Är Helge Fossmo också mannen som slutat ljuga?

Helge Fossmo dömdes mot sitt nekande till att vara den som genom bl.a. manipulativa sms påverkat Sara Svensson till mordet och mordförsöken på Alexandra Fossmo och Daniel Linde. Sara Svensson redogjorde i rätten klart och redigt för händelseförloppet, och när man sedan lyckats återskapa raderade sms från mobiltelefonerna styrkte det hennes berättelse. Helge Fossmos berättelse däremot bedömdes som oredlig, motsägelsefull, inte trovärdig. Rättsprocessen beskrivs i Expressenjournalisten Terese Cristianssons bok Himmel och Helvete från 2004. Terese Cristiansson lägger ett könsmaktsperspektiv på Knutby och fokuserar på konflikten då en stark kvinna med profetisk gåva (Åsa Waldau) träder fram och därför måste bli bekämpad av de manliga makthavarna.

knutby-kodenFrån 2005 till 2008 fick professor Eva Lundgren tillåtelse att göra ingående intervjuer med Helge Fossmo i Kumla-fängelset. Han bejakar för henne sin delaktighet i mordet och anser han fått ett rättmätigt straff, men berättar samtidigt en massa annat om personerna i Knutby, främst Åsa Waldau. Han ansåg att han också var snärjd i ett manipulativt nät och verkar angelägen att lasta av sig ansvaret på flera. Angående de anonyma textmeddelandena säger han nu att han mottagit dem på sin telefon och vidarebefordrat dem, men att det inte är han som skrivit dem. I sin bok Knutby-koden där Eva Lundgren redogör för samtalen skriver hon:

”Mina samtal med Helge Fossmo har till stor del ägt rum i ett insiktsmässigt skymningsland med glimtar av klarhet under resans gång. Mot slutet har de ägt rum på väg ut ur skymningen.”

Lundgrens tes är att Helge Fossmo också var insnärjt i ett sekteristiskt klimat som rådde i Knutby och att han under fängelsevistelsens och intervjuernas gång mer och mer ”nyktrat till” och blivit en avhoppare. Men vad säger att han inte fortfarande ljuger och manipulerar Lundgren i samband med intervjuerna? Varför skulle en person som tidigare manipulerat sin fru och haft sex med och ljugit för tre kvinnor under samma tidsperiod under täckmantel av moraliskt oförvitlig pastor, hänsynslöst manipulerat en kvinna till att utföra mord och i rätten förnekat sin skuld till dess absolut överbevisning föreligger plötsligt betraktas som tillförlitlig?

I Fallet Thomas Quick/Sture Bergvall är det uppenbart och logiskt sammanhängade förklarat att Thomas Quick började ljuga om sin inblanding i olika mord, och att han sedan fortsatte på den vägen under ett antal år då han var starkt beroende av smärtstillande och lugnande medel, men att han till slut avslöjade sin bluff och började tala sanning. Att Helge Fossmo börjat tala sanning i intervjuerna med Eva Lundgren är inte alls klarlagt på samma vis. Helge Fossmo har motiv att lägga ifrån sig så mycket som möjligt av ansvaret och svärta ner Knutby-församlingen, samtidigt som Eva Lundgren har ett motiv att tro honom för att det går i linje med hennes hypotes om sektklimatet i Knutby.

Lundgrens bok är ändå intressant, kanske inte i första hand som en sanningsutsaga av vad som verkligen hände och hur man skall förstå det, men som en dokumentation av vad som rör sig i hjärnan på en person som kallblodigt planerat två (kanske tre) mord och hänsynslöst utnyttjat och bedragit andra personer. Det är omöjligt att veta vad som är sant eller inte i det Helge berättar. Att läsa boken är som att vara i ett skymningsland där man inte vet vad som är verkligt och inte.

Ett värde med boken är att det finns mycket källmaterial. Där finns den spektakulära Aronssonprofetian som förutsäger kommande dödsfall som Helge tog emot per e-post 27 dec 2001 och som Helge själv tros ha hittat på, den stilfullt betydligt annorlunda Tirsaprofetian som återfanns på Åsa Waldaus dator, som Helge säger att Åsa Waldau författat, men som Åsa Waldau säger att Helge också har hittat på (se textanalys av Rigmor Robèrt i Dagens Medicin). Där finns fotokopior av Saras dagbok, person-och relationskarta, tidsdiagram för händelserna och en ordentlig källförteckning.

Mordet och mordförsöken är verket av en person som uppvisar starka tendenser att hänsynslöst utnyttja andra människor för sina syften och drar sig inte för att ljuga eller ens mörda. Sektproblematiken i Knutby är en sak för sig som inte har ett direkt samband med morden.

Däremot kan man skönja indirekta samband. Helge Fossmo utnyttjade manipulativt klimatet i församlingen för sina syften. Jag har en känsla att han flöt ganska mycket ovanpå, att det var han som manipulerade snarare än att han blev manipulerad och indragen i sekt-klimatet som är Lundgrens tes.

Sedan kan man fråga sig varför Helge kunde hålla på och verka ostört så länge utan att någon reagerade. Sara Svensson fick bo hos honom i sovrummet på nätterna, de hade sex varje natt, medan hans äkta hustru Alexandra fick flytta ut i gästrummet. Samtidigt hade han ytterligare en sex-partner i grannhustrun. De ansvariga i Knutby säger att de var förda bakom ljuset och inget anade. Alexandra, Sara, grannhustrun var alla utnyttjade, varför fanns ingen naturlig väg att söka hjälp och stöd någonstans i den bredare gemenskapen i församlingen? Skulle detta vara möjligt i en mera ”sund” miljö utan att någon reagerade? Och varför polisanmäldes inte Sara Svensson efter det första mordförsöket på Alexandra Fossmo med hammaren?

Det som kallas det sekteristiska klimatet i Knutby måste analyseras i ett längre perspektiv oberoende av mordhistorien. Det handlar om hur en helt vanlig pingstförsamling omvandlades så att praktiskt taget alla de gamla har lämnat och bytts ut mot nya unga specialrektryterade personer, om hur man spekulerar i teologiska nytolkningar, om hur man inför ett teokratiskt styrelseskick där pastorerna uppger sig veta bättre för att de har direkt tilltal från Gud och där vi fortfarande har ett kvantitativt stort problem med avhoppare som upplever att det sker en manipulativ styrning. Detta kom fram i Kalla fakta-programmet i söndags och i Dagens reportage förra veckan som man idag följer upp med en ledare.

Jag har för avsikt att återkomma till detta.

Mina tidigare artiklar om Knutby

Det här inlägget postades i Church och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Är Helge Fossmo också mannen som slutat ljuga?

  1. Ritva Maria Jacobsson skriver:

    När man nu på nytt läser om den osannolika och förfärliga historien om Knutby, är det naturligt att associera till en av de värsta skandalerna inom katolska kyrkan i vår tid – nästan med drag av de värsta renässanspåvarna. Jag tänker på Marcial Maciel Degollado och Kristi legionärer. (En sammanfattning finns i kapitlet Nuestro Padre i John Thavis’ bok The Vatican Diaries.) Visst finns det framför allt olikheter, men dessvärre likheter, inte minst i manipulerandets konst.

  2. Ping: Mitt förhållande till Knutby 1/2 | Jacob Sunnliden

  3. Ping: Knutby: Skilj på morden/mordförsöken och diskussionen om sekterism | Bengts Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s