Biskopsynoden om familjen 4-19 oktober avslutad

biskopsynod

Den extraordinarie biskopsynoden i Rom med 140 biskopar och några gifta par från världens alla hörn har avslutats. Nu skall frågorna som togs upp fortsätta att diskuteras i hela världskyrkan för att sedan tas upp på nytt vid den ordinarie biskopsynoden 2015

En reflektion: I den sekulära pressen fokuserar man på konflikter och att biskoparna inte är överens om allt. Särskilt intressant är det när de inte är överens om sådant som har med hbtq-frågor och skilsmässor att göra. Men det är naturligt och bevis på en levande kyrka att det inte är konsensus om allt utan att det är en livlig diskussion. Genomgående i kommentarerna är att upplevelsen inifrån är inte att det råder konflikt, utan ett levande samtal där man respektfullt tillsammans söker sig fram till en god pastoral praxis i dessa frågor.

Det handlar inte om att upphäva eller skriva om det som varit kyrkans grundsyn under 2000 år utan att hitta ett pastoralt förhållningssätt och en dialog med den moderna världen där man också tar in ny kunskap och nya erfarenheter istället för att isolera sig mot världen. Härvidlag måste man se den extraordinarie biskopsynoden 2014 som ett genombrott där dialogen med den västerländska kulturen i frågor kring könsidentitet, sexualitet, skilsmässa, familj och barn verkligen slagit igenom. Nu fortsätter den processen fram till synoden 2015, därefter förväntas påven ge ut ett herdabrev med nya pastorala riktlinjer. Synoden hade föregåtts av ett långt förarbete där frågeformulär hade skickats ut till alla världens stift och alla katoliker hade möjlighet att svara på det, vilket många också gjorde. Se mina tidigare artiklar om familjesynoden.

Påven höll sig i bakgrunden och förblev lyssnande så att alla deltagarna verkligen fick utrymme att tala fritt, och gav därmed utrymme för den kollegialitetsprincip enligt vilken det är meningen att kyrkan skall fungera. Men vid avslutningen höll han ett tal som satte fokus på den balansgång synoden hade att gå mellan obarmhärtig lagiskhet och destruktiv falsk allgodhet som förbinder såren utan att ta itu med radikal behandling av underliggande sjukdom. Han beskrev synoden som en resa:

…it has been “a journey” – and like every journey there were moments of running fast, as if wanting to conquer time and reach the goal as soon as possible; other moments of fatigue, as if wanting to say “enough”; other moments of enthusiasm and ardour. There were moments of profound consolation listening to the testimony of true pastors, who wisely carry in their hearts the joys and the tears of their faithful people. Moments of consolation and grace and comfort hearing the testimonies of the families who have participated in the Synod and have shared with us the beauty and the joy of their married life. A journey where the stronger feel compelled to help the less strong, where the more experienced are led to serve others, even through confrontations. And since it is a journey of human beings, with the consolations there were also moments of desolation, of tensions and temptations, of which a few possibilities could be mentioned:

- One, a temptation to hostile inflexibility, that is, wanting to close oneself within the written word, (the letter) and not allowing oneself to be surprised by God, by the God of surprises, (the spirit); within the law, within the certitude of what we know and not of what we still need to learn and to achieve. From the time of Christ, it is the temptation of the zealous, of the scrupulous, of the solicitous and of the so-called – today – “traditionalists” and also of the intellectuals.

- The temptation to a destructive tendency to goodness [it. buonismo], that in the name of a deceptive mercy binds the wounds without first curing them and treating them; that treats the symptoms and not the causes and the roots. It is the temptation of the “do-gooders,” of the fearful, and also of the so-called “progressives and liberals.”

….

- The temptation to neglect the “depositum fidei” [the deposit of faith], not thinking of themselves as guardians but as owners or masters [of it]; or, on the other hand, the temptation to neglect reality, making use of meticulous language and a language of smoothing to say so many things and to say nothing! They call them “byzantinisms,” I think, these things…

Dessa länkar ger bra sammanfattningar av synoden på svenska:

Sr Madeleine Fredell OP och Alexader Kegel i P1´s Människor och tro talar om dogmers oföränderlighet och dogmutveckling.

Justitia et Pax kommentar till synoden.

Biskop Anders Arborelius intervju med Dagen

Jag rekommenderar också diakon Göran Fäldts artikel i Världen idag ”Synoden vittnar om stor spännvidd”, den finns tyvärr inte på internet.

——————————-

CNS blogg från synoden med rapporter, intervjuer mm

——————————–

Dokument från synoden:

Förberedande dokument från 2013, instrumentum laboris. Beskrivning av de olika problem och frågeställningar som finns på familjens område världen över.

Synodens ”midterm report” på engelska

Vissa förändringar gjordes i slutdokumentet:

Synodens slutdokument på italienska.

I länken till slutdokumentet redovisas också hur man röstade om de olika punkterna. Alla punkterna fick majoritet, och de allra flesta uppnådde erforderliga 2/3 majoritet, vilket krävs för att texten skall godkännas,  endast två punkter hade lägre majoritet, men påven beslutade ändå att hela dokumentets text skulle offentliggöras. Slutdokumentet är inte ett kyrkligt lärodokumenten utan tänkt att fungera som diskussionsunderlag för de fortsatta reflexionerna över familjetemat. I oktober nästa år ska den ordinarie biskopssynoden samlas i Rom för att på nytt behandla frågorna som säkerligen kommer att diskuteras livligt i hela världskyrkan under det kommande året.

——————–

Tidigare påvliga dokument om Familjen:

Humane Vitae (Paulus VI)

Familiaris Consortio (Johannes Paulus II)

Kroppens teologi (Johannes Paulus II)

Foto: Catholic News Service. Mer bilder från synoden: Klicka på denna bild

Foto: Catholic News Service. Mer bilder från synoden: Klicka på denna bild

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , , | 3 kommentarer

Försåtligt argumenterande av RFSU och Läkarförbundet nedvärderar människolivet.

Jag har flera allvarliga invändingar mot vad ordförandena i RFSU, Vårdförbundet och Sveriges läkarförbund, Kristina Ljungros, Sineva Ribero resp Heidi Stensmyren skriver idag i DN där de opponerar sig mot samvetsfrihet i vården, t.ex. vid abort och det gäller ju även dödshjälp om sådana rutiner skulle införas i Sverige. Samvetsfrihet finns i många andra länder och införs nu också i vissa landsting i Sverige.

De erkänner att vård vid livets början och livets slut är speciell, det rör sig ju om hur vi hanterar och förhåller oss till människolivet. ”Men det är frågor som behöver diskuteras öppet och där samhällets inställning och den vård som erbjuds ska speglas i regelverk och inte avgöras efter individuell personlig övertygelse”, skriver man. Ingen samvetsfrihet alltså, utan Storebror bestämmer.

Samtidigt argumenterar de som om människolivet och rätten att döda inte alls var något speciellt: Inför vi samvetsfrihet i samband med abort och dödshjälp finns risk att det utökas till ännu fler områden, t.ex. lärares rätt att vägra undervisa i evolutionsteori om någon till äventyrs inte skulle vilja det. Detta är ett försåtligt sätt att reducera frågan om samvetsfrihet till att plötsligt handla om en exklusiv rättighet för arbetstagare att efter gottfinnande ha rätt att vägra saker och störa samhällsmaskineriet. Vart tog frågan om människolivet nu vägen?

Publicerat i Samhälle | Märkt , , , , | 22 kommentarer

Pope beatifies Blessed Paul VI, the ‘great helmsman’ of Vatican II

Originally posted on Synod of Bishops on the family:

By Francis X. Rocca
Catholic News Service

VATICAN CITY (CNS) — Beatifying Blessed Paul VI at the concluding Mass of the Synod of Bishops on the family, Pope Francis praised the late pope as the ”great helmsman” of the Second Vatican Council and founder of the synod, as well as a ”humble and prophetic witness of love for Christ and his church.”

The pope spoke during a homily in St. Peter’s Square at a Mass for more than 30,000 people, under a sunny sky on an unseasonably warm Oct. 19.

”When we look to this great pope, this courageous Christian, this tireless apostle, we cannot but say in the sight of God a word as simple as it is heartfelt and important: thanks,” the pope said, drawing applause from the congregation, which included retired Pope Benedict, whom Blessed Paul made a cardinal in 1977.

”Facing the advent of a secularized…

Visa källa 319 fler ord

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bön för Europa i Rom

Mitt under pågående biskopsynod om familjen träffades det europeiska bönenätverket European Union of Prayer i Rom för att be för Europa. Bönenätverket består av en ledningsgrupp sammanstatt av personer från olika länder med Ortwin Schweitzer från Stuttgart som ledare och från Sverige är prästen Peter Artman (SvK) med. Det var han som inbjöd mig att vara med på mötet i Rom. 2 gånger om året träffas nätverket, i det land som för närvarande har ordförandeskapet i EU´s ministerråd.

Under bönevandring i staden gick en grupp till Peterswkyrkan. Bön för enhet bland de kristna

Under bönevandring i staden gick en grupp till Petersplatsen. Bön för enhet bland de kristna.

Vi var ett fyrtiotal personer representerande många länder i Europa och olika samfund. De flesta som deltog var ledare i bönegrupper och förbönstjänster i sina hemländer och på så sätt aktivt engagerade i förbönsarbete med breda kontakter på hemmaplan. Två katoliker medverkade, förutom jag Maria Hildingsson som arbetar med familjefrågor i Federation of Catholic Family Associations in Europe i Bryssel.

Mötet innehöll sakkunniga presentationer av Stephen och Mary Coats som båda jobbar nära EU om olika problemområden som vi sedan lyfte upp i förbön. För att undvika alla missförstånd: det handlar naturligtvis inte om förbön att en viss politisk agenda skall segra, utan att i god kristen anda be om Guds välsignelse, beskydd och ledning över våra länder och de ledare vi har. Dock inte ospecifikt, utan med kunskap medvetet be för de teman som Anden visar oss är angelägna. Vi bad för Europeiska rådets nye ordförande Donald Tusk, för EU-kommissionen med dess kommissionärer där ledningsstrukturen nu gjorts lite annorlunda med ordförande (Jean-Claude Juncker) en förste vice orförande och sex vice ordföranden och för Europaparlamentet.

Exempel på områden som särskilt lyftes fram var flyktingfrågorna och behovet av gemensam flyktingpolitik. Vi har tragedin med de många flyktingar som omkommer i Medelhavet i sina försök att komma in i Europa. Vi talade om säkerhetsfrågor: Rysslands aggressiva uppträdande och ungdomar som sympatiserar med militant islamism och åker för att kriga för IS, vilket också utgör ett hot mot Europa eftersom en del kan återvända som terrorister. Familjen var ett viktigt ämne, och vi fick information om den pågående biskopssynoden i Vatikanen som pågick parallellt med vårt möte. Givetvis bad vi för det också, som påven uppmanat alla att göra, och i skrivande stund (lördag kväll) ser jag att man just publicerat ett meddelande från synodfäderna och vi väntar på en slutrapport.

Peter från Sverige och Attila från Ungern på väg in i möteslokalen, en baptistkyrka i Trastevere

Peter från Sverige och Attila från Ungern på väg in i möteslokalen, en baptistkyrka i Trastevere

Möteslokalen var för ovanlighetens skull i Rom inte en katolsk plats, utan en liten baptistkyrka i Trastevere i övre salen ovanför kyrkorummet. Gruppen besjälades av en önskan om en gemenskap som omfattar hela Kristi kropp, i vilken jag kände igen samma anda som i JP II´s ekumenikencyklika Ut unum sint. Många var öppna med att de haft förutfattade meningar och motstånd mot det katolska, på samma sätt kan vi katoliker erkänna att vi inte varit tillräckligt kritiska mot missförhållanden i vår egen kyrka såsom maktmissbruk och korruption i Vatikanen och prästers sexuella utnyttjande va barn vilket orsakat så mycket lidande för många. Jag talade med några deltagare från Irland som hade blivit offer för detta och som lämnat Katolska kyrkan och var med i frikyrkor istället. För en av deltagarna var det en självövervinnelse att resa till Rom, men upplevde mötesdagarna som en process av inre helande och försoning. Jag var helt tagen av alla de människor jag mötte och hur jag fick betyda mycket bara genom att vara där.

romorestejulia

Oreste Pesare och Julia Elena Torres tog emot vid besöket på ICCRS-kontoret i Rom

Eftersom vi var i Rom kunde det inte undvikas att vi också mötte Katolska kyrkan. Det skedde genom ett besök på ICCRS huvudkontor i Palazzo San Calisto  i Trastevere på onsdagförmiddagen. Där tog kontorets föreståndare Oreste Pesare emot tillsammans med Julia Elen Torres, president för Catholic Fraternity of Charismatic Covenant Communities and Fellowships, emot. Vi fick också möjlighet att träffa f Raniero Cantalamessa som höll ett anförande.

Fader Raniero Cantalamessa hälsade på besökarna

Fader Raniero Cantalamessa hälsade på besökarna

Ortwin Schweitzer, ledaren för bönenätverket med Oreste Pesare och Julia Elena Torres

Ortwin Schweitzer, ledaren för bönenätverket med Oreste Pesare och Julia Elena Torres

Oreste Pesare hälsar välkommen på gården till ICCRS-centret vid Piazza San Calisto. Fr.v. Oreste, Ortwin, Ivano De Gasperis (pastor i Baptistkyrkan vars l0kaler upplåtits åt oss), Leopold och Renee Lobo från Spannien.

romiccrsbesök

På ICCRS-centret. Från bakgrund till förgrund: Ortwin, f Raniero Cantalamessa, Julia Elena Torres, Peter Artman.

En eftermiddag ägnade vi åt bönevandring runtom i staden. Vi delade upp oss och gick till sex olika platser och bad för olika teman som relaterade till platserna. De var:

  • Titus triumfbåge (böneämne antisemitism)
  •  Colosseum (böneämne: förföljelse av kristna idag i Irak, Syrien etc, beskydd mot islamistisk terrorism)
  • Konstantins triumfbåge (böneämne: för religionsfriheten)
  • Peterskyrkan (böneämne: för påven, för de kristnas enhet)
  • Judiska ghettot och synagogan (böneämne: för Israel)
  • Capitolium (böneämne: Rom och Italien)

Det kan kännas som en droppe i havet att en så liten grupp som 40 personer kommer samman och ber för en så komplex situation som hela Europa. Men jag tror likande samlingar är av oerhört stor andlig och symbolisk betydelse. Vi alla som var där är kristna som tror på bönens makt hade intentionen att be i tro.  ”Om två av er här på jorden kommer överens om att be om något, vad det än är, så skall de få det av min Fader i himlen. Ty där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem” (Matt 18:19-20)

Då är det inte så dåligt med 40 personer respresenterande Europas länder med ett hjärta och en själ ber om vad man kommit överens om. Nationella bönenätverk där man ber för nationen har blivit allt vanligare i Europas länder, och de flesta som kom var engagerade i sådant bönearbete i sina respektive hemländer och bönen fortsätter i alla våra lokala bönegrupper och nätverk vi har över hela Europa.

Den dagliga promenaden från hotellet till möteslokalen. Pastor Lajos Racz från Ungern och Ortwin Schweizer från Tyskland i täten

Den dagliga promenaden från hotellet till möteslokalen. Pastor Lajos Racz från Ungern och Ortwin Schweizer från Tyskland i täten

Jag och Oreste

Jag och Oreste

rommariamaggiore

Basilikan Maria Maggiore låg på gångavstånd från Sta Sofia, huset där vi bodde och jag hann med att gå på morgonmässan där en dag. Hit kommer påven för att be varje gång inför att han skall göra en resa.

 

Publicerat i Church, Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | 10 kommentarer

Synod working groups emphasize beauty of marriage, church teaching

Originally posted on Synod of Bishops on the family:

By Carol Glatz
Catholic News Service

VATICAN CITY (CNS) — The extraordinary Synod of Bishops on the family must put greater focus on the beauty of the Christian vision of marriage and not let an approach of ”welcoming” and mercy override the church’s duty to call people to turn away from sin, according to a number of reports from the synod’s small groups.

While the Oct. 4-19 synod was convened to talk about the pastoral challenges facing today’s families, its midterm synod report put too much emphasis on the problems, which risked making families and young people not want to bother with trying to make a marriage work, some synod groups said.

The frank comments and concerns were outlined in a 35-page compilation of the full written reports the synod’s 10 working groups submitted to the committee drafting the final synod document. The groups also submitted ”hundreds” of proposals for…

Visa källa 954 fler ord

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | Lämna en kommentar

The synod’s halfway mark; ”the drama continues”

bema:

Spännande utveckling på biskopsynoden. Öppna engagerade samtal. Den helige Ande i rörelse.

Originally posted on CNS Blog:

VATICAN CITY — Meeting the press after the reading of the synod’s midterm report, leaders of the assembly told reporters the document is very much a work in progress and that already that morning many synod members suggested changes and phrases that need more precision or greater study.

Hungarian Cardinal Peter Erdo of Esztergom-Budapest, the synod relator who led the drafting of the report and read it to the assembly this morning, said it was a huge challenge, for example, to take a theme 30 bishops spoke about — in different languages and with different terminology — and synthesize it.

Philippine Cardinal Luis Antonio ”Chito” Tagle, one of the synod presidents, described the report as “a mirror,” reflecting…

Visa källa 541 fler ord

Publicerat i Katolska kyrkan, Vatikanen | Märkt , , | Lämna en kommentar

Prof Tina Beatties katolska credo

TBTina Beattie är teolog och professor i katolska studier vid Roehamton-universitetet i London. Hennes forskning fokuserar på relationen mellan katolsk tradition och samtida kultur, särskilt det som rör områdena genus, sexualitetens och reproduktionens etik, katolsk sociallära, kvinnans rättigheter och den visuella konstens teologi. Hennes intresseområden innefattar också Mariologi, konst och tillbedjan och relationen mellan medeltida mystik, sakramentsteologi och psykoanalytisk teori. Hennes analyser av Katolska kyrkans förhållande till den moderna tiden i frågor som rör jämställdhet och sexualetik är ofta skarpa. Hennes blogg här.

För att hon stod som undertecknare av ett brev i The Times tillsammans med 26 andra teologer där åsikten framfördes att katoliker med gott samvete kan stödja utvidgning av det civila äktenskapet till att gälla också samkönade par blev hon föremål för Troskongregationens ogillande, vilket ledde till att hon blivit utestängd från att tala i flera katolska sammanhang. Det hände senast då den lokale biskopen förbjöd henne att tala vid  Newmansällskapet i Edinburgh dit hon var inbjuden.

Om detta, om den pågående biskopsynoden om familjen i Rom och om Katolska kyrkans brottande med frågor om äktenskap, skilsmässa, preventivmedel och homosexualitet skriver hon en intressant artikel i The Guardian 8 okt: Sex, marrage and the Catholic church. Hon konstaterar att påve Franciskus beskrivit kyrkan som tvångsmässigt besatt av kontraception, abort och homosexualitet så att det skymmer kyrkans primära budskap som handlar om evangeliets glädje och frihet. Det centrala budskapet i den kristna tron är trots allt inte det om moralisk perfektion, utan om förlåtelse, barmhärtighet och frälsning.

Men det var inte av den anledningen jag ville uppmärksamma artikeln, utan det är vad hon skriver på slutet om varför hon är kvar i Katolska kyrkan. Många har nämligen undrat hur hon, som är en feministteolog kan stanna kvar i den mansdominerade Katolska kyrkan som så ofta är på kollisionskurs med moderna liberala värderingar. Men en brinnande katolik är hon. Jag citerar hennes motivering:

”Progress is a dubious concept, and our rights and freedoms are daily corroded by the politics of greed, power and wealth. The Catholic Church has a rich tradition of social teaching and solidarity with the poor which challenges these neo-liberal corporate values and offers a different way of living. It is a rich and diverse tradition, weaving together a vast multicultural family that defies the growing xenophobia and exclusivity of modern western societies. It offers a perspective from which to evaluate our muddled values and short-term goals against a more enduring and hopeful outlook on what it means to be human.

The church’s intellectual heritage is a complex mixture of theology, philosophy, art and science that enriches the mind, even if its own leaders have tended to be the worst enemies of this tradition – the sex abuse scandal has revealed a malignant darkness at the heart of the hierarchy. Yet all this is just as true of life outside the church.

One should expect better of those who claim to be Christian, but in reality we humans are a species with a peculiar proclivity towards violence, shame and corruption. Christians call it original sin, and I find in the Catholic church a powerful narrative of hope and redemption in the midst of that. It is surely worth struggling for.”

I november kommer prof Beattie till Sverige och Stockholm. 20 nov föreläser hon i S:ta Eugenia om ämnet Woman in the Story of Salvation: what can we learn from medieval art and devotion?

Francis-pro-life

 

Publicerat i Katolska kyrkan | Märkt , , , , , , | 7 kommentarer