Den goda tiden innan Jerusalems förstörelse

Under lördagen läste vi i mässan från Apostlagärningarna 9:31-42.

”Kyrkan fick vara i fred i hela Judeen, Galileen och Samarien. Den byggdes upp och levde i gudsfruktan, och den växte genom den helige Andes tröst och stöd.”

Petrus vandrade omkring och förkunnade och evangeliet bekräftades genom under och tecken. I dagens text uppväcks en kvinna som dött. Samme Petrus som enligt evangelietexten (Joh 6:60-69) då många var negativa och ville lämna Jesus säger till honom:  ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.”

Det var också om mycket förföljelse av Kyrkan från de rättrogna judarna, Saul som sedan blev aposteln Paulus hörde till dem som nitiskt jagade kristna. Men trots förföljelsen spreds evangeliet i den helige Andes kraft. Här läser vi om den judekristna kyrkan som växte till i relativ fred samtidigt som evangeliet också börjar spridas bland ”hedningarna”, d.v.s. de som inte var judar.

Det var ett svårt dråpslag som drabbade den judekristna kyrkan genom Jerusalems förstörelse av den romerske fältherren Titus år 70. Titusbågen i Rom restes till minne av denna händelse. Historikern Josefus var ögonvittnesskildrare. Det var fasansfulla scener som han beskrev. Svält och död rådde i den belägrade staden, gatorna var belamrade med lik och blodet flöt.

På Moria berg, tempelberget reste sig det ståtliga templet som återupprests efter Babyloniernas härjningar. Till dess skattkammare hade 6000 kvinnor och barn flytt. När Titus trupper hittade dem satte de korridorerna i brand och brände alla levande. Templet förstördes och romarna satte upp sina fälttecken på berget, tillbad de romerska gudarna och hyllade Titus som imperator. Legionärerna förstörde staden fullständigt, rev murarna och lämnade bara kvar tornen på Herodes borg.

Jerusalems belägring och förstörelse, David Roberts (1850).

Delar av templet som varit klätt med guld hade smält i de förstörande lågorna. Soldater och plundrare knuffade undan stenar för att lägga beslag på det smälta guldet. Efter en tid låg inte en sten kvar på en annan – så som Jesus förutsagt för 30 år sedan (Matt 24:2, Mark 13:2, Luk 19:44).

Titus gav sig ut på en resa för att fira segern. I Caesarea Filippi lät man tusentals judiska fångar slåss mot varandra och vilda djur till dess de dog. Än fler massakrerades under uppsluppna former i Beirut innan Titus återvände till Rom. Josefus berättar: ”Detta var det slut Jerusalem mötte, en oerhört magnifik och mäkta berömd stad bland hela mänskligheten”

Judarna som fortsatte att bo på landsbygden i Judéen och Gallileen och runt om i städerna i Romerska och Persiska imperiet har alltsedan dess sörjt förlusten av templet och aldrig gett upp hoppet att en gång få återvända till  sitt älskade Jerusalem. ”Nästa år i Jerusalem” säger man till varandra i samband med att man firar den judiska påsken.

Enligt Josefos ägde stormningen rum på årsdagen av Nebukadnessars förstörelse av det första templet på 500-talet f.Kr. Han uppger också att arkivet, som inrymde släktregistren över stammarna och familjerna och deras arvsrätter, brändes upp.

När templet hade raserats låg det nära till hands för de kristna judarna att tro att judarna förlorat Guds nåd och att de var de rättmätiga arvingarna. Vi har bilden av det himmelska Jerusalem som motbilden till en sönderslagen judisk stad.  Det uppstod spänningsförhållande mellan de hednakristna och de judekristna. Den judekristna församlingen i Jerusalem gick under på 500-talet under stark press från Bysans. Undergången var en tragedi och en förlust för kristenheten. Efter det har den judekristna delen av kristenheten försvunnit ur historien, och det är den hednakristna delen som varit totalt dominerande. Ersättningsteologin växte fram, den teologi som kom att hävda att Gud har förkastat Israels folk och att den kristna kyrkan nu är ”det sanna Israel.”  Ett utdrag ur Josefos berättelse om Jerusalems förstörelse ingick i 1695 års svenska psalmbok.

Idag, som en nödvändig följd av Förintelsen under Andra världskriget har Kyrkan gjort upp med ersättningsteologin, man strävar efter goda relationer till det judiska folket och de judekristna är på nytt på väg att bli en naturlig del av den kristna gemenskapen.

Låt oss be om den helige Andes tröst och stöd också idag, särskilt i de länder där kristna förföljs som värst.

Annonser
Det här inlägget postades i Church och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Den goda tiden innan Jerusalems förstörelse

  1. Tack Bengt för ditt fina inlägg om en historisk händelse, som jag visste alldeles för lite om.
    Inklusive de goda förbönerna!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s