Sexualetik ej orsak till kyrkosplittring, men kyrkan behöver fördjupa samtalet kring integrering av sexualitet, kropp och andlighet.

Tidningen Dagen berättar att kyrkohistorikern Diarmaid MacCulloch i en intervju sagt att han tror det finns risk att Katolska kyrkan splittras i en liberal gren som utformar läran ungefär som liberala kristna i Europa och USA vill ha det och en mera konservativ gren. Han tror att denna splittring kan bli verklighet vare sig vi får konservativa eller liberala påvar framöver. Han pekar ut de senaste två påvarna, Johannes Paulus II och Benedikt XVI, som konservativa och med två till lika konservativa påvar i framtiden är katolska kyrkans splittring är ett faktum, förutspår han. Men även en mer liberal kan se till att splittra kyrkan, med tanke på att konservativa katoliker, framförallt utanför västvärlden inte skulle acceptera liberala reformer. Skälet till splittringen skulle vara speciellt sexualetiken och synen på prästämbetet (som endast förbehållet män).

Bl.a. dessa tankar utvecklar han i en bok som kommer ut under hösten med titeln ”Silence in Christianity”. Diarmaid MacCulloch är historiker, professor i Oxford och fellow vid British Academy och medutgivare till  Journal of Ecclesiastical History som utges i Cambridge. 2009 skrev han boken ”A History of Christianity: The First Three Thousand Years” som också låg till grund för BBC dokumentärserie om kristendomens historia.

Till Dagen presenterar sig Diarmaid MacCulloch som tillhörande den liberalare grenen av europeisk kristendom. En gång i tiden ville han göra karriär i Anglikanska kyrkan, men kunde inte prästvigas eftersom han var öppet homosexuell.

I den nya boken kommer han att ta upp en del saker det gärna pratas tyst om inom kristendomen, t.ex. de sexuella övergreppen på barn inom katolska kyrkan. Det är viktigt att fortsätta att tala om och ta tag i detta, som jag nämnde i min tidigare bloggpost, inte bara berömma sig av att ha ”rensat ut” rötäggen ur den klerikala kåren, och på så sätt löst problemet. Det är så lätt att lägga locket på sedan väl den första mediastormen lagt sig istället för att analysera de mera strukturella aspekterna på problemet som möjliggjorde att det kunde gå så långt inom Katolska kyrkan. Övergreppen är fortfarande ett öppet sår, inte bara för de verkliga offren, utan för oss alla, biskopar och präster, munkar och nunnor och lekfolk inom Katolska kyrkan.

Majoriteten av katoliker i västvärlden accepterar inte kyrkans morallära när det gäller sexualitet.  Detta är givetvis ett stort problem för kyrkan. Det måste kommuniceras och man måste analysera problemet lite djupare än att bara hänvisa till disciplin och rättning i ledet.

Jag har dock lite annan syn på detta än MacCulloch. Jag tror inte på en splittring på det sättet som han föreställer sig. Den splittringsprocessen har i så fall redan börjat, den består i att folk lämnar kyrkan. Det sägs att den största gruppen krista (eller f.d. kristna) i USA är katoliker som lämnat Katolska kyrkan. Jag tror det är en process som kommer att fortsätta i västvärlden, men detta är menar jag en trons kris, inte en kris som beror på att det är fel på kyrkans lära. Däremot är det ett tecken på att kyrkan evangeliserar på fel sätt i västvärlden, eftersom man uppenbarligen inte når ut på ett sådant sätt att man ens kan behålla sina egna.

Kyrkan skulle kunna bli hur liberal och formbar som helst i förhållande till moderna värderingar, men inte skulle det bli någon levande och vital kyrka för det, tvärtom visar det sig att det är de delar av kristenheten som håller fast vid en stark personlig tro på Jesus som universell frälsare och bevarar den traditionella apostoliska tron som uppvisar vitalitet och växtkraft.

De inom reformrörelsen som verkligen vill hålla fast vid sin tro på Jesus vill inte heller se någon kyrkosplittring. Man har en stark känsla för kyrkans katolicitet, och problemen måste s.a.s. lösas ”inom familjen”, Kristus har grundat en enda kyrka.

Det finns förvisso stora teologiska och kyrkorättsliga frågor som leder till skiljelinjer både mellan samfund och inom samfund, liksom skiljelinjer som helt enkelt beror på att man inte känner varandra och så lång tid gått skilda vägar. Men kyrkosplittringens tid är förbi, det finns en medvetenhet om att kyrkan är en enda, och det finns ingen annan väg att gå än att försöka reda ut problemen inom den ramen, inte bilda eget. Älskar man Jesus älskar man kyrkan. En kristenhet med olika läger som inte kan tala med varandra är otänkbart idag, det är mot Jesus uttalade vilja och förödande för evangelisationen.

MacCullog påpekar samma som jag sagt i ett tidigare inlägg, att konflikter i sig inte är negativt utan kan vara tecken på vitalitet i kyrkan. Om konflikterna däremot kör fast i oförsonliga skilda läger blir det destruktivt.

När det gäller synen på kropp, andlighet och sexualetik, så tror jag inte problemet ligger så mycket i kyrkans lära och dogmer i sig, utan i hur läran uppfattas och tillämpas, och hur man vägleder och samtalar med människor i praktiken. Här har kyrkan mycket lågt förtroende nu, speciellt efter sexövergreppsskandalerna.

Sexualiteten är biologiskt en mycket stark kraft i människors liv, det finns nedlagt i naturen att människan skall reproducera sig, och sexualdriften styr detta. Människan är emellertid inte totalt styrd av sina drifter som djuren, utan den erotiska kärleken får hos personen människan också en andlig innebörd.

Att Kyrkan har synpunkter på människors beteende på det sexuella området har provocerat i alla tider. Får sexualiteten inte vara omedelbart rolig och lustfylld? Måste den omges av moraliska skrankor? Kyrkan anklagas för moralism och sexualfientlighet. Filosofen Nietzsche talade om att ”kristendomen har givit Eros gift att dricka”.

Men att kristen teologi är på det sättet är en vanföreställning, det är viktigt att tränga djupare i dessa frågor. En av dem som gjort det är Påven Benedikt XVI som i sin första encyklika Gud är Kärleken talar om den erotiska kärleken mellan man och kvinna som urtypen för kärleken. Kärlek är ett ett missbrukat ord i vår kultur, och bland alla typer av missbruk som pålågar vår kultur är sex- och kärleksmissbruk också vanligt. Det tycks finnas en avgrund mellan sekulärkulturens materialistiska biologiskt sexfixerade kärleksbegrepp och kärleken enligt Bibeln och Kyrkans tradition. Inte desto mindre hänger de många bilderna av kärleken ihop, menar påve Benedikt. Eros är en positiv kraft som ingår i skapelsen. Kropp och ande hänger ihop. Eros och agape är olika aspekter av en och samma kärlek.

Men begreppet eros förekommer sparsamt i Bibeln, medan begreppen philia och agape dominerar i NT. Detta språkliga åsidosättande av eros som kommer till uttryck i ordet agape visar på något nytt i kristendomens förståelse av kärleken. Den radikala kristendomskritiken, både i dess filosofiska form (Nietzsche) och i dess folkliga form där man uppfattar att kristendomen sätter upp förbudsskyltar och gör eros till last istället för lust, så har detta nya utvärderats som något alltigenom negativt. Men är det verkligen så? Nej, svarar påven i en mycket spännande och intressant utläggning som jag rekommenderar att ni själva läser. Encyklikans engelska text här.

Bland teologiska utläggningar om kärleken vill jag också nämna den katolske teologen Werner Jeanrond´s bok ”Kärlekens teologi” som ger en bra teologisk översikt, men också författarens egna tankar, men framförallt vill jag nämna påven Johannes Paulus II´s betraktelser under onsdagsaudienserna i början på 1980-talet, ”Kroppens teologi”, sammanlagt 129 betraktelser som tar upp olika aspekter av kropp och andlighet. Aldrig har någon inom kyrkans läroämbete så grundläggande reflekterat över och utlagt dessa frågor som JPII. Detta verk har länge varit okänt, men uppmärksammas alltmera. Nyligen har vi fått en bra introduktion på svenska genom dominikansyster Sofies bok ”Till man och kvinna skapade han dem”. Det handlar om en djupgående utläggning om kroppen och sexualiteten. Från att ha betraktats som ett naturens verk vars syfte enbart var fortplantning lyfter påve Johannes Paulus II nu fram sexualiteten som något som ingår i Guds plan för människans återlösning. Människokroppen är skapad för att överföra till den synliga världen ”det mysterium som varit fördolt hos Gud i all evighet” (Efesierbrevet), och bli dess synliga tecken.

Johannes Paulus II och Kroppens teologi, Benedikt XVI´s encyklika Gud är kärleken – Här utläggs saker ur den skatt kyrkan har att ösa ur. Det är på en sådan nivå man måste presentera och förankra kyrkans syn på kropp, sexualitet och andlighet. Men kyrkan får kanske skylla sig själv att bilden av dess sexualetik uppfattas så negativt. Inte ens kyrkans egna har förstått vilken skatt man har. Man har ofta haft en alltför ytlig och fyrkantig syn på dessa frågor, sexualiteten som något förbjudet som man skall tygla. – En inte så särskilt konstruktiv hållning som förkrymper människan och inte hjälper henne att integrera sexualiteten i sin person.

Jag hoppas att detta undan för undan kan ändras på. Jag ser att just nu har Katolskt Magasin en artikelserie  om Kroppens teologi, och Stockholms Teologiska högskola har kurser i ämnet. Googlar man på Kroppens teologi finner man en hel del länkar.

Vi är alla sexuella varelser, påvar, biskopar och präster som lever i celibat såväl som gifta par och singelpersoner, såväl hetero- som homosexuella eller vilken kanalisering nu driften tagit i vår biologi. Alla behöver vi kanalisera sexualiteten och integrera den i enlighet med vår person och med Guds syfte med skapelsen. Sexövergreppskandalerna är en indikator på att inte ens prästerna som skall vara proffs på andlighet och celibatärt liv klarar upp detta. Kyrkan kan inte tala om dessa frågor med stort förtroendekapital idag. Det måste ändras på.

Kyrkans syn på sexualiteten är i grunden livsbejakande och positiv och integrerar kropp och ande. Att kärleken är en och odelbar säger båda de sista påvarna, och samma grundsyn kommer fram i Jeanronds ovan nämnda bok.

Den fördjupade utläggningen av Kroppens teologi tillämpad på den utökade kunskapsmassa vi har idag angående människans sexualitet är det som kan utgöra grunden för en ny och fördjupad syn på sexualitet, kropp och andlighet. Där handlar det inte om att kyrkan skall ”anpassa” sin syn till modernt tänkande, tvärtom att kyrkans syn är ett verkligt alternativ och korrektiv till vår tids av samhället understödda materialistiska egotrippade sexkultur med RFSU som normbildare.

Bilden föreställer inloppet till Konztanz vid Bodensjön. Den stora gula byggnaden är konciliehuset där Konztanz-konciliet ägde rum 1414-1418. I förgrunden den 9 meter höga statyn av kurtisanen Imperia av konstnären Peter Lenk som restes 1993. Statyn roterar kring sin axel med ett varv var fjärde minut. Imperia håller i sina händer två män, nakna, den ene med krona på huvud, den andre med tiara representerande påve- respektive kejsarmakten. Det skall föreställa påven Martin V och kejsare Sigismund. Statyn refererar till en novell av Balzac, La belle Impéria, en satir över de romerska klerkernas moral, där Imperia förför kardinaler och furstar på Konztanzkonciliet och har makt över dem alla. Låt oss verka för en annan och bättre bild av kyrkan i framtiden.

 

Det här inlägget postades i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Sexualetik ej orsak till kyrkosplittring, men kyrkan behöver fördjupa samtalet kring integrering av sexualitet, kropp och andlighet.

  1. Irène Nordgren skriver:

    Bengt
    ”Det måste kommuniceras och man måste analysera problemet lite djupare än att bara hänvisa till disciplin och rättning i ledet.”
    Analysera har vi gjort färdigt vid det här laget tycker jag.
    Lyssna på biskop Blair så förstår du varför det är så svårt med kommunikation inom katolska kyrkan. Det Blair underförstått säger är
    Kyrkans lära bestäms av hierarkin och hierarkin kan enbart utgöras av vigda ämbetsbärare – läs män – ty det är kyrkans lära ……..
    http://www.katolskvision.se/blog/?p=6905
    // Irène

  2. Irène Nordgren skriver:

    Bengt
    Så länge kyrkans män – läs Hierarkin- kör med sitt cirkelresonemang, så länge kommer över-och underordning mellan män och kvinnor bestå. Och så länge går det inte att ha kommunikation dvs dialog i betydelsen öppet samtal mellan jämbördiga parter.

    http://www.katolskvision.se/blog/?p=6921

    // Irène

  3. bema skriver:

    Irène!

    Visst kan man lägga könsmaktsperspektiv på Läroämbetets ärende med LCWR, men man kan inte bara se det ur det perspektivet. Enligt nuvarande förståelse är prästämbetet förbehållet män, det går inte att komma ifrån, men det behöver inte bli några cirkelresonemang för det. Dialog är inte bara möjlig, utan går inte att förhindra, då den är i full gång. Därför är det en meningslös diskussion att säga att biskoparna hindrar dialog. Jag påminner om att det finns även många kvinnor som stöder nuvarande ordning när det gäller prästämbetet.

    Det är biskop Blairs plikt och uppgift att representera Katolska kyrkans officiella uppfattning, och jag tycker han gör det bra och dialoginriktat, precis som sr Pat Farrell företräder LCWR på ett bra sätt. Det är bra att det är en öppen process, jag tycker de båda tar ansvar för Katolska kyrkan. I dagens läge med snabba media och internet går det inte att undvika att vi får en dialog, en sådan är på gång, och vi kan alla följa den för öppen ridå:

    Intervju med bisk Blair:
    http://www.npr.org/2012/07/25/157356092/bishop-explains-vaticans-criticism-of-u-s-nuns

    Intervju med sr Pat Farrell:
    http://www.npr.org/2012/07/17/156858223/an-american-nun-responds-to-vatican-condemnation

    Din kritik av biskoparna skjuter långt över målet. Om biskoparna skulle bete sig som den pennfäktande och arrogante Micael Voris, så skulle jag förstå din kritik.
    http://www.churchmilitant.tv/daily/?today=2012-07-25
    Voris är verkligen en skam för Katolska kyrkan.

  4. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Varför bema ?

    Några frågor till
    1. ”Din kritik av biskoparna skjuter långt över målet”
    Vem sätter målet ?

    2. ”Visst kan man lägga könsmaktsperspektiv på Läroämbetets ärende med LCWR, men man kan inte bara se det ur det perspektivet.”

    Jag talar inte bara om ärendet med LCWR. Säg mig ett enda argument varför man inte skulle ifrågasätta att Läroämbetet som är gällande för män OCH kvinnor inte skulle utformas av män OCH kvinnor ?

    3. ”Enligt nuvarande förståelse är prästämbetet förbehållet män, det går inte att komma ifrån”
    Mot detta påstående hävdar jag
    Det går inte att komma ifrån att det INTE råder entydig förståelse för att prästämbetet är förbehållet män. Såväl bland lekmän som bland katolska professorer råder DELADE meningar.

    Mot professor Müller står professor Kraus och övriga undertecknare av Memorandum
    http://www.katolskvision.se/blog/?page_id=1941
    http://www.katolskvision.se/blog/?p=6497

    Müller kallar allt utanför hierarkins KRETSLOPPSTÄNKANDE för ”Tutti Frutti” samtidigt som han vädjar om ömsesidig förståelse. Jag trodde katolska biskopar och professorer i teologi också hade baskunskaper i psykologi.
    http://www.katolskvision.se/blog/?p=6777

    Och fega Signum som inte vågar skriva vad biskop Blair menar med dialog

    ”Dialog kan aldrig innebära att kyrkans lära är förhandlingsbar.”

    http://signum.se/biskop-forklarar-troskongregationens-kritik-mot-lcwr/

    Dvs underförstått Blair bekräftar kretsloppstänkandet och inbillar sig sedan att det går att föra dialog med dem som inte är inne i detta tänkande.

    Inte heller Blair besitter elementa i psykologi.

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!

      bema – automatisk signatur då jag är inloggad.

      Din kritik av biskoparna skjuter över målet, därför att du kritiserar en karikatyrbild av dem, i verkligheten förefaller det mig som om många av dem vi nämner är långt mer resonabla än så. Michael Voris kan möjligen illustrera den karikatyrbild du kritiserar.

      Visst, det råder delade meningar om prästämbetet, däri har du objektivt rätt, men kyrkans läroämbete äger legitimitet. Jag uppfattar inte heller att sr Pat Farrell och LCWR´s ledning ifrågasätter läroämbetets legitimitet.

      Att olika biskopar är olika bra på att psykologiskt smidigt föra dialog kan vara.

      Att dialog aldrig kan aldrig innebära att kyrkans lära är förhandlingsbar har Blair helt rätt i. Vi har alla ansvar för att värna om kyrkan lära, läroämbetet har ett särskilt formellt ansvar i detta. Som sagt, i verkligheten pågår en dialog, ser fram emot att den fortsätter i god anda.

      mvh Bengt Malmgren

  5. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Nej, att lämna Katolska kyrkan ser inte jag heller som en lösning. Till stor del för att så många människor, i synnerhet i tredje världen, lider av följderna t.ex. av Katolska kyrkans syn på preventivmedel. Vi måste vara solidariska, stanna och försöka hjälpa dem.

    Det lär inte hjälpa hur Katolska kyrkan än ”förpackar” sin sexuallära, vare sig katoliker eller andra kommer att följa den om inte kyrkan bokstavligen kan tvinga dem.
    Kyrkans lära har genom historien förändrats för att tala till sin tids människor. När det gäller synen på sexualiteten är behovet av förändring akut om man ska vara trovärdig.

    Sedan kan man alltid undra vad celibatärer har att tillföra i ämnet, sina mycket specifika erfarenheter av sexualiteten javisst. Men dessa är kanske av begränsat intresse för övriga.

    Slutligen blir jag illa berörd av den smutskastning av RFSU, som i övrigt sympatiska katoliker, ägnar sig åt. Jag hör/läser aldrig några konkreta ”anklagelser” utan bara subjektiva omdömen av typern materialistisk egotrippad sexkultur som du skriver. Det är lågt och ovärdigt människor som kallar sig kristna.
    Anneli

    • bema skriver:

      Anneli!

      Idag läser vi i mässans text från 1 Johannesbrevet 4: ”Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom.”

      Självklart innebär det solidaritet och hjälp åt alla människor. Det bästa får inte bli det godas fiende genom att slå teoretiska lärosatser i huvudet på folk istället för att tillämpa praktisk kärlek och hjälp. Det är just på detta område som de amerikanska systrarnas arbete är beundransvärt, vilket också biskoparna erkänner.

      Men jag tycker du och många andra gör samma misstag när kyrkans morallära ang sexualitet, kropp och andlighet diskuteras: Läran reduceras till en förbudslära där det gäller att förmå människor att bete sig på ett visst sätt istället för en hjälp att förstå uppenbarade andliga sanningar. Inte på något annat område är det problem att Jesus manar oss att omvända oss och bli bättre människor, men på sexualetikens område tycks man resonera som om det är kyrkan som skall omvända sig till hur människor spontant beter sig istället.

      Gud är kärlek, men vår mänskliga kärlek är ofta grumlad av egoistiska behov. Jag ser hellre att kyrkan i sin lära förkunnar höga ideal som jag inte alltid kan leva upp till än en medioker lära som inte sporrar mig till att möta Gud och göra Jesus till herre i mitt liv.

      Skulle RFSU inte få kritiseras? Jag tycker det är oerhört viktigt att en organisation som har så mycket makt och genomslag i det svenska samhället utsätts för kritik. Det är ett demokratiskt måste. Jag tycker den kritik som framförts från kristet håll är helt berättigad och nödvändig.

  6. Magnus G skriver:

    Bengt.

    Vill bara understryka vikten av en sak du nyss skrev: ””Gud är kärlek, men vår mänskliga kärlek är ofta grumlad av egoistiska behov. Jag ser hellre att kyrkan i sin lära förkunnar höga ideal som jag inte alltid kan leva upp till än en medioker lära som inte sporrar mig till att möta Gud och göra Jesus till herre i mitt liv.”

    Det citatet fångar in kärnan i varför jag en gång konverterade från SvK till RKK. Eller åtminstone en av de störtsta kärnorna… bortfilade trösklar och total dogmfrihet skapar gäspningar och stigande missnöje med en subjetkivitetens oändliga glidyta och därpå följande menlöshetskänslor. Därför har jag svårt att fullt ut bejaka vissa radikalare initiativ i liberal riktning (KV!), trots att jag på pappret kan sympatisera med somligt. Men utan kontinuitet med läroämbetet som yttersta korrektiv och upprätthållare av en objektiv teologisk ordning kunde jag lika gärna fortsatt vara protestant…
    Ytterligare en splittring av Kyrkan är inget jag vill understödja eller jobba för. Något säger mig att en kyrka styrd av KV-folk (inkl. Wir Sind Kirsche) snabbt skulle urarta till något som bara skulle innbära en ytterligare splittringar och missnöje.

    Bra blogg du driver! Och ditt tålamod i debatten är imponerande!

    Magnus G.

  7. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    ”Jag uppfattar inte heller att sr Pat Farrell och LCWR´s ledning ifrågasätter läroämbetets legitimitet.”

    Sr Pat Farell har inte ”rest sig upp” för biskop Blair trots att det är vad han förväntar sig. Hur detta ska definieras överlåter jag åt dig. Kalla det vad du vill.

    Biskop Blair kräver att sr Pat Farell ”reser sig upp för honom ” dvs underordnar sig hans krav på företräde. Hans krav på tolkningsföreträde.

    Orkar hon sitta kvar på sin plats i kyrkan trots att biskop Blairs uppfordran om att hon måste ”resa på sig” ligger i luften kan sr Pat Farell gå till historien som Rosa Parks som också envist vägrade att resa på sig – den gången i en buss- och därigenom visa att hon underordnar sig den vite mannen.

    Biskop Blair smet från frågan varför inte kvinnor får finnas inom kyrkans hierarki underförstått vara delaktiga i beslut som rör trosfrågor.

    Jag ställer samma fråga till dig och du smiter också.

    Jesus vigde inga präster och Petrus utnämnde inga kardinaler men i dagens katolska kyrka skulle man lätt kunna tro att så var fallet.

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!
      Oaktat att vissa biskopar kan vara opsykologiska är ditt sätt att beskriva hur biskoparna för samtal och deras attityd felaktigt och missvisande.

      Jag tycker ditt sätt att blåsa upp och förstora konflikter inom Katolska kyrkan är okonstruktivt.

      Det är klart att både sr Farrell och biskop Blair talar utifrån sin egen integritet och att man förväntar sig att den andra också talar utifrån sin integritet och respekterar den, det är självklart. Allt annat är orimligt.

      Lyssna på hela intervjun med sr Pat Farrell som jag länkade till ovan, jag tycker hennes förhållningssätt är bra och konstruktivt.

      Enligt Katolska kyrkans nuvarande officiella självförståelse är prästämbetet förbehållet män, självklart måste biskoparna som företräder Läroämbetet försvara den.

      Att kvinnor kommer in i mera beslutande positioner, oberoende av prästämbetet, tror jag vore bra, det har jag sagt tidigare. Vi ett pågående samtal kring dessa frågor, hur stor makt man än har i kyrkan, man må vara påve eller kardinal, så kan man inte förhindra det, det är en självklarhet, det förstår alla.

      Läroämbetet finns, det är legitimt, det är dess rätt och plikt att agera utifrån bästa omdöme och integritet.

  8. Johan Lindahl skriver:

    Instämmer med Magnus G.
    Anneli talar om ”subjektiva omdömen” (finns det några andra?) och att dessa är ”ovärdiga” för kristna. Mycket märkligt förhållningssätt till den i mycket sakliga kritik som finns mot RFSUs sexualundervisning som, tycks mig, i mycket verkar gå ut på att sex är en sorts simpel byteshandel som är ok så länge båda (eller fler?) bara är med frivilligt. Det borde gå att föredra högre ideal än så för så viktiga relationer mellan människor som sex och kärlek, utan att få diverse epitet påklistrade på sig.

  9. Anneli Magnusson skriver:

    Johan,
    Du har helt rätt i att det är få omdömen som inte är subjektiva, tänk om alla vore lika medvetna som du om den saken. Då kanske vi slapp alla personliga åsikter som folk försöker upphöja till generella regler för alla.
    Du påstår att RFSU:s sexualundervisning går ut på att sex är en sorts simpel byteshandel. Ge gärna lite konkreta exempel på vad som gör att du tolkar deras budskap på det sättet.
    Jag kontrar med att Katolska kyrkans syn på sex förefaller att handla om simpel avel, inte minst för att man är så negativa till preventivmedel.
    Båda våra tolkningar är möjliga, men speglar, hoppas jag, inte hela budskapet från respektive organisation.

    Bengt,
    Om Katolska kyrkan betonade omsorgen om den andre och sig själv i sin sexuallära skulle jag kunna hålla med dig om den skulle leda till utveckling. Men så är inte fallet och det vet du lika väl som jag. Det kyrkan betonar, om än inlindat, är att alla sexuella handlingar ska vara inriktade på att få barn, något som vare sig är önskvärt eller möjligt. Därför skapar man bara hämningar och skuldkänslor hos människor, vilket knappast är utvecklande.
    Som framgår av mitt svar till Johan får man självklart kritisera RFSU, precis som man får kritisera Katolska kyrkan. Det jag tycker är obehagligt är att det bara är svepande formuleringar, utan exempel. Då talar vi om smutskastning och jag tycker nog att det är något som generellt borde ogillas av kristna och alltså inte bara är min åsikt.
    Anneli

    • bema skriver:

      Anneli!
      Du skriver: ”Om Katolska kyrkan betonade omsorgen om den andre och sig själv i sin sexuallära skulle jag kunna hålla med dig om den skulle leda till utveckling.”
      Jag tackar för detta medgivande. Jag har hela tiden sagt att det handlar inte om läran i sig, utan om förhållningsätt och praktik. Det goda får inte bli det bästas fiende. Jesus talade ju mycket om detta med fariseerna. Jesus sade å ena sidan att ”inte en enda prick i lagen skall förgås”, men å andra sidan kritiserade han fariséerna för deras ytliga och kärlekslösa sätt att tillämpa lagen. Man kan teoretiskt tillämpa regler på ett sätt så att man omintegör kärnan i det man tror på. Här tror jag vi kan hitta en gemensam punkt för vårt samtal.

      Kyrkans lära om kropp, andlighet och sexualitet är inte sådan till sitt väsen som du beskriver. Det är en vantolkning. Johannes Paulus II´s utläggning i Kroppens teologi kommer närmare en riktig beskrivning. Viktigt att han gjort denna utläggning i egenskap av påve och företrädare för Läroämbetet. Men det som sägs i teologin (jag tänker också på BXVI´s Gud är kärleken) har inte slagit igenom i praktiken.

      Kritiken av RFSU har varit mer än bara svepande formuleringar.

      Ledande personer för RFSU har gång på gång uttalat sig som att man sätter utlevande och sexualiteten i första rummet och att vördnaden och respekten för livet kommer i andra hand. Abort kan aldrig vara en ”mänsklig rättighet”, utan en nödlösning och en kompromiss med livets helgd.

      Man borde anlägga ett perspektiv på sexualiteten och den egna kroppen som något att förvalta, vilket också innebär avhållsamhet ibland och att vänta. Kyskhet är också ett positivt värde.

      Den massiva satsningen på främjande av tekniska hjälpmedel för att förebygga sexuell smitta och oönskade graviditeter på bekostnad av att alls inte tala om avhållsamhet och att förvalta sin sexualitet i ett livsperspektiv är helt enkelt inte vetenskapligt underbyggd. Se bara på Sverige med stort antal tonårsaborter och hög frekvens av kalamydiainfektioner.

  10. Irène Nordgren skriver:

    Bengt

    Apropå katolska kyrkans sexualetik !
    http://www.katolskvision.se/blog/?p=6935
    Tydligare kan det inte bli !
    http://fightrhbill.blogspot.se/2011/04/video-summary-of-january-30-2011-cbcp.html

    // Irène

    • bema skriver:

      Irène!
      Vi har olika tolkningar av filipinska biskoparnas propagandafilm. Mycket som sägs där är berättigat och sant. Förstår inte hur du kan få det till att man inte månar om gatubarnen.

      Propagandan att Katolska kyrkan är kvinnofientlig och emot reproduktiv hälsa är ytlig och ogrundad. Mass-satsningar som helt förlitar sig på tekniska preventivmedel är bedrägliga och leder inte alltid till de resultat som eftersträvas. I Sverige har vi höga aborttal bland tonåringar och stor spridning av klamydia. I Afrika har i vissa länder ensidiga kondomkampanjer snarast lett till ökad HIV-spridning, medan s.k. ABC-program som också tar in avhållsamhet och trohet som viktiga faktorer i att begränsa spridningen av viruset har större framgång. Katolska kyrkan behövs som en balanserande kraft och som aktör med en något annorlunda infallsvinkel till dessa frågor.

  11. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Varför klagar du egentligen? I Sverige tvingas ingen att använda preventivmedel och den som vill leva i avhållsamhet kan göra det. Det råder full frihet på den fronten med andra ord.
    Är det så att du vill neka den som inte delar dina värderingar, de rättigheter som du själv har?!

    När det gäller kritik så anser jag att man ska använda konkreta exempel av typen i tidningen X skriver Y idag… det håller inte jag med om därför att…
    Svepande formuleringar som att Katolska kyrkan är bakåtsträvade eller RFSU hyllar en utlevande sexualitet är ohederligt.
    Anneli

    • bema skriver:

      Du förstår väl att varken jag eller ens de mest konservativa biskopar i Katolska kyrkan vill tvinga människor till något. Katolska kyrkan är för frihet, demokrati och frihet, att påstå annat är ytlig propaganda. Däremot kan man givetvis kritisera konsekvenserna av olika satsningar, det kan slå rätt eller fel.

      Däremot har Kyrkan ett ansvar att stå för de värderingar hon förvaltar och stödja människor att ta vara på sin kropp och fatta val som är bra också på lång sikt och i ett livsperspektiv. Unga människor som vill vänta med sexdebut får idag väldigt lite stöd och känner en press på sig.

      Du tycker min kritik av RFSU är osaklig. Många andra förstår precis vad jag menar. Håller med dig i princip om att kritik skall vara saklig på det sätt som du säger. Hinner dock inte ta fram konkreta citat nu, utan nöjer mig med att du konstatera att du tycker att innehållet i kritiken om den vore riktig är berättigad. Vi verkar ense värderingsfrågan här, men oense i vår bedömning av hur vi tycker RFSU agerar.

  12. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Jag håller med om att människor, inte minst ungdomar ska slippa känna press att följa med strömmen. Man ska få stöd att följa sin egen övertygelse. Frågan är om du tycker att ungdomar som växer upp i strängt religiösa familjer och församlingar där att avstå från sex före äktenskapet är normen ska få stöd att strunta i det om de vill?
    Kort sagt ska även den som inte tycker som du få hjälp att följa sin övertygelse? Svaret är avgörande för hur trovärdiga försäkringarna om att Katolska kyrkan bejaka fria val etc. är.
    Anneli

  13. Anneli Magnusson skriver:

    Bengt,
    Jag lyckas inte förstå hur man pingar på din nya blogg heller. Den blogg jag nu skrivit är ovanligt tuff för att vara jag, men hoppas jag hederlig.
    http://katolskareformvanner.blogspot.se/2012/08/gud-granslosa-karlek-och-manskliga.html
    Anneli

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s