Katolska kyrkan – Frikyrkan: Hellre öppet samtal än tystnad

 Ulf Ekman är ju långtifrån ensam om att från frikyrkobakgrund bli katolik. Martin Ekenvärn berättar på sin blogg: ”När jag för två år sedan ‘kom ut’ som katolik på min facebookstatus och då nystartade blogg,  mötte jag uppskattningsvis 10% negativa kommentarer, 20% positiva kommentarer och 70% kompakt tystnad.”

Russinby

Bilden från Martin Ekenvärns blogg ”Katolicism för protestanter”

Det som skedde i Russinby utspelar sig nu när Ulf Ekman ”kommer ut” på nationell nivå i hela Frikyrkosverige. Den kristna pressen och bloggvärlden domineras av diskussion kring detta. Av reaktionerna att döma verkar de tre typer av reaktioner som Martin fick uppleva finnas också på nationell nivå.

Frågan är hur procentsatserna förskjutits senaste åren. Min gissning är att den negativa gruppen är relativt konstant men att den positiva ökat något och att den tysta minskat. Men det är bara en vild gissning.

I vilket fall tycker jag att det är en mycket välgörande och positivt med den diskussion som uppstått i den kristna Sverige efter paret Ekmans tillkännagivande. Jag ser inget negativt eller destruktivt med den. Visst är stora förändringar på gång inom kristenheten.  Och det gör ont när knoppar brister…

Se också intervjun med mig i dagens nr av Världen idag.

 

Det här inlägget postades i Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

9 kommentarer till Katolska kyrkan – Frikyrkan: Hellre öppet samtal än tystnad

  1. Sven Vestman skriver:

    Man kan nog säga att vi får brottas, med dessa historiska problem,som i första hand har skapats av människor!Jag kan inte se att det är Guds tanke! Ty så älskade Gud världen,att han utgav sin enfödde Son,för att var och en som tror på honom inte skall förgås,utan ha evigt liv,Då är det inte fråga om Katolik, eller Protestant,Uta n det är frågan om alla människor!Till det här tror jag alla, kan säga sitt ja, och Amen! Tänk om vi skulle börja inse,att det är människors tankar, som skapar dessa problem!Herren säger i Jesaja 55:8 Mina tankar är inte era tankar,och era vägar är inte mina vägar,säger Herren.

    Historiskt så har många bytt sida,både från det katolska lägret,och det protestantiska lägret, Både mera namn kunniga, och mera anonyma! Nu vill jag fråga dig Bengt.Har du hört talas om en man,som säkert var lika namn kunnig,på sin tid, som Ulf Ekman är idag!Hans namn är,( Luis Padrosa) han var en av de mest framträdande teologerna och predikanterna i den mäktiga och inflytelserika jesuitorden i Spanien. Hans vältalighet samlade stora skaror.Han var också välkänd i vetenskapliga kretsar i egenskap av vice ordförande i världskommitten för katolska psykologer och psykiatriker.Då de spanska kardinalerna och biskoparna hade beslutat sig för att företaga en omfattande kampanj i hala landet,för att en gång för alla göra slut på det som de kallade (det vidunderliga protestantiska kätteriet) så hängav sig Luis Padrosa med stor iver åt denna kamp.Han ville övertyga protestanterna om denna villfarelse.Han ville strida med dem på deras egen mark -på Bibelns heliga mark.men efter en lång och smärtsam samvetskris tvingades han kapitulera utan villkor.( Den heliga Skrift har besegrat mig)utropade han i sitt skakande vittnesbörd.Och så lämnade han den katolska kyrkan.Med detta vittnesbörd från en man som levt,43 år som uppriktig katolik,varav 15års grundlig kyrklig utbildning; 10års tjänstsom präst och predikant inför stora åhörarskaror och 23 års verksamhet inom jesuitorden,så utbrister han! DEN HELIGA SKRIFT HAR BESEGRAT MIG!

    jag ser bara en lösning,om vi är katoliker,eller protestanter,så är en sak avgörande,att vi låter Herrens ord segra ,i våra liv,det vill Han som på Korset, betalade vår synda skuld! Så tackar jag dig Bengt, för dit öppna ärliga hjärta,när du skriver på din Blogg!För jag tror, att du liksom jag,har upplevt syndernas förlåtelse,tack vare Jesu Kristi blod som rann på Golgata!

    • bema skriver:

      Sven! Tack för uppmuntrande ord.
      Luis Pandrosa var som du skriver en katolik (inom Jesuit-orden) och som konverterade till protestantisk lära inom baptismen som jag förstår. Jag hittade lite på nätet om honom här.

      Han skrev en bok där han argumenterade för varför han menade katolsk lära var fel. Det var under en tid, första hälften av 1900-talet då Katolska kyrkan var fast inrutad i konservativa mönster, och den ekumeniska inriktning och uppdatering av Katolska kyrkan mot den moderna världen som kom genom Andra Vatikankonciliet var ännu inte genomförd.

  2. Sven Vestman skriver:

    Jag har boken på svenska! Häroldens tryckeri,Stockholm 1953 Varför jag lämnade katolicismen av Luis Padrosa! Herren vare med dig Bengt! Vi är ljus där Herren, har ställt oss som ljus! Betrodda med försoningens ämbete!

  3. Jonas Nilsson skriver:

    Det är 50 år sedan Vatikan II, men snart 500 år sedan påven slängde ut den store reformatorn ut ut KK. Mycket har hänt sedan reformationen med KK. Frågan är om det hade hänt utan reformationen. Jag vet inte om banbullan fortfarande gäller, men Martin Luther var och ville vara katolik. Jag förstår att om man gått vilse i karismatisk evangelikal lyckokristendom en viss lockelse till den klasiska kyrkan kan uppstå. Kanske hade det varit bättre om hela väckelserörelsen varit inomkyrklig. Vad är det för fel på kon-substantiationsläran (att Jesus under nattvarden är närvarande i och under vinets och brödets gestalt) i jämförelse med med trans-substantiationsläran. Den stora skilnaden har alltid varit till de reformerta som endast ser en symbolik och till minne av. Kommer enheten ubder Vatikan III?..

  4. Eric skriver:

    Ur artikeln i DAGEN:

    ”Det handlar inte om att den ena samfundet ska ansluta sig till den andra, vilket den förra påven Benediktus påpekat i en intervjubok. Utan vi går framåt tillsammans, och anförtror oss åt Herren och Andens ledning som visar vägen. Någonstans där framme väntar sedan enhet i den enda kyrkan. ”

    Detta kan man nog inte få en enda präst att hålla med om. Vi har den enda kyrkan, det finns inte flera. Grenteorin gäller inte. Benedikt sade bara för ett par år sedan: ”The search for the re-establishment of unity among divided Christians cannot therefore be reduced to recognition of the reciprocal differences and the achievement of a peaceful co-existence: what we yearn for is that unity for which Christ himself prayed and which by its nature is expressed in the communion of faith, of the sacraments, of the ministry. The journey towards this unity must be perceived as a moral imperative, the answer to a precise call of the Lord.”
    Kommunionen, sakramenten, prästadömet…ja, detta finns ju redan. Här och nu, inte eventuellt ”där framme”.

    Jag tycker kyrkan idag är både mera centralstyrd – extremt påvestyrd – och synnerligen mer triumfatorisk än under påve Benedikt, som låg lågt. Något stämmer inte i dina beskrivningar. Förnyelse och utveckling – beskriv den, tack! Ny teologi? Undervisning? Instruktioner? Har missat något.

    • bema skriver:

      Eric!
      Den universella kyrkans fullhet finns i Katolska kyrkan, det är jag helt ense med dig om, det är grundläggande katolsk lära väl formulerad i Andra Vatikankonciliets konstitution om Kyrkan Lumen Gentium p8:

      ”This is the one Church of Christ which in the Creed is professed as one, holy, catholic and apostolic, which our Saviour, after His Resurrection, commissioned Peter to shepherd, and him and the other apostles to extend and direct with authority, which He erected for all ages as ”the pillar and mainstay of the truth”.This Church constituted and organized in the world as a society, subsists in the Catholic Church, which is governed by the successor of Peter and by the Bishops in communion with him, although many elements of sanctification and of truth are found outside of its visible structure. These elements, as gifts belonging to the Church of Christ, are forces impelling toward catholic unity.”

      Lumen Gentium säger också att Guds nåd genom den Helige Ande verkar även utanför Katolska kyrkans synliga struktur. Likaså tror jag vi kan fastslå att det finns mänskliga svagheter, människopåfund och allehanda bråte inom ramen för Romersk katolska kyrkan som jordisk korporation vilket kan skymma eller hindra nåden.

      Det är en slags Guds humor eller ironi att den pingstkarismatiska förnyelseströmmen började utanför Katolska kyrkan för att först i ett senare skede efter Andra Vatikankonciliet komma in i form av katolska karismatiska förnyelsen. Fast påven Leo XIII hade vid nyåret 1900 bett om ett nytt utgjutande av Anden och att 1900-talet skulle bli den helige Andes århundrade, en bön som Johannes XXIII fortsatte då han i samband med tillkännagivande av Andra Vatikankonciliet bad :

      ”Gudomlige Ande, förnya dina under i vår tid som i en ny Pingst”.

      Exakt så här sade kardinal Ratzinger, som sedan blev påve Benedikt XVI i intervjuboken med Peter Seewald Gud och Världen från år 2000 som jag refererade till när Seewald apropå ekumeniken ställde frågan ”Vem skall ansluta sig till vem?”

      ”Den stora formel som blivit funnen av de stora ekumenerna är den att vi går framåt tillsammans. Det handlar inte om att vi vill ha bestämda anslutningar, utan vi hoppas att Herren överallt väcker tron på ett sådant sätt att den flödar över från den ena till den andra och den ena kyrkan finns där. Vi är som katoliker övertygade om att denna ena kyrka i sin grundform är given i den katolska kyrkan, men att hon också går vidare in i framtiden och låter sig fostras och föras av Herren. Såtillvida framställer vi inte några anslutningsmodeller, utan helt enkelt ett de troendes vidaregående under ledning av Herren – som vet vägen. Och som vi anförtror oss.”

      Andra Vatikankonciliet konfirmerade den inriktning påven Johannes XXIII angett då han talade om ekumenik och uppdatering (aggiornamento). Kyrkan skulle tala ett språk som gör dialog möjligt med den moderna världen, också öppna sig för dialog, samarbete och strävan mot enhet med andra kristna. Den era då Katolska kyrkan var triumfatoriskt självtillräcklig och i nyskolastiska formuleringar gjorde upp listor på vad som skulle fördömas och t.o.m. tog avstånd från den moderna vetenskapen var till ända.

      I denna anda där vi nu ser våra kristna bröder och systrar i andra delar av kristenheten som just systrar och bröder som vi har respektfull dialog med, inte som objekt för omvändelse till katolicismen så närmar sig också de andra bröderna och systrarna oss genom att ge upp den dogmatiska hållningen att Katoliker tillhör en helt annan religion som man inte skall ha något att göra med.

  5. Eric skriver:

    Samtidigt så gav påven Benedictus anglokatolikerna just en anslutningsmodell! Vad det handlar om är en annan taktik, men att påstå vår kyrka inte skulle vara hel, är en heresi faktiskt. Allt finns för vår frälsning där. Ingen annan kyrka kan bidra till något i det avseendet. Kurt Koch har lagt ut texten för den nya missionsstilen, det är inte lätt att förstå vad som menas, och ibland tycker jag det verkar vara just avsikten.

    • bema skriver:

      Eric! Nu hänger jag inte riktigt med. Ingen har förnekat att ”allt för vår frälsning finns i Katolska kyrkan”. Men att kyrkan i dess mänskliga sociala jordiskt korporativistiska framträdande skulle vara felfri är ju något som faller på sin egen orimlighet. Var och en kan se att det inte är så.

  6. Marcus sr skriver:

    Herren själv gav formeln för ekumeniken : Vi är blommor på samma äng enligt Herrens liknelse..Trots olikheter är vi delar av samma ekosystem.Om någon växt börjar dominera ,kan hela ekosystemet kollapsa.
    Det är en lyckad utveckling inom katolska kyrkan att det består själv av så många vackra blommor vilka bidrar till blomsterprakten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s