Europa måste lära sig 1900-talets läxa: Kompromissa inte med Putin!

putinDet ser ut som om EU´s högsta ledare av krasst egoistiskt ekonomiska skäl fegar ut och låter Putin hållas och permanentar därmed en världsordning som tillåter att skrupelfria stater kränker folkrätten. Frankrike vill fortsätta att leverera krigsfartyg till Ryssland, Tyskland är beroende av rysk gas.

Per Ewert skrev nyligen en ledare i Världen idag, Lärdomar från 1900-talets storpolitik. En av de viktigaste är denna: ”Om en regim med tydlig ambition att underkuva andra folk och länder tillåts agera fritt medan omvärlden tvekar kommer den att fortsätta ända tills världen sätter hårt mot hårt.” Hyckleri, dumhet, tystnad, fegt kompromissande för Hitlers och Stalins aggressiva totalitarism, att man utan åtgärd kunde se på hur Österrike, Tjeckoslovakien och de baltiska staterna annekterades var och förblir en skam.

Precis detta borde dagens politiker ha lärt. Men vi tycks inte ha några statsmän på ledarpost i dagens Europa som vågar ta kännbara strategiska beslut, utan vi verkar vara på väg att återupprepa historiens misstag.

Detta föranleder chefsredaktörer för Europas stora tidningar att ta bladet från munnen och säga det som politikerna och statsmännen inte vågar stå för. I ett upprop, öppet brev till Europas ledare, publicerat i DN idag och samtidigt publicerat i ett antal europeiska dagstidningar säger man att det är dags för Europa att ändra hållning, tala klarspråk och vidta rejäla och kännbara ekonomiska och politiska sanktioner mot Putin. EU har hittills uppträtt som ett förstorat och neutralt Schweiz i förhållande till Ryssland, menar man. Uppropet i DN är undertecknat av Adam Michnik, Chefredaktör för Gazeta Wyborcza och ledande dissident i Polen under kommunist­åren samt DN-s chefsredaktör Peter Wolodarski.

I dag är Europa tyst om Ryska federationens president Vladimir Putins stridslystna imperialism. Väst tolererar tyst hans aggressivitet som helt klart kränker andra länders suveränitet: Moldaviens, Georgiens och främst av alla – Ukrainas”, skriver man. I uppropet läser man vidare:

”Vi, chefredaktörer för tidningar över hela Europa, uppmanar EU-ländernas ledare att sätta stopp för Putins aggressivitet. Erfarenheten lär oss att det är bortkastad möda att tala med honom, såvida inte dialogen stöds av enighet och fasthet. Putin har ingenting till övers för svaga och ryggradslösa motståndare. Han verkar se EU i det ljuset: de pratar och pratar medan Kreml fortsätter att överskrida fler och fler ‘röda linjer’. Putin skickar alltjämt vapen och legosoldater till östra Ukraina. Han samlar alltjämt sina trupper utefter gränsen. Men Ukraina har rätt att välja de europeiska demokratiernas väg och ukrainarna har rätt att leva i en hederlig stat. EU:s framtid kan avgöras i dag i östra Ukraina.”

Det kunde inte sägas bättre. Skada bara att det måste komma från journalisster och inte redan sagts av Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt och deras medledare i övriga stater i Europa. Måtte vi få ett folkligt uppror som driver fram rättmätiga sanktioner. Hellre får jag det lite sämre ekonomiskt kortsiktigt än att stillatigande se på hur folk i andra delar av världen kränks och att man samtidigt bäddar för en sämre framtid.

Publicerat i Politik, Samhälle | Märkt , , , , , | 3 kommentarer

Jakob, martyren en apostel för vår tid

JakobIdag firar vi aposteln Jakob, den äldre av de två apostlar som bar det namnet. Han var son till fiskaren Sebedaios och bror till Johannes. De två Sebedaiossönerna och Petrus utgjorde den utvalda grupp som fick vara med Herren på förklaringsberget och i Getsemane. Jakob var den förste av de tolv som led martyrdöden, halshuggen på order av Herodes Agrippa vid påsktiden år 43 eller 44.

Under kyrkans första tid fick många lida martyrdöden för sin tro. Biskoparna och de första påvarna hade inga långa perioder på sina herdeposter då de blev dödade. Men martyriet hör ingalunda enbart till historien. Idag dödas eller fördrivs kristna i stor skala, och det gäller i hög grad Mellanöstern och de trakter där kristendomen har sina rötter. För första gången på drygt 1600 år kunde ingen mässa firas i Mosul i söndags. Det är en katastrof för hela mänskligheten.

Aposteln Jakob är därför i högsta grad en apostel för vår tid. Martyriet är inget självändamål, men väl något en kristen inte får rygga för om hans tro väl sätts på prov.

Men ibland kan utgången vara lyckligare. Som i fallet med Meriam Ibrahim, den sudanesiska kvinna som dömedes till döden för avfall från islam och fick föda sitt barn i fängelse. Hon gifte sig med en kristen man från USA. Genom intensiv diplomati där Italien, USA och Vatikanen varit inblandade är kvinnan nu äntligen släppt och får lämna Sudan. Efter ett kort besök i Italien fortsätter den unga familjen till USA.

Påven välsignar Meriam och hennes barn som hon fick föda i fängelset

Påven välsignar Meriam och hennes barn som hon fick föda i fängelset

De som härdar ut i sin tro till det yttersta lär oss något om det kristna hoppet och att aldrig ge upp. En av läsningen i dagens apostlamässa är från Paulus andra brev till Korintierna:

”Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig.

Alltid är jag ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös, förföljd men inte övergiven, slagen till marken men inte förlorad.
Alltid bär jag med mig i min kropp den död som Jesus fick lida, för att också Jesu liv skall bli synligt i min kropp. Ty jag, som är vid fullt liv, utlämnas för Jesu skull ständigt till att dö, för att också Jesu liv skall bli synligt i min dödliga kropp. Alltså verkar döden i mig och livet i er.

Jag har samma trosvissa ande som i skriften, där det står: Jag tror, därför talar jag. Också jag tror, och därför talar jag. Jag vet ju att han som uppväckt herren Jesus skall uppväcka mig med Jesus och låta mig träda fram tillsammans med er.

Allt detta sker för er skull, för att nåden skall nå allt fler och hos allt fler väcka en överflödande tacksamhet, till Guds ära.” (2 Kor 4:7-15)

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | Lämna en kommentar

Medelhavsvärme i hela Sverige

Ett blommande och soldränkt Stockholm:

medisjul2014

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Varför sluta vara samhällsnyttig när man är 65?

Nu talar jag inte om att politikerna vill att man skall arbeta ända till 70 innan man lägger av, utan det absurda i att det över huvud taget finns en brytpunkt i livet då vi övergår från slit i grottekvarnen till att helt  fokusera på oss själva och våra egna behov.

Sysslolöshet kan jag undvara, men Gud bevare mig från att inte på något sätt delta i den mänskliga gemenskapen och positivt bidra till dess uppbyggande. Vi har behov av att vårt arbete skall upplevas och vara meningsfullt före pensioneringen, likaväl som av ett meningsfullt socialt sammanhang där all den kompetens och vishet vi byggt upp under ett långt liv kommer till sin rätt även efter pensioneringen. Det är inte avgörande om mitt arbete är avlönat eller inte, men det måste vara meningsfullt och insatt i ett socialt och existentiellt sammanhang. (Jfr Laborum Exercens, Johannes Paulus II´s encyklika om arbetets mening)

Igår återutsände SVT en dokumentär om min gode vän, prästen i S:ta Klara kyrka Carl-Erik Sahlberg som efter sin pensionering med sin fru Overa flyttade till Tanzania där de tar hand om utsatta barn (kan ses på svt play här).

Carl-Erik-Sahlberg

Carl-Erik kan se tillbaka på verkligen meningsfulla år i S:ta Klara kyrka där man skapat en gemenskap nära de mest utsatta, narkomaner, prostituerade, hemlösa i Stockholms city, och det skulle vara helt otänkbart för honom att efter alla dessa år hans liv skulle bromsas upp till en sysslolös vegeterande tillvaro. I ett nyckelavsnitt i programmet säger han:

”Att göra som en del gör när de är 67, lämnar allt, lägger av allt, sitter i sin lägenhet, telefonen tystnar, dagarna bara går, när ändå just nu i livet man står på ett mycket högt trappsteg, man har samlat på sig mycket erfarenhet, mycket kunskap, har många kontakter, då skall man inte förslösa det pundet. Jag skulle krympa som människa om jag bara satte mig i en förort till Stockholm och läste kvällstidningarna och tittade på TV. Det finns så mycket kvar. Jag brukade alltid säga, och sade det också i min sista predikan i Klara: Det bästa har vi framför oss.”

Visst är det så att vi står på höjden av vår mänskliga kapacitet när vi uppnår pensionsåldern. Det är ett slöseri med mänskligt kapital och ett systemfel att å ena sidan strukturera arbetslivet så hårt och kostnadseffektivt att det innebär att människor är förbrukade kroppsligt och psykiskt då de uppnår pensionsåldern, å andra att samhället är så inriktat på den unga och oförbrukade att man inte tar till vara den resurs som äldre och erfarna människor är.

Kultur är att hela människans kapacitet tas till vara, unga såväl som gamla. Vi märker det hos konstnärer och författare. Inte lägger en målare av att måla eller en författare och poet att skriva böcker bara för att han/hon uppnår pensionsåldern, något sådant vore otänkbart. Likaså troende människor som arbetar aktivt inom sitt sammanhang, såväl ledare som ideella medarbetare. De flesta påvar är över pensionsåldern. Hur vore det om Bergoglios kapacitet inte skulle tas till vara bara för att han är över 70?

Förra året skrev han ett apostoliskt brev, Evangelii Gaudium till uppmuntran för alla att utifrån den glädje som tron på Guds kärlek till mänskligheten ger oss. Påven konstaterar inledningsvis att vår moderna världs inriktning på konsumism och egentillfredsställelse får oss att förlora förmågan till den äkta djupa glädjen, det gäller också många kristna. Det leder till att vårt samvete grumlas och vi har inte längre ett hjärta vänt mot medmänniskan och de fattiga. Då utarmas livet på mening:

”The great danger in today’s world, pervaded as it is by consumerism, is the desolation and anguish born of a complacent yet covetous heart, the feverish pursuit of frivolous pleasures, and a blunted conscience. Whenever our interior life becomes caught up in its own interests and concerns, there is no longer room for others, no place for the poor. God’s voice is no longer heard, the quiet joy of his love is no longer felt, and the desire to do good fades. This is a very real danger for believers too….

There are Christians whose lives seem like Lent without Easter. I realize of course that joy is not expressed the same way at all times in life, especially at moments of great difficulty. Joy adapts and changes, but it always endures, even as a flicker of light born of our personal certainty that, when everything is said and done, we are infinitely loved. I understand the grief of people who have to endure great suffering, yet slowly but surely we all have to let the joy of faith slowly revive as a quiet yet firm trust, even amid the greatest distress:  ‘My soul is bereft of peace; I have forgotten what happiness is… But this I call to mind, and therefore I have hope: the steadfast love of the Lord never ceases, his mercies never come to an end; they are new every morning. Great is your faithfulness… It is good that one should wait quietly for the salvation of the Lord’ (Lam 3:17, 21-23, 26).

Sometimes we are tempted to find excuses and complain, acting as if we could only be happy if a thousand conditions were met. To some extent this is because our “technological society has succeeded in multiplying occasions of pleasure, yet has found it very difficult to engender joy” I can say that the most beautiful and natural expressions of joy which I have seen in my life were in poor people who had little to hold on to.”

Felicia Fereira skriver i en fin text i Dagen idag aporopå den svåra situation världen befinner sig i där hon önskar att kristna ledare inom kyrkor och politik kunde enas mer och samarbeta kring att utveckla relationer som främjar fred och mänsklig utveckling på ett plan utanför de dagspolitiska konflikterna.  Hon nämner förebilder som Martin Luther King, Desmond Tutu, Moder Teresa.

Sådant betyder mycket som inspiration och förebild och är meningsskapande för alla människor. För oberoende om vi är världsledare eller okända i ett ytterst lokalt sammanhang, så kan vi alltid förvalta vårt pund och välja ett förhållningssätt, gå in i ett engagemang som är realistiskt, eller  passivt avstå (underlåtelse kan ju också vara en synd, precis som gärningar som skadar andra).  I vår värd så fylld av brister, konflikter, krig, utnyttjande av människor, fattigdom, nöd så lär det inte finnas brist på arbete för någon enda en att göra en meningsfull insats i det sammanhang man befinner sig i. Även handikappade som på grund av kroppslig och mental svaghet är hindrade att verka i sin fulla kapacitet har altid en mening som upptäcks då de tillåts ingå i ett sammanhang.

Jean Vanier, den katolske filosofen och teologen som byggde upp gemenskaper med utvecklingsstörda visar oss detta tydligt och att det hänger ihop med att vi bejakar varje människas grundläggande värdighet, något som för hans del  är förankrad i en djup förtröstan på Gud. Han byggde upp Tro och Ljus, en kristen ekumenisk, internationell rörelse som vill vara en gemenskap  för intellektuellt funktionshindrade, deras familjer och vänner. Den finns också i Sverige.

Jean Vanier sade:

”The fundamental principle of peace is a belief that each person is important. Do you believe you are important? Do you believe -do we believe- that we can do something to make this world a better place? Why is the gap between the rich and the poor, the powerful and the powerless growing? There can be no peace unless we can become aware of where this growing gap comes from”.

jeanvanierpopeI ett brev inför påske 2014 skrev han:

”In a world where there is so much suffering, I want to live each day, yes, each day, in thanksgiving, giving thanks to God, because life is so beautiful.”

Han citerar i brevet Etty Hillesum, en nederländsk flicka som skrev dagbok under tyska ockupationen av Holland och dog i Auschwitz 1943. Hon skrev angående meningen som vi upptäcker bortom lidandet och vårt  förhållningssätt till lidandet:

”the greatest obstacle is always the representation and not the reality. Reality we can cope with, even with all its suffering, and heave it onto our shoulders. But the representation of suffering – which is not suffering, because suffering itself is very fertile and can make life itself precious – we must go beyond it. In going beyond these representations we liberate true life in ourselves, with all its strengths, and we become capable of managing the suffering in our own life as well as in the life of humanity.”

Gode Gud, hjälp oss att upptäcka evangeliets glädje som går på djupet och trotsar också det största lidande. Bevara våra hjärtans renhet så att vi kan se klart och att där finns rum för medmänniskan, särskilt dem som behöver det allra mest. Hjälp oss att bygga upp, inte riva ner så att vi bidrar till att världen blir helare. Amen!

Publicerat i Church, Samhälle | Märkt , | 2 kommentarer

Bishop Tony Palmer, Rest in Peace

bema:

Tony Palmer, biskop inom en evangelikal episkopal grupp med anglikanska och keltiska rötter, och påve Franciskus personlige vän omkom tragiskt i en motorcykelolycka, påkörd av en berusad person. Nedanstående bloggare har mera om Palmer:

Originally posted on Foolishness to the world:

Sad news that Communion of Evangelical Episcopal Churches Bishop Tony Palmer died yesterday after he collided on his motorbike with a drunk driver who apparently had crossed into his lane.  After eight hours of surgery, he succumbed to his injuries.

I was blessed to interview him via Skype from South Africa where he was attending I believe a College of Bishops meeting.  Palmer is the friend of Pope Francis who recorded a greeting from the Holy Father that Palmer brought to a leadership conference for charismatic leaders in Texas last January.

What a lovely young man.  I could see why Pope Francis loved him and called him friend.  I was so looking forward to meeting him at the Fire and Fusion Conference here in Ottawa at the end of April.  The conference will go ahead and I expect it will be spiritually significant.

Here again is a link to the…

Visa källa 251 fler ord

Publicerat i Church | Märkt , , | Lämna en kommentar

Kardinal Suenens, Maria och ekumeniken: Vi kristna kan inte enas så länge vi strider om vår mor

Jag skrev nyligen om kardinal Suenens och hans betydelse för Karismatiska förnyelsen.

vladimirmadonnanKardinalen som var en av nyckelpersonerna under Andra Vatikankonciliet och ingick i den ledningsgrupp på 4 kardinaler som utsågs av påve Paul VI att strukturera processen under konciliet var också en varm förespråkare av kristen enhet, och han menade att enheten kan inte ske genom att vi väljer bort Maria eftersom hon varit föremål för så mycket stridigheter mellan katoliker och protestanter, utan tvärtom, om vi alla tar Maria till vår förebild och gör hennes Ja till Gud (lat fiat, =låt din vlja ske med mig) till också vår Ja, så kan hon vara den främsta beskyddarinnan av enheten. Så länge vi kristna strider om vår mor, så kan vi inte uppnå enhet säger kardinalen i denna intressanta intervju som jag hittade på YouTube.

Publicerat i Church, Katolska kyrkan | Märkt , , | Lämna en kommentar

SKR och/eller Svenska kyrkan, utlys en sorgedag!

bema:

Mosul töms på kristna. IS mål är utrensning av alla kristna. Terrorn går utöver alla gränser.

Originally posted on Tankar i natten:

Jag anser att det är dags att inse, att nu är det på allvar! Politiskt-religiösa krafter  i Mellanöstern, vars mål är att skapa ett geografiskt område som är fritt från kristna. Det är i grunden samma perversa mål som nazisternas judefria Europa. Svensk kristenhet, och då speciellt Svenska kyrkan, har varit ena riktiga mähän vad gäller att protestera mot förföljelserna av kristna runt om i världen och speciellt då i Mellanöstern. Vi har inte ens fikonlövet, ”vi visste inte,” att gömma oss bakom. Förföljelserna är väldokumenterade och de som fortfarande inte riktigt vet, kan ju ta sig till Södertälje och intervjua kristna från området som tagit sig till Sverige. De kan förklara, hur det ligger till, för den som vill veta!

Nu har det dykt upp en ny politisk aktör, ISIS, beväpnade av USA, NATO, EU, men också av Saudiarabien. ISIS har mycket klart deklarerat för de kristna i bl a Mosul…

Visa källa 394 fler ord

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar