Tron på Jesus Kristus och bekännelsen till Kyrkan kan inte skiljas åt.

Det har rasat en katolikdebatt i tidningen Dagens spalter. När man läser pingstvännen Nils-Olof Nilssons mycket skarpa kritik av det katolska institutionaliserade kyrkosystemet är det lätt att bli försvarsinställd och slåss med näbbar och klor mot ”katolikhatarna”. Redan när Nils-Olof skrev sin första artikel förklarade jag emellertid att jag delvis förstod honom, och i hans slutreplik idag framstår han i ännu mer försonlig dager. Inte bara för att båda hans barn är gifta med katoliker ( men det var ju också roligt att höra).

Men Nils-Olof vill vara tydlig med och lyfta fram det han tror på och inte bara för husfridens skull sopa väsentliga saker under mattan. Jag vill kommentera det han skriver i några punkter:

1. För en katolik är det omöjligt att skilja att tro på Gud och Jesus från att bekänna sig till Kyrkans gemenskap eftersom Jesus Kristus grundade Kyrkan och är dess huvud.

2. Detta hindrar inte att det finns brister och fel hos det katolska kyrkosystemet som jordisk institution. All konstruktiv kritik är välkommen, sådan behövs och tas emot med tacksamhet vare sig den är inomkatolsk eller kommer från våra ekumeniska bröder och systrar eller från det sekulära samhället. Det finns också en levande inomkatolsk diskussion om maktmissbruk och brister i kyrkan.

3. Andra Vatikankonciliet fastslog att Gud genom den Helige Ande verkar också utanför Katolska kyrkans synliga struktur. Den pingstkarismatiska förnyelseströmmen t.ex. började ju utanför Katolska kyrkan för att sedan åter komma in i den (men observera att William Seymours föräldrar var katoliker och han var döpt i Katolska kyrkan). Katolska kyrkan erkänner dopet hos andra kristna samfund. Herren är suverän i sitt sätt agera, det är inget vi människor kan ha makt över eller förstå i sin helhet. Säkert fanns det någon mening med pingstmissionen i Sydamerika, troligen inte att det skulle generera en evig hätskhet mellan katoliker och pingstvänner, utan något betydligt underbarare som Gud har i beredskap åt oss i dess förlängning.

maria

Det här inlägget postades i Church, Katolska kyrkan och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Tron på Jesus Kristus och bekännelsen till Kyrkan kan inte skiljas åt.

  1. bema skriver:

    Jag känner sympati för och förstår Nils-Olofs nästan desperata fråga: ”Var då Sydamerikamissionen och omvändandet av katoliker förgäves?” och tänker på profeten Jona. Jag hoppas att Herren låter en symbolisk ricinbuske växa upp och skänka honom tröst och svalkande skugga.

  2. Staffanw skriver:

    Bengt, jag läser det du skriver, och försöker förstå – Jesus roll inom den katolska kyrkan. Främst beroende på det vi protestanter menar – Jesus är både Gud och Människa varför det är naturligt att be till Jesus. Men vem är då Maria? Så här sa t ex påven Johannes Paulus II i en bön i Reykjavik 1989: ”Totus Tuus sum Maria” – ”Maria, jag är helt och hållet din”. Visar inte detta det är Maria, och inte Jesus som är påvens Herre?
    Men i den Bibel jag läser framgår att Maria inte är Gud. Maria var en vanlig människa som du och jag. Maria behövde Jesus för att bli frälst. Maria dog som alla andra kristna. Maria är idag i himlen. Hennes kropp väntar på uppståndelsen från de döda. Maria hör inte påvens böner. Maria kan inte ge ett enda bönesvar.
    Som jag skrivit tidigare, när jag besöker länder som Grekland och Italien, och går in i en katolsk kyrka, ser jag mest Mariabilder, och människor som tillber Maria. Sällan Jesus. Och jag läste en gång följande angående Mariafromheten som är mycket stark i många katolska länder. Enligt en undersökning av Pélerin Magazine visade det sig att 40 % av befolkningen i Frankrike regelbundet ber till Maria och hoppas på hennes beskydd. 17 % kommer regelbundet till Maria med sina böneämnen. I Frankrike finns 2.000 Mariahelgedomar som katolikerna vallfärdar till för att fira Jungfru Maria. Till den största i Lourdes kommer 5 miljoner pilgrimer varje år. När läste man motsvarande om Jesusfromheten?
    Sedan, apropå det Nils-Olof skriver om förföljelse r från katoliker, har jag fått många, direkta, berättelser från andra missionärer eller protestanter i Afrika, i Latinamerika, och tom från Indien, som berättar om liknande erfarenheter. Jag säger inte detta för att anklaga någon, mer för att belysa det Nils-Olof skrev i Dagen.

    • bema skriver:

      Jesus är Herre ingen annan, också för katoliker. Maria är en vanlig människa som behöver frälsningen. Hon är Guds moder och den första helt och hållet frälsta människan enl ängelns ord: Välsignad är du bland kvinnor….

      Vi tror på de Heligas samfund, en gemenskap genom alla tider mellan levande och döda, vilket är något helt annat än spiritism.

      I folktro finns givetvis mycket vidskepelse också med katolska förtecken och mindre väl teologiskt förankrade seder och bruk.

  3. tobiasjoh skriver:

    Blir lite fundersam ibland när StaffanW och andra tror att vi ägnar oss åt spiritism.
    Tror inte han, som vi, på det eviga livet?
    Och om vi tror på det eviga livet så hur är det då med de döda? Jo, de lever naturligtvis. Gud är ju en gud för de levande.
    Fred
    Tobias

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s