Har samvetsfrihet bara med religionsfrihet att göra?

Om vi gör samvetsfrihetsfrågan vid abort och dödshjälp till enbart en religionsfrihetsfråga reducerar vi dess signifikans som varande en fråga som hör hemma inom allmänmänsklig etik och moral. Man hamnar man i den absurda situationen att en mans vägran att skaka hand med en kvinna och vägran at medverka till att ta ett ofött barn av daga jämställs, som om inte frågan om att döda ett foster inte hade större moralisk signifikans än att vägra ta någon i hand.

Katolska kyrkans syn på samvetsfrihet är att det handlar om generell moralfilosofi och naturrätt, inte att man har en speciell typ av samvete för att man omfattar en viss tro. Om samvetet sägs i Katolska kyrkans katekes:

”Samvetet är ett omdöme av förnuftet genom vilket den mänskliga personen inser den moraliska kvaliteten i den handling som den skall utföra, håller på att utföra eller redan har fullgjort. I allt vad hon säger och gör är människan tvungen att troget följa vad hon vet är rätt och riktigt.” (1778)

Samvetet har enligt detta synsätt, som jag helt delar, inget med religion att göra. Men sedan tolkar vi katoliker samvetet i trons ljus som Guds tilltal genom varats andliga dimension. Jag citerar katekesen igen:

”Samvetet är en lag som kommer från vår ande, men som överträffar vår ande, som kommer med förslag till oss, som innebär ansvar och plikt, fruktan och hopp… Samvetet är budbärare för Den som både i naturens och nådens värld talar till oss liksom genom slöjan, upplyser oss och styr oss.”

Det allmänmänskliga är omdöme, förnuft, moralisk utvärdering, känsla för ansvar och plikt. Det är gemensamt för alla människor. Att vi som troende kristna tolkar samvetet som Guds tilltal i vårt hjärta gör inte att samvetet till sin karaktär är väsenskilt mellan en troende och en icke troende person.

I DO´s beslut av fallet med barnmorskan Ellinor Gillmark har det endast prövtas ur religionsfrihetsaspekten. DO konstaterar att eftersom det är vanligt att kristna har inställningen att abort är fel, så är det en aspekt av religionen, att jämställa med andra sedvänjor och ritualer, att hon har den inställningen. Detta är i linje med Katolska kyrkans katekes som tolkar samvetet som något som kommer från det andliga. Men detta är bara en aspekt av samvetet, och håller man sig till enbart den så spelar det ingen roll om man är emot att döda eller är emot att skaka hand med kvinnor. Det är religionsfrihetsfrågor på samma nivå.

Stefan Gustavsson konstaterar i en reaktion på DO´s utslag att DO tidigare ansåg det vara religiös diskriminering att inte anställa en man som vägrade ta kvinnor i hand, medan det i Ellinors fall inte ansågs som religiös diskriminering. Anledning till att man gör olika bedömning i de två fallen är att man ansåg att det inte skulle influera negativt på arbetet om en anställd vägrar skaka hand med kvinnor, medan det däremot inte går att vara barnmorska utan att medverka vid aborter. Arbetsgivaren skulle göra samma ställningstagande ang någon som inte vill göra aborter vare sig det motiveras med personens tro eller inte. Därför är det inte religiös diskriminering, resonerar DO.

Dessuton krockar Ellinors inställning med en mycket viktig princip i samhället: Rätten till abort. Den står över religionsfriheten, och även över samvetsfriheten i allmänmoralisk mening tycks DO mena. Rätten till abort jämställs med god hälsa för kvinnor, och Ellinor anses enl DO´s yttrande som ett hot mot detta om hon skulle arbeta som barnmorska: ”Den av landstinget vidtagna åtgärden får emellertid anses ha vidtagits till skydd för hälsa…”

Jag konstaterar dock att alla inom Jönköpings läns landsting inte är ense om att det är nödvändigt att alla barnmorskor medverkar vid abort för att kunna organisera arbetet. Politiker i Jönköpings län motionerar om en policy som gör att samvetsfriheten skall beaktas bättre, och på Värnamo sjukhus var hon på väg att få ett vikariat, trots hennes förebehåll att inte medverka vid aborter, men anställningen stoppades senare av andra skäl (framgår av DO´s rapport). Och nu har Ellinor fått jobb i Norge. Där går det bra.

Europarådets parlamentariska församlings resolution 1763 från år 2010 om rätten till samvetsfrihet i vården föranleder inte att vi gör någon annan bedömning i religionsfrihetsavseendet konstaterar DO.

Resolution 1763 är tar upp samvetsfriheten som en allmänmänsklig etisk fråga där det handlar om rätten att inte diskrimineras för att vägra medverka till att döda mänskligt liv oavsett tro och religion. Detta överensstämmer med Katolska kyrkans kates´ tolkning av samvetet som samhörande med generell moralfilosofi och naturrätt. I paragraf 1 av resolutionen sägs:

”No person, hospital or institution shall be coerced, held liable or discriminated against in any manner because of a refusal to perform, accommodate, assist or submit to an abortion, the performance of a human miscarriage, or euthanasia or any act which could cause the death of a human foetus or embryo, for any reason.”

Ruth Nordström, juridiskt ombud till Ellinor Grimmark i hennes process kommer nu att ta överklagandet till Europadomstolen där det får en behandling både ur religionsfrihetsaspekten och ur allmänt människorättsperspektiv.

I min tidigare bloggpost om samvetsfriheten diskuterades hur denna kan missbrukas till att politiskt påtvinga andra sin vilja. I Italien t.ex. sägs det att det är mycket svårt för kvinnor att få abort utförd på allmänna sjukhus, trots lagstadgad rätt, och att gynekologen som är villiga att utföra abort motarbetas. I Norge å andra sidan tycks det fungera utmärkt med samvetsfriheten.

Jag tänker att samvetsfrihet bör vi ha när det gäller frågor om liv och död, men det är också viktigt att beakta och ta ställning till vilka problem som kan uppstå i samband med det. Italien som ett exempel där de som är villiga till abort motarbetas, Norge som ett exempel där det tycks fungera bra, och Sverige som ett exempel där de som inte vill göra abort motarbetas.

Att abort alltid definieras som en fråga om kvinnors hälsa är jag skeptisk till. Så kan det vara i vissa fall, men i andra fall kan det lika gärna vara en negativ faktor för hälsan. Inget säger att maximering av aborter ökar lycka och välbefinnande. Att skydda liv och hälsa måste få gå hand i hand, det är en allmän moralfilosofisk fråga och rätten till abort kan aldrig ha en större diginitet än rätten till liv. Därför är samvetsfriheten viktig och Sverige bör respektera Europarådets resolution 1763.

Jag är djupt enig med påve Franciskus som skriver i Evangelii Gaudium:

”…it is not ‘progressive’ to try to resolve problems by eliminating a human life.”

Det här inlägget postades i Church, Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Har samvetsfrihet bara med religionsfrihet att göra?

  1. StaffanW skriver:

    Bengt,
    i denna fråga är jag helt enig med dig.
    Tack för ditt inlägg, borde spridas till många!

  2. Hans Odeberg skriver:

    Ja, att ”sekularisera” samvetsfrågor är nog en bra väg framåt. Se till exempel på hur vapenfri tjänst hanterades på den tid vi hade värnplikt i fredstid. Det gick bra att vara ”samvetare” på helt humanistiska, icke-religiösa grunder.

    Sen kanske de som varit tvärt emot samvetsfrihet för Ellinor fått sig en tankeställare av Jimmie Åkessons besök på skånska arbetsplatser, där många anställda följt sitt samvete och inte velat träffa sverigedemokrater. Ska samvetsfrihet gälla bara de som tycker som vi, eller alla?

  3. Agnes skriver:

    Vad trist vi kristna beter oss ibland Bengt, så tröttsamt…

  4. Gert Gelotte skriver:

    Ellinor Grimmark sökte ett arbete som hon av samvetsskäl inte vill utföra. När hon inte fick det anser hon sig diskriminerad. Det är angeläget att försvara samvetsfriheten, men fallet Grimmark håller inte måttet.

    Gert Gelotte

  5. Anneli Magnusson skriver:

    Gert,
    Kan du inte ge ett exempel på när det är befogat att hänvisa till samvetsskäl och motivera varför.
    I diskussionerna här har det framkommit att vi har rätt olika uppfattning om vad samvetet är och när man behöver ta hänsyn till det. Hans Odeberg ett par kommentarer upp talar t.ex. om ett sekulariserat samvete, hur nu det skiljer sig från ett religiöst samvete?
    Bengt själv anser att frågor om liv och död är lämpliga för samvetsfrihet, vilket torde reta gallfeber på andra som anser att man av samvetsskäl ska kunna vägra fira mässa med kvinnliga präster.
    Det enda som så vitt jag kan se går att slå fast så här långt är att samvetsfriheten alltid tycks begränsa eller utesluta kvinnor och homosexuella män.
    Anneli

  6. Gert Gelotte skriver:

    Anneli,
    det är ingen enkel fråga att svara på. Principiellt skulle jag svara så här: Den enda moralregel som gäller absolut är att vi inte får handla mot vårt samvete. Men samvetet går inte att kollektivisera. Det gäller individuellt och är med nödvändighet genomtänkt. Alltså har var och en sina samvetsskäl, sina skäl att vägra göra orätt. Personligen vägrar jag av samvetsskäl att acceptera kyrkans syn på kvinnor och homosexuella – för att ta ett exempel.
    Ellinor Grimmark har all rätt att vägra medverka vid aborter och att bli respekterad för det. Men om hon söker ett arbete där aborter ingår och vägrar att medverka till dessa har hon inte Europkonventionens stöd för att det var diskriminering när hon inte blev anställd.
    Men fallet Grimmark kommer i en annan dager om vi tänker oss att hon är anställd som barnmorska på en klinik där aborter inte förekommer. Vid en omorganisation ändras detta och plötsligt ställs hon inför arbetsuppgifter hon för sitt samvetes skull inte vill utföra. I det läget skulle jag hävda att hon har rätt till undantag eller omplacering. Det vore fel att avskeda henne.

    Gert

    • kristerbosco skriver:

      Gert,

      Jag instämmer i din bild av samvetet och samvetsfriheten såsom självklart något som berör individens MR (mänsliga rättigheter). Bra skrivet!
      Däremot är det inte klarlagt vad Europakonventionen skulle säga i fallet Grimmark;
      det är endast svenska DO som hitintills har blivit tillfrågat och yttrat sig.

      Krister

  7. Anneli Magnusson skriver:

    Gert,
    För min egen del har jag från att i stort sett delat din syn blivit allt mer tveksam till samvetsfrihet. Med tanke på att samvetsbetänkligheterna hos i alla fall kristna verkar inskränka sig till reproduktiv hälsa, kvinnliga präster och att viga samkönade par ser jag en risk för att det är sina åsikter snarare än samvetet man kräver undantag för.

    Kanske ligger lösningen,som du påpekar, i att man som enskild visst ska följa sitt samvete, men då ta fullt ansvar för de begränsningar det innebär för en själv. För Ellinor Grimmarks del är det få tjänster hon kan söka. För mig är det självklart, men kanske är hennes generation så individualistiska att de tar för givet att omgivningen ska anpassa sig efter deras önskemål?
    I så fall har samhället en mer generell utmaning som rör annat än samvetsbetänkligheter.
    Anneli

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s