Vi måste stödja den förtryckta förnyelsen inom Rysk-ortodoxa kyrkan.

Jag har i samband med efterforskningar på internet kommit i kontakt med yttringar av Rysk-ortodox kristendom som har en helt annan inställning till förnyelse och ekumenik än vad som kännetecknar den officiella bilden. Där finner man också kritik mot patriark Kirill och hans stöd till Putins repressiva regim till förmån för en mer kristocentrisk och barmhärtig hållning gentemot medmänniskan. 

Vi kan nog knappast ana hur det är att vara en ryskortodox kristen i Ryssland om man inte ställer upp på den strikta nationella tolkning av religionen som anbefalls där och inte är beredd att hålla inne med varje uns av kritik mot ledarna.

Om vi gör tankeexperimentet att  FSSPX och dem närstående grupper som förespråkar starkt kyrkligt inflytande över staten var biskopar och präster i Sverige och hade en mycket nära allians med statsministern och regeringsbärande partier och ville göra Sverige till en enhetsnation byggd på konservativa katolska värderingar, och varje form av opposition motarbetades genom trakasserier och förföljelser av olika slag, t.ex. att man fick svårt att få jobb, att man hittar på anklagelser mot en etc. – då föreställer jag mig får vi en uppfattning hur det kan vara i Ryssland.

Den inomkyrkliga kritiken finns helt klart, den är tydlig men har en betydligt mer lågmäld ton än Pussy Riots. Kanske behövdes detta för att skaka om och medvetandegöra. Hur som helst, det goda som uppmärksamheten efter kvinnornas framträdande i Frälsar-katedralen i Moskva är att Rysk-ortodoxa kyrkans stöd för Putins repressiva regim ordentligt kommit i fokus, samt över huvud taget situationen inom patriarkatet Moskva.

Här är några engelskspråkiga bloggar som jag upptäckt som representerar inomkyrklig förnyelse och konstruktiv kritik:

Salt of the Earth: Ryskortodoxt fokus, står ingen adress, men verkar ha amerikanskt ursprung. Skriver om ryskortodox andlighet, förnyelse, inte rädd att kritisera missförhållanden. Bra länkar.

Priest Matthew Jacson: Ortodox bloggande präst, också från USA.

Ancient faith radio USA-baserad radiostation + webb, informerar om ortodox tro i västvärlden.

En 26-årig ryskortodox kristen bosatt i Moskva som brukar lyssna till Ancient Faith Radio skrev ett brev som publicerades (med bevarad anonymitet) på Salt of the Earth-bloggen. Jag citerar delar av brevet här, eftersom det ger en bra inblick i situationen i Ryssland.

”I completely agree with you on the matter of the importance of sincere prayer, and of how painful, insulting and disrespectful the blasphemous “prayer” of the “PR” [Pussy Riot] band had been. But, unfortunately, while listening to your podcast, I could not help feeling, that you were either ill-informed or misinformed on some very crucial matters, pertaining to the scandal, the court case, and especially – the position of the Moscow Patriarchate.

First of all, there is no such charge as “blasphemy” in the secular legislature of the Russian Federation, nor were the “PR” band members calling for religious hatred, for which they were charged and convicted. They performed a blasphemous act; but they did not call the people to kill or persecute Christians, Jews, Muslims, or any other religious groups, and only such an act falls directly under the “call for religious hatred” charge. If such a charge as “blasphemy” existed before the incident and if the government simply enforced existing laws to a certain “crime” – no one would have said a word. But instead, the state court gave these women 2 years in prison.

“Officially” the Church did not keep silent until the verdict was carried out by the court (as it was stated by the Patriarchate’s representatives this spring). Nor did it call for pity or mercy to the “sinner”. On the contrary. Representatives of the Moscow Patriarchate, such as the Head of the Department of the Public Relations – archpriest Vsevolod Chaplin and the Churches’ attorney – the nun Serafima (Chernega) called for “righteous” punishment for this act of hatred. This was directly said by our Patriarch in the beginning of April, when he called the Orthodox Faithful not to tolerate the new rise of blasphemy and not to allow the punk band’s act to be seen as a mere political protest.

The Patriarch is a strong speaker, and won a powerful emotional response from his flock, talking about how the band sinned against Our Lord, against the Orthodox shrines, against Our martyrs, our nation and the fallen soldiers of the Napoleonic Wars, (in whose memory the Cathedral was erected). Was this a Christian response? Was this an attempt of a responsible pastor to calm his faithful down and appeal to Christian mercy and prayer?

—–

Unlike his predecessor – Patriarch Alexei II (of Blessed Memory), who managed to sustain excellent relations with the state, yet skillfully refrain from direct involvement in politics, our current Primate got the Church directly involved in the most scandalous and passionate election campaign in modern Russian history. His support of Putin – whose right to run for a third, 6-year presidency is more than questionable – put the Church under direct attack not only from some kind of atheistic “liberals”, but from the wide range of common people, who have no real protection from corrupt government officials and have nothing but contempt, fear and hatred for the state “powers”.

How would you feel, if you personally knew dozens of people, who were required to vote for Putin and his “United Russia” party under the direct threat of losing their jobs – and then hear the Patriarch, our Patriarch and the Primate of our local Church, call the protests of hundreds of thousands of desperate people, who came out ot ask for their right to vote – “ear piercing shrieks”?  This was said at a meeting with the candidate V. Putin on February 8 2012.

The two “Punk prayers” took place roughly two weeks after the Patriarch’s meeting with Putin (the one and only candidate for presidency, with whom the Patriarch and other religious leader decided to meet, which can rightfully be seen as open political backing). Moreover, thanking Putin for his personal part in the “unparalleled” spiritual recovery of Russia and of its Church, the Patriarch forgot to mention his own predecessor – Patriarch Alexei II, our beloved Father who actually led the Church during the 17 years of recovery from the Soviet desolation.

——-

Should we, as Orthodox, as Christians, not ask ourselves – had the Patriarch asked his flock to forgive the blasphemy, had he given the judgment to God, and not to the state court, had he called for these women to be released and “go in peace”, would the current rise of anti-clericalism and this strange cult of making the “PR” band into prisoners of conscience and “political  martyrs” actually taken place?

——

The resurrected Christ the Saviour Cathedral does not belong to the Church. It belongs to the government and is under the “care” of a certain “Fund of the Cathedral of Christ the Saviour”. This organization runs several souvenir shops around the cathedral, a restaurant – recently built right by the cathedral, as well as a car-wash and a banquet hall, located in an underground complex directly beneath the Church. This gives rise to popular belief that “the Church” rents the halls of its cathedral for expensive corporate parties and banquettes.

But instead of fighting for the Cathedral “to be a house of prayer”, the Patriarchate not only conforms with the current state of affairs, but parallel with the “PR” case, the Church won a lawsuit, defending its right for the commercial use of the cathedral premises – along with the infamous “Fund”. What kind of “message” is this supposed to give the nation, which does not differentiate between the patriarchate’s officials and the Church as a whole?

What other Cathedral, in what other Orthodox patriarchate or diocese belongs to a state-owned commercial organization, which builds a banquet hall in the place of a crypt? Yet, the Patriarchate does nothing, disregarding the waning reputation of this magnificent, truly resurrected cathedral.

In light of recent events, should we, as Orthodox Christians, not honestly ask ourselves – “what really happened?”, “what could have caused people to start this unjust, senseless act of blasphemy and protest in Moscow’s cathedral?”, “Why so many Christians, including the Primate of our local Church, who shed so many tears listening to the Passions narratives, fail to show Christian mercy when beset by a single act of blasphemy?”. Instead, we go on the defensive, carrying out relics, calling on for the State’s protection and retribution.

But, as Orthodox Christians in Russia, we are beset by both – attacks from the “outside” insulting our Church, as well as from irrational and irresponsible actions of our own clergy and even – the patriarchate’s officials.

Unlike our brothers and sisters in Albania, Finland, Georgia, the OCA, and, of course, in the Antiochian Orthodox Church – we, in Russia, have no ability to ask or receive accountability from our hierarchs and primates. And this, truly has a devastating effect on the state of the Church and its reputation in Russia.

Should not such problems be openly addressed outside the internet? Should not we speak of our own sins in the wake of new attacks on our Church?”

I ett uppföljande e-brev som publicerades på denna blogg beskrev den unge mannen från Moskva hur hätsk stämningen kan vara och hur människor trakasseras även av kyrkans folk:

”The situation we, as Christians, are going through in Russia is troubling. And the troubles are on the rise. Just a day ago there was a fight in Moscow, when a young man, wearing a T-shirt saying “Theotokos, chase out Putin!” (a quote from the infamous punk-band) was beat up by “Orthodox” youth activists for insulting their “religious” feelings. To give you an idea about how divided and controversial our clergy’s reaction is to the problem. One well-known priest, Father Alexei Uminskii, said that he condems not the young man with the purely political statement on his shirt, but the “Orthodox” youth activists, who made T-shirt with verses from 1 Corinthians, 13, and went about the city beating up those, that offend their “Christian” feelings. Meanwhile, another well-known igumen said that he would, despite being a monk, join the youth and hit the young man on the head for insulting his religious and patriotic feelings, since Putin is the president and the symbol of our country. Here is the link, unfortunately – it is only in Russian.

Also I would like to say, that I am not trying to “slander” His All-Holiness, the Patriarch of Moscow, the ruling bishop of my diocese. But I am seriously worried, when I see a bishop, who would think it easier to organize meetings and processions “in defence of the Faith and the Good Name of the Church” than to provide open accountability for his financial and political actions.  If he has nothing to hide, why try give rise to “patriotic” feelings of the flock instead of providing them with a simple audit?”

I ett annat blogginlägg återger Matthew Jacson en artikel av Fr. George Chistyakov, ursprungligen publicerad på ryska 1997, som beskriver bakgrunden till situationen i Ryskortodoxa kyrkan. Det finns en obenägenhet till ekumenik och en benägenhet att se allt utomstående inflytande, inkl kristet sådant utanför den ryskortodoxa sfären, som fientligt. Artikeln heter Whence This Anger? Författaren gör en återblick på den ryska historien, och skriver om tiden efter 1988:

”Russia turned its face anew towards the Orthodox faith, but again the mind-set did not change, it remained inimicocentric. In the changed situation the Enemy was uncovered surprisingly quickly. Now among the Enemy are the heterodox and ecumenists, in other words those among us Orthodox who won’t live according to the inimicocentric thought process. And the struggle began once again. Just as uncompromising as always.

Logically the question arises; why are the new enemies Christians of other confessions and not atheists, which at first seems to be more natural. Actually, the answer is very simple. In the first place the atheists are different only in that they live not knowing that Jesus is amongst us, and they do not feel his presence — but as you know, the new ideologues of Orthodoxy don’t have a Christocentric consciousness either, therefore the barriers which would separate them from the atheists simply do not exist.

In the second place, and this is of no lesser importance: the atheists are “ours” and the heterodox are “foreign”…  In the religious sphere, no one considers that the struggle against confessions because they were brought into Russia from abroad in essence contains the germ of a struggle against Orthodoxy because it itself was brought in from abroad in 988.
…..

The very logic of the struggle against “not ours” is such that it inevitably (whether we want to or not) leads to complete isolation and stagnation in the sphere of the arts and politics, and in the sphere of faith — to paganism, to an empty ritualism and magic, completely devoid of the evangelical spirit.

The source of religious intolerance is paganism, which is incorporated with Orthodoxy and mixed with it, the non-Christocentrism of our thinking and our isolation from the Gospel and from Jesus.

It is not heterodoxy but paganism which poses a danger to the Orthodox faith in Russia today. Fortunately many people understand this. But Christ is always with us, amongst us, thus, if we believe in Him, we need not be afraid.”

De dömda kvinnorna, Yekaterina Samutsevich, Maria Alyokhina och Nadezhda Tolokonnikova är inte kristna, utan närmast anarkister som påpekades i ett tidigare inlägg. Inte desto mindre är deras försvarstal i rätten imponerande och vittnar om intellekt, integritet, litterär och filosofisk bildning och att de noga genomtänkt den situation de gett sig in i. Jag ger några citat från kvinnornas försvarstal, och det kan ju vara bra att ha i åtanke vad som anförts ovan när vi läser.

Yekaterina säger:

That Christ the Savior Cathedral had become a significant symbol in the political strategy of the authorities was clear to many thinking people when Vladimir Putin’s former [KGB] colleague Kirill Gundyayev took over as leader of the Russian Orthodox Church. After this happened, Christ the Savior Cathedral began to be openly used as a flashy backdrop for the politics of the security forces, which are the main source of political power in Russia.

Why did Putin feel the need to exploit the Orthodox religion and its aesthetic? After all, he could have employed his own, far more secular tools of power — for example, the state-controlled corporations, or his menacing police system, or his obedient judicial system. It may be that the harsh, failed policies of Putin’s government, the incident with the submarine Kursk, the bombings of civilians in broad daylight, and other unpleasant moments in his political career forced him to ponder the fact that it was high time to resign; that otherwise, the citizens of Russia would help him do this.

Apparently, it was then that he felt the need for more persuasive, transcendent guarantees of his long tenure at the pinnacle of power. It was then that it became necessary to make use of the aesthetic of the Orthodox religion, which is historically associated with the heyday of Imperial Russia, where power came not from earthly manifestations such as democratic elections and civil society, but from God Himself.

How did Putin succeed in this? After all, we still have a secular state, and any intersection of the religious and political spheres should be dealt with severely by our vigilant and critically minded society. Right? Here, apparently, the authorities took advantage of a certain deficit of the Orthodox aesthetic in Soviet times, when the Orthodox religion had an aura of lost history, of something that had been crushed and damaged by the Soviet totalitarian regime, and was thus an opposition culture. The authorities decided to appropriate this historical effect of loss and present a new political project to restore Russia’s lost spiritual values, a project that has little to do with a genuine concern for the preservation of Russian Orthodoxy’s history and culture.

It was also fairly logical that the Russian Orthodox Church, given its long mystical ties to power, emerged as the project’s principal exponent in the media. It was decided that, unlike in the Soviet era, when the church opposed, above all, the brutality of the authorities toward history itself, the Russian Orthodox Church should now confront all pernicious manifestations of contemporary mass culture with its concept of diversity and tolerance.

Implementing this thoroughly interesting political project has required considerable quantities of professional lighting and video equipment, air time on national television for hours-long live broadcasts, and numerous background shoots for morally and ethically edifying news stories, where the Patriarch’s well-constructed speeches would in fact be presented, thus helping the faithful make the correct political choice during a difficult time for Putin preceding the election.

Our sudden musical appearance in the Cathedral of Christ the Savior with the song “Mother of God, Drive Putin Out” violated the integrity of the media image that the authorities had spent such a long time generating and maintaining, and revealed its falsity. In our performance we dared, without the Patriarch’s blessing, to unite the visual imagery of Orthodox culture with that of protest culture, thus suggesting that Orthodox culture belongs not only to the Russian Orthodox Church, the Patriarch, and Putin, but that it could also ally itself with civic rebellion and the spirit of protest in Russia.”

Maria påpekar hur begreppen orwellskt fått en annan mening:

”To me, this transition, or rupture, is noteworthy in that, if approached from the point of view of Christian culture, we see that meanings and symbols are being replaced by those that are diametrically opposed to them. Thus one of the most important Christian concepts, Humility, is now commonly understood not as a path towards the perception, fortification, and ultimate liberation of Man, but on the contrary as an instrument for his enslavement. To quote [Russian philosopher] Nikolai Berdyaev, one could say that “the ontology of humility is the ontology of the slaves of God, and not the sons of God.”

I believe that we are being accused by people without memory . Many of them have said, “He is possessed by a demon and insane. Why do you listen to Him?” These words belong to the Jews who accused Jesus Christ of blasphemy. They said, “We are … stoning you … for blasphemy .” [John 1 0:33] Interestingly enough, it is precisely this verse that the Russian Orthodox Church uses to express its opinion about blasphemy. This view is certified on paper, it’s attached to our criminal file. Expressing this opinion, the Russian Orthodox Church refers to the Gospels as static religious truth. The Gospels are no longer understood as revelation, which they have been from the very beginning, but rather as a monolithic chunk that can be disassembled into quotations to be shoved in wherever necessary — in any of its documents, for any of their purposes. The Russian Orthodox Church did not even bother to look up the context in which “blasphemy” is mentioned here — that in this case, the word applies to Jesus Christ himself.”

Nadezhda påpekar att många ryskortodoxa kristna stödjer dem:

”I know that a great number of Orthodox Christians speak out on our behalf, the ones who gather near the court in particular. They pray for us; they pray for the imprisoned members of Pussy Riot. We’ve seen the little booklets the Orthodox pass out containing prayers for the imprisoned. This fact alone demonstrates that there is no single, unified group of Orthodox believers, as the prosecutor would like to prove. This unified group does not exist. Today, more and more believers have come to the defense of Pussy Riot. They don’t think that what we did warrants a five-month term in a pretrial detention center, let alone three years in prison, as the prosecutor has called for.”

Med profetisk skärpa säger hon:

”Every day, more people understand that if the system is attacking three young women who performed in the Cathedral of Christ the Savior for thirty seconds with such vehemence, it only means that this system fears the truth, sincerity, and straightforwardness we represent. We have never used cunning during these proceedings. Meanwhile, our opponents are too often cunning, and people sense this. Indeed, the truth has an ontological, existential superiority over deception, and this is described in the Bible, particularly the Old Testament.

The paths of truth always triumph over the paths of cunning, guile, and deception. Every day, truth grows more victorious, despite the fact that we remain behind bars and will probably be here for a long time.”

—-
Hon anlägger ett kristligt perspektiv på mänsklig svaghet som föregångare till vishet och barmhärtighet:

”A human being is a creature that is always in error, never perfect. She quests for wisdom, but cannot possess it; this is why philosophy was born. This is why the philosopher is the one who loves wisdom and yearns for it, but does not possess it. This is what ultimately calls a human being to action, to think and live in a certain way . It was our search for truth that led us to the Cathedral of Christ the Savior. I think that Christianity, as I understood it while studying the Old and especially the New Testament, supports the search for truth and a constant overcoming of oneself, the overcoming of what you were earlier. It was not in vain that when Christ was among the prostitutes, he said that those who falter should be helped; “I forgive them,” He said.”

Kvinnornas försvarstal i sin helhet i engelsk översättning finns här.

Efter detta kanske vi än en gång kan återvända till texten för kvinnornas sång i katedralen, vars innehåll nu kanske blivit tydligare för oss:

”St. Maria, Virgin, Drive away Putin
Drive away! Drive away Putin!”

Black robe, golden epaulettes
All parishioners are crawling and bowing
The ghost of freedom is in heaven
Gay pride sent to Siberia in chains

The head of the KGB is their chief saint
Leads protesters to prison under escort
In order not to offend the Holy
Women have to give birth and to love


Church praises the rotten dictators
The cross-bearer procession of black limousines
In school you are going to meet with a teacher-preacher
Go to class – bring him money!

Patriarch Gundyaev believes in Putin
Bitch, you better believed in God
Belt of the Virgin is no substitute for mass-meetings
In protest of our Ever-Virgin Mary!

St. Maria, Virgin, Drive away Putin
Drive away! Drive away Putin!”

”Belt of the Virgin” syftar på en av den ortodoxa kyrkans främsta reliker, ”Marias bälte” som var på ”turne´” i Ryssland hösten 2011. Kritiken går ut på att genom att låta folkets intresse fokusera på sådant, så tar man bort uppmärksamheten från de brännande inrikespolitiska frågorna.

Annonser
Det här inlägget postades i Church, Politik, Samhälle och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Vi måste stödja den förtryckta förnyelsen inom Rysk-ortodoxa kyrkan.

  1. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Fantastiskt bra blogginlägg !

    Nu känns det meningsfullt igen att skriva på din blogg i ämnet rysk-ortodoxa kyrkan.

    Jag är imponerad av din PIONJÄRINSATS att i Sverige uppmärksamma och ta fram material som (be)visar att rysk-ortodoxt troende är olika.

    Minns du vad ”Paul” skrev till mig

    ”Nog kan Du väl ändå förstå att ryssar – särskilt om de är troende – har mycket svårt att se ”punkarna” som något slags frihetsapostlar?”

    Och vad jag svarade

    ”Det jag förstått är att alla troende ryssar inte kan och inte ska dras över en och samma kam.”

    Så hänvisade jag till vad en medlem i Pussy Riot anförde under rättegångens slutomgång.

    “That Christ the Savior Cathedral had become a significant symbol in the political strategy of the authorities was clear to many thinking people when Vladimir Putin’s former [KGB] colleague Kirill Gundyayev took over as leader of the Russian Orthodox Church. After this happened, Christ the Savior Cathedral began to be openly used as a flashy backdrop for the politics of the security forces, which are the main source of power [in Russia].”

    Och minns du “Pauls” tårdrypande redogörelse om skattechefen Potsjinov , en maffioso från det ”galna Ryssland ” som 1 vecka för valet träder fram och rentvår sin maffiosokumpan, men som i ”Pauls” tappning låter så här.

    ”Den dåvarande chefen för det federala skatteverket Alexander Potjinok, numera pensionerad, trädde plötsligt fram i en intervju och dementerade kategoriskt att Kirill skulle ha varit inblandad.”

    https://bengtmalmgren.wordpress.com/2012/08/17/pussy-riots-faster-uppmarksamheten-pa-ohelig-allians-mellan-kirill-och-putin/#comments

    Det är mycket glädjande att du gjort denna insats på din blogg och grävt fram alternativa rysk-ortodoxa röster än det ryska patriakatets traditionellt regimtrognas i när och fjärran.

    // Irène

    PS Även i Polen finns alternativa röster än de som stödjer ärkekonservative ärkebiskop Jozef Michalik.

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=7359

  2. Eric skriver:

    Idka offentlig gruppsex ena dan, utses till kristen profet den andra…Inte illa. Läs deras sångtexter, där liknas kyrkan vid det manliga könsorganet. Att de kysste poliskvinnor var för att markera deras uppfattning att dessa är – horor. Etc etc.

    Kom till sans .

    PS De borde benådas. Alla katedraler besöks av knäppisar av olika slag då och då. Och: Kirill och Putin är inga snövita idealister. Ändrar det något att konstatera detta, det som alla visste? Nej.

    Så – om det nu är rysk politik som ska diskuteras, så är mitt råd. Gör det utan inblandning av exiloligarkernas redskap.

    • bema skriver:

      Eric!
      Bra, då vet jag hur du ser på detta.
      Mitt långa inlägg innhåller ju ganska mycket material av högsta intresse och relevans som jag märker att du avstår från att kommentera. istället väljer du att återupprepa vad vi redan sagt. Att gruppen är anarkister med allt vad det kan innebära av hat mot kyrka och samhälle och för oss icke-anarkister osmakliga uttryck har vi konstaterat.
      Men världen är inte svart-vit. Gud kan i ett skeende också använda sig av sådana personer. Och ”knäppisar” uttrycker sig knappast så strukturerat som kvinnorna gjorde i sina försvarstal. Nej, skall vi bemöta anarkister räcker det inte med att definiera bort dem som knäppisar, bättre försvar än så har vi väl för kyrkan och det samhälle vi demokratiskt stöder.
      Vad menar du med exiloligarker?

  3. Jan H skriver:

    Putin bryr sig om sitt folk och vägrar lägga sig platt för USA:s och Israels krigshets. Därför hatar USA:s hantlangare honom. Allt det andra är bara skådespel.

    • bema skriver:

      Jan H!
      Välkommen i samtalet! Det var en kort och koncis kommentar från dig. Du känns som ett levande exempel på det som lagts fram i tidigare kommentarer: Alexander Dugins ideologi om en rysk sfär som balanserar USA, och ett drag hos den ryska kulturen som flera författare jag länkat till (här och här) tycker sig se, en avvisande hållning mot allt icke-ryskt där allt dras över en kam. Jag tror alla folk och nationer behöver utbyte med andra, och att det skulle vara bra också för Ryssland att inte så kategoriskt avvisa allt, utan ha en större felxibilitet.

      Men handen på hjärtat: Det räcker väl inte att bry sig om sitt folk. Man måste visa det i praktisk handling, t.ex. genom demokrati och inte repressivitet, genom tolerans mot oliktänkande. Och jag förstår mig inte på denna motsättning du för upp mellan USA-hat (som verkar ömsesidigt enligt din beskrivning) och att bry sig om sitt eget ryska folk.
      Inte tror jag USA´s folk och ledning hatar det ryska folket och nationen, inte heller tror jag det ryska folket hatar USA´s folk och nation. Det känns som om det är du själv som bygger upp en bild av hets på det sättet.

      Nog går det att leva i fred och bry sig om sitt folk utan att hata andra folk och nationer.
      Vad för slags krigshets talar du exakt om?
      Och var kommer Israel in i bilden?

  4. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Du har lagt ner ett stort jobb på det här inlägget! Det ska du ha en eloge för!
    Det är en skrämmande bild av förtrycket både i både samhälle och i den Rysk-ortodoxa kyrkan som framträder i texterna du tagit fram. Som katolik kan man undra om förtrycket av oliktänkande skulle vara lika hårt i Katolska kyrkan, om dess ledare bara hade möjlighet till det…
    Jag känner mig fortfarande tveksam till Pussy Riots aktion, precis som när det gäller Ship to Gaza finns en bismak av personer som använder andras elände för att få uppmärksamhet för egen del.
    Men det är möjligt att det behövdes en omskakning av det här drastiska slaget för att människor ska få upp ögonen för vad som händer i Ryssland.
    Anneli

  5. Eric skriver:

    Man kan inte vara så oskuldsfull när det gäller rysk politik. Mediamogulerna Gusinsky , Berezovsky, Kagalovsky, alla baserade utomlands, mfl drar i trådarna, manipulerar pressen, ställer till folkliga uppror, precis som Putin ordnar demonstrationer. Och ja – det finns trådar till PR också, även om några av flickorna kan vara ovetande om det.

    Här har du en bra analys, källa med namngivna unga akademiker bakom, foto och cv på alla. Ovanligt i dessa sammanhang…

    http://www.sras.org/privately_enforced_capitalism

    • bema skriver:

      Eric!
      Det var en lång och tät text som du länkade till. Var hänvisning till denna text ett svar på min fråga om exiloligarkerna? Om jag förstått dig rätt menar du att dessa regisserar vad som sker, t.ex. manifestationerna med PR.

      Jag tror säkert det finns många dimensioner i rysk politik. Det får mig dock inte att dra slutsatsen att vi inte skall bedöma och reagera utifrån det vi ser och hör och vad olika aktörer faktiskt säger. De texter jag refererat till och PR-kvinnornas försvarstal är av en sådan diginitet att man kan inte bortförklara dem eller förminska deras relevans bara genom att hänvisa till en konspiration av oligarker som drar i trådarna någonannastans. Det blir liksom att mystifiera det hela. Din text kan jag inte se tillför några nya argument här.

      Inte heller kan vi bortse från att ett enkelt störande av ordningen i en kyrka helt rättsvidrigt renderar ett fängelsestraff på två år utan att kräva räkenskap från dem som är ansvariga bara för att det kan finnas dolda band till oligarker i bakgrunden.
      Kirill och högt uppsatta personer inom Moskvas patriarkat har pläderat för rättmätiga straff för PR´s kränkande av deras religiösa känslor. Men det finns inget brott som heter blasfemi i ryska strafflagen, det åberopas istället religiöst hatbrott, men något sådant kan kvinnorna knappast anklagas för att ha begått. De uppviglade inte till att döda och förfölja kristna, judar, muslimer eller någon annan religiös grupp, i så fall skulle de med rätta ha dömts. Kirill och höga diginitärer inom Moskva-patriarkatet kan inte fråntas ansvaret för att det blev en så hård dom som det blev genom att piska upp stämningen och kräva att de skulle dömas.
      Det ansvaret har de oberoende av om oligarker drar i trådanrna någonannanstans.

      Likaså människor som mer eller mindre tvingas att rösta på Putin och hans parti med hot om att annars förlora jobbet, det är en kränkning av människors frihet och demokratiska rättigheter som Putin som högste ledare är ansvarig för, likaså Kirill som stödjer Putin och avfärdar människorna som är upprörda över detta.

      Människor i ledande ställning, det gäller både stat och kyrka, måste kunna ställas till svars för sina handlingar. Detta verkar vara svårt i Ryssland, och även när vi här i utlandet utifrån vad vi ser och hör drar våra slutsatser och utkräver sådant ansvar, så finns det genast försvarare av systemet som går in och problematiserar det hela. Visst, ”Putin och Kirill är inga snövita idealister”, skriver du, so what? Och andra drar i trådarna bakom kulisserna, så vi kan inte över huvud taget bedöma de synliga aktörerna utifrån vad de gör, så verkar du argumentera.

      Samtidigt resonerar du tvärtom när det gäller PR-kvinnorna: Där är det inget ”so what” över att de inte är snövita idealister, utan där är det verkligen försvårande att de medverkat i andra motbjudande anarkistiska manifestationer. Det är bara Putin och Kirill slipper att bedömas efter de mallarna.

      Ingen kräver att ledare skall vara perfekta och inte göra misstag. Men ledare måste kunna vara ansvariga och ställas till svars för det de faktiskt gör, också i Ryssland.

  6. Eric skriver:

    Nu förstår jag ingenting. Du vill fösa in mig i ett fack – precis som Iréne tidigare – bestående av Putins/Kirills hejarklack. Det är ett misstag. Och jag tycker det nästan är så grovt att jag känner en viss upprördhet över det, rent tankemässigt. Läs mina inlägg igen! Para mig inte med sign Paul!

    Att Putin visserligen är oerhört populär bland sitt folk, och även Kirill – är bara ett utslag av det ryska folkets svaghet för envälde och auktoritärt ledarskap. Det kan inte dölja dessa ledares misstänksamhet och förakt för västerlandets öppna samhälle och fria diskussion, (patriark Kirill har kallat detta ”toys”, leksaker) och Putins tämligen primitiva framtoning när det gäller metoder: Det är piska och morot som gäller.

    Vad jag med referensen ville peka på är att det just nu finns två poler att välja mellan: Nomenklaturans oligarki – Putin och hans vänner – eller kapitalismens oligarki, megatjuvarna som hamnat i onåd och stuckit utomlands med stora delar av statskassan, men ändå agerar i rysk politik. Den tredje finns inte, nämligen en demokratiskt vald ledare, med ett parlamentariskt statsskick. Non existent! Och utsikten att detta skulle plötsligt komma till stånd är inte verklighetsförankrad.

    Så om ledarna ställs till svars, visst, bra! Men vet då att de andra raskt är där, kapitalistmaffian återtar makten. Och den har inget till övers för kyrkan – de flesta av dessa, som så snabbt anammat västerlandets liberalism, har ingen religion, de hatar kyrkan. Och det är det hatet som man hittar utan ansträngning i PR-gruppens aktioner. Det är inte bara korruptionen hatet riktar sig mot, utan kristendomen: Symbolerna, kors, ikoner, kyrkor attackeras. Detta var bara den senaste i en serie attacker, som pågått i åratal. Och man borde frukta den moral som skulle dominera om det blir män (obs!) som de bakom PR som får ta rodret.

    • bema skriver:

      Eric!
      Tack för detta inlägg. Det var tydligt och begripligt.

      Nej, jag vill inte fösa in dig i något fack, men jag måste testa olika tankar och ställa följdfrågor så att jag förstår hur du menar.

      Att Ryssland är i detta kritiska läge och att det inte finns något tredje demokratiskt alternativ just nu gör det extra viktigt att Kyrkan står på folkets sida, bevarar förtroendet och inte binder upp sig i det politiska spelet.

      Om kyrkans män intrigerar politiskt och dessutom inte beter sig moraliskt oförvitligt står man inte fria mot den kritik som riktas från sådana grupper som PR och öppnar därmed flanken, blir sårbar och mister den auktoritet man borde ha.

      Det är väl det den 26-årige Moskva-bon menar när han säger att Ryskortodoxa kyrkan attackeras både utifrån och inifrån, det senare genom ”irrational and irresponsible actions of our own clergy and even – the patriarchate’s officials.”

  7. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Samtidigt resonerar du tvärtom när det gäller PR-kvinnorna: Där är det inget “so what” över att de inte är snövita idealister, utan där är det verkligen försvårande att de medverkat i andra motbjudande anarkistiska manifestationer. Det är bara Putin och Kirill slipper att bedömas efter de mallarna.

    Ingen kräver att ledare skall vara perfekta och inte göra misstag. Men ledare måste kunna vara ansvariga och ställas till svars för det de faktiskt gör, också i Ryssland.”

    J Ä T T E B R A S A G T

    Tycker

    // Irène

  8. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    I dagens Sydsvenskan

    ”I skuggan av Pussy Riot döms andra aktivister”

    ”De flesta rättegångar mot politiska aktivister i Ryssland är betydligt svårare att göra svarta rubriker av, eftersom brotten aktivisterna anklagas för som regel inte har något med politik att göra – och ofta aldrig har ägt rum.”

    http://www.sydsvenskan.se/varlden/i-skuggan-av-pussy-riot-doms-andra-aktivister

    // Irène

  9. Eric skriver:

    Aldrig kunde jag i min fanatasi föreställa mig att kristna kunde komma så snett i sina bedömningar, att grova sexuella obsceniteter, sadism, hädelser, svordomar och störande av ordningen i Guds hus skulle hyllas som som försök till förnyelse av tron i en kyrka! Vad gruppen åstadkommit är en våldtäkt på kyrkan. (Tredje gången dessutom, man lyckades inte ens bli utkastad de två första…). Målet är en upplösning av den kristna moralen, som anses vara ett instrunment att kontrollera massorna, och införandet av anarki.

    Om sedan ANDRA kyrkans tjänare inte efterlever buden, så kan det väl knappast övertyga någon med sunt förnuft att det vore en god sak om man uppvisar en ännu sämre moral, och på detta vis skulle övertyga andra.

    Jag har läst lite vad man kommit fram till inom andra religioner, och tar fritt ur minnet:

    Muslimer: Vi skulle skicka in flickorna till våra äldre kvinnor, som skulle lära dem en hel del hur man uppträder på böneplatser.

    Judar: Tog de på sig rånarluvorna utanför kyrkan skulle de stoppats redan där. Om de gjort som i katedralen i en synagoga, kunde de skjutits ihjäl på en gång av våra vakter. Ingen skulle tycka det vore annat än rätt. Vi har inte glömt München 1972. (Ändå så är flera av de som står bakom aktionen israeliska medborgare, de har dubbelt medborgarskap).

    Katoliker: I Köln gjordes en dålig imitation, mitt under förvandlingen i heliga mässan. Gruppen stoppades och fördes ut. Kyrkans folk bjöd dem sedan på kaffe. Men eftersom de gjort våldsamt motstånd mot ordningsvakterna så blev de lagförda efteråt. Straffet i Tyskland för sådana brott är två år.

    Ortodoxa: Det finns olika röster, här en röst från ett kommentarsfält i DAGEN, tonläget dominerar bland den ryska befolkningen:

    ”Som ortodox kristen har jag full förståelse och stödjer patriarken Kirill i detta ärende. Att demonstrera mot Putin är en sak, det kan man göra på många sätt. Jag är heller inte emot civil olydnad. Det behövs i vissa situationer, men får aldrig under några omständigheter skada oskyldiga människor så som den så kallade ”konserten” som i själva verket bättre kan liknas vid en våldtäkt av tystnaden, skönheten och innerligheten i Herrens Tempel både det yttre templet Kristi Frälsarekatedralen, men vad värre är även det inre Templet i de bedjandes hjärtan. Hade de hållit sin aktion utanför Putins arbetsplats eller på något torg vore det en helt annan sak. Den starka reaktionen från kyrkan är inte för att de har demonstrerat mot Putin som det framstår i Svensk press utan för deras grova skadegörelse av kyrkan. Det finns fler värden i livet än de materiella, och ofta är det ett större brott att utöva skada på dessa immateriella och mer subtila värden. Tystnad, andakt, stillhet, bön och skönhet är något man bör värna om med stor ömhet och skydda med en stark hand från liknande attacker som den Pussy riot utsatte Kristi Frälsarekyrkan för. Jag ville bara höja en röst för alla dem i Sverige som faktiskt stöder ryska kyrkan i deras försök att freda det heliga Tempel som de förvaltar över för sina medlemmar och för alla som ”i tro, andakt och gudsfruktan träda in i det” (citat från stora ektenin i ortodoxa gudstjänsten).”

  10. Anneli Magnusson skriver:

    Eric och alla
    Risken är att man sållar ut de kommentarer som passar den egna åsikten och blundar för de övriga. Du tycker inte om Pussy Riots aktion och jag undrar därför hur du tycker att man bör arbeta mot åsiktsförtryck i Ryssland i allmänhet och i rysk-ortodoxa kyrkan i synnerhet?
    Kan du föreslå ett bättre sätt att skapa den välbehövliga uppmärksamheten kring de allvarliga problem som uppenbarligen finns inte?
    Det är lätt att klaga, men inte alltid så lätt att komma med alternativ. Jag är själv inte odelat positiv till formen för protesten, men som sagt man behöver rikta inte minst omvärldens blickar mot eländet.
    Anneli

  11. Anneli Magnusson skriver:

    …problem som uppenbarligen finns? Ska det förstås vara i näst sista stycket.
    Anneli

  12. Magnus skriver:

    Jag tycker man ska vara lite eftertänksamma när vi diskuterar frågor om när relationen mellan politik/makt och religion gåt fel. Hur är det tex mellan politik/makt och svenska kyrkan? Bör vi inte stödja de förtryckta (de med felaktiga åsikter i vissa frågor) inom svenska kyrkan?

    Sedan är det värt att fundera på om kyrkorummet ska användas på det som Pussy Riot gör till diverse politiska och religiösa utspel. De bör förlåtas (bra) och straffet bör vara milt(bra) men det gör deras aktion inte mindre lämplig för det. Dessutom är/var det fel metod. Vill man ändra på någon osund relation till politiken eller samhällsförhållande i kyrkan så är helgonens väg (bön, självrannsakan, föredöme, förbedjare) bättre än rena politiska aktioner inbakat med kritik mot religiösa ledare och/eller institutioner. Att använda kyrkorummet till det som Pussy Riot gör finner jag osmakligt även om de nu skulle ha rätt i sak (relationen kyrka och politik i Ryssland).

    Inomkyrklig kritik genom manifestationer som är osmakliga i kyrkorrummet tror jag inte leder till något gott i längden. I det korta perspektivet kan det ge uppmärksamhet, mediaeffekt, ökar varumärkesvärde, underminera politiskt och religiösa ledarskap . Men att det skulle bygga upp den kristna gemenskapen tro jag helt enkelt inte på.

    Magnus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s