Gud välsigne dig Carl-Erik Sahlberg. Genom ditt liv öppnar du en flik av himlen på jorden.

På söndag håller Carl-Erik Sahlberg, en av vårt lands mest betydande kristna ledargestalter avskedsgudstjänst i S:ta Clara kyrka från sin mångåriga tjänst där. Jag har haft förmånen att lära känna honom genom vårt mångåriga samarbete inom Katolska karismatiska förnyelsen med S:ta Clara kyrka.

Född i Jämtland med mellanlandning för teologistudier och andedop i Uppsala och många års trogen herdetjänst i S:ta Clara drar han nu vidare till Tanzania där han tidigare varit engagerad i missionsarbete. Från Tanzania kommer också hans hustru Overa.

Engagemanget för de svaga i samhället har kännetecknat det diakonala arbetet i S:ta Clara som inte byggts upp med mänsklig kraft utan i bön. När han kom till S:ta Clara fanns där en liten tynande grupp på några tiotal som gick i högmässan. En kvinna från Sydkorea såg situationen och sade: ”Ni ber för lite här.”

Sedan dess inleds varje arbetsdag med att alla medarbetare samlas till bön i koret. Den dagliga bönen, på morgonen och eftermiddagen är ryggraden i det som sker i S:ta Clara. Idag om man bevistar högmässan är det en fest inför Guds ansikte med fullsatt kyrka, och många volontärer deltar i det enastående diakonala arbetet bland prostituerade, narkomaner och papperslösa i Stockholms city.

Ofta har jag genom åren hört Carl-Erik berätta om sin resa på trons väg som är lika enkel och anspråkslös som den är storslagen. Han kommer från Jämtland. Någon gång efter konfirmationen beslutade han sig för att ta steget fullt ut och bekänna den Gud han fått undervisning om vid konfirmationen. Han tog på eget initiativ mopeden till kyrkan och gick till nattvarden, en ensam pojke bland de äldre kyrkobesökarna. På vägen hem var han jublande glad, och kände att något nytt hade börjat i hans liv.

Sedan bar det i väg till Uppsala där det blev präststudier. Genom en kristen kvinna fick han där också lära känna den karismatiska förnyelsen och fick motta Andens dop.

Så småningom kom han till Afrika och undervisade på Makumira teologiska seminarium i Tanzania. ”Bland annat undersökte jag jesuiternas missionsarbete”, berättar han för Värden idag: ”Jag fann att det var två aspekter, som präglade alla växande kyrkor. Det var bön och diakoni. Den kyrka växer, som söker Gud i bön. Det kan ta tid, men det bär alltid frukt, för Gud är god. Han vill det bästa för oss.”

Carl-Erik framhåller att den kristna gemenskapen är något unikt:

”En sådan gemenskap, som finns bland kristna, finns varken bland frimärkssamlare eller lumparkompisar. Den kristna gemenskapen är unik med sin värme, närhet och uthållighet.”

Inom kort Lämnar Carl-Erik och Overa Sverige och återvänder till Tanzania: ”Jag och min hustru Overa ska förestå ett barnhem vid foten av Kilimanjaro. Barnen kommer bland annat från aids-drabbade familjer. Min grav är redan utsedd på Kilimanjaro. Den pekar mot Jämtlands län, Jerusalem och S:ta Clara.”

Gud välsigne dig Carl-Erik! Tack för allt du betytt för mig och många andra genom åren. Genom ditt liv öppnar du en flik av himmelen på jorden. I de heligas gemenskap där jag arme syndare också hoppas få plats kommer vi alltid att vara tillsammans.

Dagen

Det här inlägget postades i Church och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s