jesus Kristus i eukaristin inte är frälsningsavgörande såsom Joh 6 vanligen tolkats av katoliker?

        Jesus svarade: ”Sannerligen, jag säger er: om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod äger ni inte livet. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen. Ty mitt kött är verklig föda, och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom. (Joh 6:53-56 S00)

        Slutligen: Varför konvertera när man likväl kan bli frälst genom att stå kvar i sin egen tradition?
        De skäl du anger för en konvertering är rimliga; dock i den bemärkelsen att personen kommit till denna insikt. Historien och nuet visar dock att många kristna inte ser RKK som uttryck för nådens fullhet eller Kyrkan som grundades av apostlarna..

        Magnus

      • bema skriver:

        Magnus!
        Du resonerar som om tron bara handlade om av intellektet framtagna entydigt definierade logiska konstruktioner. Har du ingen känsla för mysteriet?

    • A skriver:

      ”Där tydliggjordes att ett äktenskap som ingås utanför KK d.v.s. utan förmedlandet av ett giltigt prästämbete i realiteten inte är sakramentalt validerat.”

      Jag vet naturligtvis inte utan att ha hört programmet, men en gissning är att de kan ha talat om katoliker. För den som är katolskt döpt (eller senare upptagen i Katolska kyrkan) krävs dispens för att kunna ingå ett giltigt äktenskap i en annan kyrka. Det har inget med det andra samfundet att göra, utan handlar, med ett gammalt ord, om kyrkotukt.

      ”I den meningen erkänner de indirekt också ämbets eller icke-ämbetsstrukturen i andra samfund.”

      Nej, som Bengt säger är äktenskapet ett sakrament som makarna ger till varandra. Om den som gör det civilrättsligt giltigt är giltigt prästvigd eller inte har ingen sakramental betydelse.

      Det är också viktigt att skilja mellan ett giltigt äktenskap och ett sakramentalt äktenskap. Ett äktenskap mellan två odöpta, eller mellan en döpt icke-katolik och en odöpt, är fullt giltigt, men inte sakramentalt eller oupplösligt (förutsatt, alltså, att de frivilligt ingått rimligt formulerade löften utan mental reservationer, var tillräckligt gamla, inte för nära släkt etc). Ett ofullbordat äktenskap är också fullt giltigt, och om båda var döpta tror jag det är sakramentalt, men det är inte oupplösligt. Ett fullbordat äktenskap mellan två icke-katolskt döpta är däremot både giltigt, sakramentalt, och oupplösligt.

      Validera är såvitt jag vet något man gör för att göra ogiltiga äktenskap giltiga, inte för att göra osakramentala äktenskap sakramentala. Om två odöpta men giltigt gifta makar båda döps, så blir nog äktenskapet sakramentalt automatiskt. Inte heller tror jag man använder ordet för den kontroll Katolska kyrkan gör av konvertiters äktenskapsstatus, på det sätt ni verkar göra (men jag är mer van vid engelska termer). Sedan är det ju möjligt att Katolska kyrkan, med tanke på att de flesta svenskar mentalt gifter sig ’tills vi får lust att skiljas’, anser att de flesta konvertiters äktenskap i praktiken behöver valideras. Det vet jag inget om.

      ”Varför konvertera när man likväl kan bli frälst genom att stå kvar i sin egen tradition?”

      För att man som kristen rimligtvis vill vara så nära centrum, Kristus, som möjligt, och inte frivilligt stanna i periferin? Delar av protestantismen har en tendens att se frälsningen som slutmål: ‘bara man är frälst så räcker det’. Katolicismen ser den snarare som en utgångspunkt, ett minimum. Målet är att bli ett med Kristus. Och det är svårt — inte nödvändigtvis omöjligt, men svårt — från periferin.

  3. Rune Wåhlin skriver:

    Hej Bengt!
    Jag har med intresse följt Ulf och Birgittas ”resa” på mycket nära håll (vi är grannar 🙂 och har alltsedan deras officiella annonsering om konversion bloggat om saken. Det hade varit roligt att vara med men vi står inte så nära varandra.
    http://minpastorulf.blogg.se/?tmp=247682

  4. Irene Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Det är en förhållningssätt jag också försöker ha.”

    Noterar dock att du bränt broarna till Katolsk Vision …….

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=13122
    http://www.katolskvision.se/blog/?p=13088

    // Irène

    PS Ulf Ekman som pontifex dvs informell ”hjälpbiskop” – inte mitt drömscenario precis …….

    • bema skriver:

      Irène! Vad på mig ankommer är inga broar brända.

      ”Informell hjälpbiskop” – Jag förstår inte var du får allt ifrån. Men det är sant att det allmänna prästadömet är grunden, alla nådegåvor skall finnas och behövs i kyrkan, inkl dina, mina och Ulfs och Birgittas.
      .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s