Kulturvänsterns trista dogmatism och brist på självkritik

Bengt Ohlsson sammanfattar i DN idag debatten efter hans artikel om kulturvänstern 4 jan. Han försvarar sig bra. Man blir inte höger bara för att man vågar bryta tabun och säga obekväma saker. Reaktionerna på hans artikel har i många fall bekräftat det han säger. Just benägenheten att definiera ut den som bryter mönstret, att då definiera det som att han gått över till höger-lägret istället är väl just ett av de mest tydliga tecken på kulturvänsterns dogmatism och brist på självkritik.

Bengt Ohlsson har vågat stå upp för och säga vad han tycker sig se och inte vika sig trots stormen. Det är nyttigt och bra för kulturen, och nyttigt och bra för demokratin. Jag högaktar den mannen.

Det jag sagt betyder inte att jag inte har sympatier för dem som har hjärtat till vänster och månar om de svaga, eller att jag menar att vänstern över lag är fyrkantigt dogmatisk. Det betyder inte heller att jag menar att höger nödvändigtvis betyder att man är egoistisk och värnar om sina egna privilegier och ser ner på de fattiga.

—————————————

(Detta är min reservblogg. Min ordinarie blogg hittar du här.)

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s