Makt, pengar, sex och synd i kyrka och samhälle

Makt pengar och sexualitet är i sig etiskt neutrala fenomen i den mänskliga existensen. Rätt brukade hjälper de människan att hantera livet och bygga det goda samhället.

  • Utan makt vore vi maktlösa och anarki skulle råda.
  • Pengar är ett sätt att hantera flödet av varor och tjänster som tillåtit oss att organisera samhället på ett sätt som gör att vi inte är hänvisade till ren byteshandel.
  • gudärkärlekenUtan sex skulle mänskligheten inte kunna reproducera sig själv. Människans sexualitet är också nära förbunden med hennes existens och identitet och i sublimerad form får den henne att utföra de mest altruistiska handlingar. Den erotiska kärleken kan enligt påve Benedikt XVI inte skiljas ut från kärleken i vidare mening, utan är en integrerad del av det som gör att människan är en älskande varelse. (Se Benedikt XVI´s första encyklika Deus Caritas est från 2005 som jag rekommenderar som en grundläggande teologisk text då man diskuterar dessa frågor (finns även på svenska, Gud är kärleken, Veritas förlag, kan hittas antikvariskt).

Inte desto mindre är makt pengar och sex också sådant som kan förmå människan till de mest bestialiska dåd. Det armeniska folkmordet som vi minns 100-årsminnet av i dagarna, Förintelsen under 1900-talet, IS och Boko Harams härjningar och massavrättningar av dem de kallar otrogna idag, bedrägerier, rovdrift, våldtäkter, trafficking där även barn utnyttjas som sexslavar etc. etc. På samhällsnivå, liksom på arbetsplatser, i familjer och i enskilda relationer mellan människor missbrukas makt, pengar och sex på de mest skändliga sätt vilket förtrycker, skadar och kränker. Kristendomen talar om synden som är en följd av människans fallenhet som gör henne i stånd att vara destruktiv. Kristna, en grupp jag även själv bekänner mig tillhöra, betraktar oss inte som mer moraliskt högtstående än andra, utan fallenheten till synd är något vi fundamentalt delar med hela mänskligheten. Men vi har, likaså i gemenskap med hela mänskligheten, en förmåga att skilja mellan ont och gott genom det av förnuftet upplysta samvetet. Detta är människans storhet, att det finns ett förbättringsutrymme hon hela tiden kan fokusera på och sträva mot godhet och sanning. Vi kristna tror att det moraliskt goda, rätta och sanna har sitt ursprung i något utanför oss själva. Vi tror helt enkelt på Gud som Skaparen och den som ger allt en inre mening och att det finns en andlig verklighet som transcenderar (överskrider) här och nu.

Allt gott vi gör har inte bara ett värde i att minska människors lidande och öka kärleken i världen nu, utan det har även att göra med vår eviga bestämmelse. Tro hopp och kärlek har ett evighetsvärde. Enligt denna tro finns också en möjlighet att missa målet, det vi kallar för helvetet. Däremot kan vi inte döma om hur det går för enskilda människor i ett evighetsperspektiv, det enda vi kan göra är att föröka leva ett så bra liv som möjligt, göra gott och vittna om vår tro. Om jag skall tolka tidsandan, så finns en tendens att å ena sidan relativisera synd och moraliskt ansvar och se människan som i grunden god, å andra sidan finns en hyperkänslighet och lättkränkthet när någon antyder människans benägenhet att synda och behov av omvändelse och bättring. I den andan rasar man mot de kristnas Gud som betraktas som hård och dömande. Detta avspeglar sig även inom de kristna samfunden där en del ogärna talar explicit om synd och helvete och tydliga moralregler att förhålla sig till. Andra kristna å sin sida ser denna obenägenhet som en hållningslös eftergift åt tidsandan och blir då än tydligare i att retoriskt uttala det som det tycker andra är för vaga med, och blir då kritiserade för att vara dömande och stöta bort människor.

Att girighet och orättvis fördelning av jordens tillgångar, liksom maktmissbruk och förtryck är fel håller de flesta människor med om, och där finns en relativt stor överensstämmelse mellan sekulärt synsätt och katolsk sociallära, men när det kommer till sexualetiken blir det genast mer komplicerat. Katolska kyrkan är ju den som har en mycket explicit uttalad syn på sådant som abort, skilsmässa och att äktenskapet är för hela livet och mellan en man och en kvinna. Ändå verkar det i samhället finnas en större förståelse för Katolska kyrkan än då evangelikala kristna försöker vara tydliga i att formulera sig på liknande sätt. Kanske beror det på att Katolska kyrkan bygger på en lång teologisk och filosofisk tradition där man i årtusenden reflekterat över förhållandet mellan den kristna uppenbarelsens källor och vetenskap/förnuft/filosofi och på så sätt satt in tron i ett mänskligt sammanhang, medan evangelikal kristendom ofta rakt på hänvisar till bibeltexten som grund för sina ställningstaganden och uppfattas därför ofta som ovetenskaplig och fundamentalistisk.

Jag påstår inte att detta i alla stycken är en rättvisande beskrivning. Det finns förvisso nyanseringar inom evangelikal kristendom liksom det på många håll finns en maktfullkomlig politiserande hållning inom Katolska kyrkan där intresset mera tycks vara fokuserat på att behålla givna maktpositioner än att öppet och i dialog med människor av god vilja söka sanningen. Diskussioner med samma typ av polarisering förekommer på var sitt håll inom protestantisk kristendom och inom Katolska kyrkan. Exempel: Den debatt som startades av Joel Halldorf i Dagen där han menade att homosexualitet inte är en biblicistisk regelfråga utan att kristen etik måste utgå från en djupare analys av frågor om kön, identitet, sexualitet etc och bottna i en bredare biblisk vision av det goda som har paralleller till diskussionen i Katolska kyrkan inför höstens stiftsynod om familjen där  kardinal Kasper m.fl. tagit upp en diskussion om att i barmhärtighetens namn luckra upp de strikta reglerna i Katolska kyrkan kring att skilda omgifta inte får ta emot kommunionen. Denna hållning har stött på polemik från andra som menar att en sådan hållning inte ryms inom kyrkan då det skulle sända signaler om att äktenskapets oupplöslighet inte längre är viktigt. Ibland har det blivit en riktigt hård polemisk ton från vissa kardinaler i denna fråga.

Det är viktigt och bra med en öppet samtal inom kristenheten där livsfrågor och teologiska frågor som berör oss människor ventileras och belysas ur olika vinklar med det gemensamma målet att söka sanning och kosekvens i en kontext som är begriplig för dagens människor. Ur den perspektivet tycker jag det är bra med den debatt som pågår i Dagen och den öppna debatten i samband med Katolska kyrkans familjesynod. Men när sekulära media blandar sig i blir det ofta väldigt vinklat och missförstått. Därför gäller det att tänka på inte bara vad man säger, utan också hur och i vilken kontext man säger något och hur det kan komma att uppfattas. Thomas Idergard problematiserar i Signum den alltför polemiska tonen i debatten mellan vissa kardinaler, och Stefan Swärd kommenterar på sin blogg den pågående debatten i Dagen om homosexualitet m.m. som startades av Joel Halldorf, båda dessa inlägg mycket kloka och insiktsfulla enligt min mening. Pingstpastor Tommy Dahlman från Trollhättan som i Dagen tillsammans med ett tjugotal andra pingstpastorer skrev en replik på Joel Halldorfs ledartext konstaterar att Pingströrelsen i sitt policydokument angående samkönade äktenskap har ungefär samma värdegrund som Katolska kyrkan. I policydokumentet heter det: ”att betrakta äktenskapet mellan man och kvinna som unikt kan knappast vara diskriminerande”.  Tommy Dahlman medverkar för övrigt i kvällens debattprogram i SVT kl 22.00.

Också Katolska kyrkan har nyligen blivit föremål för uppmärksamhet i sekulära media på grund av just homosex-temat. Min gode vän fader Ingvar Fogelqvist, kyrkoherde i katolska församlingen i Växjö har undervisat sina konfirmander precis som han och andra präster och lärare har gjort i många år i katolska församlingar över hela världen. Ett avsnitt tog också upp katolsk syn på äktenskap, familj och sexualitet. Av detta blev en nyhet som uppmärksammades av sekulära media med rubriker som ”Svensk präst: Vissa homosexuella kan botas”, ”Homosexualitet en psykologisk oordning”. Artiklarna var grovt missvisande och felaktiga, men de föranledde en politiker och en tjänsteman i Växjö att inbjuda kyrkoherde Fogelqvist till samtal. Uppståndelsen ledde till att han fick förtydliga sig i intervjuer med nya rubriker som följd, typ: ”Präst gör avbön om homosexualitet”. Varken den förstnämnda eller sistnämnda typen av rubriker är kanske särskilt sanna och säger något väsentligt om Katolska kyrkans syn på homosexualitet. Världen idag berättar om bakgrunden:

Homosexualitet kan handla om ”psykologisk oordning”, ska det ha stått i ett material från Katolska kyrkan i Växjö kopplat till församlingens konfirmationsverksamhet, rapporterade Smålandsposten förra veckan. I en intervju i anslutning till detta menade kyrkoherden, enligt SVT, att viss homosexualitet inte kan botas. Fogelqvist gick snart ut och bad om ursäkt för sina formuleringar. Han framhöll också att citat tagits ur sitt sammanhang och att han inte menat att benämna homosexualitet som en sjukdom utan som något som kan vara permanent. ”Det var inte min avsikt att på något sätt uttrycka mig kränkande mot homosexuella.” Även katolske biskopen Anders Arborelius har betonat att homosexuella absolut inte får diskrimineras och att det är ”fel att utesluta dem ur gemenskapen på grund av deras homosexuella läggning”. Samtidigt framhåller Arborelius kyrkans syn på äktenskap och sexualitet. Man kan inte godta ”samkönade äktenskap eller sexuella relationer utan försöker hjälpa de homosexuella att leva i sexuell avhållsamhet”, skriver han.

En reaktion på uppståndelsen kring undervisningen i Katolska kyrkan i Växjö och politikernas initiativ att kalla till sig (eller inbjuda hur man nu vill se det) kyrkoherden var kritik av att politikerna och tjänstemännen vill lägga sig i och ha synpunkter på Katolska kyrkans teologi och därmed tumma på religionsfriheten. Smålandsposten skrev en intressant ledare om detta: Kommunen är ingen kyrka. Kyrkoherde Ingvar säger också att han är tveksam till att prata med kommun-företrädarna eftersom han misstänker ”att de främst är ute efter att komma med förmaningar hur vi ska tänka”.  Men Oliver Rosengren (m) tillbakavisar den kritiken. Han vill alls inte påverka kyrkans teologi, men finner det angeläget med dialog med olika samhällsaktörer och är nyfiken på hur han tänker.

Uppståndelse kring dessa frågor kan ju också vara bra om det leder till en ökad klarhet var kyrkan står. Kanske det också kan vara en chans att nå ut i en fördjupad dialog. Kanske Oliver Rosengren verkligen är nyfiken på hur Katolska kyrkan tänker, och kanske Ingvar Fogelqvist skulle ta chansen och tacka ja till ett samtal med honom och mångfaldsamordnaren Suzana Mocevic. I bästa fall kan det bli fruktbart för alla parter.

Och i kväll fortsätter debatten i SVTdebatt kl 22.00. Vi får hoppas på ett fortsatt fruktbart samtal. Jag tror att det viktigaste för Kyrkan att förmedla är Guds barmhärtighet och kärlek. Det är prioritet 1 och kan aldrig missförstås. Så tänkte nog också påve Franciskus när han gav sitt numera berömda svar på journalisternas fråga på planet hem från Världsungdomsdagen i Brasilien: ”Om någon är homosexuell och han letar efter herren och har rent uppsåt, vem är jag att döma?”

Läs mera:

……………………….

Tillägg 17 april:

Jag ser att 24 kristna homosexuella (de flesta män) skrivit ett debattinlägg i Dagen. Det är en bra artikel, viktigt att de som direkt berörs hörs i debatten. Jag återkommer med en kommentar.

På 1980-talet gav påve Johannes Paulus II en serie utläggningar i samband med onsdagsaudienserna som formade en helhetssyn på gender-frågorna, äktenskap och familj, Kroppens teologi. Påve Franciskus fortsätter i samma anda och ägnar nu några onsdagsaudienser åt familjen. I onsdags talade han om modern genusideologi som vill relativisera könsskillnader. Lösningen ligger inte i att utplåna skillnader, sade han. också ett ämne jag gärna vill återvända till.

Publicerat i Church, Samhälle, Tro och vetande | Märkt , , , , , | 7 kommentarer

Gemensam bön för Syrien och Irak – 29 mars/Palmsöndagen

bema:

Be för Syrien och Irak på Palmsöndagen

Originally posted on Diakonibloggen:

Sveriges kristna råd och Svenska missionsrådet uppmanar sina medlemskyrkor och medlemsorganisationer att under palmsöndagen gemensamt be för situationen i Mellanöstern.

Skärmavbild 2015-03-17 kl. 20.11.38

Treenige Gud, Fader och skapare av allt,
Vår medvandrare i Jesus Kristus,
Vår hjälpare, den heliga Andens vind.
Vi ropar, hela din skapelse ropar:

Livets Gud, led oss till rättvisa och fred.

Hör våra böner för systrar och bröder i Syrien och Irak som plågas, förtrycks och dödas.
Vi står vanmäktiga när barn, kvinnor och män utsätts för obegripligt våld och övergrepp.

Hör våra böner för de miljontals barn, kvinnor och män som är på flykt, för familjer som skiljs åt, för kristenheten i Syrien och Irak som går mot utplåning.

Vi lider med systrar och bröder av annan tro utsatta för samma våld.
Vi vill se ett slut på orättfärdigheten, kom med försoning!

Led oss till rättvisa och fred.

Vi ber i vår vanmakt när vi ser detta hända…

Visa källa 101 fler ord

Publicerat i Church | Märkt , | 1 kommentar

Tomas Tranströmer har gått ur tiden

Han debuterade som poet i början av 1950-talet. Hans liv framstår för mig som ett fullbordat liv. När en sådan människa dör är det inte tragiskt och inte främst sorgligt, utan man fylls också av tacksamhet och glädje för de perspektiv han öppnat för oss som beundrade honom. Det känns som han levde i nuet men ändå hade perspektiv på evigheten, två poler som möts i hans diktning.

Åsa Beckman tecknar en fin bild av honom i dagens DN. Ett par metaforer av honom illustrerar vad jag säger:

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen

Rörelsen mellan dröm och vaka där vi lockas att vara uppmärksamma på hemligheten i dagens, ögonblickets närvaro. Leva här och nu.

En bro bygger sig långsamt rakt ut i rymden

”Nu har Tomas Tranströmer försvunnit ut på den bron”, avslutar Åsa Beckman sin artikel. En bro som öppnar för evighetens mysterium i våra liv, att förbereda sig, att hur vi lever här är inte likgiltigt. Att dö i harmoni med sig själv, med medmedmänniskorna, med Gud…

Transtroemer

Publicerat i Konst och kultur | Märkt , | Lämna en kommentar

Påven vädjar om alla kristtrognas bön för biskopsynoden och för familjen

Under onsdagens audiens, på Marie bebådelsedag, satte påve Franciskus fokus på den stundande biskopsynoden om familjen i höst och uppfordrade alla att vara hängivna i bön för synoden, och för att kyrkan skall vara än merhängiven och förenad i ett vittnesbörd om Guds kärlek och nåd för världens familjer, där alla är inkluderade. Vi behöver förbön för synoden, inte skvaller, sade påven och inbjöd också dem som nu känner sig distanserade eller inte är vana vid att be att delta i denna gemensamma bön.

Små bönekort med en särskild bön för familjen delades ut och påven ledde alla som var samlade på Petersplatsen, 17000 personer i bön och reciterade bönen Var hälsad Maria. Han sade att bönen Var hälsad Maria på ett särskilt sätt anknyter till bandet mellan familjen och skönheten i detta att Gud valde att födas in i en verklig mänsklig familj.

Påven nämnde också Johannes Paulus II´s encyklika Evangelium vitae vars 20-årsjubileum firas idag. Encyklikan förklarar betydelsen av familjen som själva vaggan, livmoderns för mänskligt liv, och som en institution välsignad av Gud för att vara en kärlekens och livets gemenskap, begåvad med uppgiften och kapaciteten att föra livet vidare.

(Läs mera: Min tidigare artikel i Keryx som tar upp Evangelium Vitae)

Bandet mellan kyrkan och familjen är i själva verket heligt och okränkbart”, sade påven och förklarade att kyrkan har som en helig uppgift att vårda familjen, som är en Guds gåva i såväl goda som dåliga tider. Kyrkan kan därför ”aldrig överge familjen, även när den är bedrövad, sårad eller förringad på så många sätt”.

Kyrkans kommer att göra allting, sade påven, för att ta vård om den, hela den och inbjuda den till omvändelse och låta sig försonas med Herren”.

För att uppfylla denna kyrkans kallelse behöver hon verkligen böner som bes med kärlek till familjen och livet, sade påven, och att vi utgör en gemenskap som vet hur vi ”gläder oss med dem som gläder sig och sörjer med dem som gråter”.

Följande bön bad påven med de församlade under audiensen:

”Jesus, Mary and Joseph,
In you we contemplate
The splendour of true love,
We turn to you with confidence.

Holy Family of Nazareth,
Make our families, also,
Places of communion and cenacles of prayer,
Authentic schools of the Gospel,
And little domestic Churches.

Holy Family of Nazareth
May our families never more experience
Violence, isolation, and division:
May anyone who was wounded or scandalized
Rapidly experience consolation and healing.

Holy Family of Nazareth,
May the upcoming Synod of Bishops
Re-awaken in all an awareness
Of the sacred character and inviolability of the family,
Its beauty in the project of God.

Jesus, Mary and Joseph,
Hear and answer our prayer. Amen.”

—–

Var hälsad Maria, full av nåd.
Välsignad är du bland kvinnor,
och välsignad är din livsfrukt
JESUS
Heliga Maria, Guds Moder,
be för oss syndare
nu och i vår dödsstund. Amen.

popechristmas

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | 2 kommentarer

Äktenskap och familj i fokus i Katolska kyrkan. Eftersträvas god pastoral hållning utan att kompromissa med läran.

Katolska kyrkans arbete med äktenskap och familj fortgår. Hösten 2014 hölls en extraordinarie biskopssynod i Rom som förberedde frågorna (slutdokument här), i höst följs den upp under den ordinarie biskopssynoden 4-25 oktober som kommer att fortsätta behandla frågorna. I höst hålls också en internationell katolsk familjekongress i USA dit också påve Fransiskus kommer. Aldrig tidigare har skett en så öppen debatt där biskopars och kardinalers olika synpunkter på frågan öppet redovisats i media, och katolska lekmän och lekmannaorganisationer har varit aktivt involverade i processen.

Det har funnits en skriande och förtigen diskrepans mellan en strikt kyrklig lära å ena sidan, och å andra sidan majoriteten av västvärldens katoliker som lever i glad ignorans av den (skiljer sig, gifter om sig, gör abort, använder preventivmedel) eller att läran missbrukas och förfelar sitt syfte och blir till ett auktoritärt system som bidrar till förtryck av kvinnor och förhindrar god mödra- och barnhälsovård i fattiga länder. Denna diskrepans är inte längre möjlig att upprätthålla eller sopa under mattan, det fanns inget val, kyrkans högsta ledning, påven och biskopskollegiet måste helt enkelt förr eller senare sätta fokus på detta och ha en dialog med de katolska lekmännen så som nu sker.

Kardinal Walter Kasper har uppmanat katoliker att berätta för sina biskopar om de förhoppningar och överväganden de har inför den kommande biskopsynoden om familjen, och ännu viktigare, att be att den Helige Ande leder biskoparna i deras överläggningar. Biskoparnas uppgift är att komma fram till hur man kommunicerar dessa frågor med världens familjer och hittar en bra balans mellan att å enas sidan inte kompromissa med kyrkans grundläggande lära, å andra sidan inte låta lagiskhet bli det godas fiende genom att ignorera barmhärtighet och förståelse för den enskilda människan i olika svåra situationer så att också de som upplevt misslyckanden i sitt sakramentala äktenskap kan känna sig inkluderade.

Påve Franciskus gav våren 2014 kardinal Kasper i uppdrag att göra en presentation för kardinalskollegiet angående möjliga vägar för Katolska kyrkan att göra det möjligt för skilda omgifta katoliker att åter få tillgång till sakramenten och gå till kommunion. Frågan debatterades livligt på den extraordinäre synoden hösten 2014. Alla biskopar vid synoden var eniga om det grundläggande att äktenskapet är för hela livet, men hur man skall hantera frågan pastoralt fanns många meningar om. En av de största kritikerna till att rucka på nuvarande ordning var Kardinal Burke som menade att det låter sig inte göras utan att kompromissa med grundläggande lära, vilket Kyrkan inte har mandat att göra.

Cardinal Kasper (CNS/Paul Haring)Kardinal Kasper kommenterade frågan i samband med en presentation av sin nya bok ”Pope Francis´Revolution of Tenderness and Love” (Paulist Press) den 19/3, Cindy Wooden rapporterar på Catholic News Service blogg:

”Cardinal Kasper said Pope Francis’ approach to the synod is that it is an appropriate forum for discerning, with the help of the Holy Spirit, how best to respond to the faith and needs of the Catholic people. Synodality does not weaken the papacy, but is a complementary structure that allows a universal breadth of input, he said.

For the synod to live up to its potential and to give the pope the information and inspiration he needs, Cardinal Kasper said, the participating bishops must hear from Catholic faithful and be supported by their prayers.

The pope and the synod must decide what steps to take next, he said, but decide after they listen.”

I detta sammanhang är det också värt att nämna att påve Fransiskus utlyst ett barmhärtighetens jubelår 2015-2016. Kardinal Kasper kommenterade också detta den 19 mars. Han sade att barmhärtighet är något helt annat än en pastoral låt gå-mentalitet:

When the pope speaks about God’s mercy, it “captures the hearts of many people” because it is a source of joy and of hope. “Who does not need a merciful God? Who does not need merciful neighbors?”

“Mercy is, theologically, the expression of the inner nature of God: God is love.” God cannot be other than merciful “if he is to be true to his own essence; he has to be merciful,” the cardinal said.

The church, as the sacrament of God’s presence in the world, must spread God’s mercy, he said. “God does not let fall anybody who cries, who wants; God does not abandon anybody who hopes for a new start, a new beginning, a new chance.”

Mercy is not “pastoral softness” or the denial of the truth of human sin; granting mercy assumes that a person does not deserve such benevolence, the cardinal said.

“Mercy is not against the commandments; it is a commandment, and it is not an easy thing.”

In preaching the centrality of God’s mercy, Cardinal Kasper said,“Pope Francis stands in the tradition of many saints in the church, especially the holy women Catherine of Siena and Therese of Lisieux,” both of whom are recognized as doctors of the church.

Låt oss följa Kardinal Kaspers uppmaning att be för familjesynoden i höst, att både trohet mot  det Evangelium Kyrkan fått att förvalta och ge vidare samt nåd och barmhärtighet, som är en integrerad del av Evangeliet, skall vara ledstjärna så att hon kan vara både salt och ljus i världen och utan kompromissande tjäna mänsklighetens bästa.

Publicerat i Katolska kyrkan | Märkt , , | 5 kommentarer

Cardinal Kasper urges prayers for upcoming synod on family

Originally posted on Synod of Bishops on the family:

Cardinal Kasper (CNS/Paul Haring) Cardinal Kasper (CNS/Paul Haring)

By Cindy Wooden Catholic News Service

ROME (CNS) — Catholics should let their bishops know their hopes and concerns for the upcoming Synod of Bishops on the family, but even more importantly, they should pray that the Holy Spirit guide the bishops’ deliberations, said German Cardinal Walter Kasper.

”We should all pray for it because a battle is going on,” he said March 19 in a speech presenting his new book, ”Pope Francis’ Revolution of Tenderness and Love,” published in English by Paulist Press.

Visa källa 537 fler ord

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kvinnors kraft i Katolska kyrkan och spänningsfältet kvinnligt/manligt

Jag har länge tänkt skriva om detta men kommer nu äntligen till skott.

I mitt förra inlägg aktualiserade jag kvinnors många gånger fruktansvärt utsatta läge i världen. Det kräver vår reaktion, så kan det inte fortgå. Katolska kyrkan som framhäver kärleksbudskapet och alla människors lika värde måste vara en stark aktör i världen för att främja kvinnors likaberättigande och motverka förtryck.

Det kräver att vi själva som kyrka har koll på vad vi pratar om och vår egen tolkning av manligt-kvinnligt-mänskligt och att vi släpper fram den kvinnokraft som finns i Katolska kyrkan. För att det finns en sådan, det demonstrerades inte minst på konferensen i Rom på Internationella kvinnodagen arrangerad av Voices of Faith, ett initiativ från Liechtenstein-baserade Fidel Götz Foundation och sponsrad av USA´s ambassad vid Heliga Stolen, Caritas Internationalis och Jesuit Refugee Service.

Chantal Gotz höll ihop konferensen som direktsändes över internet på söndagseftermiddagen. Själv blev jag uppmärksammad på direktsändingen via sociala media först på söndag eftermiddag och kunde bara delvis följa konferensen och tänkte titta på inspelningen i efterhand, då jag tog för givet att det görs tillgängligt precis som brukar ske med allt som direktsänds från Vatikanen. Tyvärr har så inte skett ännu, men jag hoppas verkligen att det kommer att bli utlagt så att fler kan ta del av det.

Deltagare i söndagens Voices of Faith-konferens på Petersplatsen i Rom

Deltagare i söndagens Voices of Faith-konferens på Petersplatsen i Rom

Vi fick stifta bekantskap med många kvinnor som bedriver ett strålande arbete med outtröttligt engagemang för de mest behövande i världen. Det är kvinnor som har den bästa blicken för medmänniskan och medmänniskans behov och även ser till att det praktiskt blir något gjort. Det finns 702529 nunnor och kvinnliga missionärer runt om i världen som befinner sig i första linjen med att hjälpa kvinnor med hälsovård, utbildning och annat de behöver för att kunna ta kontroll över sitt liv, bekämpa människohandel, hjälpa flyktingar etc.

Samtidigt är det männen som dominerar scenen när det gäller att tala om hur saker skall vara, att ha makt och styra. Det finns en obalans i Katolska kyrkan som också kom upp på agendan på det aktuella seminariet. Bara 18% av de anställda i Vatikanen är kvinnor. Den nuvarande påven har signalerat att det inte är tillfredsställande som det är, och att kvinnor och kvinnors kraft måste tas till vara mera i kyrkan, också i beslutsfattande positioner. Det finns vissa ansatser till att få in kvinnor, den italienska franciskansystern Mary Malonewas blev 2014 första kvinnliga rektorn för ett påvligt universitet, Vatikanens kommission för skydd av barn har 8 kvinnor bland sina 17 ledamöter och i Internationella teologikommissionen har man också fått in några kvinnor, men detta är undantag i en fortfarande nästan totalt mansdomierad organisation.

Jämlikhetsfrågorna ventilerades självklart också på söndagens konferens, och man hade ett rundabordsamtal där bl.a. min goda vän, Sveriges tidigare ambassadör vid den Heliga Stolen Ulla Gudmundson deltog. (Ulla är visserligen inte katolik utan tillhör Svenska kyrkan, men det spelar enligt min mening ingen roll. Vi lever i en ekumenisk tid, och när vi delar gemensam tro och gemensamt dop så har vi mer än 90% gemensamt, och vi får ömsesidigt ta del av de olika andliga nådegåvor vi bidrar med i den universella kyrkans gemenskap.) Ulla har mycket att komma med som skarpsynt observatör och kännare av Vatikanen under sina år som diplomat, och hon är inte rädd att dela med sig av sina tankar och ge både ros och ris. Hon tillhör dem som försvarat och sett de positiva sidorna hos förre påven Benedictus XVI som annars blev så kritiserad av många, samtidigt som hon inte är rädd att peka på svagheterna hos den nuvarande påven så älskad och upphöjd av alla som han är.

En fråga som Ulla och jag snuddat vid i våra samtal är hur det egentligen antropologiskt/ontologiskt förhåller sig med skillnaden mellan man och kvinna i skapelsen. Ulla tillhör dem som vill betona att vi alla, män och kvinnor, först och främst är människor och att det är det som är väsentligt, skillnaderna är av mindre vikt. Jag kan delvis hålla med, men tycker Ulla underbetonar det som skiljer, därför att om man inte tar med skillnaderna också, så gör man inte rättvisa vare sig åt det manliga eller kvinnliga och gråar ner en väsentlig dimension i tillvaron. Katolska kyrkans officiella teologi lyfter fram särarten mellan man och kvinna. Detta betyder inte en rangordning mellan könen, så att det ena skulle vara mer värt än det andra, nej fullständig jämlikhet, men män och kvinnor är olika och kompletterar varandra. Därför uttrycker 1 Mosebokens skapelseberättelse något väsentligt då det sägs: Gud skapade människan till sin avbild… som man och kvinna skapade han dem. (1 Mos 1:27). Människan är relation, inte en individ sig själv nog. Spänningen mellan man och kvinna är väsentligt för att förstå människan. Johannes Paulus II utvecklade synen på mannen och kvinnan i Kroppens teologi som han utlade i ett antal betraktelser i samband med onsdagsaudienserna på 1980-talet. Kroppen, biologin, mannenens kropp, kvinnans kropp uttrycker något väsentligt också ontologiskt, menade påven Johannes Paulus II. Kroppens teologi är en teologi om människan som man och kvinna.

Att det biologiskt både i djurriket och hos människan finns hankön och honkön, och att skapelsen är så inrättad att båda behövs för att ge upphov till nytt liv är ett självklart konstaterande. Psykologiskt har vi en känsla som gör att vi betecknar vissa egenskaper som endera manliga eller kvinnliga, dock inte så att biologiska män skulle ha enbart manliga och biologiska kvinnor enbart kvinnliga egenskaper, utan det finns en mix av båda hos båda könen. I katolsk teologi uppfattas människan som en helhet, biologi och psykologi är integrerad i det andliga.

Ulla Gudmundson deltog i februari i ett annat seminarium i Vatkanen anordnat av Påvliga kulturrådets om kvinnors kultur. I samband med det minns jag att hon skickade några  twitter-reflektioner, att om det nu finns en ontologisk skillnad mellan män och kvinnor, desto viktigare då att den andra halvan av mänskligheten, kvinnorna får tala i egen sak om hur de uppfattar detta. Det tyckte jag låg mycket i.

När påve Franciskus talar om kvinnor och upphöjer kvinnans roll på olika sätt tycker Ulla Gudmundson ofta att han blir för abstrakt. Kvinnor är ingen amorf massa, ingen abstraktion. I samband med ett möte med påve Franciskus 2013 räckte Ulla Gudmundson över en lista på ett antal framstående kvinnliga teologer som hon rekommenderade påven att lära känna närmare.

I den apostoliska maningen Evangelii Gaudium från 2013 som får ses som en programförklaring för påve Franciskus pontifikat tar han upp också genusfrågorna.

”I think, for example, of the special concern which women show to others, which finds a particular, even if not exclusive, expression in motherhood. I readily acknowledge that many women share pastoral responsibilities with priests, helping to guide people, families and groups and offering new contributions to theological reflection. But we need to create still broader opportunities for a more incisive female presence in the Church. Because “the feminine genius is needed in all expressions in the life of society, the presence of women must also be guaranteed in the workplace”[72] and in the various other settings where important decisions are made, both in the Church and in social structures.”
(EG p103)

Påven använder termen ”feminine genius”, vilket är hämtat från ett kompendium om Katolska kyrkans sociallära utgivet av Justitia et Pax under påve Johannes Paulus II´s pontifikat. Där sägs:

”The feminine genius is needed in all expressions in the life of society, therefore the presence of women in the workplace must also be guaranteed. The first indispensable step in this direction is the concrete possibility of access to professional formation. The recognition and defence of women’s rights in the context of work generally depend on the organization of work, which must take into account the dignity and vocation of women, whose “true advancement … requires that labour should be structured in such a way that women do not have to pay for their advancement by abandoning what is specific to them”.[636] This issue is the measure of the quality of society and its effective defence of women’s right to work.

The persistence of many forms of discrimination offensive to the dignity and vocation of women in the area of work is due to a long series of conditioning that penalizes women, who have seen “their prerogatives misrepresented” and themselves “relegated to the margins of society and even reduced to servitude”.[637] These difficulties, unfortunately, have not been overcome, as is demonstrated wherever there are situations that demoralize women, making them objects of a very real exploitation. An urgent need to recognize effectively the rights of women in the workplace is seen especially under the aspects of pay, insurance and social security.”
(Compendium of the Social Doctrine of the Church  p638)

Att kvinnorna nu kommer mera i förgrunden i Katolska kyrkan och kvinnliga teologer som Tina Beattie son nyligen var i Stockholm och andra tar sin plats så att det blir ett mera fullödigt samtal med både kvinnliga och manliga röster tycker jag är spännande.

Kvinnor, män -jämlika, olika, tillsammans gestaltande mänskligheten

Kvinnor, män -jämlika, olika, tillsammans gestaltande mänskligheten

En del tycker det går alltför långsamt med jämställdhetsarbetet i Katolska kyrkan. Trots god vilja från en del dras vi med patriarkala strukturer som gör att somliga kvinnor känner sig marginaliserade.  Andra tycker inte om ens de begynnande nya vindar som blåser och är rädda för att hela ordningen skall rubbas om den manliga hegemonin inte får råda. Jag läste t.ex. denna kommentar till söndagens evenemang av en obs kvinnlig bloggare. Det är inte så att männen står på ena sidan och kvinnor på den andra, utan det finns män och kvinnor på båda sidor i denna polarisering som förhoppningsvis inte skall vara destruktivt låsande utan dynamiskt fruktbar och föra oss närmare en ökad insikt i människans väsen.

———————————-
Mer om söndagens konferens:
Crux
National Catholic Reporter

Diverse dokumentation från mötet här.

Publicerat i Katolska kyrkan, Samhälle | Märkt , , | 70 kommentarer