Alla rörande överens: Jesusmanifestation(er) behövs!

Karin Wiborn o Anders Arborelius i bönevandringen genom Stockholms city

Karin Wiborn o Anders Arborelius i bönevandringen genom Stockholms city, Jesusmanifestationen 2013. Foto: Sten-Gunnar Hedin

Varje Gudstjänst är en Jesusmanifestation sade Eva Brunne i en intervju inför Jesusmanifestationen i Stockholm 18 maj 2013. Biskop Anders Arborelius, Berit Simonsson, inspiratör i OAS-rörelsen och Elisabeth Sandlund, redaktör på Dagen och medlem i S:ta Clara kyrkas vänner betonar att den stora Jesusmanifestationsdagen då vi alla samlas måste fortsätta med små Jesusmanifestationer varje dag där vi lever evangeliet i vardagen. Lennart Koskinen, biskop emeritus i Svenska kyrkan tycker S:ta Clara kyrkas sociala arbete i Stockholms city är ett bra exempel på Jesusmanifestation. Irène Nordgren på Katolsk vision-bloggen nämner Taizé som ett strålande exempel på en ständigt pågående Jesusmanifestation i vår tid.

Så alla tycks vara rörande överens om att vi kristna är kallade att manifestera Jesus i vår vardag. Däremot finns delade meningar om behovet av den typ av Jesusmanifestation som ägt rum i Stockholm i maj under de senaste åren och som har samlat mellan 10.000 och 20.000 bedjande glada kristna från hela kristenheten varje år.

jm2013

Att alla inte gillat Jesusmanifestationen har man förstått av mummel i kulisserna under tidigare år, men att nu kritiken ges en bredare plats offentligt, bl.a. i Kyrkans tidning tycker jag är bra och ett tecken på Jesusmanifestationens ökande betydelse i den svenska kristenheten.

I Kyrkans tidning skriver Brita Häll och Lennart Koskinen kritiskt om Jesusmanifestationen och tycker att den typen av manifestationer är onödiga. Lennart Koskinen tror inte att Jesus själv skulle ha gått i en sådan manifestation om han varit fysiskt närvarande idag. Jag är inte så säker på det. Han skulle mycket väl kunnat gå med och tagit tillfället i akt att tala till skarorna från Kungsträdgårdens scen. Elisabeth Sandlund i Dagen tycker vi skall fortsätta att tåga för Jesus skull.

Stefan Swärd, med i Jesusmanifestationens ledningsgrupp skriver om debatten i media på sin blogg.

Kristenheten i Sverige, ”Jesusrörelsen”,  är ju en betydande del i det svenska samhället, gudstjänster samlar totalt varje vecka betydligt fler personer än idrottsrörelsen. Det märks inte så mycket, och att då och då ha manifestationer då vi tillsammans syns ute i samhället är inget negativt utan ett naturligt inslag i det sekulära mångkulturella samhället där alla grupper får finnas till och bidra till helheten.

Jag jobbar i Stockholm och många vet att jag är engagerad i arbetet med Jesusmanifestationen. En av mina arbetskamrater som av en händelse stött på bönetåget under dagen sade: ”Inte visste jag att det fanns så många kristna i Sverige”.

Att manifestera namnet Jesus på gator och torg, så som på den första Pingsten i Jerusalem eller på Stockholms gator 2013 är inget fel i sig, det är en dimension av det vi kristna gör, och det finns ingen som helst motsättning mellan det och att manifestera Jesus genom socialt arbete. Båda dessa dimensioner är i själva verket viktiga delaspekter av den kristna evangelisationen. Den aktuella debatten gör att jag erinrar mig tidigare påven Paul VI´s fina encyklika Om evangeliets förkunnelse i dagens värld (Evangelii Nuntiadi) som gavs ut 1975, tio år efter Andra Vatikankonciliets avslutande och där dessa två dimensioner av evangelisationen, den kerygmatiska förkunnelsen och förmedlandet av Guds kärlek i vardagen genom socialt arbete båda betonades.

Tre brännande frågor ställs i början av encyklikan:

– Vad har det i vår tid blivit av evangeliets dolda kraft och dess förmåga att påverka människans samvete?

– I vilken utsträckning, och på vilket sätt är denna evangeliska kraft kapabel att verkligen förvandla dagens människor?

– Vilka metoder skall användas för att evangeliets kraft skall få effekt?

Dessa frågor som kyrkan ställer till sig själv utifrån ansvaret hon har att förvalta evangeliet, och för de människor som kyrkan vänder sig med sin förkunnelse är lika aktuella idag och förhoppningsvis kan samtalet kring Jesusmanifestationen bidra till att fördjupa dem.

—————————————————————

Dagen: Har Jesusmanifestationen kommit för att stanna?

Jesusmanifestationen hemsida

Advertisements
Det här inlägget postades i Church, Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Alla rörande överens: Jesusmanifestation(er) behövs!

  1. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Resonemang som ”vilka metoder som ska användas” för att förmedla sin tro är tveksamma tycker jag.
    Allt för vanliga metoder som jag hoppas att vi är överens om inte ska användas för att övertyga andra om att ens tro är rätt är våld och hot. Detta har jag tagit upp i min senaste blogg, missa inte min kommentar om våldet som drabbat dem som är positiva till samkönade äktenskap i Frankrike. Även en katolsk präst står anklagad för våld mot en polis (!)
    Som jag skriver i bloggen låt oss be för dessa vilsna själar som tror att de kan tvinga andra tro som de själva.
    Anneli

    http://katolskareformvanner.blogspot.se/2013/06/gud-jesus-bibeln-om-homosexuella.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s