Livets söndag 2013

3:e adventssöndagen firas som Livets söndag i Katolska kyrkan i Sverige och många andra samfund också. Biskopen skriver i ett herdabrev:

”Denna söndag kallas också Gaudete, glädjens söndag, eftersom vi gläder oss över att få se Herrens härlighet i det hemlösa Barnet i krubban likaväl som i honom som skall komma åter i all sin härlighet och bli allt i alla vid tidens slut. Det är samme Herre som i det fördolda lever och verkar i vårt inre, ja, som mer och mer vill ta gestalt i oss och omvandla oss till en allt större likhet med sig själv. Vi talar också om denna söndag som Livets söndag. Vi tackar Gud för livets gåva och vi försöker se hur vi mer och mer kan respektera och försvara livets värde och människans värdighet.”

Att försvara människans vårdighet betyder särskilt att ta sig an de fattigaste, svagaste och mest utsatta. Hit räknas också de som är allra mest värnlösa: De ofödda. Biskopen skriver:

”Livets söndag vill påminna oss om att allt mänskligt liv har rätt till skydd. ”Bland de sårbara som Kyrkan önskar tjäna med särskild kärlek och omsorg finns de ofödda barnen, de mest försvarslösa och oskyldiga bland oss”, skriver påven Franciskus i sin skrivelse Evangeliets glädje. Hos många som gjort abort finns det faktiskt ett dolt och ibland förnekat lidande. Det anses opassande att sörja över det barn som inte fick födas och därför blir sorgen ibland ännu större. Just här kan ångern få en förlösande och helande kraft. Även om man inte skuldbelägger den som gjort abort, så är själva handlingen i sig något som sätter sina spår. Ju mer man försöker förtränga det hela, desto mer kan det värka i själen. Men förlåtelse är alltid möjlig, när man ångerfullt och samtidigt tillitsfullt lägger fram saken inför Gud.”

Detta är egentligen självklart. Det går inte att ha en dubbel bokföring och värna de svaga och utsatta men samtidigt betrakta det ofödda barnet som en cellklump utan skyddsvärde. Därför blir det absurt att tala om abort som en ”mänsklig rättighet” som vissa vill göra.

Men kritiken mot Katolska kyrkan, det finns även intern sådan, går nog inte så mycket ut på att man betraktar det ofödda barnet som skyddsvärt, utan mera på att man så mycket bekymrar sig om den etiska regeln att man bortser från de svåra situationer människor, och speciellt kvinnor, befinner sig i där de utnyttjas och överges av männen och står där ensamma.

Påve Franciskus har fått kritik för att han inte tillräckligt tydligt har talat mot abort utan istället har en pastoral och förstående hållning till människors olika livssituationer.

Francis-pro-life(Serien från National Catholic Reporter)

Till sist, låt mig länka till denna fina julhälsning från Antje Jackelén, biskop i Svnska kyrkan, Lunds stift:

Annonser
Det här inlägget postades i Church, Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s