Tunehag och Vilks provocerar, men rasismen ligger snarare hos dem som inte förmår (vågar?) kritisera Islam.

Idag har jag läst två väldigt bra artiklar som talar klarspråk och på ett befriande sätt sätter fingret på det för oss svenskar ibland nästan lite förljugna sättet att framstå förträffliga, samtidigt som vi hyperkänsligt angriper andra för deras islamofobi, homofobi eller vad det nu kan vara. Den första är en intervju med Lars Vilks i Aftonbladet. Ni måste läsa den. Jag måste säga att jag beundrar den mannen för hans lugna intellektualism och vägran att ta på sig den smörja av främlingsfientlighet och inslamofobi man försöker kleta in honom med.

   

Den andra artikeln är en konstkommentar av Dan Jönsson i DN´s kulturdel idag där han tycker att inte vi svenskar skall kasta sten i glashus. Vi upphöjer Pussy Riot med deras grova sexuella obsceniteter, hädelser, svordomar och störande av ordningen i en kyrka till skyarna och anklagar ryssarna för att inte förstå det modiga och avantgardistiska i detta, medan vi behandlar svenska konstnärer minst lika fördomsfullt och inskränkt.  Hur skall man se på det faktum att en konstnär som Lars Vilks är portförbjuden nästan överallt? Ingen vill (eller vågar) låta honom ställa ut. Han har polisskydd dygnet runt efter hoten i samband med Mohammed-rondellhundarna. Nu han också blivit portad från utställningen ”Udda & jämt” hos Jämtli i Östersund, anledning till bannlysningen var att man inte tolererade att han skulle tala hos den islamfientliga organisationen Sion. Vilks kan själv inte betraktas som islamfientlig, men accepterar inbjudningar från olika grupper, det är en del av hans provokativa konstprojekt, han förklarar det i intervjun i Aftonbladet. Men Vilks är alltså för mycket för det ”toleranta” Sverige. Projektet Udda & jämt fick läggas ner för att övriga konstnärer i protest också hoppade av sedan Vilks blivit portad. Det är ju verkligen ett självmål för arrangörerna och en pikant satirisk poäng att projektet hade provokationen som tema, och att nedläggningen direkt berodde på att arrangörerna inte tålde Vilks provokation.

En som också provocerar genom att påpeka fakta som ingen vill höra är Mats Tunehag. Det för mig in på den tredje artikeln som inte avslöjar något hyckleri, men snarast är en illustration till vad jag talar om. Det är Per Hammarström, Anders P Lundberg och Kristian Steiner som skriver i Dagen och tycks ha hakat upp sig på den eminent kunnige och välartikulerade Mats Tunehag som pekat på några obehagliga men viktiga fakta som rör Islam. istället för att gå i dialog med honom direkt och checka av hur han egentligen menar försöker man blåsa upp en jätteaffär av detta som gäller främlingsfientlighet inom hela organisationen Svenska Evangeliska Alliansen (SEA),  där Mats är styrelseledamot.

Mats Tunehag är enligt min mening absolut inte fientlig mot muslimer, och jag uppfattar absolut inget rasistiskt i det han skriver. Däremot har han skrivit en del kritiska artiklar som pekar på företeelser inom islam och där muslimer är involverade som är allvarliga, och som verkligen behöver kritiskt granskas och lyftas fram. Eftersom det nästan är tabu i Sverige att säga något kritiskt om islam utan att bli betraktad som islamofob och främlingsfientlig, så är få som skriver sådant, desto viktigare då att någon gör det. Mats Tunehag har min aktning för att han är modig, precis som Lars Vilks.

Men de tre författarna gillar inte detta. De ser rött och spelar ut hela det hycklande registret av anklagelser för islamofobi och främlingsfientlighet mot Mats.

Artikeln inleds med att man konstaterar att det odlas myter om mångkulturalismens misslyckande och att främlingsfientliga krafter utmålar etniska och religiösa minoriteter som problem och hot. Så långt är jag med.

Man fortsätter att konstatera att det finns många engagerade kristna och församlingar som tar avstånd från den här typen av uppfattningar, står upp för mänskliga rättigheter och på ett positivt sätt arbetar med flykting- och integrationsfrågor. Så långt är jag också med.

Sedan kommer det: ”Men vi tvingas också konstatera att det finns fördomar och främlingsfientlighet… inom SEA.” Anledningen är att Mats Tunehag dristat sig att säga några negativa saker om Islam, texter som finns publicerade på SEA´s hemsida. Islam får alltså inte kritiseras. Jag tvingas gnugga mig i ögonen. Lever vi i ett demokratiskt land med yttrandefrihet? Lever vi ett land där vi kan diskutera med förnuft och sans och där det ryms mer än en åsikt i taget, och där man förstår att idé- och religionskritik inte är detsamma som fientlighet eller hat mot folk och människor?

Författarna tar sedan upp några exempel på förhållanden som Tunehag tar upp som gäller muslimer och förhållanden i muslimska områden i Europa. Men det Tunehag tar upp är ju allderles sant och förhållanden som vi måste sätta ord på och ta upp till diskussion.

Religionskritik måste vara tillåten och få förekomma såväl i förhållande till kristendomen som till andra religioner. De humanistiska ateisterna ger ju ofta oss kristna en ordentlig match och kritiken är ofta inte nådig. O.k. det förekommer en reell förföljelse av kristna ute i världen som verkligen borde uppmärksammas mer, men den typ av kritik vi får från humanisterna uppfattar vi inte på något sätt som kränkande eller fientlig mot kristna som personer. På samma sätt måste det ju vara möjligt att kritisera islam och företeelser inom den islamska världen utan att man för den skull behöver betraktas som islamofob eller främlingsfientlig.

Men det har bland svenska vänsterintellektuella, dit också hör en falang kristna, utvecklats en tankens inlåsning där varje sådan kritik är tabu. Det är svårt att förstå vad detta beror på. De tres artikel är ett övertydligt illustrativt exempel på detta.

De försöker blåsa upp detta till en affär som det inte är genom att tala om ”främlingsfientligheten inom SEA”. Någon sådan finns inte. Man vet att Stefan Swärd som är styrelseordförande i SEA tillhör dem som verkligen kämpat för flyktingar i Sverige, inte bara genom debattartiklar där han kritiserat Invandrarverkets inhumana flyktingpolitik, utan också genom direkt hjälp åt flyktingar, som pastor Jean från Kongo som fått en fristad i hans församling, och senast i tisdags demonstrerade han vid en flyktingförläggning mot avvisningar till Irak. Stefans engagemang har snarast gett honom kritik från andra sidan, från dem som menar att Sverige har en för generös invandringspolitik. Detta är en av artikelförfattarna, Per Hammarström medveten om, vilket han skriver i en kommentar på Stefan Swärds blogg. På Twitter försöker några blåsa upp det hela också genom att skapa taggen ”SEAgate”. Patetiskt! Detta är helt och hållet en fabricerad historia, ett lågvattenmärke för kristen debatt. Jag saknar ord.

Vad författarna borde ha gjort vore naturligtvis att apostrofera Mats Tunehag direkt och ta en debatt med honom på saklig nivå angående de problematiska förhållanden han pekar på. Kanske man inte vågar göra det för att man har inget att komma med. Bättre då med personangrepp.

En tanke slog mig: Det är egentligen de som vill tabubelägga kritik av Islam som står för den ultimata rasismen: Muslimer får inte ställas krav på, för  bara vi västerlänningar betraktas som kloka nog att ställas till ansvar för våra handlingar.

Annonser
Det här inlägget postades i Samhälle. Bokmärk permalänken.

29 kommentarer till Tunehag och Vilks provocerar, men rasismen ligger snarare hos dem som inte förmår (vågar?) kritisera Islam.

  1. Anders Persson skriver:

    Tack Bengt. Väl talat!

  2. Per Ewert skriver:

    Bladet från munnen – en utmärkt analys, Bengt!

  3. Ping: Är jag en främlingsfientlig islamofob? | Mats Tunehag

  4. Mikael Karlendal skriver:

    Du har helt rätt, Bengt!

  5. Bra skrivet! Det här citatet sparar jag. ”Religionskritik måste vara tillåten och få förekomma såväl i förhållande till kristendomen som till andra religioner. De humanistiska ateisterna ger ju ofta oss kristna en ordentlig match och kritiken är ofta inte nådig. O.k. det förekommer en reell förföljelse av kristna ute i världen som verkligen borde uppmärksammas mer, men den typ av kritik vi får från humanisterna uppfattar vi inte på något sätt som kränkande eller fientlig mot kristna som personer. På samma sätt måste det ju vara möjligt att kritisera islam och företeelser inom den islamska världen utan att man för den skull behöver betraktas som islamofob eller främlingsfientlig.”

  6. Ping: Vårt svar i tidningen Dagen | Stefan Swärd

  7. Ping: Är Mats Tunehag främlingsfientlig eller bara islamkritisk? « Hela Pingsten

  8. Nils skriver:

    Tack Bengt !
    Samtidigt så förundras jag över hur ”svärmare” från mina egna frikyrkliga led skriver så mycket ovederhäftigt ”fobi”-trams mot det du representerar i svensk kristenhet på kända kristna bloggar.

  9. Irène Nordgren skriver:

    Bengt
    Du skriver
    ”Det är egentligen de som vill tabubelägga kritik av Islam som står för den ultimata rasismen”

    Är detta en utsaga som gäller även judendomen ?

    ”Det är egentligen de som vill tabubelägga kritik av judendom som står för den ultimata rasismen”

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène! Jag förstår inte relevansen av frågan. Jag pläderar för ett öppet samhälle där idékritik och religionskritik inte tabubeläggs.

  10. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Jag tror du mycket väl förstår min fråga, men inte VÅGAR svara JA rakt av på min RAKA fråga.

    Det i sig är ett kvitto på RELEVANSEN av min fråga.

    // Irène

  11. Micael Grenholm skriver:

    Hej Bengt!

    Jag håller inte med. Om man byter ut ”muslimer” mot ”judar” i Tunehags texter ser man att de är främlingsfientliga. Jag har prövat mig på det här: http://helapingsten.wordpress.com/2012/08/31/ar-mats-tunehag-framlingsfientlig-eller-bara-islamkritisk/

    Gud välsigne dig!
    Micael

    • bema skriver:

      Micael!
      Du silar mygg och sväljer kameler. För mig är det uppenbart att Tunehags artiklar inte avser muslimer i allmänhet. Man får ha bra mycket färgade glasögon på sig för att dra tolkningen åt det hållet. Jag testade också att sätta in ”kristna” istället för muslimer och känna mig in i hur t.ex. humanisterna argumenterar gentemot oss. Det är ungefär så de skriver utan att jag och andra kristna brukar missförstå det.

      För att din argumentation skall ha någon som helst bäring måste du gå in på sakfrågan och visa att Mats Tunehag har fel i sak. Det tror jag inte blir lätt att göra.

      Faktum är att det finns bostadsområden runtom i Europa som islamiseras (då menar vi inte att de befolkas med muslimer, det vore inget problem, utan att det sker en stark internkontroll, kvinnoförtryck, sharialagar tillämpas etc.)

      Faktum är att det finns en retorik från t.ex. Irans president, Hizbolla, Hamas som inte står nazisternas antisemitiska retorik efter. Faktum är att kristna förföljs i muslimska länder, att 11-åriga utvecklingsstörda barn döms för hädelse, att politiker som vill mildra hädelselagarna lever farligt eller dödas.

      Det har funnits antisemitism och statsfundamentalism inom kristendomen också, men faktum är att kyrkoledare och ledande biskopar, präster och pastorer världen över tar auktoritativt avstånd från sådant, påven har å Katolska kyrkans vägnar bett om förlåtelse för tidigare förbrytelser mot judarna. Inom Islam finns inga ledande personer som uttalar sig korrigerande på det sättet, och gör de det lever de också farligt.

      Detta är saker som vi måste kunna peka på och tala om.

  12. Krister Janzon skriver:

    Bengt,
    Tidigt i morse instämde jag i Patrik Lindenfors och de tidigares beröm av ditt inlägg.
    Som jag inte hittar det här så upprepar jag nu. Patriks slutcitat av dig är viktigt; alla samfunds – inkl Humanisternas – öppna självkritik är så viktig, förutom den mellan samfunden. Utan att fobistämpeln elller någon annan skall appliceras.

    Gud välsigne dig och ditt arbete för upplysning!
    Krister

  13. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Det finns inte så mycket att förklara mer än mitt intresse att få veta om ditt ovanliga RAKT- PÅ- SAK påstående om islam också är tillämpligt på andra religioner typ judendomen.

    Jag hör att du ” pläderar för ett öppet samhälle där idékritik och religionskritik inte tabubeläggs” Men när det gäller islam går du ett snäpp högre och påstår ”Det är egentligen de som vill tabubelägga kritik av Islam som står för den ultimata rasismen.”

    Jag är intresserad att få veta om du är beredd att gå ett snäpp högre även med judendomen och påstå “Det är egentligen de som vill tabubelägga kritik av judendom som står för den ultimata rasismen”

    // Irène

    • bema skriver:

      Det följer logiskt av vad jag sagt att svaret är ja på den frågan. Men det finns inte samma behov att påpeka detta, därför att där finns en polariserad pågående debatt där alla olika åsiktsriktningar kommer väl fram, men när det gäller just diskussionen med islam är det mycket mer tabubelagt i samhället att kritisera.
      Meningen med mitt ganska provokativa påstående var att få människor att tänka efter: ”Hur ser vi i grund och botten på muslimer? Är vi så fördomsfria som vi tror egentligen?”

  14. Eric skriver:

    Många tankar mina egna. Bra Bengt! Min granne är praktiserande muslim – har mera gemensamt med honom än min andra granne, som är svensk. Åtminstone när det gäller synen på familjen, på religion och på liberalismen. Han vet vad jag tycker om islam. Och Mohammed. Fått veta allt. Själv gillar han påven och läser Bibeln. Lite avundsjuk att vi har läroämbete. Sådana nyanser verkar omöjliga i det offentliga – eller hur?

  15. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Det följer logiskt av vad jag sagt att svaret är ja på den frågan.”

    OK. Jag säger som Patrik Lindenfors. Det här citatet sparar jag.

    // Irène

    • Simon Ek skriver:

      Men Nordgren, vad är problemet med att tycka att det är rasistiskt eller fördomsfullt att tabu-belägga kritik av Judendom, Islam, Kristendom eller någon annan religion eller ideologi? Det är ju, som Bengt skriver, ett otroligt förminskande av en hel grupp människor att påstå att deras världsbild, ideologi eller religion inte får kritiseras. För mig framstår det som att man i så fall tycker att en viss grupp, likt barn, inte klarar av kritik av den egna uppfattningen. Den som tror att muslimer inte tål att höra: ”det är dåligt att kvinnor och män inte är lika inför lagen enligt Islam” eller ”det är problematiskt att det i Koranen framställs som bra att ljuga för Islams utbrednings skull” har verkligen en förklenande uppfattning om muslimer. Det samma menar jag gäller övriga religioner, världsbilder, ideologier eller politiska uppfattningar.

    • Zeth Arkö Gogman skriver:

      Vart vill du komma? Det enda som gör att det ”känns” annorlunda om du inte tänker köra på Godwins law, vilket inte skulle förvåna mig) när man byter ut ”judendom” mot ”islam” är de olika religionernas utgångsläge när det kommer till antalet troende. Det finns ingen uppsjö av judiska länder eller en miljard judar på denna jord.

      Vilket förövrigt inte är vad diskussionen handlade om. Det synd att en nyanserad och saklig diskussion om sakfrågan kom bort i all hysteri. Ska vi ta frågan på ett politiskt neutralt plan som vanliga kristna borde ju ändå utgångspunkten vara att vår tro är världens bästa. Varför då anpassa sig efter den radikala tyckarelitens pekpinnar när det gäller att kritisera andra religioner?

  16. Magnus skriver:

    Det är skillnad på religionskritik och religionskritik där den ena är (för de flesta) konstruktiv och rentav välmenande medans den andra är osaklig, värdeladdad, provocerande och många gånger kränkande.

    Båda bör rymmas inom årsiktfriheten men den religionskritik som är osaklig, värdeladdad, provocerande och ibland kränkande är inte särskilt moralisk lämplig. Metafysiska och estetiska värderingar är inte immuna mot moraliska värderingar.

    En undermålig religionskritik är ett högt pris i försvaret av åsiktsfrihet. Lars Vilks konstfilosofi, åtminstone den som mynnar ut i rondellhundar mm, är också ett högt pris för åsiktsfriheten. Båda tjänar, gissar jag, som avskräckande exempel när man diskuterar västerländsk åsiktsfrihet i länder där man inte har någon demokratisk tradition. Se hur västerlandet med sin åsiktsfrihet provocerar och kränker det som är heligt för människor kan jag tänka mig finns i resonemangen.

    Många länder behöver åsiktsifrhet i ett led mot att bli en demokrati. Det kan vi hjälpa dem och mer därtill med och är ett bidrag från västerlandet. Andra kan hjälpa västlandets sekularism med respekt för det som är heligt och upphöjt. Varför ska det vara så självklart att ständigt skämta över, provocera och kränka människors religiositet? Visst bör vi ha rätten till detta men samtidigt bör en moralisk dimension finnas i detta och lugna samtal över gränsdragningsproblematik.

    Magnus

    • Magnus,
      Den förlöjligande religionskritiken fyller sitt syfte. Det är svårt att ta på allvar sådant man skrattar åt. Det fungerar framför allt på ungdomar som har växt upp i skräck, för en präst, för en sekt, för ett helvete. För dem kan den här typen av skratt vara en verklig befrielse och en första väg ut. Sen fungerar det också på utomstående. Man flinar lite förstrött åt Vilks rondellhund och förskräcks när människor tycker det är värt att döda över en streckgubbe. Då kan man skämta över den överdrivna reaktionen. Sakta men säkert blir det bisarra i situationen uppenbart. Så jag föreslår att ni driver med oss Humanister lite mer. Så att vi inte tas på för stort allvar, menar jag. För varje gång ni upprörs istället för att skämta tillbaka vinner vi lite grann.

      Eller så kan ni göra som Bengt. Tålmodigt förklara våra felsteg/missförstånd utan att rubbas i er övertygelse. Det inger också respekt.

      • Anders Persson skriver:

        Patrik, vi har sällan samma övertygelse i en mängd frågor som rör Gud, men detta som du skrivit är mycket fint skrivet. Precis så ska det vara. Det inger respekt. Och du har min respekt för din övertygelse – även om jag fullt ut menar att du har käpprätt fel.
        Trots allt sporrar du mig till att bättre fundera igenom det jag själv är övertygad om. Tack Patrik. Gillar din ansats och ärlighet. Ja, tänk att denna debatt skulle föra oss närmare varandra i ömsesidig respekt.

  17. Magnus skriver:

    I ett avseende kan jag hålla med dig Patrik Lindenfors. Att skämt och ha distans till sig själv och sina uppfattningar har ett syfte och är många gånger rentav förlösande. Likväl, menar jag, kan man ta sina och andras uppfattningar på allvar tros skämtandet.

    Att skämta kan ju ske i all välmening. Men skämt kan också användas till att trycka ned den andre, vara en symtom på brist på tolerans, förlöjliga och håna och rentav utmynna i mobbing. Då tycker jag inte längre det fyller sitt syfte och är olämplig och respektlös. En hel del av detta finns bakom den förlöjligande religionskritiken eller sterotypa beskrivningar av någon religiös grupp.

    När det kommer till Vilks rondellhund så behöver man inte mycket kunskap och omdöme för att förstå att detta skämt inte går hem hos muslimer( liksom skämtet av några ungdomar för ca tjugo år sedan som släppte in en gris i en moske). Ska man då inte ta sig en funderare över det lämpliga om man ska dra skämtet? Samtidigt bör man fundera över om det bidrar till en hjärtligare åsiktsfrihet i världen?

    Jag skämtar gärna med Humanister. Men jag vill också att humanister ska tycka skämten är roliga så vi skrattar tillsammans, inte förlöjligande och nedtryckande.

    Har du några tips på skämt om humanister på nätet får du gärna ge dem.

    Magnus

  18. Elin Eriksson skriver:

    ”Men det har bland svenska vänsterintellektuella, dit också hör en falang kristna, utvecklats en tankens inlåsning där varje sådan kritik är tabu. Det är svårt att förstå vad detta beror på. De tres artikel är ett övertydligt illustrativt exempel på detta,” skriver du.

    Det här sättet att resonera är klassiskt fariséism, tycker jag. Dagens fariséer är programmatiskt ”goda”, håller alla politiskt korrekta regler och tänker mycket högt om sig själva. För att upprätthålla denna show måste de attackera och brännmärka de som bryter mot normen. Detta har nu drabbat Mats Tunehag.

  19. Ping: basun » Tunehag, SEA och islamofobin

  20. Ronny Andersson skriver:

    Jag tycker vi kommit en bit på väg nu ,när vi kan samtala om saker och ting.Och be om förlåt, för mer eller mindre allvarliga saker ,och förlåta och bli förlåten…Och börja om och lära av varandra och bättra sig och lära om …Och att det tillåts ,tycker jag är positivt och att alltid kunna ge och få en ny chans…Frid Ronny

  21. Ping: Relativism, dekonstruktion, kontextualisering och sanningens komplexitet | Bengts Blogg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s